Nekromanti Speltimmen v22 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag har spelat 62 minuter av The Raven: Legacy of a Master Thief.

Det är ett riktigt mysigt peka-klickaspel. Grafiken är snygg och har en trevlig design, även om det finns en och annan grafikbugg som förtar intrycket en smula.

Spelet handlar - åtminstone ännu så länge - om en schweizisk poliskonstapel som befinner sig på orientexpressen straxt efter ett uppmärksammat rån på brittiska muséet. Rånet utfördes av en copycat som verkar ha tagit sig an den skjutne och dödade mästertjuven The Ravens mantel. Inspektören som skjöt The Raven finns också ombord på tåget, tillsammans med ett mystiskt kassaskåp.

Det finns såklart andra intressanta filurer ombord - en tysk läkare som beundrar tjuvar, en sol-och-vårar-violinist i behov av pengar, en detektivromansförfattarinna som inte-så-subtilt liknar en viss "queen of crime" ute i verkligheten.

Kontrollerna är... inte jättebra. man kunde ju tycka att folk år 2016 kunde bygga minst lika bra spel som Lucasarts gjorde på 90-talet, men... Det här spelets största problem här är förflyttning. Man kan inte dubbelklicka på utgångar för att automatiskt röra sig till nästa scen - kom igen, det gjorde ju The Dig till exempel... Men det värsta med förflyttningen är att varje gång man klickar så stannar figuren man styr, för att sedan med lite intertia börja gå igen. Alla spel med vettig design undersöker huruvida figuren redan rör på sig, och byter isåfall riktning - men nejdå, här ska det stannas för varje klick. Det blir rätt frustrerande.

Spelet har också ett märkligt poängsystem, där man får poäng för att lösa pussel och sen får betala för att se hotspots i en scen. Men jag antar att det är bättre än att inte kunna se hotspots alls... Och än har jag inte haft några problem med ekonomin.

Spelets kombinatorik är snäll; om man för ett föremål över ett annat föremål, och de går att kombinera, får man en speciell ikon på muspekaren. Annars får man inget. Så det går väldigt snabbt att testa alla kombinationer utan att behöva genomlida oändliga varianter av "huh" och "why would I want to do that?".

Så; i genren är det mekaniskt oimponerande, men grafiskt snyggt och med en ganska intressant story som väldigt medvetet skapar associationer till Agatha Christie.

BETYG: 90

 

[azzmazzter300]

Jag har lirat Fire Emblem: Fates, som är tre spel i ett från Nintendo till 3DS. Fire Emblem är ett spel där du flyttar runt små trupper på en karta och försöker mörda ihjäl andra små trupper genom att lura dem till ofördelaktiga anfall, och laddar om hela kartan varje gång de dör (ständigt), eftersom de annars är döda för evigt och de levlar upp och behåller levels mellan kartor öch har små backstorys, så man fäster sig vid dem och vill att det ska gå väl för dem vilket det inte gör för spelen är knepiga, och beroende på spel så finns det dessutom begränsat med exp. Jag lirar conquest-delen av spelet just nu, vilket är roligare än birthright, just för att jag inte kan grajnda och måste planera vem som ska levla mer. Det är väldigt kul, jag har nog plöjt ner en 50 timmar än så länge, om folk inte lirat serien än så rekommederar jag att köpa något av dem, det finns massor tillgängliga till Wii U, den bästa konsolen. Betyg: 8/10

 

[krank]

Jag har spelat 62 minuter av Final Fantasy X/X-2 HD Remaster.

Jag har redan klarat FFX på PS2, men jag... tja, jag gillar FF-spelen och jag gillar att ha så mycket som möjligt på samma plattform (PC). Så jag köpte den här, trots att jag både har originalet på PS2 och en oöppnad PS3-förpackning i hyllan med exakt den här remastern.

FFX är mekaniskt mitt favorit-FF. Det har ett elegant turbaserat stridssystem med både cinematiska kameravinklar, en god portion taktik, och det bästa sättet någonsin att hantera summons (dvs. man spelar med dem som karaktärer i striden). Storymässigt är det kanske inte det starkaste, och det är lite linjärt, men det är fortfarande ett av mina favvo-FF. Av de jag klarat (I, II, VI, VII, VIII, IX, X) så är det nog typ... tvåa eller trea, typ.

FFX håller också väldigt bra. Det är ju genomgående att PS2-spel, till skillnad från PS1-spel, generellt klarar sig rätt bra med en enkel uppgradering av upplösningen, och här har ju spelet fått sig en betydligt mer omfattande ansiktslyftning. Jag är inte säker på att alla förändringar är bra - t.ex. ser en del ögon rätt mysko ut - men överlag är det här en mycket bra port av ett mycket bra spel. Jag är imponerad av hur bra allt flyter på, utan laddningstider och med snygg grafik. Jag tror tyvärr att det är låst till 30fps, men det får man väl helt enkelt överleva.

Ska man bara köpa ett FF-spel av de som finns på Steam just nu så ska man nog köpa det här eller FFVII.

BETYG: 95