Nekromanti Spelrapport: Korbins hus!
- Thread starter Hakoon
- Start date
Hakoon
Veteran
- Joined
- 18 Mar 2014
- Messages
- 51
Robban & Selwans Kronologiskt Nedpräntade Bedrifter:
Korbins hus
Under en sen utekväll i augusti får Robban och Selwan ett samtal från sköterskan Kerstin Polman, som ringer angående deras gemensamme vän och fd brandmanskollega, Conny Söderström. En tragisk olycka under tjänst inuti ett brinnande hus lämnade för ett antal år sedan Conny med betydande brännskador och ett efterhand allt söndrigare psyke. Förhållandet mellan våra rollpersoner och Conny är inte helt oproblematiskt, då de alla tre var delaktiga i olyckan, men endast Conny blev skadad.
Av samtalet att döma verkar allt inte stå rätt till, så vår duo åker hem till Connys lägenhet. Där möts de av en mentolrökande, sönderstressad Kerstin och en Conny som maniskt skriver en återkommande sekvens av siffror, om och om igen. Han har fyllt ark efter ark och större delan av lägenheten med dessa siffror. Det går inte att få honom att sluta, och Conny är knappt kontaktbar. Han säger att siffrorna kom till honom i en dröm och han försöker få ut dom ur sitt sinne. Han vet att de står för något, men vet inte vad. Siffrorna ter sig först helt slumpartade, men efter en lång natts funderande kommer våra vänner fram till att de verkar vara koordinater, ledandes till Iveö Kyrkby i nordöstra Skåne. Conny har även letat fram fakta om en mängd olika konstnärer och dess målningar. Den udda fågeln i sammanhanget är Elsa Korbin, en obskyr konstnär från Uppsala, verksam under 1800-talets senare hälft. Många av hennes motiv är av den ovanligare sorten, och några långt mer stötande än andra.
Efter att ha hunsat Kerstin och drivit ut henne ur Connys lägenhet, beslutar sig Ronny och Selwan för att bädda ned Conny och handla frukost, då gryningen nalkas. Med påsar fulla med frukostfrallor återvänder vår duo till lägenheten, bara för att finna Conny försvunnen. Inga tecken på inbrott står att finna och det ter sig som att Conny har gett sig av i all hast. Våra rollpersoner beslutar sig för att försöka finna sin förvirrade vän, och använder den enda rimliga ledtråd de tycks ha: koordinaterna.
Sökandet efter Conny tar nu sin början. Att de kort efter mottager ett sms från Conny, endast innehållande samma koordinatsiffror sedan tidigare, sprider knappast ljus över saken. Selwan och Robban drivs på av lika delar oro, omsorg för sin kamrat och av skuldkänslor. Även om de inte kunde rädda Conny ur det brinnande huset, så kanske de kan rädda honom denna gång? Och varför vill Conny så desperat till Ivö Kyrkby?
Den frågan ter sig allt angelägnare när Selwan och Robban ett par timmar senare anländer till den minst sagt sömniga byn. Den enda synbara aktiviteten i äger rum vid Ivetofta kyrka, så vår duo släntrar in. Efter att ha bevittnat en rejäl domedagspredikan, får de kontakt med den gamle prästen Harald Kronvall. Under förevändningen att de skriver en bok, förfrågar sig Selwan och Robban om kyrkan och dess historia. Det mest matnyttiga de får med sig handlar om två saker: det numera restaurerade kyrktornet vilket klövs på mitten av blixten under tidigt 1900-tal, samt att det finns äldre, outforskade källarutrymmen under kyrkan. Om de vill undersöka dessa utrymmen får de dock kontakta vaktmästaren Andre´Johnsson som jobbar kväll.
Proppade med såväl information som församlingsfika, beslutar sig vår duo att på Kronvalls uppmaning uppsöka frisörsalongen ”Hår & Nu” vilken drivs av Jenny Nyman. Kronvall uppmanar dock bestämt att de tar med sig kaka om de vill hamna i god jord hos Nyman! På väg nedför byns enda huvudgata finner Selwan och Robban ”Nära Livs” och finner förutom en rulltårta även den uttråkade sommarjobbaren Kristoffer ”Stoffe” Adler. Tonårs-testosteron möter malmöitisk förorts-temprament då Stoffe och Selwan bröstar sig mot varandra i en förvirrad kamp om dominans vid kassan. Selwan avgår dock med seger, och Stoffe visar sig snabbt bli en ivrig bundsförvant i sökandet efter Conny, och lovar att ringa om något ”utöver det vanliga” inträffar i byn. Allt för att bryta tristessen.
Utanför butiken får de åter sms från Conny. Den gryniga bilden visar Connys brännskadade underarm, synbart nedsmutsad, mot en bakgrund av vass och snår. Väl framme vid ”Hår & Nu” möts våra rollpersoner av Jenny Nyman, en minst sagt pratglad dam i övre medelåldern. Hon har bott i Ivö i hela sitt liv, och eftersom vår duo är så förbaskat trevliga får de höra både hennes och byns liv och öden. När de pratas sevärdheter i byn nämner Jenny i förbigående det ”Korbinska huset” i byns utkanter. Hon vet att det tidigare ägts av något slags konstnärskollektiv under 70-talet, men att det nu är övergivet såvitt hon vet. Ingen i byn pratar eller bryr sig nämnvärt om huset. Innan de går snärjs även Jenny in i Selwan och Robbans nät av bundsförvanter och lovar ringa vid ”oväntade händelser”. Jennys feta katt, Bobbo betraktar nöjt vår duo från skyltfönstret.
Selwan och Robban beslutar sig för att undersöka det Korbinska huset och lämnar hastigt kyrkbyn bakom sig. Robban mår bitvis sämre, då han får förnimmelser av illamående, rasande hunger, och en känsla av att ständigt falla. Korbins hus visar sig vara märkligt svårfunnet, GPS, kartor och lokalsinne till trots. Slutligen lyckas vår duo lokalisera huset, beläget i en trädgård inkilad mellan tjocka häckar och en stenstrand ledandes ned till Uttrans mörka vatten. Trädgården undersöks och finns på vissa sätt märkligt underhållen, med klippt gräs och buskar. Resten av trädgården, liksom huset, ter sig övergiven sedan länge. En brunn finns också på tomten, men den är fylld av stenblock.
Plötsligt ses något röra sig uppe vid övervåningens fönster. Vår duo försöker påkalla uppmärksamhet, men får inget svar. De beslutar sig då för att klättra upp via taket på verandan, i hopp om att kunna öppna fönstret utifrån. Som tack för besväret så sprängs fönstret plötsligt utåt av våldsam kraft, och Robban hinner precis få upp armarna till skydd innan ett slagträ träffat hans anlete, och tumlar bakåt längs verandan. Selwan får snabbt nog, och stiger med dragen revolver försiktigt in i det mörka rummet. Gömda bakom lakansdraperade möbler finner de två halvnakna, rädda ungdomar, klädda i gothmundering. De säger sig heta Bella och Edward och det framkommer att de använder huset för att röka på, snuska loss och fly samhällets ”konformativa krav”. De säger sig ha attackerat Robban i självförsvar, och efter en stunds hetsiga diskussioner och smärre hot, står det klart att ungdomarna antagligen inte vet något särskilt matnyttigt om vare sig Conny eller Korbins hus. Med Selwans hot om polisen ringande i öronen drivs Mattias och Anneli, som de egentligen heter, på flykt från egendomen. Solen börjar sakta att sänka sig över huset medan ljudet från parets moped tynar bort i fjärran.
En metodisk undersökning av huset tar nu sin början. Det står efter en stunds rotande klart att ett flertal olika ägare går att skönja bland allt bråte. Gamla husdetaljer från sekelskiftet och ”gör-det-själv-anda” från 50-talet blandas med 70-talsinspirerade färgval och utsmyckningar. Överallt står tavlor av varierande kvalitet och motiv. Målningar föreställande mörka bråd-djup och grova öppningar in i berggrunden gör vår duo oförklarligt illa till mods. Speciellt Robban är utsatt, med en stark känsla av att samtidigt vara både illamående och svulten. Bland allt bråte i huset återfinns dock en del intressanta saker, en gammal handvevad sexaperatur från 20-talet, ett hemsnickrat mindre droglaboratorium, och fasttejpat under dess arbetsbänk, en kopia av Iris Murdochs novell ”A Severed Head”. Den sistnämnda var noggrant invirat i plast, och sånär som fullklottrad av udda bilder och anteckningar. En av de mer stötande texterna beskriver en mans förtvivlade, drömlika dragning mot djupet i husets inre, ständigt plågad av ”tinget” och en allestädes närvarande hunger.
Plötsligt ringer Stoffe och berättar att han fått syn på en brännskadad person i sin Ica-butik. Det visar sig dock inte vara Conny, utan en ung kvinna med brännskada på vänster skuldra. Genom utfrågning kommer man fram till att beskrivningen stämmer överens med Annika. Ovetandes vad de ska göra med just denna informationen, fortsätter jakten på den källare de är säkra på att huset döljer. Det knackas golv och väggar i hopp om att finna något dolt. Plötsligt drabbas Robban åter av illamående och hunger, nu värre än vanligt. När detta lagt sig, lägger våra vänner nu plötsligt märke till en dörr på motsatta väggen. Märkligt att de inte såg den innan. Dörren är av trä, målad i gult, med en hemgjord skylt i trä fastspikad i dess övre mitt. Skylten föreställer en fylld glasburk, med ett stiliserat rött hjärta under.
När våra vänner öppnar dörren möts de av ett kompakt mörker, och trappsteg som leder neråt. Robban försöker att fixa propparna i huset i hopp om att lysa upp den nyfunna källaren, men lyckats istället orsaka en kortslutning, och kastar hela Korbinska huset i mörker. Nu lyser endast ficklampans stråle upp deras väg ned i källaren, medan solen utanför kastar sina sista flämtande lågor över de mörka klipporna.
Källaren visar sig vara en jordkällare, komplett med konservhyllor i rader. Våra vänner finner även en gastub på golvet, och ett oanvändbart salongsgevär hängandes på väggen. Ficklampans starka sken avslöjar strax både ett extra par fotspår i dammet, men även andra spår, vilka leder till en av sylthyllorna. Hyllan visar sig vara en lönndörr, och då Selwan trycker ned ett av hyllplanen kan han med viss möda sakta svänga hyllan inåt rummet. Robban tittar in i det nya utrymmet bakom, lysandes med ficklampan. Det skulle han inte gjort. Något blött och tungt träffar honom i bröstkorgen och Robban fälls nästan till marken. Skräckslaget inser han att byltet rör på sig och att det sitter fast i honom. Med gemensamma ansträngningar och lite eld lyckas tinget bändas loss från Robbans bröstkorg och naglas fast i källarens jordgolv med en kniv. I det flackande skenet från ficklampan ser de en varelse olik någon annan, en yngel-lik, igelformad tingest, täckt av ett genomskinligt membran, under vars yta antydningar till ett mänskligt anlete går att skönja. Den utstöter kippande, kvävda smackljud innan den förblir stilla. Dess mörkbruna blod luktar fränt, likt ammoniak.
Robbans bröstkorg svullnar upp och man ser tydliga skarpa sår där igeln suttit. Han börjar hosta, tydligt medtagen av angreppet. Innanför lönndörren finner de en bäcksvart tunnel som fortsätter nedåt, karvad ur själva bergsväggen. De lyckas tillverka en väldigt provisorisk fackla av ett vedträ de finner.
När de vandrar ned på trappsteg gjorda av grova plankor, slår en stank av avlopp och förruttnelse mot dom. Ytterligare en igelvarelse upptäcks åla sig längs med taket. Selwan gör processen kort med den genom ett träffsäkert skott, men lockar då fram en tredje igel, som direkt anfaller honom. Robban rycker till undsättning med den hemmagjorda facklan, men lyckas i sin iver även bränna sin kamrat. Efter en del svordomar från Selwan fortsätter vår duo framår, in i mörkret. Bara några meter från trappans slut finner Robban och Selwan några packlårar, vilka endast verkar innehålla gammalt packmaterial.
Bakom en av lårarna får de syn på en ensam barnsko.
Djupt illa till mods fortsätter de fram genom det kolmörka rummet, med lampans ensamma stråle som enda sällskap. Något längre fram ses ett skrivbord, överbelamrat med gamla papper, tidningar, böcker och notiser. Mycket av det är gammalt och möglig, men undertill finnes något oväntat: en träkoffert, samt en gammal portfölj i skinn. När de öppnar kofferten gör de ett makabert fynd: en tunn, mumifierad manskropp, klädd enligt mode från tidigt 1900-tal.I portföljen finner de ännu en överraskning: pengar. Säkerligen över etthundratusen kronor, i äldre valörer. De placerar de båda väskorna strategiskt nära trappstegen, och fortsätter framåt. Lukten är nu i det närmaste outhärdlig, och den verkar komma från en mörk ingång i bergsväggen framför dom. Ingången är snarlik de mardrömslika motiv som avbildats på tavlor i våningarna ovanför. Ett ensamt ljud letar sig ut ur ingången och når våra rollpersoners öron: någon gråter.
Några meter innanför ingången finner Robban och Selwan honom. Sittandes med ryggen mot dom, nära kanten av en bred avgrund, gråter Conny så han skakar. Selwan tilltalar honom, men då svar uteblir, rör han sig allt närmre sin kamrat. Connys hand höjs och sänks oupphörligt, och ett slitande, tärande ljud hörs. Våra rollpersoner ser nu i ficklampans sken att det ligger kadaver av små däggdjur utspridda kring Conny. Det tärande ljudet kommer från en gammal stoppnål, vilken Conny karvar upp dom med. Våra rollpersoner rör sig försiktigt närmre. Conny svarar till slut på deras tilltal, men vägrar följa med hem. Med tårar rinnandes nedför sina kinder talar han osammanhängande om att djuren offras i utbyte mot hans skador ska läkas. Den han såg i elden ska komma att hjälpa honom. Vår duo sneglar försiktigt över kanten, men stirrar endast ned i ett svart bråddjup, utan synbar botten. Då Selwan lägger en välmenande hand på hans axel, spinner Conny runt och driver stoppnålen djupt i hans högerben. Robban svingar dock sin blytunga ficklampa med sällan skådad precision, och Conny faller klubbad till marken någon meter från avgrunden. Vår duo diskuterar som bäst vad de ska göra härnäst, när de plötsligt stannar upp. Genom den vrålande stanken från avgrunden tränger en ny, bekant doft fram. Mentolcigaretter.
Kerstin Polman betraktar dom lugnt inifrån skuggorna vid ingången, endast upplyst av sin glödande cigarett. På frågan vad hon gör här svarar Kerstin kryptiskt att hon är här för att hjälpa dom med sina problem. Utfrågningen från våra ytterst konfunderade rollpersoner fortsätter, och Kerstin försöker sig på en förklaring. Världen såsom rollpersonerna tror sig se den är en lögn. Det finns krafter som agerar med egna agendor och mål, och Robban, Selwan och Conny har kommit i vägen. Kerstin säger att Conny har blivit tjänare åt någon som hon benämner som ”Den Brände Mannen”, vars mål är att se en värld i flammor. Hon säger att Robban och Selwan nu står vid ett vägskäl, att de måste välja sida. När de väl gjort detta kommer inget att bli sig likt. Kerstin lovar att stötta dom oavsett det val de gör, men att de måste vara beredda på att ta konsekvenserna av sina handlingar.
Något mullrar djupt nere i avgrunden och sänder vibrationer genom det Korbinska huset. För våra vänner ter det sig allt klarare att vännen de än gång hade är borta. De tar och varsamt plockar upp Conny, och kastar honom så ned i avgrunden. Hans kropp slukas omedelbart av mörkret, och både Selwan och Robban vet att de gjorde det enda rätta. De hör aldrig kroppen landa. Det var det enda rätta. Det humana. Kerstin Polman ler.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Mycket underhållande läsning!
Den här öppningen, i all sin enkelhet, fann jag synnerligen inspirerande då jag nu känner att jag vet precis hur jag skulle lägga upp en SK/Kutu´lu-kampanj. Vilket är något jag länge velat göra, men inte riktigt kunna komma på hur jag skulle närma mig det hela. Jag tror att du just fick mig över tröskeln =)
Hakoon;n168088 said:
Den här öppningen, i all sin enkelhet, fann jag synnerligen inspirerande då jag nu känner att jag vet precis hur jag skulle lägga upp en SK/Kutu´lu-kampanj. Vilket är något jag länge velat göra, men inte riktigt kunna komma på hur jag skulle närma mig det hela. Jag tror att du just fick mig över tröskeln =)
Hakoon
Veteran
- Joined
- 18 Mar 2014
- Messages
- 51
Basenaji: Jag har skrivit krönikan, men den baseras på det medföljande äventyret i Svenska Kulter, kallat "Korbins Hus". Om jag mins rätt så är det den gode Fager som skrivit det. Jag har dock modifierat äventyret rejält, vilket de av er som läst i grundboken utan tvekan lär märka... Tack för dina fina ord! 