Nekromanti Speltimmen v49

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[krank]

Jag har spelat 75 minuter av The Old City: Leviathan.

Några screenshots

Det marknadsförs med att det saknar strid fullständigt, och hittills stämmer det. Det är ett ganska renodlat utforskningsspel -- man går runt, läser lappar, tyder kartor. Det är makalöst snyggt. Allt flyter ljuvligt. Jag har egentligen bara två saker jag inte gillar: Att man inte (såvitt jag vet) kan spara när man vill och att man går ganska långsamt. Ingen av dem är dealbreakers, men den första grejen gör att man måste spela ganska länge i taget -- eller stå ut med att gå igenom hela jämra banorna om igen. Långsamt. Vilket iofs inte gör så jättemycket -- sa jag att det är makalöst snyggt?

Det här är den sortens spel jag verkligen gillar. Och jag skiter i om en del påstår att det "inte är ett spel" för att det (hittills) saknar fysiska utmaningar. Det betyder inte att utmaningar saknas...

Storyn är nämligen en smula... grumlig. Man vaknar i något slags kloaksystemsområde, ett vattenreningsverk eller så. Allt är skitigt. Då och då hör man en röst som pratar med en och säger kryptiska saker. Jag har lyckats räkna ut att det finns "minotaurer", vilket tydligen mer är en titel än en art. En titel man får av något... råd. Och så finns en orden, och så finns det nånting som kallas "fremods" som rådet slagits mot. Alla som bor i systemet får sina behov tillfredsställa av "the old city". Tydligen har personen som pratar med en, som också skrivit lappar, haft kontakt med minotaurerna Solomon och Moses, där Solomon är mer eftertänksam och Moses mer rebellisk och gnällig. Och av någon anledning tror att personen är galen. Här och var finns Solomoins anteckningar, som jag inte hunnit läsa igenom.

Och så vidare... Man får välskrivna brottstycken text och ledtrådar efter vägen. Än så länge är allt väldigt märkligt.

 

[krank]

Och en sak till: Det kan finnas jättestoras krabbor i kloakområdet. Och kanske på andra ställen också. Jag är nästan säker på att jag såg en. Vilket har fått mig att fundera på om spelaravataren kanske rentav är en krabba.

Det finns antydningar om att vi i själva verket bor inuti en stor kropp. Eller att vi är jättesmå. Eller att vi bara är psykiska manifestationer av ett sjukt sinnes sätt att tänka på sin kropp. Eller att spelaravataren helt enkelt är bonkers.

 

[krank]

Jag har också spelat 103 minuter av Batman: Arkham Origins.

Inga direkta nyheter här, utom att Batman nu svingar sig runt i hela (?) Gotham. I de tidigare spelen var man ju i avgränsade, skurkkontrollerade områden. Det är man inte här.

"Storyn" är väl att det utspelar sig innan de andra spelen och innan man blivit bundis med Gordon och så. En snubbe vid namn Black Mask har anlitat åtta robotbossa... äh, lönnmördare att döda megama... batman. Batman hoppar runt i staden och ska undvika att bli spöad, samtidigt som han tar sig närmare Black Mask.

Det är samma taksvingande som i förra spelet, och jämförelsen med Prototype håller. Som i förra spelet ser jag det absolut inte som en nackdel. Jag har dock exakt samma problem att hålla mig till main quest som där... Det finns ju en massa saker att samla på! Ju! Och så är det roligt att bara svinga runt.

Det känns lite mindre random huruvida man får använda sin grapple hook eller vad den nu heter, men det är fortfarande inte helt logiskt.

Spelet är mycket, mycket, MYCKET snyggt.

Min största besvikelse är att Batman i det här spelet inte ha lika tajta läderkallingar. Men det är vinter, så han må väl vara förlåten.

 

[krank]

Därmed är jag nu för tillfället "klar" med Batmanserien. Nästa vecka inleder jag med Binary Domain, kanske Bionic Commando, kanske Brütal Legend.

Men jag lär återkomma till Batman, för de spelen var definitivt bland de bästa jag spelat hittills på min lista. De passade mig väldigt, väldigt mycket. Får väl se om de blir jättemycket svårare sen; Prototype lär jag ju aldrig ta mig igenom just för att en av de senare bossarna helt enkelt är "omöjlig"...

 

[Max Raven]

Jag spelade igenom Analogue: A Hate Story.

Goddamn generation ships, man.

I korthet: Ett Visual Novel-spel där man spelar någon slags operatör. Ditt uppdrag är att hoppa ut till ett nyligen upptäckt gammalt Koreanskt generationsskepp (Mugunghwa) som verkar vara dött och inhämta så mycket historisk data som möjligt.

Väl där blir du tvungen att aktivera skeppets AI för att komma vidare, men något fel på deras upptagningsmodul gör att man får hålla sig till binära val som presenteras av skeppets AI som respons på deras frågor. Man rotar igenom gamla brev och dagboksanteckningar från skeppets sista generation, och man kan få feedback från AI:n.

Bland det första man får veta är att allt hade gått åt helsike - skeppet hade råkat ut för någon form av olycka och dess samhälle hade omvandlats till någon slags virrig, närmast parodisk medeltidsversion av ett samhälle. Sedan utplånades alla på skeppet. Hur? Varför? Therein lies a tale...

Spelet är ett hyfsat exempel på visual novel - berättelsen är det viktiga, grafiken är där för att förstärka berättelsen men tar aldrig över, man har ett visst antal val. Totalt finns det tre slut (ett "hemligt") och man får inte alla berättelser genom att bara gå en väg vid det stora vägvalet.

Överlag: Jag gillar det. Det ÄR lite mer textfokus än brukligt för en visual novel, men personerna känns överlag levande och världen känns lite som en Koreansk Aniara (en bubbla i guds andes glas) eller en variant av Aldiss Nonstop. Som genre har VNs blivit representerade väldigt mycket av hentai-spel, men jag tycker att det här är ett prima exempel på att det kan fungera även för vanliga spel.

Total speltid var ungefär 5 timmar. Lagom.