Speltimmen Juli 2024

[Lukas]

Jag personligen är ändå nöjd med köpet då jag fick sätta punkt för något som varit oavslutat i 35 år

När jag för några år sedan gav mig på min stora barndomsfrustations spel ihop om att tillslut kunna vinna över det.
Fick jag så mycket stryk att jag inte ens kunde komma så långt som jag gjorde som barn..

Jag har fortfarande inte kommit över skammen.

 

[Franz]

När jag för några år sedan gav mig på min stora barndomsfrustations spel ihop om att tillslut kunna vinna över det.
Fick jag så mycket stryk att jag inte ens kunde komma så långt som jag gjorde som barn..

Jag har fortfarande inte kommit över skammen.

Det är sjukt hur mycket mer tålamod man hade med spel nära man var liten. Vilket spel var det du försökte få återupprättelse för?

 

[Hellzon]

Jag har försökt köra lite byggarspel.

Settlings är basbyggande plus Lemmings, av alla idéer man kunde haft. Man har små gubbar, de plockar upp verktyg i små bodar som man bygger och hugger ner träd och gräver och grejar, så får man en produktionskedja. Tyvärr är det en huvudvärk redan att bygga de där bodarna - för att små settlingar ska dra dit resurser och sen bygga dem - så det är inte riktigt automatisering hela vägen.

Jag har spelat demot, tutorial är trasig och visar inte hur man ska göra för att uppgradera saker. Det kanske blir bättre när det kommer ur Early Access, så inget betyg i nuläget, men det är nog inget jag sitter och längtar efter att det ska bli klart.

Word Factori lyckades krascha två gånger på en halvtimme. Man börjar med bokstaven I (stora bokstaven, fast det står "i" överallt i beskrivningen). Den ska man sen böja, vrida, spegla och kombinera till andra bokstäver. Och så ska man gissa vilka kombinationer som leder till vilka bokstäver, jag fastnade på att jag skulle skapa ett X, jag lyckades få till ett plustecken men sen var det stopp.

Hade det inte varit instabilt också hade jag kanske stått ut men som det är begärde jag pengarna tillbaka. 80 på krankskalan.

 

[krank]

Jag har spelat 63 minuter av Front Mission 2nd: Remake på PC.

Jag gillar ju Front Mission-serien generellt, även om jag fortfarade inte klarat något av spelen. Men jag håller på och tar mig igenom bonuskampanjen i FM1 på min Switch nu, så jag tänkte provspela lite FM2…

Om jag fattat rätt så är det här typ första gången tvåan funnits officiellt översatt utanför japan? Det är rätt nice att det finns tillgängligt nu, och med hög upplösning och så. Sedan är ju grafiken mer som uppskalad PS2-grafik än något som släppts idag, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det är stora mechas, det är uppdrag, det är turbaserade strider på rutnät. Precis vad jag vill ha alltså! En del mekanik har definitivt byggts om jämfört med ettan – av vad jag kunde se i den strid jag hann med så har alla vapen numera ammo man måste bry sig om? Eller fler av dem, iaf, kändes det som. Man får också exp per skill, så om man skjuter mycket närstrid så blir man bättre på det. Jag lyckades aldrig riktigt bli klok på hur en del vapen funkade, framför allt avståndsvapen… När får jag egentligen skjuta raket? Jag tyckte att jag var inom range och att jag hade raket kvar men… nä. Nåja, det är såna man räknar ut när man spelar lite längre tänker jag.

Men, en sak är väldigt viktig: Spela inte det här med tangentbord och mus. Spelet har i teorin stöd för det, men exakt noll av kontrollerna är anpassade för det. Det är ofta direkt kontrainuitivt och exakt hela gränssnittet är anpassat för att styras med handkontroll. Som PC-spelare har man ju vant sig vid att tangentbord+mus i strategispel funkar på ett visst sätt… t.ex. att wasd/pilar styr kameran kanske, och att man klickar fritt på marken dit man vill gå. Här styr istället WASD markören på marken. Kameran följer med. Musen? Ja, den styr också samma markör. Det här funkar… okej med handkontroll. Inte med mus och tangentbord.

Jag kommer att vilja spela det här spelet framöver, tror jag, men inte på PC. Jag skriver nog om det igen när jag blivit klar med FM1 på Switchen och gått vidare.

BETYG: 85

(Åh, och en sak: Om man nu lagt en massa tid på att modellera och regissera ett intro, varför renderar man det då år 2024 i hopplöst låg och suddig upplösning, och komprimerar med något slags extremt fuldålig mpeg?)

EDIT: Åh, en sak till: De klassiska FM-scenerna när robotarna skjuter på varandra? Om man inte har koll på hur ens egna robot ser ut så är det helt hopplöst att fatta vem som är vem. HP och sånt står i varsitt hörn av skärmen, men det finns ingen konsekvens i vilken robot som står var i förhållande till den informationen. Jag får känslan av att spelmakarna fått storhetsvansinne av att få tillgång till 3D-kamera… Det här var ju från början det första FM-spelet i 3D, där originalet var till SNES.

 

[JohanL]

Spela inte det här med tangentbord och mus.

Jag spelade bägge demona, och ja: ettans gränssnitt var apdåligt, men tvåans var... helt enkelt det sämsta gränssnitt jag sett i hela mitt liv, någonstans.

 

[krank]

Ettans får jag ju inte ens att funka på min dator; den reagerar helt enkelt inte på musklick på de flesta skärmar.

Men jaja, jag kommer ändå att spela FM1 och 2 på Switch…

Nu har jag spelat 90 minuter av Nobody Wants to Die.

När jag spelade _Observer för ett ganska bra tag sedan så minns jag att jag tänkte att det borde finnas fler spel som är såhär (fast med ännu mindre action). Apsnygga miljöer, lite lätt undersökande, nåt semi-pussel då och då, och så fokus på ballt världsbygge och en story.

Det här är det spelet. Typ som de där Sherlock Holmes-spelen från Frogwares, fast i cyberpunkmiljö. Helt otroligt snygg sådan också. Klassisk Blade Runner men med noir-estetiken uppskruvad ännu några steg och emd massvis av retrotech inspräng mellan de flygande bilarna.

Världen är typ… En dystopisk framtid där man inte bara kan skaffa sig en ny kropp att hoppa över till när man dör, utan där man måste teckna en försäkring för att få en sådan. Och det är, ska vi säga, rätt oklart varifrån de här kropparna kommer, utöver att man tydligen bjuder hem dem på auktion. Om man har råd. Och när man väl har en kropp så tillhör den staten.

Ja, jo, jag sitter också och funderar på ifall det här är en kritik av obamacare eller nåt, men hittills har det funkat.

Man spelar en snut som nyligen varit med om något och fått ny kropp; nu envisas han med att gå tillbaka till jobbet fastän han egentligen inte är helt återställd. Första jobbet visar sig vara att den super-höjdar-höjdare som var intiativtagare till hela kroppsbytertvångs-grejen dött, och nu ska man hämta hans implantat så han kan be re-lifed. Men det blir såklart mer komplicerat än så…

Det här är lysande. Riktigt, riktigt lysande. Så länge man vet vad man ger sig in på alltså – är man otålig eller vill ha actionsekvenser borde man nog inte spela det här. Men vill man ha en ganska lugn och handhållen utrednings-upplevelse i vansinnigt snygga cyberpunkmiljöer så… Ja.

Tydligen ska spelet också vara väldigt lagoma 6–7 timmar långt. Det ser jag också som en stor fördel.

Det enda jag tycker illa om är att spelet alltid körs i skärmens upplösning. Min skärm är en 4K-skärm. Det funkar bra i Windows, men spel behöver jag generellt köra i lägre upplösning. Så när jag vill spela det här spelet får jag manuellt ställa ner upplösningen i windows innan, och komma ihåg att återställa efter. Annars kan jag som bäst få typ 40fps, lägre i vissa scener – och det är såklart inte acceptabelt. Med 1080p och DLSS-Performance får jag mjuka 60fps all the way.

BETYG: 95

 

[Franz]

Ettans får jag ju inte ens att funka på min dator; den reagerar helt enkelt inte på musklick på de flesta skärmar.

Men jaja, jag kommer ändå att spela FM1 och 2 på Switch…

Nu har jag spelat 90 minuter av Nobody Wants to Die.

När jag spelade _Observer för ett ganska bra tag sedan så minns jag att jag tänkte att det borde finnas fler spel som är såhär (fast med ännu mindre action). Apsnygga miljöer, lite lätt undersökande, nåt semi-pussel då och då, och så fokus på ballt världsbygge och en story.

Det här är det spelet. Typ som de där Sherlock Holmes-spelen från Frogwares, fast i cyberpunkmiljö. Helt otroligt snygg sådan också. Klassisk Blade Runner men med noir-estetiken uppskruvad ännu några steg och emd massvis av retrotech inspräng mellan de flygande bilarna.

Världen är typ… En dystopisk framtid där man inte bara kan skaffa sig en ny kropp att hoppa över till när man dör, utan där man måste teckna en försäkring för att få en sådan. Och det är, ska vi säga, rätt oklart varifrån de här kropparna kommer, utöver att man tydligen bjuder hem dem på auktion. Om man har råd. Och när man väl har en kropp så tillhör den staten.

Ja, jo, jag sitter också och funderar på ifall det här är en kritik av obamacare eller nåt, men hittills har det funkat.

Man spelar en snut som nyligen varit med om något och fått ny kropp; nu envisas han med att gå tillbaka till jobbet fastän han egentligen inte är helt återställd. Första jobbet visar sig vara att den super-höjdar-höjdare som var intiativtagare till hela kroppsbytertvångs-grejen dött, och nu ska man hämta hans implantat så han kan be re-lifed. Men det blir såklart mer komplicerat än så…

Det här är lysande. Riktigt, riktigt lysande. Så länge man vet vad man ger sig in på alltså – är man otålig eller vill ha actionsekvenser borde man nog inte spela det här. Men vill man ha en ganska lugn och handhållen utrednings-upplevelse i vansinnigt snygga cyberpunkmiljöer så… Ja.

Tydligen ska spelet också vara väldigt lagoma 6–7 timmar långt. Det ser jag också som en stor fördel.

Det enda jag tycker illa om är att spelet alltid körs i skärmens upplösning. Min skärm är en 4K-skärm. Det funkar bra i Windows, men spel behöver jag generellt köra i lägre upplösning. Så när jag vill spela det här spelet får jag manuellt ställa ner upplösningen i windows innan, och komma ihåg att återställa efter. Annars kan jag som bäst få typ 40fps, lägre i vissa scener – och det är såklart inte acceptabelt. Med 1080p och DLSS-Performance får jag mjuka 60fps all the way.

BETYG: 95

Men shit, Observer är ju ett av mina top 5 favoritspel genom tiderna och här kommer något liknande! Jaha, det blir väl till att skaffa sig en PS5 enkom för detta spel.

 

[The Airborne Toxic Event]

Spelade igenom Mark of the Ninja till slut. Det tog runt 9 timmar. Var ett perfekt plattform smyga pussel-spel. Varje bana hade mål som måste uppnås men det var fritt fram att välja hur man ville uppnå dem. Jag fick välja vilken utrustning jag skulle ha med mig. Ingen var dålig men de fyllde alla olika syften och gjorde att man attackerade problemen på olika sätt.
Var mycket underhållande och lagom svårt.

7/10