Nekromanti Speltimmen v42 2018

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka. UNDANTAG: Pga orsaker kommer denna regel att tillfälligt att degraderas till att vara en "svag målsättning".
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Jocke]

Jag har lagt en dag av mitt liv till att försöka spela Assasins Creed Origins igen (det i Egypten, alltså förra årets spel). Det är ca ett år sen jag började med spelet och snabbt kasserade det för att göra nått kul i stället. Men nu när det kom ett nytt kände jag att jag borde köra storyn till slut i alla fall.

Jag tror inte att jag har vart med om något meningslösare i hela mitt tv-spelande. Det borde vara bra. Det är snyggt, det finns nån slags story och sådär. Men det är så infernaliskt tråkigt. Det borde inte vara tråkigt med assassins creed. Det var inte tråkigt i Assasins Creed, Assasins Creed 2, Brotherhod, Revelations eller Black Flag. Det var okej i Assasins Creed 3 och Unity. Syndicate, Rouge och Oddesy har jag inte spelat. Origins känns bara meningslöst. Jag gillar på nått sett att vara en snut i egypten och samtidigt hålla på med nån hämnd-historia så det är inte storyn det är fel på. Det är den öppna världen, att man inte har hustak att springa på, levelsystemet, loot-tanken, den där jävla fågeln, carfting, att välden är för stor och innehåller för mycket som är fel. Jag har spelat nitton jävla timmar där det borde vart nog med fem för att ta storyn så här långt (jag var just gladiator). Nu är jag dessutom under-levelad och måste ut och sidequest:a för att kunna fortsätta. Jag säger NEJ! 2 av 5.

 

[Jocke]

jag är dessutom ganska missnöjd över att de valt att gå tillbaka så långt i tiden. De gamla AssCreed har alla någon slags framåtrörelse. Vi kommer närmare och närmare nutiden de som använder Animusen befinner sig i. Vi får mer och mer insikt i Lönnmördarna och Tempelriddarna så ett spel där inget av det går framåt över huvud taget (namnet origins är än så länge jag har spelat lögn. Man har inte grundat lönnmördarkulten, nån annan hade redan uppfunnit lönnmördardolken så inte ens hur de kom på den får vi se. Man har inte assasin-vision så vi får inte reda på hur den uppstod...).

 

[krank]

Jag har spelat över en timme av det gamla datorrollspelet Icewind Dale, mer specifikt den nyare, uppgraderade Enhanced Edition.

Jag är inte så imponerad. Jag tror att det som stör mig mest är hur nybörjar-ovänligt spelet är. Det är inte bara en fråga om svårighet, utan en fråga om att spelaren förväntas kunna och veta en massa saker. Jag tänker mig att målgruppen i princip enbart är folk som kan AD&D-reglerna och har spelat igenom Baldur's Gate, för jag har nog aldrig stött på ett spel som håller en så lite i handen som det här.

Man börjar alltså med sex karaktärer. Tack och lov behöver man inte skapa dem själv, men eftersom de i princip är pregens som ska kunna bytas ut mot ens egna skapelser innan man börjar spela så saknar de i princip motivationer, story och anledning att ens vara på plats. De är helt enkelt sex rollpersoner som börjar på ett värdshus.

OK, det i sig behöver inte vara så illa. Alla spel behöver inte integrera huvudpersonen i storyn. Men... Alla sex är obeväpnade. De har varsin stav i sin ryggsäck, men i övrigt ingenting. Man har en säck med pengar, och i en annan del av startområdet finns en butik där man kan köpa saker. Hur vet man vad man ska köpa? Tja, man får väl kolla vilken klass ens karaktärer har och vilka vapen och rustningar man kan använda sig av.

Det första questet man får, får man redan inne på värdshuset där man börjar. Det går i princip inte att klara det questet obeväpnad. Så man måste i princip gå och köpa utrustning, sedan gå tillbaks till värdshuset, och göra questet (som är ett standardmässigt döda-ohyra-i-lageruppdrag).

Så... Det är lite uppförsbacke. Det underlättas inte av att spelmotorns pathfinding är BEDRÖVLIG. En så enkel sak som att få ens grupp att gå in genom en jävla dörr blir en mardröm eftersom alla hela tiden ställer sig i vägen för varandra. Och över längre sträckor är det OFTA så att de helt skiter i formationen de ska vara i, för att istället gå snällt på led.

Plus ett stort gäng glitchar där karaktärer hoppar runt eller rentav försvinner - en orc jag slogs mot försvann mitt under striden, utan vidare förklaring.

Nej, jag kommer inte att återvända till Icewind Dale. Vilket är synd, för storyn är spännande och intressant. Isiga vidder, portaler till demondimensioner, profetior... och intressanta SLP:er med motivationer och starka åsikter och grejer. Hade det här spelet krävt mindre pluggande av AD&D-reglerna och mindre förkunskaper och mindre överseende med buggar så hade jag gärna spelat vidare.

Men nu... Nej.

BETYG: 80-

 

[Jarl]

Jag har kommit igång med Hollow Knight till slut. Det var en lång startsträcka, för det här är inte ett spel som håller en i handen. Nästan allt som man har kommit att förvänta sig att spel nuförtiden ger en automatiskt (en riktning, en karta etc) måste man tjäna ihop till i HK. När man får en karta så visar den inte ens ens position innan man köper den förmågan (som också kostar en skill slot att ha aktiverad).

Detta är definitivt på gott och ont; man bör vara inställd på utforskning när man sätter igång spelet. Efter ett tag låser man dock upp diverse förmågor som gör livet enklare för en, men inget ges gratis; allt ska förtjänas.

Jag är inte helt såld på storyn eller grejen med insekter, men det funkar väl ok. Själva utforskandet är roligt, bossarna är svåra som as men generellt rättvisa. Men det är inte ett spel som någonsin dömer till spelarens fördel, det är alltid fienderna som skadar en först och i motsats till Dead Cells dras detta spel fortfarande med contact damage, vilket tillsammans med kort odödlighetsperiod efter skada och teleporterande fiender skapar en hel del frustration. Styrningen skulle nog få 4,5/5 av Krank, för den är Megaman-inspirerad och nästan helt utan tröghet. Själv föredrar jag flödet i Dead Cells rörelsemönster.

Så, det är gigantiskt, oftast roligt, alltid utmanande och ibland rätt jävla störigt (hur fan tänkte de med att placera save-punkter en halv värld bort från bossen?).