Speltimmen v21–24

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Beastslayer]

Jag kämpar på med Bloodlines 2.

Det här spelets utveckling tycks ha varit kantad av besvär kors och tvärs, och det märks. Inte alltid på det mest uppenbara sättet, men i känslan av att spelet inte riktigt vet vad det vill vara, och att det känns ihopsytt till n¨got det kanske int helt var tänkt att vara från början.

Det stora problemet för mig är att man slår sig igenom hela spelet. Inte bara ofta, inte bara ibland, utan hela vägen, åtminstone hitills, och inget verkar tyda på att det kommer vända. Det hade kanske fungerat bättre i ett annat vampyrspel, men i Vampire vill jag ha intriger, dialoger, smutsig politik, manipulation och obekväma val. Jag vill känna att jag rör mig genom ett nät av lojaliteter och lögner, Detta finns tills viss del, men man drar inte nytt av det fullt ut, på det vis att varje konflikt här alltid måste lösas med våld.

Det blir extra tydligt eftersom det första Bloodlines gav en helt annan känsla av frihet. Där kunde man klara spelet helt utan våld, eller åtminstone uppleva att samtal, smygande, manipulation och alternativa lösningar var centrala delar av spelet. Här känns våldet inte som ett av flera möjliga verktyg, utan som spelets grundläge. Det är tyvärr en ganska stor förlust för något som borde bygga på vampyrisk politik, socialt spel och farliga samtal, som Vampire sig bör göra, men icke.

Det finns absolut saker jag uppskattar. Stämningen glimtar till ibland, miljöerna är snygga, och det finns ögonblick där World of Darkness-känslan faktiskt får ta plats och även bitvis blommar. Men de delarna får ofta stå tillbaka för strider som varken är tillräckligt djupa för att bära spelet som action, eller tillräckligt sparsamma för att kännas hotfulla när de väl sker.

Jag tycker inte att Bloodlines 2 är ospelbart eller totalt misslyckat. Det är snarare ett spel som fungerar, men som hela tiden påminner mig om ett mycket bättre spel det hade kunnat vara. Jag fortsätter spela mer av envishet och gammal kärlek till Vampire än av ren spelglädje.

Jag kan inte helt förhålla mig till betygskalan som anges utan ger 50/100. För mig är det godkänt, men inte mer. Det är ett spel som går att spela och som har vissa kvaliteter, men också ett spel där de viktigaste delarna av vad jag vill ha ut av Vampire har fått stå tillbaka för alldeles för mycket ett massivt blodbad oavsett vilken klan man väljer att spela och agera.

 

[Jarl]

Det blir extra tydligt eftersom det första Bloodlines gav en helt annan känsla av frihet. Där kunde man klara spelet helt utan våld,

Vill bara vara lite petig och påpeka att man absolut inte kan klara det första Bloodlines utan våld. Men kanske 50% går att klara utan!

 

[Beastslayer]

Vill bara vara lite petig och påpeka att man absolut inte kan klara det första Bloodlines utan våld. Men kanske 50% går att klara utan!

Sant, mot slutet blir det omöjligt att undvika strid, men jag tror siffran är högre än 50%. Kanske uppåt 70%?

 

[Jarl]

Sant, mot slutet blir det omöjligt att undvika strid, men jag tror siffran är högre än 50%. Kanske uppåt 70%?

Kanske, men lätt att glömma att man t.ex. inte kan lämna första hub:en utan en bossfight t.ex. Och så fort man kommer till Hollywood är det rätt mycket fajt hela vägen.

De flesta minns mest början av spelet

 

[krank]

Nu har jag efter 131 timmar (ungefär) blivit klar med Persona 5.

Och… jag tyckte om det. Väldigt lätt gameplay men det störde mig inte jättemycket. Mycket story, intressant estetik. Det är såklart lite mjäkigt; något slags poppig version av rebell/punkestetik fast helt utan politiskt innehåll eller statements; bara en allmän rebellisk ådra sådär. Och popmusik snarare än punk då. Men det funkade, och passade ihop.

Och uppenbarligen gillade jag det tillräckligt för att spela 130 timmar av det. Typ 10h per vecka har det blivit, vilket är otroligt mycket för mig. Det här har verkligen varit ett sånt spel jag går och tänker på när jag inte spelar det, och som jag "ska bara spela lite till" av.

Jag har ju klarat två andra spel i samma familj av spel (Persona 3, SMT5) och spelat ytterligare två (SMT3 och 4). Överlag tycker jag att femmorna nog är de bästa spelen – de är ju också liksom evolutionen från alla tidigare. Vilken av femmorna är bäst? Omöjligt att säga, de är båda väldigt bra men ganska olika. SMT3 är nog det jag är minst sugen på att fortsätta med, men kanske gör jag det en vacker dag då jag känner för att göra otroliga mängder grinding.

Tydligen har de bekräftat nu att de ska göra en remaster av Persona 4. Den ser jag nu fram emot; men det betyder att jag väntar med att spela fyran tills den kommer. Det blir dock ett klart day-one-purchase.

Så vad ska jag spela nu egentligen? Expedition 33 kanske? Eller ska jag köra nå't Final Fantasy som jag inte klarat än? Vi får se.

 

[wilper]

I helgen har jag spelat Diablo 2 Resurrected som var på rea på Steam.

Jag har som sagt spelat gamla Diablo 2 länge men har sett att alla youtubers kör den nyare versionen.

Det är samma spel men med lite finare grafik, och gubben plockar automagiskt upp alla pengar man springer över, vilken fantastisk funktion! Jag är helsåld och rekommenderar det varmt. Fem stjärnor i min bok.

 

[verlandes.]

Trots att jag köpte Slay the Spire 2 för en tid sedan har det blivit att jag mest kört ettan, eftersom det finns på mobilen. Och nu, innan morgonkaffet, klarade jag fucking äntligen The Heart med den sista kvarvarande karaktären. Adrenalinet alltså - kanske inte behöver det där kaffet!



Och häromdagen klarade jag av ytterligare en Balatro-lek på Gold Stake, så känner mig som deckbuilder-kungen nu.

 

[Hellzon]

Jag har spelat Librarian: Tidy Up The Arcane Library!

Det finns ett magiskt bibliotek, men nån mupp har dragit ner alla böckerna på golvet och nu måste man sortera in dem igen. Och det är inte några stycken, utan i runda slängar tretusen böcker.


Stökigt värre. Här ser vi biblioteket i sin helhet, det är liksom ingen stor spelvärld eller så.

Man kan sortera in alla böcker manuellt om man är nån slags nörd, men annars får man allteftersom man fyller hyllor tillgång till magiska formler som:

• Åkallar alla böcker i en serie.
• Visar vilken bokhylla de ska till.
• Och sorterar in dem där.

Och när man har levlat de formlerna så är det på gott och ont lite enformigt. Det finns fler men de är rätt meningslösa jämfört med att bara låta böckerna sortera sig själva. Sen ska man väl speedrunna det här men det orkar inte jag.

Det var ju kul ett tag ändå. 90 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Jag har spelat demot till Star Trek: Voyager - Across the Unknown.

Det är alltså basbyggar/hjälteadministration baserat på Star Trek: Voyager från 90-talet. Uppgradera Voyager, gör uppdrag på planeter, rekrytera folk du känner igen från serien. Storyn försöker ganska uppenbart balansera mellan att introducera den den drygt 20 år gamla serien för yngre gamers och blinka år oss gamla gubbar och tanter som faktiskt kan ha sett den.

Demot låter en spela igenom pilotavsnittet från serien - hitta The Caretaker och hens Array och förstör den för att rädda Ocampafolket, eller använd den för att komma hem men döm Ocampa till slaveri och utrotning (fast då slutar visst spelet). Det finns tydligen lite såna val att göra så man inte är 100% på räls, enligt RPGnet kan man låta Tuvix leva, eller behålla B'Elanna uppdelad i människa och Klingon.

Ja och så ska man se till att rymskeppet inte går helt paj.

Demot var väl kul, jag kanske köper spelet om det går på rejäl rea nån gång. 87 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Välkommen till Spelartontimmen!
Jag har spelat Cyberpunk 2077. Det är cyberpunk, öppen värld. Fasligt snyggt. Inga stora överraskningar hittills, det är cyberpunk som vi känner den från William Gibsons böcker.

Vår hjälte kommer till Night City (förstås döpt efter grundaren som hette Night i efternamn) och hamnar i komplotter som går lite över huvudet på hen, och sen är det dags att levla, köra en huvudquest och en massa sidouppdrag fast man in-character har enstaka veckor kvar att leva.

Jag känner att jag inte har jättemycket att säga om spelet men det är kul att drälla runt med katana och cyberimplantat och göra knäppa uppdrag. 95 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Jag har spelat Mech Mechanic Simulator också.

I genren "simulatorer med fantastikelement" har turen alltså kommit till att driva mechaverkstad. Det kommer in stora mechor, spola rent dem, kolla vad som är fel med dem, skruva isär dem, byt/laga trasiga delar, sätt ihop mechan igen. Få betalt. Upprepa.

Kul än så länge, allteftersom man tjänar pengar och rykte får man tillgång till fler minispel (olika sätt att laga delar). Jag vill fortsätta (när jag spelat klart Cyberpunk 2077) så 95 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Ja och så har jag spelat klart The Electrifying Incident: A Monster Mini-Expedition. Enligt Steam tog det 47 minuter totalt, så långt är det ju inte.

Man har en gripklo, det finns lådor, det finns knappar i golvet som man kan ställa lådorna på för att slå på strömmen till dörrar och elektriska golv. Och så kan man kröka armen till gripklon om man hittar en vägg att böja den mot. Och så är det lite pusslande med de ingredienserna tills man kommer till slutet och SPOILER.

Tror jag fick det i en bundle nånstans, annars kostar det fem dollar för knappt femtio minuter spel. Minutpris som en biofilm alltså, men det är mitt enda klagomål (och jag vet inte om mekaniken hade hållit för ett mycket längre spel). 95 på krankskalan.

 

[verlandes.]

Satt uppe igårkväll och spelade Castlevania Advance Collection, lite för att peppa inför det kommande Castlevania-spelet. Dessa är enligt mig de bästa spelen i serien, spelade dem jättemycket när de kom till GBA. Juste är min Belmont!

 

[krank]

Jag har nu klarat Final Fantasy III Pixel Remaster.

Som synes var det inte så långt.

Det var också liksom en helt annan takt än jag blivit van vid i Persona… Nu vet jag att Pixel Remastern gjorts lättare än tidigare versioner, men…

"Först får vi krafter av en vindkristall sen går vi till grannbyn där alla trollats till spöken av en ond djinn så vi går till slottet och får tips om vart prinsessan är som har ringen vi behöver för att bryta förbannelsen, sen snubblar vi över Cid och får låna hans luftskepp så vi kommer över vattnet till grottan där prinsessan och djinnen är, sen besegrar vi djinnen och får en mithril-stäv till luftsekeppet så vi kan krossa stenbumlingen som var ivägen för vidare resor och då går luftskeppet sönder men vi hittar ett drakberg…"

Och det var typ… 90 minuters spelande.

Sen fortsätter det mer eller mindre så i 16-20 timmar.

Pixelremastern håller sig plotmässigt osv väldigt nära NES-originalet men kör SNES:ig grafik förutom att en massa av specialeffekterna gjorts av nån som inte fattar att pixel art inte bara är vanlig grafik fast med lägre upplösning. Nån gång kanske jag känner mig pepp nog att köra igenom 3D-remaken, som ju har lite mer story och så? Men det känns tveksamt. Så jäkla kul var det inte. Eller ja, JRPG är ju alltid JRPG, men det var inte som att den övergripande plotten fångade mg.

Nå; vad blir nästa spel för mig då? Jag startade just en ny sparfil på Final Fantasy IV Pixel Remaster, så det finns väl en risk att det blir det. Jag känner mig fortfarande osugen på att återvända till Shin Megami Tensei 3, och Expedition 33 funkar för dåligt på min dator känns det som. Egentligen "borde" jag kanske spela något som bättre utnyttjar att jag har en ny fin 4K-tv, men det finns inte så många spel till Switch 2:an som utnyttjar såna upplösningar, eller höga framerates, ännu. Så det mest moderna jag överväger just nu är om man kanske skulle göra ett nytt försök med Chrono Cross…

 

[verlandes.]

Jag och min hustru spelar ibland skräckspel när barnen har somnat. Oftast spel i stil med MADiSON och Mortuary Assistant, men igår spelade vi gratisspelet Saihate Station som är ett sånt japanskt visual novel-spel. Vi tyckte oväntat mycket om det, var liksom trivsamt att sitta och spela igenom det.

Är det någon som är inne i denna genre och har något tips på bra titlar?



Det enda andra visual novel-spel jag spelat är aprilskämtet The Murder of Sonic the Hedgehog och det tyckte jag också jättemycket om!