Dela med dig av dina berättelser om hur du som SL fick hybris, tog dig vatten över huvudet och fick vaxvingarna smälta. Ni förstår säkert.
Tre av mina:
- Om jag försöker spelleda två olika spel parallellt så kommer det gå åt helvete. T ex om jag spelleder två olika kampanjer som går växelvis varannan vecka. Jag blir ofrånkomligen mosig i huvudet och överbelastad. Så fort spelmötet för ena kampanjen är över, så är ju peppen inför nästa spelmöte i DET på toppen... Men då är det dags att börja fokusera på spelmötet för den andra kampanjen. Är det olika regelsystem kan jag börja blanda ihop reglerna också, be om reaktionsslag i Nordiska Väsen eller be folk att rulla på Kraftprov i Eon, t ex. Tror ni jag lärde mig efter första gången? Nej. Jag har sedan dess gjort om samma sak i olika tappningar flera gånger om. Ofta motiverar jag det för mig själv med att "ja, men det är ju inte två hela kampanjer, det är ju bara ett mellanspel med en oneshot som ojdå, råkade visst kräva flera spelmöten"... Hjärnan smälter.
- "Det här konventsäventyret hade ju ett kul koncept, men ledtrådarna och målsättningen för RP var otydlig. Jag kan säkert spelleda det bättre, så att mina spelare inte blir förvirrade, bara jag ber om att få låna en kopia av äventyret!"
Nej, det kunde jag inte. Bland mitt sämsta spelledande från de senaste åren.
- "Hm, År Noll-motorn är ju ganska simpel, man kanske ska ta och designa ett eget rollspel baserat på det. Så kör jag en kampanj och ser det som speltest samtidigt."
Hittade ingen tillfredställande gameplay-loop, planterade en massa spår som aldrig fick en payoff (mest för att jag glömde dem), orkar inte ta tag och i renskriva skiten baserat på feedbacken. Dödade min inspiration för allt möjligt kreativt i flera månader framöver.
Vilka är era upplevelser av spelledarhybris som slagit fel?
Tre av mina:
- Om jag försöker spelleda två olika spel parallellt så kommer det gå åt helvete. T ex om jag spelleder två olika kampanjer som går växelvis varannan vecka. Jag blir ofrånkomligen mosig i huvudet och överbelastad. Så fort spelmötet för ena kampanjen är över, så är ju peppen inför nästa spelmöte i DET på toppen... Men då är det dags att börja fokusera på spelmötet för den andra kampanjen. Är det olika regelsystem kan jag börja blanda ihop reglerna också, be om reaktionsslag i Nordiska Väsen eller be folk att rulla på Kraftprov i Eon, t ex. Tror ni jag lärde mig efter första gången? Nej. Jag har sedan dess gjort om samma sak i olika tappningar flera gånger om. Ofta motiverar jag det för mig själv med att "ja, men det är ju inte två hela kampanjer, det är ju bara ett mellanspel med en oneshot som ojdå, råkade visst kräva flera spelmöten"... Hjärnan smälter.
- "Det här konventsäventyret hade ju ett kul koncept, men ledtrådarna och målsättningen för RP var otydlig. Jag kan säkert spelleda det bättre, så att mina spelare inte blir förvirrade, bara jag ber om att få låna en kopia av äventyret!"
Nej, det kunde jag inte. Bland mitt sämsta spelledande från de senaste åren.
- "Hm, År Noll-motorn är ju ganska simpel, man kanske ska ta och designa ett eget rollspel baserat på det. Så kör jag en kampanj och ser det som speltest samtidigt."
Hittade ingen tillfredställande gameplay-loop, planterade en massa spår som aldrig fick en payoff (mest för att jag glömde dem), orkar inte ta tag och i renskriva skiten baserat på feedbacken. Dödade min inspiration för allt möjligt kreativt i flera månader framöver.
Vilka är era upplevelser av spelledarhybris som slagit fel?
