Jag har spelat 68 minuter av Rock of Ages. Jag tyckte inte om det alls, men det är ett rätt bra spel.
I grunden är det ett slags tower defense, fast för två spelare (eller en spelare och en dator). Man ska styra en sten som ska rulla förbi en bana fylld med hinder. Medan man väntar på att ens sten ska konstrueras så sätter man ut hinder som motståndaren ska behöva ta sig förbi. Ens egen bana är en spegelbild av den andres (de börjar på samma ställe och går åt varsitt håll).
Man vinner om man lyckas träffa motståndarens borgport i slutet av banan med tillräckligt många stenar för att den ska gå sönder.
Grafiken är extremt charmig, jag gillar det Monte-Pythoneska. Gillar man Flying Circus-intron så ska man spela det här spelet.
Kontrollerna är förutsägbart vedervärdiga. Jag har ända sedan barnsben avskytt spel som använder sig av intertia - Super Mario har till exempel aldrig funkat. Gubben stannar ju inte när man slutar trycka på knappen. Det är som att konstant spela på en isbana i Megaman (som ju annars har perfekta kontroller). Och den här stenen, alltså... Jag AVSKYR att det är så svårt att få stopp på den, eller svänga.
Jag upplever också att tower defense-grejen är ganska marginell. Det handlar om att få in flest stenar fortast; powerups och utplacering av hinder påverkar extremt lite och kan bara vända en förlust till vinst om marginalerna är de allra minsta. Eller, så upplever jag det. Den som hittar smartaste vägen genom banan vinner; "hitta smart väg" vinner över "lyckas ta sig förbi motståndarens torn" varje dag. Tornen saktar ner nån sekund; att välja fel väg eller råka åka ut för kanten kan kosta en 5-10 sekunder.
Så... Jag tycker att det är ett bra spel, välgjort och ganska balanserat, men jag tyckte inte det var roligt utan enbart frustrerande. Not my cuppa.