Nekromanti Speltimmen v1 2015

krank

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
37,288
Location
Rissne
Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)
 
Jag köpte en PS4a och har spelat Dragon Age Inquisition några timmar.

Spelet har sjukt mycket problem och gör saker som att:

* överösa spelaren med info om vissa saker och helt ignorera andra
* överösa en med saker att göra och sen inte förklara varför du gör dem
* presentera dialogval som något som påverkar storyn men inte förklara hur för att sedan klart och tydligt presentera ett annat dialogval med hur det kommer påverka storyn.
* ge spelaren hundratals varianter av olika föremål men inte ha ett vettigt system för att överblicka dem.

Det blir väldigt förvirrat och lätt att gå vilse i systemet.

Jag ger det nog lite mer tid för att se om det lossnar, annars blir det att skaffa något annat spel till maskinen.
 
Något som jag har hört från väldigt många håll (specielt "TotalBiscuit"), om Dragon Age Inquisition, är att man inte ska stanna i "Hinterlands" allt för mycket i början, utan att man ska hellre börja bege sig ut till de andra områdena någerlunda tidigt, för att sedan efterhand komma tillbaka till Hinterlands när det behövs av diverse orsaker (story, sidequest, grinding, etc).

Orsaken som ges till detta är att Hinterlands är ett massivt stort sandbox område som inte kommer leda storyn vidare i början om man stannar kvar där för länge. Vissa har sagt att Hinterlands känns som ett konstigt område att starta i efter man gått igenom intro/tutorial delen... och att det mer känns som om Hinterlands borde ha varit ett mer "mid/end-game" typ av område. För i vanliga fall så blir man ledd igenom ett någerlunda långt avsnitt av ett spel där man är lite låst till storyn, där det enda man kan göra är att följa den röda tråden, väldigt linjärt, och nästan ingen frihet alls att göra vad du vill... för att sedan tillslut bli frisläpt ut till "den öppna världen" där du kan göra vad du vill, ge dig på grund storyn när du vill, sticka iväg och kolla det där koola tornet du såg i början, etc. Plus så finns där ju tydligen inte igentligen något i spelet som säger till en att man måste lämna Hinterlands för att driva storyn framåt heller. Så det har inte varit ovanligt att folk har spenderat massivt med tid i Hinterlands för att dom inte vetat att dom borde lämna området för att driva fram storyn.

Med det sagt så behöver man ju inte lämna Hinterlands i början om man inte vill, men där är vissa områden i Hinterlands som kan vara för svåra för ens karaktärer rätt långt in i spelet har jag hört. Men om man vill driva fram och följa storyn i spelet mer så bör man inte stanna i Hinterlands allt för länge... så klart så kommer man ju stöta på delar av andra områden utanför Hinterlands som också är för svårt för en, men det löser man ju bara med att man fortsätter spela på andra områden istället tills man är stark nog.

Detta är något som skulle kunna ställa till problem för mig, för jag har en tendens att vilja göra ALLT i det område jag är i innan jag tar mig till nästa... vilket ju då är problematiskt i DAI, för att Hinterlands är massivt och kräver hög level, eller något, för att kunna göra allt som finns att göra där. Och samma gäller tydligen för alla områdena. Så jag skulle behöva hoppa fram och tillbaka mellan områdena om och om igen, för att kunna göra allt som är möjligt att göra i spelet... vilket skulle vara irriterande för mig för att jag inte skulle kunna lägga ett område bakom mig innan jag ger mig på nästa XD
 
Jag har börjat inse det. Man skulle ha gjort några få sidoquests i Hinterlands för att sedan tagit sig vidare. De övriga områdena verkar alla vara mycket mindre och ha extremt mycket mindre innehåll.
Ärligt talat vet jag inte om det är en förbättring eller inte, men det hade helt klart hjälpt att inte direkt slängas in i Hinterlands.

Förövrigt så har jag stött på fler problem och i några fall rena buggar. Hade jag inte mest av misstag råkat få med mig Sera hade jag nog slutat spela nu. Hennes banter får mig ibland att skratta rakt ut och det gör det uthärdligt ett tag till.

Jag önskar verkligen att vem det nu är som är ansvarig för de bitarna manus och karaktärer i Biowares spel som är riktigt jävla bra kunde jobba med andra folk som är lika duktiga. En redaktör som inte var rädd för att klippa bort allt som inte är guld och en spelstudio som faktiskt kan göra ett spel som känns bra att spela och inte bara lyssna på...
 
Var hittar man ens nya karaktärer? Har vandrat runt nästan hela Storm Coast, hyfsat stora delar av Hinterlands och är i nån oas. Har inte sett röken av party members...
 
Stick till Val Royaeuauhueaux. Det triggar några quests som ledde till 4 nya party members tror jag.
Nu har jag fått tag på en femte!

Se till att ha Cassandra och Solas med på lite uppdrag tillsammans med Sera när du hittar henne. Dialogerna är helt fantastiska.
 
Jag har spelat 107 minuter av Alien: Isolation. Egentligen tänkte jag bara spela en timme, men bestämde mig för att jag iaf skulle dö EN gång. Då tänkte jag att det skulle vara av alienvarelsen, men så blev det inte.

A:I är ett förstapersons-skräckspel där man spelar Ripleys dotter, som åker ut till en rymdstation för att få tag på flight recordern från skeppet som sprängdes i första filmen. Spelet utspelar sig alltså mellan film 1 och 2, och är betydligt mer av ettan än tvåan eller de senare. Vilket jag tycker om, för jag tillhör de som föredrog ettans klaustrofobiska och långsamma skräcktempo framför de senare filmernas actionfokus.

Spelet bygger stämning med superb ljussättning, noggrant återskapad estetik och design samt genom fantastisk ljudsättning. Jag är jävligt imponerad. Spelet ser fantastiskt ut även på lägsta grafikinställningen som jag fick använda mig av för att spela spelet på min laptop, och det ser såklart ännu mer fantastiskt ut på min speldator som jag sedan gick över till. Estetiken är fantastisk; det är skrotigt och low-tech precis som första filmen, det är små skärmar med fladdrig text a' sent 70 början 80-tal... Filmsekvenser som är genom ingame-kamera känns sliten VHS och signalbrus. Allt är alldeles precis rätt.

Dessutom är det scary as fuck. Jag är inte lika förtjust i skräckspel som jag brukade, men det här är verkligen ett ypperligt sådant. Jag var på helspänn de där 107 minuterna och då har jag inte ens sett en alienvarelse ännu. Bara mystiska ljud, plötsligt fladdrande ljus och en och annan överlevande personal.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte gillar skräckspel längre, men det här skräckspelet gillade jag skarpt.
 
Jag har också spelat typ en kvart av Darksiders, som jag sedan tidigare spelat 50 minuter av, vilket gjorde att jag nu hamnat över den där timmen som krävs för inkludering i spelklubben.

Bilder

Minns ni Spawn? Den där extremt superdetaljerat och sällan anatomiskt korrekt tecknade serien av Todd McFarlane? Med lite skräck/"vuxet" tema, typ? Den var apcool i slutet av 90-talet sådär. Idag kan jag väl säga att jag inte är något större fan,. framför allt eftersom det framkommit att McFarlane var lite av ett miffo och att serien dessutom liksom inte hade nån övergripande plan eller ens begriplig mytologi från början. Och ni vet vad jag tycker om hitta-på-allt-eftersom-grejer...

Nå, anledningen till att jag snackar Spawn är att om Darksiders kommit typ 1999 så hade det varit det ballaste spelet någonsin. Designen och mycket av mytologin känns väldigt mycket som om Todd McFarlane varit inblandad -- allt är superdetaljerat och överdesignat och groteskt och ganska macho.

Hursom, det är en rätt habil God of War-esque pryl det här. Man spelar apokalypsryttaren War, som lurats ner på jorden där demoner invaderat. Egentligen skulle han bara ner dit om alla sju sigillen brutits, men nu verkar det som att nån satt dit honom.

Tekniskt finns en del bekymmer -- spelet fixar till exempel inte att kolla om skärmen faktiskt stödjer dess upplösning så har man som jag en LCD-skärm som har HD men inte speciellt många lägre upplösningar som funkar så minimerar sig spelet. Jag fick spendera en halvtimme med att rota på nätet och redigera options-filer i hexkod för att kunna ställa in min upplösning. Vad är det för fel på ini-filer egentligen?

Sen vägrade steam cloud saves att funka också, så jag fick flytta mina sparfiler från laptop till spelburk manuellt.

Men spelet är helt okej, ganska snyggt, har åldrats med hyfsad värdighet. När jag väl fick det att funka så var det habilt skojjigt.
 
Ursäkta, det är utanför tråden, men...Mcfarlane "var lite av ett miffo"? Jag är bara en smula nyfiken när gamla hjältar störtas (McFarlane har gjort mycket intressant, även om Greg Capullo alltid varit bättre).
 
Jag har spelat igenom Metal Slug 3 - en klassisk arkad-gun and run-shooter från SNK back in the days - tillsammans med en kompis över Steam.


Storyn i korthet: Någonting någonting Jättekrabbor och Ond Diktator Försöker Ta Över Världen, Ni är några av fyra Amerikanska(?) soldater(?). SKJUT ALLT SOM RÖR SIG!

Storyn är ganska... tunn. Nåväl, den är bara där för att ge någon form av tråd till allt skjutande och springande man gör. Banorna kan verka linjära när man kör dem första gången, men sedan hittar man där de delar sig - från att skjuta zombier kan man gå in i en isgrotta och skjuta yetis (det är lugnt, de är onda och gör dig till snögubbe) och få en stridselefant. Spelet är också väldigt dödligt - vi hade obegränsade continues och använde c:a 65/55 vardera. Speciellt bossar kan ha attacker som är väldigt svåra att undvika - nåja, det här ÄR ett arkadspel från början, så det är inte helt överraskande.

Bra spel, en helt bananas story och ett visuellt utseende som sticker ut än idag - kanske dels för att visuell stil verkar ha blivit mer likriktat för stora spel i och med modern 3D. Det är synd, för det finns en del 2D-spel som ser helt fantastiska ut.
 

Attachments

  • metal-slug-3-art-1.jpg
    metal-slug-3-art-1.jpg
    56.8 KB · Views: 0
Voldstagg13;n60805 said:
Ursäkta, det är utanför tråden, men...Mcfarlane "var lite av ett miffo"? Jag är bara en smula nyfiken när gamla hjältar störtas (McFarlane har gjort mycket intressant, även om Greg Capullo alltid varit bättre).
Click to expand...


Tja, nu går jag mest på Neil Gaimans beskrivningar, men han verkar ha haft en del, öh, underliga uppfattningar om hur det här med royalties och pengar och professionalitet funkar:

http://ohdannyboy.blogspot.com.au/2014/05/humility-its-not-word-that-todd-would.html (lång, men väl värd läsningen tyckte jag)
 
Jag tappar fokus av all text i det där förhöret, men jag fattar vad du menar. Respekt för artisten, men ger man sig in i en bransch måste man veta reglerna, eller i grund och botten 'ha koll på läget'.
 
Under julrean på Steam ökade min katalog från 589 eller så till 619 (!), så jag får nog sätta fart om jag ska komma ikapp... =)

Samtidigt har jag fastnat lite i Take on Mars-träsket igen. Det är verkligen ett närmast perfekt spel. Finge jag välja bara ett enda spel att spela i, säg, ett år så skulle nog ToM ligga ruskigt högt upp. Precis innan jul introducerades dock en patch som tog sönder en av landningsställena genom att marken liksom inte finns längre. Det gör att det finns färre uppdrag att göra och därmed mindre kosing att dra in. Och då spelet numera kräver att man forskar fram grejer för att låsa upp nya uppdrag men inte talar om VAD det är man behöver forska fram för att få de nya uppdragen så råkade jag nästan forska in mig i ett hål -- jag lyckades bara nätt och jämnt få fram small rover och skicka iväg en sådan på uppdrag innan pengarna tog slut. Och från det uppdraget fick jag nog med cash för att skicka ut två till rovers, och så vidare. Så det ordnade sig. Phew! Jag är nu uppe i 48 timmar med spelet.

Nå, jag spelade en timme av Castlevania: Lords of Shadow: Ultimate Edition. Precis som Darksiders är det en GoW-klon, men den här gillade jag nog mer. Den är väldesignad -- mäktiga miljöer som känns hyfsat levande etc. Jag gillar att det känns lite Castlevania med piskan och så, och vissa grejer man måste återkomma till tidigare delar av spelet för att låsa upp. Jag gillar pusselelementen. Jag gillar de pyttesmå och alldeles för lätta inslagen av Prince of Persia-hoppande utforskning.

Jag saknar karta, och jag gillar inte att man inte får styra kameran själv. Det är skitstörigt när man slåss mot en boss och man ser att huvudpersonen ser bossen men att den gömmer sig "bakom kameran"...

Det hade inte gjort ont alls om man fått välja kön på huvudpersonen, och jag saknar den riktiga metroidvaniakänslan, men det här är gott nog ändå.
 
Jag har spelat en dryg timme av Castlevania: Lords of Shadow 2.

Oh jävlar vilket ballt spel. Först lägger de till styrbar kamera, sedan karta över området man är på, och "mission objectives". Sen försnyggas grafiken flera steg. Sen går de all-out: första segmentet i spelet går ut på att klättra runt på en superdupermegastor "siege titan", en magisk ång-mecha typ, och slåss mot en paladin med gyllene änglavingar. Sen kommer en skön twist där
man flyttas till nutiden efter att ha detonerat en magisk atombomb.

Jag blev sugen på att spela vidare, men ska besinna mig. Jag borde nog klara första spelet först; det var en massa exposition i det här spelet som jag gissar handlar om sånt som hände i del 1. Jag gillar ju dessutom generellt att "börja från början". Och ettan var ju inte speciellt plågsamt att spela...
 
Hej, vad det går undan!

Jag har spelat lite drygt en timme Darksiders II.

Några screenisar

Jag var på väg att skriva att det är typ som ettan, men det stämmer ju inte. Nån har spelat WoW mellan ettan och tvåan. Så allt är lite mer sådär fult Blizzard-serietecknat. Dessutom fick nån för sig att göra fantasy av alltihop, så nu springer jag runt i nåtslags jävla grasslands och dödar monster, som i vilket generiskt och aptråkigt fantasy-action-rollspel som helst. Och så plockar jag upp gear, och expar och levlar.

Darksiders-serien har beskrivits som "Todd McFarlanes Zelda", och det blir väl lite mer så nu, typ.

Nä, det här kommer jag nog att dra mig för att återvända till. Castlevania hade åtminstone lite gotisk fantasy och inte bara vulgo-standardfantasy. Men jag antar att om man inte ha min aversion mot fantasy i allmänhet och WoW-estetik i synnerhet så kan det här spelet funka rätt bra.

För egen del är jag mest glad att nästa två spel jag ska spela i den här genren är Devil May Cry IV och DMC (ni vet, Devil May Cry-rebooten).
 
Och så spelade jag vidare lite i första Castlevania: Lords of Shadow. Det ska tydligen ha kring 18-24 timmars speltid och det borde jag väl kunna stå ut med. Tur att det är eviga liv och continues dock för jag suger på det. Men det var riktigt kul att göra lite Shadow of the Colossus-klättrande på en isjätte.
 
Plockar lite low-hanging fruit innan jag går och lägger mig...

Jag hade tidigare spelat 33 minuter av DmC: Devil May Cry, alltså remaken från Ninja Theory. Så jag spelade ungefär lika länge till -- jag startade dessutom om eftersom jag visste att jag glömt typ allt, så jag spelade väl i ärlighetens namn samma 33 minuter igen.

DmC är en sån där remake jag verkligen, verkligen gillar -- som tar franchisen i en ny, spännande riktning. I det här fallet injiceras ett gäng hallucinogena droger, neonljus och elektronisk gotika. Jag som gick gymnasiet i slutet av 90-talet har en soft spot för sånt. Combichrist gör musik till spelet, det är närmast plump samhällskritik i awesome skräckutstyrsel. Spelet är så snyggt och visuellt slående att jag nästan går åt.

Kvar från de tidigare spelen är att protagonisten heter Dante och skuttar runt och skjuter pistol och svärds-fajtas mot demoner. Och att man kan skjuta jättejättejättesnabbt om man trycker snabbt på skjutaknappen.

Lite bilder.

Nu fick jag lust att se lite såna där filmer också... Typ Ninth Gate, Stigmata, God's Army / Prophecy, vad nu den där apokalypsfilmen med Arnold hette... Kanske se om tv-serien Millennium...
 
Wut? Steam slarvade bort de 33 minuter jag spelat tidigare, så nu måste jag spela mer DmC. Nåja, jag överlever det nog.

Men först har jag spelat 74 minuter av Devil May Cry 4. Storyn är lite oklar, man spelar nån som heter Nero och har fult vitt hår och en seriöst extrem-needy svag flickvän som bara finns till för att vara svag så att han kan få se stark ut. Till skillnad från i DmC ligger mycket mer fokus tidigare i spelet på att memorisera och utföra kombos, något jag tycker är aptråkigt. Man springer runt i... Rom, kanske? ...och slåss mot demoner. Man kommer till ett rum, slåss mot demoner tills alla är döda, då öppnas dörren till nästa område. Spelet är ganska snyggt. Kameran är idiotisk; den har såndär omvänt uppåt/neråt som jag hört ska vara standard i japan. Man kan ställa in "inverted camera" men då är det vänster/höger som inverteras... Skitmärkligt. Jaja, det var inte så mycket tittande som behövdes ändå.

Ett helt habilt spel, men inget jag väljer framför DmC...
 
Jag spelade en timme till av DmC. Och jisses amalia, anfäkta anamma vad bra det är. Definitivt ett av de där spelen som ger mersmak och som på många sätt är skälet till att jag håller på med det här Steam-genomspelandet. Andra banan var... öh, "rätt stor". Och jag lär väl behöva köra om den nån gång vad det lider, jag vet ju minst ett par hemlisar jag missade (för att man helt enkelt inte kan ta dem första vändan pga brist på rätt vapen).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top