Speltimmen v2–3 2024

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,526
Location
Rissne
Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
  • Helst ett nytt spel varje vecka.
  • Helst spela minst 60 minuter.
  • Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,526
Location
Rissne
Jag har spelat typ en timme, tror jag, av The Legend of Zelda: Link's Awakening till Switch.

Det är en remake av ett gammalt gameboyspel som ligger mig väldigt nära hjärtat. Jag har aldrig klarat det, men det är det spel i Zeldaserien som varit närmast att faktiskt suga in mig. Jag gillar känslan, storyn, estetiken. Jag gillar att det är lite begränsat, det är ganska lagom "öppen utforskning" för mig. Jag läste nånstans att en av de som utvecklat senaste Zelda "inte förstår" hur man kan vilja gå tillbaka till ett "mer begränsat" spel efter att ha spelat Tears of the Kingdom. Jag förstår inte hur man får något gjort i så fria spel; jag drabbas direkt av valparalys.

Men ja. Hittills är det här egentligen bara gameboyspelet fast med ny grafik, och scrollning som inte hade funkat på gameboyskärmen. GB-spelet var ju rätt så perfekt anpassat för sitt medium där – pressade gameboyen till max men levde inom dess begränsningar. Med en skärm som ghostar mycket så kan man inte hålla på och scrolla hur mycket som helst.

Det som är bra är att den nya grafiken är söt. Och det är nice att de byggt om så att Switchens knappar utnyttjas – gameboyen hade ju bara A och B så det blev ett himla krånglande med utrustningen. Jag tyckte iofs att det var en del av charmen, men samtidigt är det lite trevligt att kunna ha B som slå-med-svärdet och höger trigger som hålla-upp-skölden och utöver dem ha två slots för föremål.

Det som är mindre bra är att känslan inte riktigt är densamma. Det är inte fult på något sätt, den lite dock-miniatyr-grejen funkar bra. Men det känns inte Link's Awakening för mig på samma sätt som den gamla "fula" pixelarten.

Dessutom… Säga vad man vill om gameboyspelet, men det hade inte laddningsskärmar när man gick in i byggnader och det höll en stadig framerate. Med högre upplösning följer att man måste ha högre fps för att det ska kännas flytande. Hade det här spelet hållit stabila 60, eller ens stabila 30, så hade det nog funkat. Nu får jag uppenbara och irriterande dips.

Samtidigt är det ju fortfarande i grunden ett bra spel, och en del av mitt gnäll handlar nog mycket om att jag är van vid originalet.

BETYG: 90−
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,250
Jag har spelat typ en timme, tror jag, av The Legend of Zelda: Link's Awakening till Switch.

Det är en remake av ett gammalt gameboyspel som ligger mig väldigt nära hjärtat. Jag har aldrig klarat det, men det är det spel i Zeldaserien som varit närmast att faktiskt suga in mig. Jag gillar känslan, storyn, estetiken. Jag gillar att det är lite begränsat, det är ganska lagom "öppen utforskning" för mig. Jag läste nånstans att en av de som utvecklat senaste Zelda "inte förstår" hur man kan vilja gå tillbaka till ett "mer begränsat" spel efter att ha spelat Tears of the Kingdom. Jag förstår inte hur man får något gjort i så fria spel; jag drabbas direkt av valparalys.

Men ja. Hittills är det här egentligen bara gameboyspelet fast med ny grafik, och scrollning som inte hade funkat på gameboyskärmen. GB-spelet var ju rätt så perfekt anpassat för sitt medium där – pressade gameboyen till max men levde inom dess begränsningar. Med en skärm som ghostar mycket så kan man inte hålla på och scrolla hur mycket som helst.

Det som är bra är att den nya grafiken är söt. Och det är nice att de byggt om så att Switchens knappar utnyttjas – gameboyen hade ju bara A och B så det blev ett himla krånglande med utrustningen. Jag tyckte iofs att det var en del av charmen, men samtidigt är det lite trevligt att kunna ha B som slå-med-svärdet och höger trigger som hålla-upp-skölden och utöver dem ha två slots för föremål.

Det som är mindre bra är att känslan inte riktigt är densamma. Det är inte fult på något sätt, den lite dock-miniatyr-grejen funkar bra. Men det känns inte Link's Awakening för mig på samma sätt som den gamla "fula" pixelarten.

Dessutom… Säga vad man vill om gameboyspelet, men det hade inte laddningsskärmar när man gick in i byggnader och det höll en stadig framerate. Med högre upplösning följer att man måste ha högre fps för att det ska kännas flytande. Hade det här spelet hållit stabila 60, eller ens stabila 30, så hade det nog funkat. Nu får jag uppenbara och irriterande dips.

Samtidigt är det ju fortfarande i grunden ett bra spel, och en del av mitt gnäll handlar nog mycket om att jag är van vid originalet.

BETYG: 90−
Och det har fortfarande några av hela seriens bästa dungeon!
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,526
Location
Rissne
Steams rekommendsationsalgoritmer har försökt få mig att köpa och spela Signalis ett tag nu, och i mellandagarna hade de rea så jag köpte det. Nu har jag spelat 72 minuter av det. Eller egentligen har jag väl bara spelat typ 50, för jag spelade om introdelen två gånger. Pga snygg och pga att jag inte fattade hur man sparade första gången.

Och… eh, ja. Det är ett inåthelvete jävla skitsnyggt spel, det är det. Om man gillar grafik som känns som Serial Experiments Lain, de skummare delarna av Neon Genesis Evangelion, Playstation 1 och… Another World, kanske? Det är pseudo-lofi för hela slanten, med påslagbart CRT-filter, glitchar och hela grejen. Det här hade absolut inte funkat as-is på playstation 1, men det är lite som minnet av ett ps1-skräckspel så att säga.

Man spelar en tjej, som är typ en replikant / terminator / robotgrej, och så går man runt i olika nergångna och/eller mysko scifimiljöer. Mest korridorer såhär långt, och rum. Gameplay är hittills 95% utforskning med keycards och keypad codes och story som levereras via cutscene eller efterlämnade papperslappar. Och, tyvärr, 5% strid. Eller OK, 5% är väl högt räknat, jag har bara bråkat en gång hittills och det var ganska snällt. Men det här är trots allt ett survival horror-spel, jag fattar ju att det kommer mer sen. Och jag är inte så förtjust i sånt alls, även om kontrollerna är relativt vettiga (spelet har fasta kameravinklar mestadels, som i Resident Evil. Men utan tank controls! Det är snarare vanliga gå/sikta-kontroller där man håller nere vänster trigger för att "sikta" och trycker på höger för att skjuta). Man bör, enligt instruktioner, konservera ammo.

Vi får se. Jag älskar stämningen och storyn och grafiken. Älskar. Jag vill nog spela vidare. Men vi får se om situationen med slåsset blir ohanterlig framgent. Tills vidare kan jag åtminstone starkt rekommendera det. Om inte annat för att det som sagt är helt otroligt jävla skitsnyggt (givet visa estetiska preferenser).

BETYG: 90+
 
Last edited:

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,874
Jag har spelat typ en timme, tror jag, av The Legend of Zelda: Link's Awakening till Switch.

Det är en remake av ett gammalt gameboyspel som ligger mig väldigt nära hjärtat. Jag har aldrig klarat det, men det är det spel i Zeldaserien som varit närmast att faktiskt suga in mig. Jag gillar känslan, storyn, estetiken. Jag gillar att det är lite begränsat, det är ganska lagom "öppen utforskning" för mig. Jag läste nånstans att en av de som utvecklat senaste Zelda "inte förstår" hur man kan vilja gå tillbaka till ett "mer begränsat" spel efter att ha spelat Tears of the Kingdom. Jag förstår inte hur man får något gjort i så fria spel; jag drabbas direkt av valparalys.

Men ja. Hittills är det här egentligen bara gameboyspelet fast med ny grafik, och scrollning som inte hade funkat på gameboyskärmen. GB-spelet var ju rätt så perfekt anpassat för sitt medium där – pressade gameboyen till max men levde inom dess begränsningar. Med en skärm som ghostar mycket så kan man inte hålla på och scrolla hur mycket som helst.

Det som är bra är att den nya grafiken är söt. Och det är nice att de byggt om så att Switchens knappar utnyttjas – gameboyen hade ju bara A och B så det blev ett himla krånglande med utrustningen. Jag tyckte iofs att det var en del av charmen, men samtidigt är det lite trevligt att kunna ha B som slå-med-svärdet och höger trigger som hålla-upp-skölden och utöver dem ha två slots för föremål.

Det som är mindre bra är att känslan inte riktigt är densamma. Det är inte fult på något sätt, den lite dock-miniatyr-grejen funkar bra. Men det känns inte Link's Awakening för mig på samma sätt som den gamla "fula" pixelarten.

Dessutom… Säga vad man vill om gameboyspelet, men det hade inte laddningsskärmar när man gick in i byggnader och det höll en stadig framerate. Med högre upplösning följer att man måste ha högre fps för att det ska kännas flytande. Hade det här spelet hållit stabila 60, eller ens stabila 30, så hade det nog funkat. Nu får jag uppenbara och irriterande dips.

Samtidigt är det ju fortfarande i grunden ett bra spel, och en del av mitt gnäll handlar nog mycket om att jag är van vid originalet.

BETYG: 90−
Åh, ett av mina absoluta favoritspel! Fantastisk stämning och precis lagom svårt för mig, många andra Zeldaspel är alldeles för svåra för att jag ska kunna klara av dem. Detta är ett sånt spel som jag nästan är ledsen att jag klarat för att jag nu aldrig kommer uppleva det för första gången igen.

Har förresten ett väldigt roligt minne angående spelets slut:

Jag klarade spelet för några år sedan, men hade på förhand fått slutet spoilat för mig, att än försvinner på grund av ens handlande. Jag tyckte det var så vemodigt då jag verkligen gillar ön och min fru frågade mig vad jag grubblade över.

- Jag håller på att spela ett spel, men i spelet gör man så att ön man är på och allt folk där försvinner och det känns så sorgligt.
- Gör inte så att de försvinner då.
- Vad menar du?
- Du kontrollerar ju huvudpersonen, låt bli att att göra så att ön försvinner.
- Fast man måste göra så att ön försvinner om man ska klara spelet.
- Låt bli att klara spelet då. På så sätt räddar du ju alla på ön.
- Fast jag vill ju klara spelet!
- Då är det ju ditt eget fel att ön försvinner, då har du ingen rätt att klaga!

Hon hade onekligen en poäng 😂
 
Top