Nekromanti Spells by school

[God45]

Sen en sak till, och det här tycker jag nog är viktigast, att om man måste välja magiker eller cleric för att kunna känna sig speciell så är det ett ganska starkt bevis på att man verkligen har misslyckats med de andra klasserna. Alla får vara speciella, jag tycker bara inte att det speciella ska komma från vem som kan kasta spells hårdast i fullplate eller utan.

Men magi är supercoolt och att sticka folk med svär är lame Jag vill ha en massa coola val och stil och gudar och demoner att pratar med och moraliska val som spelar någon roll och mystiska hemligheter och uppfinna spells som är döpta efter mig.

Inget av det har att göra med mekanik. Allt det har att göra med att vi spelar ett fantasy spel och jag vill spela en clerik för att det är coolt.

 

[.113]

Men lösningen på det här är ju tvärtom mot vad du gör. Lösningen här är att låta hela gruppen vara Paladins och magiker som slungar eldbollar och folk som rider runt på drakar... Och sedan gör du att alla andra runt dem är skitiga, beväpnade med kassa vapen och utan rustningar. Då blir spelarna badass motherfuckers och du får till känslan att det är fet och badass och respekt när någon är en paladin. Det gör också att när de stöter på en motherfucker som är på deras nivå med worldfucker magier och flygande gripar att rida på så är han ett riktigt hot och en anledning till att de ska bry sig.

Tänk bort att det finns en standardgrupp. Dina spelare är de enda äventyrarna i världen, alla andra är fast i något sorts fruktansvärt smutsigt, pestfyllt, magifritt, sexistiskt, rasistiskt och klassuppdelat samhälle. Då är en Warlock cool för spelaren är den enda Warlocken och om det kommer en till är det en Big Deal! Det är därför de gamla Star Wars filmerna där det fanns två aktiva jediriddare fick Jedi att verka mer badass än de nya där det är ett gäng smucks med lasersvärd överallt.

Jo, men det är det jag menar. Jag kan liksom låta sådant finnas, men jag vill inte att man automatiskt ska dras dit för om magiker är en på miljonen och hela gruppen är det, så är det helt enkelt ganska otroligt och det tar bort känslan i världen att det är sällsynt.

Men som exempel så är den gruppen jag spelleder nu en Warlock, en Paladin och en Cleric. Men de började som barn utan magi, paladinen fick köra som fighter 5 levlar innan jag bytte ut dem åt honom till paladin istället. Så, jag kör absolut med sådant också när det passar att man är sådär badass. Jag vill bara inte att alla ska fokusera på de sakerna primärt utan att de först ska tänka "ok, det här är jävligt sällsynt, varför ska jag köra det? är det för att jag verkligen verkligen vill, eller kändes det enkelt." typ.

Den andra gruppen jag spelleder nu har en rogue/wizard och en fighter besatt av en demon. Jag är FÖR badass coola saker jag vill bara inte att folk ska fokusera bara på det.

 

[.113]

Men magi är supercoolt och att sticka folk med svär är lame Jag vill ha en massa coola val och stil och gudar och demoner att pratar med och moraliska val som spelar någon roll och mystiska hemligheter och uppfinna spells som är döpta efter mig.

Inget av det har att göra med mekanik. Allt det har att göra med att vi spelar ett fantasy spel och jag vill spela en clerik för att det är coolt.

Ja, och jag vill spela med dig som spelare! Mystiska hemligheter är jättebra och att snacka med gudar och demoner är coolt och uppfinna spells är jättenice. Men fireball är sunkigt på level 5.
Warlocken i spelet får tatueringar som ger honom olika förmågor utöver det han får från klassen, han tatuerar in skyddsrunor och allt möjligt liknande. En av dem krävde blod från barn, så då fick han klura ut hur han fick tag i det, det slutade med att han valde mellan att döda föräldralösa barn eller att helt enkelt betala dem för blod. Han tog det andra valet efter många om och men. Sen blev hans fighter kompis paladin och skulle ha upptäckt det direkt annars, då hade han fått sona sina brott eller döda paladinen, eller så klart smita undan. Så, moraliska val är kul.

 

[Staffan]

I 3rd edition har en wizard t.ex. tillgång till massa magier, men får bara välja några och måste sedan leva med det eller köpa nya osv. Clerics får tillgång till alla (bara där, lite OP).

Clericen i 3.5 med bara grundregler är inte allt särskilt OP. Vissa tittar på att de får "alla" spells och tycker det verkar mycket, men om man tittar närmare på prästlistan är det i princip ett måste eftersom spellsen är så pass specialiserade. Om någon blivit tillfälligt level-drainad eller stat-skadad behöver du lesser restoration, om någon blivit skrämd behöver du remove fear, om de blivit sjuka använder du remove disease, förgiftade neutralize poison, o s v. Dessutom består stora delar av resten av listan av kopior på spells, med detaljer ändrade beroende på alignment (protection from evil/good/chaos/law, dispel evil/good/chaos/law, blasphemy/dictum/holy word/word of chaos).

Det här är rätt lätt att missa, jag tänkte inte direkt på det själv förrän relativt nyligen när jag gjorde ett Oracle (som lägger cleric-spells spontant med en begränsad lista, ungefär som en sorcerer) till Pathfinder. Just spellcasting-biten var märkbart svagare än en clerics som resultat, men det kompenserade å andra sidan med en del intressanta specialförmågor.

För sorcerers visavi wizards är det inte alls samma sak, eftersom wizard-spells i princip handlar om att ställa till problem, och det spelar ingen större roll vilken sorts problem man ställer till. Cleric-spells handlar å andra sidan om att lösa problem, och om man saknar rätt lösning på problemet man ställs inför är man lite värdelös.

Sedan kan jag villigt erkänna att 3.5 plus splatböcker gör clericen rätt broken, men grundversionen är helt OK.

 

[RasmusL]

Ja, och jag vill spela med dig som spelare! Mystiska hemligheter är jättebra och att snacka med gudar och demoner är coolt och uppfinna spells är jättenice. Men fireball är sunkigt på level 5.
Warlocken i spelet får tatueringar som ger honom olika förmågor utöver det han får från klassen, han tatuerar in skyddsrunor och allt möjligt liknande. En av dem krävde blod från barn, så då fick han klura ut hur han fick tag i det, det slutade med att han valde mellan att döda föräldralösa barn eller att helt enkelt betala dem för blod. Han tog det andra valet efter många om och men. Sen blev hans fighter kompis paladin och skulle ha upptäckt det direkt annars, då hade han fått sona sina brott eller döda paladinen, eller så klart smita undan. Så, moraliska val är kul.

Jag tror skillnaden ligger lite i var berättarmakten hamnar. Jag vill hitta ett spel där jag litar och tror på spelledaren tillräckligt för att lägga ut de här grejerna på henne men tyvärr är jag så samberättarskadad att jag har svårt för detta just på grund av det vi pratat om ovan. Och OM spelledaren gör de här grejerna för mig precis rätt, tar jag då plats av någon annan deltagare? Skillnader i spelstil skapar de här motsättningarna men jag är bekväm med en balanserad coolhetsnivå över hela spelbordet, antingen Apocalypse World-style coolness, mook-level eller något däremellan.

 

[.113]

Clericen i 3.5 med bara grundregler är inte allt särskilt OP. Vissa tittar på att de får "alla" spells och tycker det verkar mycket, men om man tittar närmare på prästlistan är det i princip ett måste eftersom spellsen är så pass specialiserade. Om någon blivit tillfälligt level-drainad eller stat-skadad behöver du lesser restoration, om någon blivit skrämd behöver du remove fear, om de blivit sjuka använder du remove disease, förgiftade neutralize poison, o s v. Dessutom består stora delar av resten av listan av kopior på spells, med detaljer ändrade beroende på alignment (protection from evil/good/chaos/law, dispel evil/good/chaos/law, blasphemy/dictum/holy word/word of chaos).

Det här är rätt lätt att missa, jag tänkte inte direkt på det själv förrän relativt nyligen när jag gjorde ett Oracle (som lägger cleric-spells spontant med en begränsad lista, ungefär som en sorcerer) till Pathfinder. Just spellcasting-biten var märkbart svagare än en clerics som resultat, men det kompenserade å andra sidan med en del intressanta specialförmågor.

För sorcerers visavi wizards är det inte alls samma sak, eftersom wizard-spells i princip handlar om att ställa till problem, och det spelar ingen större roll vilken sorts problem man ställer till. Cleric-spells handlar å andra sidan om att lösa problem, och om man saknar rätt lösning på problemet man ställs inför är man lite värdelös.

Sedan kan jag villigt erkänna att 3.5 plus splatböcker gör clericen rätt broken, men grundversionen är helt OK.

Fast jag syftar mer på, när jag säger att de är lite OP, att de har tillgång till t.ex. righteous might, och Heal och allt annat sådant som gör att de blir bättre fighters än fighters. Bättre saves, samma rustningar, större = mer skada och ökas allt möjligt. De har spells som gör de får mer attacker och lite annat smått å gått, så det är först efter 10-20 strider på en dag som fightern fortfarande är på samma nivå medan clericen kunde ha slut spells och vara sämre. Å andra sidan har clericen vid det läget kunnat hela sig själv betydligt fler gånger och kommer lätt ha ett övertag då ändå.
Och med righteous might osv så har man ju fortfarande plats över för en hel del healing osv. Och det är enbart med grundboken.
Sen de högsta nivåerna av magier är dessutom på samma nivå som wizardspells, med vissa som skiljer sig så klart men ändå allt för många liknande.

 

[.113]

Jag tror skillnaden ligger lite i var berättarmakten hamnar. Jag vill hitta ett spel där jag litar och tror på spelledaren tillräckligt för att lägga ut de här grejerna på henne men tyvärr är jag så samberättarskadad att jag har svårt för detta just på grund av det vi pratat om ovan. Och OM spelledaren gör de här grejerna för mig precis rätt, tar jag då plats av någon annan deltagare? Skillnader i spelstil skapar de här motsättningarna men jag är bekväm med en balanserad coolhetsnivå över hela spelbordet, antingen Apocalypse World-style coolness, mook-level eller något däremellan.

Ja, det är klart att det ibland blir mer fokus på en spelare än en annan, så är det ju, och det är svårt få till det superjämt, men jag försöker få det jämt å bra och ge alla chansen att skina på det sättet de verkar vilja Men det är ju inte helt lätt, speciellt eftersom alla kör olika sorters karaktärer men FRÄMST för att de har egna olika spelstilar. En del är ju mer passiva och andra mer aktiva, så då krävs det mer tanke bakom det hela.

Sen har vi i just den senaste kampanjen med paladin, cleric och warlock kört separat med varje spelare och de andra har fått köra NPC's, med massa downtime emellan för att levla upp karaktärerna. Tanken var att köra på lite högre nivå men ändå inte ha helt ospelat fram tills dess (alltså bara levla upp) utan nu har vi lite story på vägen. Nu däremot är de på väg tillbaka för att köra tillsammans så från och med nu får de driva på lite mer själva, men då kommer man tillbaka till problemet igen, speciellt nu när alla är vana "ledare" och kommer motsätta sig varandra på ett annat sätt tror jag. Ska bli kul att se vad som händer iaf.

Jag tror att det är ett bra tänk att ha i bakgrunden, att "tar jag för mycket plats nu" för även om man ska spela sin karaktär och måste få ta plats själv, så KAN det ju bli för mycket. Å andra sidan är det bra om spelledaren eller de andra spelarna då kan säga till också, att man liksom kan lita på varandra tillräckligt för det. Alla VILL ju inte ha alltför stor plats heller, alla vill inte vara ledaren osv.

Jag som är van att spela rogue osv, behöver ofta smyga iväg själv för att alla andra har tjocka rustningar och smyger som karnevaler, så då känns det ofta tillslut som att nu är det ju BARA jag som spelar.. Å andra sidan så vill ingen annan köra det heller och ibland behöver man nån som smyger iväg. Då är det så helt enkelt. Då kan jag varva med t.ex. bard och snacka en massa men i strid bara stå som hejarklacken! Så det jämnar ut sig på olika sätt tror jag.

Men huvudsaken är ju att alla känner sig nöjda tillslut.

 

[RasmusL]

Men huvudsaken är ju att alla känner sig nöjda tillslut.

Precis