Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,884
Jo, jag ska skriva en recension på spelet när jag kommit längre. Känns inte rättvist att recensera spelet än då jag inte kommit så superlångt.
Speltimmen v13–14 2022
- Thread starter krank
- Start date
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,884
Verkligen! Och Cloudpunk, Blade Runner och NeoCab inte att förglömma
Uppföljaren till Beneath a Steel Sky har ju kommit nu också vilket känns riktigt spännande!
entomophobiac
Low Prep High Play
Om ett spel inte klickar efter X timmar så är ju det en lika god slutsats som något annat.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,884
Jo, fast rätt mycket av dessa timmar har jag bara åkt omkring i stan och jag vill gärna uppleva mer av storyn innan jag ger ett final verdict. Sen är det inte så att det helt inte klickat, det finns mycket bra med spelet. Efter allt man hörde om hur uselt det skulle vara på PS4 trodde jag att det skulle vara ospelbart. Men det har absolut sina goda sidor. Ibland riktigt goda. Men hittills önskar jag samtidigt att det var bättre. Men det beror ju också på vd man vill få ut av ett spel.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,782
Ärligt talat föredrar jag den vanliga versionen över Director's Cut vad gäller det här spelet. Jag tycker det extra uppdraget som läggs till lite sabbar pacingen (förstår att de klippte bort det) och hade inga problem med spelets "guldfilter". Director's Cut-versionen har bättre bossfighter helt klart, även om de fortfarande är... sådär.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,782
Som någon som upplevde Deus Ex när det kom och tycker att det är ca 1 miljon gånger bättre än sina uppföljare är detta nog en tråd att hålla sig borta från haha. Men måste ändå slänga in att det första spelet (och i viss mån det andra) är sjukt mycket mer intressanta än de nya spelen. Bättre idéer, bättre dialog, mer spännande koncept. DX:HR är ett okej spel, men rätt blekt som ett Deus Ex-spel.
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,815
Det första Deus Ex är mitt absoluta favorit spel. Har kört igenom det otaliga gånger. Älskar storyn, älskar atmosfären, dialogen osv. Gillar skarpt att saker och ting känns naturligt. Ska du hacka en dator så körs något hacking script, i dagens spel ska du leta upp pelare snurra på dem eller spela något plumber minigame, sjukt konstigt.
Sen har spelet många år på nacken vid det här laget... Så om man hoppar in första gången nu så är det nog svårt att gilla det.
Men för tiden det kom, att man kan spela igenom hela spelet utan att döda någon, att det finns många olika slut, flera olika faktioner som man kan gå med i eller störta är riktigt imponerande.
Men ja, gillar man inte den typen av spel, så kommer man inte heller gilla detta.
Angående Human Revolution så tyckte jag det var bra, men inte fantastiskt. Men har kört igenom det två gånger så fortfarande spelvärt. Mankind divided gjorde en del intressanta saker men hade svårt för att hela spelet utspelade sig i samma stad, en del av deus ex är att åka runt halva världen imo.
Sen är jag en av få som faktiskt tyckte invisble war var ganska bra! (dock inte alls lika bra som orginalet)
Sen har spelet många år på nacken vid det här laget... Så om man hoppar in första gången nu så är det nog svårt att gilla det.
Men för tiden det kom, att man kan spela igenom hela spelet utan att döda någon, att det finns många olika slut, flera olika faktioner som man kan gå med i eller störta är riktigt imponerande.
Men ja, gillar man inte den typen av spel, så kommer man inte heller gilla detta.
Angående Human Revolution så tyckte jag det var bra, men inte fantastiskt. Men har kört igenom det två gånger så fortfarande spelvärt. Mankind divided gjorde en del intressanta saker men hade svårt för att hela spelet utspelade sig i samma stad, en del av deus ex är att åka runt halva världen imo.
Sen är jag en av få som faktiskt tyckte invisble war var ganska bra! (dock inte alls lika bra som orginalet)
Jag tror att en modern version av Deus Ex med det omoderna och konstiga bortslipat skulle funka idag.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,782
Samma här! Jag kan intellektuellt förstå att det är föråldrat, men äsch, det är ändå bäst. Alla olika approacher, sätt att optimera, roliga lösningar på problem, alternativa vägar. Ja, det mesta är superbra verkligen.
entomophobiac
Low Prep High Play
Inser när jag läser detta att jag gav Invisible War typ tre minuter innan jag la ned... Är nog dags att spela de här spelen igen!
Deus Ex var annars ett av de första spel jag spelade där det blev uppenbart hur stor skillnad det gjorde för spelkänslan att få lite olika val i dialoger. Spelar du spelet en andra gång märker du att flera av valen har väldigt liten betydelse, men det förringar verkligen inte hur det känns att spela igenom den storyn första gången.
entomophobiac
Low Prep High Play
Det blir antagligen extra tydligt i Invisible War också (vs Deadly Shadows), eftersom Deus Ex överlag är mer byggt kring hub:ar och små sandlådor än Thief, som åtminstone i första spelet byggde mer på isolerade banor och tight level design.
Ser ju detta som två ganska olika skolor av imsims.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,782
Ja, Invisible War lider mycket mer av det. Det första spelet hade ju relativt realistiska proportioner på byggnader och rum, vilket förstärkte immersionen och närvarokänslan rätt mycket. Det hjälpte, tyckte jag, även en att köpa handlingen. Uppföljaren reducerar allt till små, grovt tillyxade lekplatser som tyvärr känns väldigt abstrakta och även begränsar möjligheterna man har som spelare.
Det var ju främst Xbox begränsade minne som ställde till det, men kan väl tycka att de kunde hittat en mer passande motor/teknik som kunde föra dem närmare visionen med spelet.
Deadly Shadows lider iofs också av begränsningarna; hus delas upp i flera delar med "dimm-väggar" man passerar igenom, vilket både stör immersionen och ens förmåga att orientera sig. Som tur är har driftiga moddare lyckats pussla ihop banor där, så uppdelade villor blir en nivå!
Christoffer
It's all pig.
Går en än längre tillbaka så minns jag både Bloodnet och Rise of the Dragon som rätt bra saker!
entomophobiac
Low Prep High Play
Inte inom enskilda banor dock. Shalebridge Cradle och Overlook Manor är exempelvis hela banor. Men i den öppna världen är det supertydligt…
Jag använde lite av min skatteåterbäring för att köpa Sinking City av Frogwares (ukrainsk spelstudio, baserad i Kiev). Eftersom de varit i konflikt med sin ursprungliga utgivare Nacon, som enligt uppgift inte betalat dem de pengar de borde fått, så är versionen som finns på Steam och Epic en dålig fulhackad version som Nacon satt ihop. Så det enda stället (som jag förstått) att köpa Sinking City så att Frogwares får pengar verkar vara Gamesplanet. Och man får då inte en Steamnyckel, utan en gammeldags setup.exe som man laddar ner tillsammans med ett gäng datafiler och kör…
Jag installerade det och "skulle bara testa det lite" så nu har jag spelat en timme som jag borde ha använt till att gå och lägga mig.
Nå, det här är… ett Frogwares-spel. De har ju en ganska specifik stil som renodlats de senaste åren, och numera har de verkligen koll på sina grejer. Samma mekaniker återkommer här som i deras senaste, Sherlock Holmes-spelet jag spelade för nån vecka sedan. Man går runt, får fall att lösa, man har en "övernaturlig syn" som låter en se saker andra missar (i det här fallet saker som hänt tidigare). Man har ett "mind palace" där man pusslar ihop ledtrådar och kan dra slutsatser. Överlag är det här ganska mysigt för mig som gillar mysterielösande; ledtrådar och slutsatser liksom. Här finns också möjligheten att dra fel slutsats – och man får inte nödvändigtvis reda på om man hade rätt eller fel. Vilket jag är lite mindre förtjust i, men sånt är livet.
Just det här spelet ska tydligen vara lite mer open world än övriga Frogwares-spel. Det vet jag inte så mycket om; den första timmen räckte bara till att lösa det första fallet. Det är nu som jag äntligen får lämna startområdet och röra mig mer fritt.
Hur som helst, man spelar en snubbe som får konstiga visioner av en sjunken stad och en röst ur djupet, och som lockats till en stad som heter Oakmont, som nyligen varit med om en översvämning och som lockat till sig alla möjliga andragalningar folk med visioner och mardrömmar. Sedan polisen eldade upp Innsmouth så har stan dessutom fått en stor befolkning fiskliknande flyktingar därifrån, vilket inte gillas av bland annat den mäktiga familjen Throgmorton, som mest liknar apor.
Det här är alltså ett väldigt lovecraftskt spel, och det är inte speciellt subtilt. Det är tentakler och fiskmän och äckliga små spindelråttor som kutar omkring över polypklädda halvsjunkna timmerväggar typ.
Jag ser mycket fram emot att spela mer av det. Jag vet inte om det blir omedelbart men ja, det här gav rejäl mersmak.
BETYG: 90+
Jag installerade det och "skulle bara testa det lite" så nu har jag spelat en timme som jag borde ha använt till att gå och lägga mig.
Nå, det här är… ett Frogwares-spel. De har ju en ganska specifik stil som renodlats de senaste åren, och numera har de verkligen koll på sina grejer. Samma mekaniker återkommer här som i deras senaste, Sherlock Holmes-spelet jag spelade för nån vecka sedan. Man går runt, får fall att lösa, man har en "övernaturlig syn" som låter en se saker andra missar (i det här fallet saker som hänt tidigare). Man har ett "mind palace" där man pusslar ihop ledtrådar och kan dra slutsatser. Överlag är det här ganska mysigt för mig som gillar mysterielösande; ledtrådar och slutsatser liksom. Här finns också möjligheten att dra fel slutsats – och man får inte nödvändigtvis reda på om man hade rätt eller fel. Vilket jag är lite mindre förtjust i, men sånt är livet.
Just det här spelet ska tydligen vara lite mer open world än övriga Frogwares-spel. Det vet jag inte så mycket om; den första timmen räckte bara till att lösa det första fallet. Det är nu som jag äntligen får lämna startområdet och röra mig mer fritt.
Hur som helst, man spelar en snubbe som får konstiga visioner av en sjunken stad och en röst ur djupet, och som lockats till en stad som heter Oakmont, som nyligen varit med om en översvämning och som lockat till sig alla möjliga andra
Det här är alltså ett väldigt lovecraftskt spel, och det är inte speciellt subtilt. Det är tentakler och fiskmän och äckliga små spindelråttor som kutar omkring över polypklädda halvsjunkna timmerväggar typ.
Jag ser mycket fram emot att spela mer av det. Jag vet inte om det blir omedelbart men ja, det här gav rejäl mersmak.
BETYG: 90+
Jag bör ha varit nere på cirka 163 okategoriserade spel på Steam. Sen kom det en bundle spel för välgörenhet till Ukraina.
Jävla Putin.
Nåväl, jag var sugen på Satisfactory. Har man spelat Factorio så är det samma princip - man landar på en fin oförstörd planet, bryter malm och bygger en fabrik som massproducerar smådelar som man behöver för att bygga större maskiner. Skillnaden är att det är i 3D och djuren som dyker upp inte är lika tokaggressiva som i Factorio.
En dryg timmes spel är knappt ens tutorial, men jag vill fortsätta. 90 på krankskalan.
Jävla Putin.
Nåväl, jag var sugen på Satisfactory. Har man spelat Factorio så är det samma princip - man landar på en fin oförstörd planet, bryter malm och bygger en fabrik som massproducerar smådelar som man behöver för att bygga större maskiner. Skillnaden är att det är i 3D och djuren som dyker upp inte är lika tokaggressiva som i Factorio.
En dryg timmes spel är knappt ens tutorial, men jag vill fortsätta. 90 på krankskalan.
Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,782
Andra uppdraget (Rutherfords Castle) är upphackat i två bitar åtminstone. Har ärligt talat aldrig spelat så mycket längre än så (det är någonting som så off med Deadly Shadows jämfört med de tidigare Thief-spelen. Allt är så jäkligt klumpigt och fult).
Igår släpptes ett av mycket få spel jag förhandsbeställt på Steam: Chrono Cross – Radical Dreamers Edition.
Det är alltså ännu en Square-remaster från den gamla PS1-eran; de har ju tidigare släppt remasters av bland annat Final Fantasy VII–IX och lite annat. Generellt har mottagandet varit, eh, "blandat". Deras Pixel Remasters av FFI–VI har ju generellt fått bra kritik, men det är helt enkelt ganska svårt att skala upp Playstation 1-spel. Dels är det extremt primitiv 3D som inte alltid funkar med moderna förväntningar på kontroller och så vidare, och dels är 2D-elementen anpassade för tjock-TV-apparater. Så ganska lågupplösta med andra ord. Eftersom Square of old var helt värdelösa på det här med arkivering och versionshantering så finns i många fall inget kvar – inga högupplösta renderingar, inga tecknade original, inga originalfiler från 3d-programmen… Ingenting. Allt de har är de här extremt lågupplösta bilderna…
Nå, Chrono Cross är ett spel som verkligen avskyddes när det kom ut. Inte för att det var på något sätt ett dåligt spel, utan för att det inte var en traditionell uppföljare till Chrono Trigger. Ni vet hur många människor byggde upp en helt egen bild av hur No Man's Sky skulle vara baserat på typ… vaga förhoppningar skaparen uttryckt i intervjuer plus en hel del bara rent hittepå? Det var inget som började där. Folk trodde att Chrono Cross var Chrono Trigger II och att det betydde samma karaktärer och en fortsättning på storyn. Hur nu det skulle gå till; Chrono Trigger är väl ett spel vars story är extremt selfcontained? Men jaja. Det här är inte Chrono Trigger II. Det här är ett eget spel.
Och jag tycker om det rätt mycket. Det har en mysig färggrann stil och ett helt fantastiskt soundtrack vilket ger en rätt unik känsla och stämning. Det har också ett intressant stridssystem som är mer komplext än många JRPGs men som ändå inte känns överväldigande för nån som, som mig, är ganska dålig på spel. Mekanikerna introduceras en och en, och man får rätt bra möjligheter att öva på dem. Systemet har också många små finesser och quality of life-grejer som gör att det helt enkelt är ganska roligt att spela.
Sedan är plotten timey-wimey-bullshit och alla vet att jag älskar timey wimey-bullshit. Man spelar Serge, en rätt vanlig lat tonårskille i en helt vanlig fiskarby. En dag när han precis samlat ihop komodoödle-fjäll till ett halsband till sin flickvän så händer något konstigt på stranden där han möter henne. Sedan vaknar han upp på samma strand… men… något är fel (dun-dun-DUNNN). Det visar sig att ingen i hans by känner igen honom! Och när han frågar runt så verkar det som att alla tror att han är död sedan flera år tillbaka… Mystiskt!
Jag har spelat det här en del på emulator. Jag har aldrig klarat det, och jag har definitivt glömt bort all komplicerad smörja som den här timey wimey-bullshit-storyn kastar mot en. Så nu när den här remastern kom så tvekade jag inte – jag köpte och tänkte att det här blir ett utmärkt tillfälle att börja om.
Det enda jag inte gillar med storyn är att den har en massa Val. Ni vet, såna som faktiskt påverkar grejer. Sånt gillar jag inte. Jag vet inte hur mycket som påverkas egentligen, men det finns som allra minst en del som varierar med olika playthroughs vad gäller vilka kompanjoner man får med sig. Typisk sån där grej folk tycker är bra för att det… "ger replayability" eller "känns mer levande". Jag blir mest frustrerad. Men jag ska bita ihop och acceptera det, när det nu blir av att jag faktiskt spelar det här ordentligt. För jag kommer nog inte att fortsätta precis nu – jag vill klara FFXII först.
Så hur är själva remastern? Tja. Det är en hyfsat välemulerad version av PS1-spelet. Och det finns gränser för hur mycket man kan göra med PS1-era 3D. Det i mina ögon sämsta med remastern är nog att den lider av en del slowdowns, framför allt i början av strider. Det gjorde för all del originalet också vad jag minns, men det känns som en grej de kunnat kolla på. Sedan har ju Square även här använt sin groteskt fula AI-uppskalningsalgoritm på bakgrunderna så… Jag kör helt enkelt inte med den nya grafiken. För den här gången har Square faktiskt inkluderat möjligheten att välja om man vill ha den nya eller den gamla grafiken. Dock är det högupplösta 3D-modeller även i den "gamla", men det kanske man kan överleva. Hur som helst tycker jag inte att de nya 3d-modellerna är tillräckligt mycket snyggare för att jag ska stå ut med de nya bakgrunderna. Det är synd att man inte kan välja fritt hur man vill kombinera remasterns olika nya features. Jag hade velat ha det nya av allt – utom just bakgrunderna.
Men nu finns ju spelet till PC, så jag tänker att det bara är en tidsfråga innan moddarna fixar alla tänkbara varianter.
BETYG: 90+
Det är alltså ännu en Square-remaster från den gamla PS1-eran; de har ju tidigare släppt remasters av bland annat Final Fantasy VII–IX och lite annat. Generellt har mottagandet varit, eh, "blandat". Deras Pixel Remasters av FFI–VI har ju generellt fått bra kritik, men det är helt enkelt ganska svårt att skala upp Playstation 1-spel. Dels är det extremt primitiv 3D som inte alltid funkar med moderna förväntningar på kontroller och så vidare, och dels är 2D-elementen anpassade för tjock-TV-apparater. Så ganska lågupplösta med andra ord. Eftersom Square of old var helt värdelösa på det här med arkivering och versionshantering så finns i många fall inget kvar – inga högupplösta renderingar, inga tecknade original, inga originalfiler från 3d-programmen… Ingenting. Allt de har är de här extremt lågupplösta bilderna…
Nå, Chrono Cross är ett spel som verkligen avskyddes när det kom ut. Inte för att det var på något sätt ett dåligt spel, utan för att det inte var en traditionell uppföljare till Chrono Trigger. Ni vet hur många människor byggde upp en helt egen bild av hur No Man's Sky skulle vara baserat på typ… vaga förhoppningar skaparen uttryckt i intervjuer plus en hel del bara rent hittepå? Det var inget som började där. Folk trodde att Chrono Cross var Chrono Trigger II och att det betydde samma karaktärer och en fortsättning på storyn. Hur nu det skulle gå till; Chrono Trigger är väl ett spel vars story är extremt selfcontained? Men jaja. Det här är inte Chrono Trigger II. Det här är ett eget spel.
Och jag tycker om det rätt mycket. Det har en mysig färggrann stil och ett helt fantastiskt soundtrack vilket ger en rätt unik känsla och stämning. Det har också ett intressant stridssystem som är mer komplext än många JRPGs men som ändå inte känns överväldigande för nån som, som mig, är ganska dålig på spel. Mekanikerna introduceras en och en, och man får rätt bra möjligheter att öva på dem. Systemet har också många små finesser och quality of life-grejer som gör att det helt enkelt är ganska roligt att spela.
Sedan är plotten timey-wimey-bullshit och alla vet att jag älskar timey wimey-bullshit. Man spelar Serge, en rätt vanlig lat tonårskille i en helt vanlig fiskarby. En dag när han precis samlat ihop komodoödle-fjäll till ett halsband till sin flickvän så händer något konstigt på stranden där han möter henne. Sedan vaknar han upp på samma strand… men… något är fel (dun-dun-DUNNN). Det visar sig att ingen i hans by känner igen honom! Och när han frågar runt så verkar det som att alla tror att han är död sedan flera år tillbaka… Mystiskt!
Jag har spelat det här en del på emulator. Jag har aldrig klarat det, och jag har definitivt glömt bort all komplicerad smörja som den här timey wimey-bullshit-storyn kastar mot en. Så nu när den här remastern kom så tvekade jag inte – jag köpte och tänkte att det här blir ett utmärkt tillfälle att börja om.
Det enda jag inte gillar med storyn är att den har en massa Val. Ni vet, såna som faktiskt påverkar grejer. Sånt gillar jag inte. Jag vet inte hur mycket som påverkas egentligen, men det finns som allra minst en del som varierar med olika playthroughs vad gäller vilka kompanjoner man får med sig. Typisk sån där grej folk tycker är bra för att det… "ger replayability" eller "känns mer levande". Jag blir mest frustrerad. Men jag ska bita ihop och acceptera det, när det nu blir av att jag faktiskt spelar det här ordentligt. För jag kommer nog inte att fortsätta precis nu – jag vill klara FFXII först.
Så hur är själva remastern? Tja. Det är en hyfsat välemulerad version av PS1-spelet. Och det finns gränser för hur mycket man kan göra med PS1-era 3D. Det i mina ögon sämsta med remastern är nog att den lider av en del slowdowns, framför allt i början av strider. Det gjorde för all del originalet också vad jag minns, men det känns som en grej de kunnat kolla på. Sedan har ju Square även här använt sin groteskt fula AI-uppskalningsalgoritm på bakgrunderna så… Jag kör helt enkelt inte med den nya grafiken. För den här gången har Square faktiskt inkluderat möjligheten att välja om man vill ha den nya eller den gamla grafiken. Dock är det högupplösta 3D-modeller även i den "gamla", men det kanske man kan överleva. Hur som helst tycker jag inte att de nya 3d-modellerna är tillräckligt mycket snyggare för att jag ska stå ut med de nya bakgrunderna. Det är synd att man inte kan välja fritt hur man vill kombinera remasterns olika nya features. Jag hade velat ha det nya av allt – utom just bakgrunderna.
Men nu finns ju spelet till PC, så jag tänker att det bara är en tidsfråga innan moddarna fixar alla tänkbara varianter.
BETYG: 90+