Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:
1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Jag har spelat 66 minuter av Sir, I am being hunted by a robot. Jag var med och kickstartade spelet. Mer för att jag gillade tematiken än för att jag egentligen gillade spelidén.
Spelet är såhär: man är en tokig forskare av något slag. En explosion slungar en till en serie öar, där också delarna av maskinen man byggt hamnat. För att klara spelet ska man samla alla delarna. Man saknar egentligen vapen, och man jagas av ett antal robotar. Man kan blöda (måste applicera bandage), man kan få slut på ork (då blir man av med hälsa) och man kan få slut på hälsa (då dör man). För att hindra detta lootar man hus på ön. I övrigt smyger man mest omkring och försöker undvika att bli upptäckt och hoppas att man stöter på en maskinbit.
ematiken är engelsk landsbygd: Robotarna röker pipa och jagar med hund, öarna är procedurellt genererad engelsk landsbygd komplett med stängsel, vägar, murar, små engelska hus.
Så efter att ha haft spelet liggandes i några månader har jag till slut spelat igenom hela max payne 3, och måste säga att jag känner mig lite besviken på spelet.
Dom 2 första spelen har enormt bra story som drivs vidare genom dom väldigt snygga serietidningsaktiga mellansekvenserna. I 3an får man närapå epelepsi anfall pga av alla blixtrande färger mm som konstakt attackerar en som spelare.
Storyn i 3an tar vid några år efter händelserna i 2an, Max är numera helt nedsupen och stark beroende av smärtstillande. Via en gammal bekant får han chansen att jobba som livvakt åt några rika människor i brazilien området (minns ej exakt var). Det som spelet verkar lägga mest tyngd på är Max mer eller mindre konstanta fylla, det symboliserar Rockstar friskt med genom blinkade skärmar i olika färger mm, helt ärligt så blir jag ganska less den effekten fort och blir mest irrterad på huvudpersonen som är mest nedsupen större delen av spelet, inkls när han ska jobba. Det är ganska uppenbart varför han är anställd, vilket jag fick bekräftat mot slutet av spelet.
Under spelet gång får man veta mer om den rika familj man ska beskydda, man får veta lite mer om misären folket lever i. Men det känns som om väldigt mycket av det mest är bakgrund till huvudhandlingen.
SPOILER!
Efter tag börjar det gå upp för max att han är bara en syndabock, och anställd som det. Tanken är att han ska ta fallet när familjen han anställts att beskydda börjar kidnappas och dödas. Tyvärr visar det sig snabbt vem som ligger bakom detta och det finns ingen riktigt tyngd kvar i handlingen efter det.
SPOILER ENDS!
I tidigare spel har max haft problem med spriten samt sitt pillerknaprande, dock så misskötte han inte sitt jobb pga detta. Nu känns karaktären mest patetiskt och riktigt misslyckad.
Spelmekaniskt är spelet betydligt med solitt än föregående spel i serien, det går lätt att ta skydd, bullettime är kvar och väldigt användbart ännu, vapnen är riktigt roliga av del av dessa.
Jag har ännu inte provat multiplayer delen då jag inte har så stort in intresse av denna, men återkommer i framtiden om jag provar den.
I helhet dock, vars landar spelet? Som del 3 i Max Payne serien så ser jag det som det klart svagaste vad gäller storyn, även om den har sina bra stunder så tyngs den ned av att vara så förutsägbar och helt inte lika solid eller bra som i tidigare spel. Spelmekaniskt är spelet riktigt bra dock så är lite tveksamt hur man ställa sig betygmässigt till detta.
Jag skulle inte rekommendera detta som ditt första Max payne spel, kör hellre spelen i ordning från första då, även om vissa delar av dom första spelen är riktigt dryga.
Som fan till dom gamla spelen, tja, köpt det på rea, betala inte mer än kanske runt 100:- för allt till spelet, dvs inkls alla dlcs mm. Jag köpte det på steams julrea men har blivit liggandes till nu.
Nog osammanhängat rantade nu. Ska se vad mer jag har ospelat.
För ganska exakt ett år sedan kom lusten över mig att spela Morrowind. Den lusten varade inte speciellt länge, eftersom någon annan lust tog överhand. Förmodligen lusten att se en massa film, eller lusten att plöja Arkiv X.
Nu är det dags igen, men den här gången är det Planescape: Torment som har väckt mitt spelintresse. Jag älskar Baldur's Gate-serien, den fantastiska känslan och den vackra isometriska vyn som Infinity Engine bjuder, så det här kan väl inte bli dåligt?
Så här långt, efter 3-4 timmars spel, är känslan från Baldur's Gate-serien klart där. Planescape: Torment kräver mer av den som spelar. Det är mycket dialog, mycket som ska läsas och massor som man ska minnas för att man ska kunna ta in spelet.
Igår skulle jag ge mig själv en timmes treat efter middagen, och jag blev nog lite rastlös när hela stunden lades på att språka med NPC:er och inte en sekund åt att utforska nya miljöer eller döda monster. Men det är så svårt att se en namngiven NPC och inte gå fram för att prata med denne.
Idén med spelet (så här långt), där man vaknar upp utan minne och ska ta reda på vad som hänt, är förstås inte unik men däremot oerhört inbjudande. Alla har vi väl haft idéer till historier eller äventyr som börjar med att en person vaknar upp utan minne i en cell, på ett slagfält, på ett skepp eller liknande? Det gäller bara att kunna sy ihop säcken när man bjuder in till en sådan handling, så att det inte blir platt fall.
Jag hyser inga tvivel på att Torment kommer lyckas med detta konststycke. Framför allt eftersom det är så pass älskat och ger sken av att vara oerhört genomtänkt. Flera personer har sagt till mig att mitt favoritspel Baldur's Gate II inte är någonting om man jämför med Torment. Jag tvivlar på att det kommer vara överlägset mycket bättre, men jag hoppas förstås på en ny favorit-spelupplevelse!
Spelet utsågs förresten till tidernas näst bästa RPG, när jag styrde upp en sådan omröstning på flashback för ett år sedan: https://www.flashback.org/sp44138380
Jag tror att jag ska ta fram ett block och föra lite egna anteckningar, så att jag inte går miste om något. Man ska tydligen bjudas på "aha-upplevelser" många gånger om, men då känns det som att det gäller att man som spelare har full koll på vad ens karaktär vet hittills...
krank said:
Jag ska nog också spela Torment nåt tag. Med nån smart widescreenmod eller något, för jag står inte ut med den där upplösningen som används...
Det jag gillade med Torment, vill jag minnas, är just att det är så lite monsterslaktande. Man kan nästan slippa slåss alls, och därmed nästan helt slippa påminnas om att spelet kör AD&D/d20 i grunden... Inga råttor att döda, inga ändlösa gröna fält, och istället för trökig standardfantasyarkitektur en massa spännande blandningar...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
