Speltimmen v29–32 2025

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
37,074
Location
Rissne
Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
  • Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
  • Helst spela minst 60 minuter.
  • Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
 
Jag har spelat 62 minuter av Planet of Lana.

Det är en helt sjukt snygg pussel-platformer, eller "cinematic platformer". Det finns alltså arv från typ Prince of Persia, Another World och såna spel här – men kontrollerna känns bättre generellt, och så skjuter man ingenting och slåss inte utan springer, hoppar, knuffar och pusslar mest.

Pusslen är ännu så länge väldigt enkla, men jag är ändå sugen på att spela vidare nån gång. Det är som sagt väldigt fint. Bakgrunderna är nån mästerlig kombination av vektorgrafik, polygoner och texturer som smälter ihop så det ser ut som att alltsammans är snyggt målat men ändå rör på sig. Det är svårt att beskriva; kolla nån youtubefilm om spelet så fattar ni.

Storyn är ganska simpel – huvudpersonen och hennes äldre syster bor i något slags primitivt bondesamhälle där man mest pratar simlish, och allt är grönt och frodigt och sådär som det är när en del människor föreställer sig "naturen" och "bondesamhälle": Idylliskt så det förslår. En dag faller mörka ondskefulla maskingrejer från himlen och börjar prompt röva bort folk, däribland systern. För maskiner och teknologi är alltid onda, och idylliska bondesamhällen är goda, det vet alla. Hur som helst springer huvudpersonen – Lana – iväg för att försöka rädda sin syster. Efter en stund hittar hon en katt, som hänger med och kan användas i problemlösningen.

Så ja. Snyggt som attan, sköna kontroller, rätt enkla pussel. Det väger upp den ännu så länge lite trista storyn.

Jag skulle vilja se det här gänget göra lite remasters/remakes av gamla cinematiska platformers; jag tror att de skulle kunna göra ett skitcoolt Flashback eller Another World.

Nu verkar det gå bra för dem ändå; så bra att en tvåa till det här spelet tydligen är på väg.

Jag är lite sugen på att köpa spelet till Switch också; det har ju kommit en fysisk version nyligen.

BETYG. 90

---

Jag har också fortsatt spela Quake. Det är så jävla bra, det här spelet. Nu är jag precis i slutet av den tredje episoden. Vi får väl se om jag kroknar innan slutet eller om jag faktiskt tar mig igenom hela den här gången. Gör jag det så får det nog bli Quake II sen.

Jag har också spelat mer Final Fantasy VII Remake, även om det ärligt talat mest är så att jag grundar xp i arenan just nu.
 
I juni spelade jag Two Point Hospital, nu var det dags för Two Point Museum. Enligt de som vet det bästa spelet i "Two Point"-serien.

Det är alltså dags att bygga ett museum, utställningsföremålen heter grejer som Sharpontoposaurus och alla ser ut som Wallace och Gromit. Rätt flamsigt alltså. Twisten gentemot Two Point Museum är att man - utöver att bygga och bemanna ett museum - ska skicka arkeologer till utgrävningsplatser för att hitta nya utställningsföremål. De grejerna trillar alltså in lite allteftersom och så får man försöka bygga upp museet efter vad man får. Genast lite mer engagerande än Two Point Hospital.

Jag var inte riktigt på humör för det här just nu men enligt krankskalans objektiva kriterier blir betyget 90 poäng.



Sen har jag spelat Sable - mest för att RPGnet också kör en spelklubb. Det var gratis på Epic en vecka, jag vill minnas att det har återkommit åtminstone en gång, så håller man koll där kan man ha tur.

Man spelar alltså flickan Sable, som åker runt på en svävare och utforskar en öken. Det är nämligen så hennes kultur inviger tonåringar till vuxenlivet, och så har vi motiverat varför det är en öppen värld med en massa småquestar. Verkar som att man mest ska bestiga höga saker och hitta grejer att ta med sig.

Det är förbaskat snyggt, nån slags celshading-liknande grafik, och så ljusa pastellfärger ala Chants of Sennaar (och Ultraviolent Grasslands). Verkar lite som att man måste hitta sitt eget kul i det här spelet så jag är lite tveksam till att spela vidare. 85 på krankskalan.
 
Jag har spelat Dyson Sphere Program. Det är ännu en Factorioklon, men nu ska man exploatera en hel planet med sin gigantiska mech. Alltså, skalan är sådan att man kan zooma ut och se planetens kurvatur, och mechen syns fortfarande.

Nåväl, det är rätt standard. Bygg delar som monteras ihop till större delar. Utöver skalan och att teknologiträdet fort blir rätt sci-fi, så finns det också en fiende-AI som bestämt sig för att bygga om hela universum till gem. Eller nåt. Anfaller gör den iallafall. Sen är väl tanken att man ska techa upp så mycket att man lämnar planeten, exploaterar andra, och till slut bygger en Dysonsfär.

Rätt najs. Jag vill fortsätta spela, så det blir väl 95 på krankskalan.
 
Jag körde klart Quake förra veckan, för första gången. Bara nästan 30 år senare… Himla bra spel, alltså. Perfekta FPS-kontroller, perfekt känsla i hur man förflyttar sig (moderna fps är så himla långsamma!), kul bandesign, fria saves och quick save/load… Jag är rätt kass på såna här spel, men Quake på easy kunde till och med jag fixa. Det känns också som att det är gjort för människor som inte spenderat halva sina liv med vänsterhanden på WASD; i originalet var ju mouselook inte ens default.

Men ja, kul spel. Nu har jag börjat spela Quake 2. Det är också trevligt; jag gillar scifitemat. Det som inte är jättebra är vapnen; de har genomgående inte alls samma trevliga känsla som de i Q1. Det hjälper inte att det tar en massa tid att byta mellan dem; det känns som att Q2 infekterats av den där tråkiga "realismsjukan" som förgiftat så mycket av fps-genren. Inte så mycket, men tillräckligt för att förta lite av spelglädjen.

---

Jag har dock spelat nytt också: Verne: The Shape of Fantasy.

Det är ett pusselspel med pixelgrafik, men det styrs med kontroll istället för med mus. Pixelgrafiken är fin (eller OK, bakgrunderna är fina; karaktärerna är ärligt talat inte mycket att ha) även om animationerna genomgående har vääääääldigt få frames. Kontrollerna är inte jättebra, men dugliga. Storyn är… tja, den är intressant nog för att jag efter en timme ska vara sugen på att spela vidare. Man spelar en alternativ Jules Verne i en värld där det stora imperiet som kallas Nationen tagit över stora delar av världen, och kapten Nemo och hans ubåt är en del av ett internationellt gerillanätverk som bekämpar dem. Verne har fått tag på en märklig atlantisk maskin kallad "Imag", med vilken han kan göra förändringar i verkligheten. Och… Ja. Lätta pussel, minimala sneak/actionsegment, ännu så länge mest bara att glida med.

BETYG: 90
 
Det som inte är jättebra är vapnen; de har genomgående inte alls samma trevliga känsla som de i Q1. Det hjälper inte att det tar en massa tid att byta mellan dem; det känns som att Q2 infekterats av den där tråkiga "realismsjukan" som förgiftat så mycket av fps-genren.

Om du spelar remastern så se till att variabeln:
Code:
g_quick_weapon_switch
är satt till '1'.

Då går det fortare att byta vapen. Men det som gör att Quake 2 känns så segt är inte bara att animationerna är långsammare, utan att det typ inte finns någon animation blending eller animation cancelling. Alla animationer måste slutföras helt innan de kan ändras till något annat. Alla fiender t.ex. är helt låsta i attackanimationer tills de är klara. Vilket gör att spelet känns lite vagt turbaserat; först skjuter du, jag duckar, sen skjuter jag etc.

Blir tyvärr rätt kass känsla av detta, men det är vad det är.
 
Vilket gör att spelet känns lite vagt turbaserat; först skjuter du, jag duckar, sen skjuter jag etc.

Blir tyvärr rätt kass känsla av detta, men det är vad det är.

Du missar att jag gillar turbaserade spel =)

Just att man kan ha som strategi att trigga igång en mörsarattack, hålla sig ur vägen tills den är klar och sen glida runt hörnet och plantera ett hagelskott i näsan på fienden tycker jag är ett plus.


Att jag ens spelar vidare handlar nog mycket om det, estetiken och att det här spelet är ett av få där jag blir precis lagom skrajj av fienderna (jag hoppar till varje gång en Parasite eller en Berserker hoppar fram plötsligt, men jag blir inte så skrajj att jag lessnar och stänger av).
 
Ja, det "turbaserade" är lite charmigt, menade att känslan i styrning/skjutande i största allmänhet blir lidande av låsta animationer. Att fienden står där och skjuter i luften i fem sekunder är lite gulligt :)
 
I juni spelade jag Two Point Hospital, nu var det dags för Two Point Museum. Enligt de som vet det bästa spelet i "Two Point"-serien.

Det är alltså dags att bygga ett museum, utställningsföremålen heter grejer som Sharpontoposaurus och alla ser ut som Wallace och Gromit. Rätt flamsigt alltså. Twisten gentemot Two Point Museum är att man - utöver att bygga och bemanna ett museum - ska skicka arkeologer till utgrävningsplatser för att hitta nya utställningsföremål. De grejerna trillar alltså in lite allteftersom och så får man försöka bygga upp museet efter vad man får. Genast lite mer engagerande än Two Point Hospital.

Jag var inte riktigt på humör för det här just nu men enligt krankskalans objektiva kriterier blir betyget 90 poäng.



-älskar- two points hospital. Ska bli kul att kolla in deras andra spel också så småningom :)
 
Back
Top