Jag har spelat 75 minuter av
The Old City: Leviathan.
Några screenshots
Det marknadsförs med att det saknar strid fullständigt, och hittills stämmer det. Det är ett ganska renodlat utforskningsspel -- man går runt, läser lappar, tyder kartor. Det är
makalöst snyggt. Allt flyter ljuvligt. Jag har egentligen bara två saker jag inte gillar: Att man inte (såvitt jag vet) kan spara när man vill och att man går ganska långsamt. Ingen av dem är dealbreakers, men den första grejen gör att man måste spela ganska länge i taget -- eller stå ut med att gå igenom hela jämra banorna om igen. Långsamt. Vilket iofs inte gör så jättemycket -- sa jag att det är makalöst snyggt?
Det här är den sortens spel jag verkligen gillar. Och jag skiter i om en del påstår att det "inte är ett spel" för att det (hittills) saknar fysiska utmaningar. Det betyder inte att utmaningar saknas...
Storyn är nämligen en smula... grumlig. Man vaknar i något slags kloaksystemsområde, ett vattenreningsverk eller så. Allt är skitigt. Då och då hör man en röst som pratar med en och säger kryptiska saker. Jag har lyckats räkna ut att det finns "minotaurer", vilket tydligen mer är en titel än en art. En titel man får av något... råd. Och så finns en orden, och så finns det nånting som kallas "fremods" som rådet slagits mot. Alla som bor i systemet får sina behov tillfredsställa av "the old city". Tydligen har personen som pratar med en, som också skrivit lappar, haft kontakt med minotaurerna Solomon och Moses, där Solomon är mer eftertänksam och Moses mer rebellisk och gnällig. Och av någon anledning tror att personen är galen. Här och var finns Solomoins anteckningar, som jag inte hunnit läsa igenom.
Och så vidare... Man får välskrivna brottstycken text och ledtrådar efter vägen. Än så länge är allt väldigt märkligt.