Nekromanti Spelledarhjälpmedel - dina favoriter?
- Thread starter Vitulv
- Start date
duncan_UBBT
Swordsman
Ja.
Storuggla said:
117+1d100 är väl inge problem? Det jag tycker är jobbigt är typ, idunno, 67*17/34, det kan jag INTE räkna i huvudet, och då måste man fram med en teknopryttel.
(Eller okej, om man är tjurskallig som satan kan man ju räkna ut det, men det tar ju fan typ en kvart)
solvebring
Superhero
För dig ja, men inte för alla andra.Craygh said:
En del räknar dessutom det där på en pisskvart.... Alla är ju inte lika bra på allt, och speciellt inte vad det gäller matematiskt förmåga.
solvebring said:För dig ja, men inte för alla andra.
... Alla är ju inte lika bra på allt, och speciellt inte vad det gäller mattematiskt förmåga.
Indeed. En polare till mig brukar använda mig som testperson för matematik i sitt system: klarar jag inte av det så förenklar han tills jag gör det. Det är alltså för att jag är en av de sämre han stött på vad gäller huvudräkning.
- "Vad är 17-13?"
- "äuuuöööh..." (tio sekunder senare) ..."kanske fem?"
Den Upplyste Despoten said:
Mycket bra sagt.
Den bästa matten, den enda jag egentligen accepterar, är den som inte tar någon tid ens för mig. Det betyder att jag t.ex gillar pendragonsystem, där man får allt man behöver av ett tärningsslag genom att bara jämföra med ett FV och rakt av läsa av tärningen. Tävlingar är lika lätta: Högst lyckat vinner. Jämförelser is the shit, man.
Nu vill jag inte göra något inlägg i frågan om mattens vara eller icke vara i rollspel, men en lösning på subtraktionsproblem när det gäller just HP är att räkna skada istället. Har du 43 HP och tar 17 skada skriver du 17. Tar du 5 skada till skriver du 22 (17+5) då addition är lättare än subtraktion. Nackdelen är om man får mycket helning i strid, då helningen står för subraherandet när skadan är addition. Men jag tycker att det överlag blir lättare.Vitulv said:
Björn den gode
Swashbuckler
(OT)-räknesätt
Nu är jag inte direkt något bra exempel då jag ju snart jobbar som matematiker och även har relativt lätt för mig i huvudräkning (43-17 skulle jag knappast påstå att jag "räknar" utan det ser jag liksom direkt vad det är), men, det jag skulle tro är den vanligaste metoden, är att man börjar med tiotalet och sen tar entalet och tänker addition: dvs:
17+20=37+6=43 20+6=26
Om jag inte har missförstått det helt så är det dessutom så här som Birgitta Rockström sen 80-talet har förfäktat att vi bör lära ut skriftlig räkning också, hon är dock ganska kontroversiell.
Nu är jag inte direkt något bra exempel då jag ju snart jobbar som matematiker och även har relativt lätt för mig i huvudräkning (43-17 skulle jag knappast påstå att jag "räknar" utan det ser jag liksom direkt vad det är), men, det jag skulle tro är den vanligaste metoden, är att man börjar med tiotalet och sen tar entalet och tänker addition: dvs:
17+20=37+6=43 20+6=26
Om jag inte har missförstått det helt så är det dessutom så här som Birgitta Rockström sen 80-talet har förfäktat att vi bör lära ut skriftlig räkning också, hon är dock ganska kontroversiell.
Pilzeman said:
Jag gör likadant.
Med skillnaden att jag i D&D4e inte skriver "7", jag drar fyra lodräta streck och drar ett diagonalt, och skriver sedan två streck till. Ni vet, som fångar för i serietidningar.
Då blir det aslätt att sköta även subtraherandet vid helning och sådant.
Rising
Vila i frid
Hej alla barn! Välkomna hit, till Museet för Meningslösa Diskussioner. Vi kommer strax att passera genom hallen för tautologier och cirkelresonemang, men först så vill jag att ni tar en titt på den här diskussionen, som vi placerat här i vår entré:
Vad vi kommer att få bekanta oss särskilt noga med under denna utställning, det är det olyckliga fenomen som uppstår när en person tidigt intagit en drastisk hållning i en diskussion, varpå denna ståndpunkt sedan snäver och begränser dennes fortsatta deltagande i diskussionen allteftersom den fortskrider.
Craygh - som personen i denna diskussion kallar sig -gillar lite tyngre spel som simulerar många olika parametrar av verkligheten i sina mekanismer. När han får höra andra klaga på att matematiska beräkningar stör inlevelsen så går han alltså omedelbart i försvarsställning och menar att lite huvudräkning förstås inte är så farligt; det går ju ändå tämligen fort och enkelt att göra sånt i huvudet. Istället för att mena att det hela är en smakfråga om hur mycket och hur detaljerade parametrar man föredrar att spelet skall använda sig av för att kännas trovärdigt, så väljer Craygh att istället ta ståndpunkten att det är en fråga om spelarnas begåvning och förmåga att utföra huvudräkning.
Denna förhållning kräver förstås att Craygh måste framhålla sig själv som någon som enkelt kan lösa de kalkyler som andra menar är tillräckligt tunga för att störa flytet och inlevelsen, och eftersom tillräckligt många skrivit i tråden att även enklare subtraktioner kan upplevas störande när man är fokuserad på att rollgestalta, så upplever Craygh det som att han måste ta till överdrifter för att förenkla problemen; och rycka på axlarna så fort som någon annan i tråden föreslår en huvudräkningsprocess de upplever som svår och säga "men vadå? det där är väl inga problem heller?"
Det som får diskussionen att bli riktigt meningslös ser vi här på slutet, där Storuggla föreslår en sådan beräkning som han menar är svår att lösa, och Craygh först löser den och - efter att ha skrivit ner vad svaret är - fråga med oskyldig uppsyn "vadå? vad är det för svårt med det jag just har skrivit?"
Så om någon skulle skriva "Roten ur 676 + 4" så skulle Craygh ha svarat "Vadå, vad är det för svårt med 26 + 4? Det är ju 30. Jag visade det för min lillebror som är tolv år, och han förstod omedelbart att 26 + 4 var 30. Det borde ju alla kunna."
Därför blev diskussionen meningslös. Det är förstås inte bara Craygh's fel; de övriga i tråden borde inte ha intagit ståndpunkten att vissa beräkningar skulle "vara" för svåra för inlevelsefullt spelande, ty givetvis är det så att olika spelare (och olika spelstilar) gör att olika nivåer av huvudräkning är acceptabla. I princip skulle man faktiskt ha kunnat skippa hela den här deltråden överhuvudtaget, då beräkningar som är så svåra att man inte kan göra dem i huvudet även torde vara för långsamma att beräkna mha miniräknare, så uti frågan om sådana hjälpmedel är relevanta när man spelleder känns det hela ganska oväsentligt.
Låt oss nu gå vidare in till huvuddelen av museet, där vi kommer att få se många fler exempel på liknande meningslösa diskussioner. Signerade kopior av denna diskussion går förresten att inhandla i vår souvenirbutik i slutet av vår rundtur.
Vad vi kommer att få bekanta oss särskilt noga med under denna utställning, det är det olyckliga fenomen som uppstår när en person tidigt intagit en drastisk hållning i en diskussion, varpå denna ståndpunkt sedan snäver och begränser dennes fortsatta deltagande i diskussionen allteftersom den fortskrider.
Craygh - som personen i denna diskussion kallar sig -gillar lite tyngre spel som simulerar många olika parametrar av verkligheten i sina mekanismer. När han får höra andra klaga på att matematiska beräkningar stör inlevelsen så går han alltså omedelbart i försvarsställning och menar att lite huvudräkning förstås inte är så farligt; det går ju ändå tämligen fort och enkelt att göra sånt i huvudet. Istället för att mena att det hela är en smakfråga om hur mycket och hur detaljerade parametrar man föredrar att spelet skall använda sig av för att kännas trovärdigt, så väljer Craygh att istället ta ståndpunkten att det är en fråga om spelarnas begåvning och förmåga att utföra huvudräkning.
Denna förhållning kräver förstås att Craygh måste framhålla sig själv som någon som enkelt kan lösa de kalkyler som andra menar är tillräckligt tunga för att störa flytet och inlevelsen, och eftersom tillräckligt många skrivit i tråden att även enklare subtraktioner kan upplevas störande när man är fokuserad på att rollgestalta, så upplever Craygh det som att han måste ta till överdrifter för att förenkla problemen; och rycka på axlarna så fort som någon annan i tråden föreslår en huvudräkningsprocess de upplever som svår och säga "men vadå? det där är väl inga problem heller?"
Det som får diskussionen att bli riktigt meningslös ser vi här på slutet, där Storuggla föreslår en sådan beräkning som han menar är svår att lösa, och Craygh först löser den och - efter att ha skrivit ner vad svaret är - fråga med oskyldig uppsyn "vadå? vad är det för svårt med det jag just har skrivit?"
Så om någon skulle skriva "Roten ur 676 + 4" så skulle Craygh ha svarat "Vadå, vad är det för svårt med 26 + 4? Det är ju 30. Jag visade det för min lillebror som är tolv år, och han förstod omedelbart att 26 + 4 var 30. Det borde ju alla kunna."
Därför blev diskussionen meningslös. Det är förstås inte bara Craygh's fel; de övriga i tråden borde inte ha intagit ståndpunkten att vissa beräkningar skulle "vara" för svåra för inlevelsefullt spelande, ty givetvis är det så att olika spelare (och olika spelstilar) gör att olika nivåer av huvudräkning är acceptabla. I princip skulle man faktiskt ha kunnat skippa hela den här deltråden överhuvudtaget, då beräkningar som är så svåra att man inte kan göra dem i huvudet även torde vara för långsamma att beräkna mha miniräknare, så uti frågan om sådana hjälpmedel är relevanta när man spelleder känns det hela ganska oväsentligt.
Låt oss nu gå vidare in till huvuddelen av museet, där vi kommer att få se många fler exempel på liknande meningslösa diskussioner. Signerade kopior av denna diskussion går förresten att inhandla i vår souvenirbutik i slutet av vår rundtur.
Petter42
Swordsman
*Applåder!*
solvebring
Superhero
Du borde ha en egen spalt eller något, klockrent. =)
w176
Förlorad dotter
En relationskarta stolek A2 cirka på alla viktiga slp personer, och deras sammanhang. Lättilgängligt för alla.
En stor hög med utskrivna bilder på sagda personer. Tydligt textade men namn. Lättilgängligt för alla.
Glaspluttar att kasta på varann när någon gör en bra scen. Ibland kopplas xp till hur mång glaspluttar som totalt kastast under spelmötet, men det egentliga viktiga med det är som tyst tydlig postiv feedback. Lättilgängligt för alla.
En stor hög med utskrivna bilder på sagda personer. Tydligt textade men namn. Lättilgängligt för alla.
Glaspluttar att kasta på varann när någon gör en bra scen. Ibland kopplas xp till hur mång glaspluttar som totalt kastast under spelmötet, men det egentliga viktiga med det är som tyst tydlig postiv feedback. Lättilgängligt för alla.
w176
Förlorad dotter
Oh! Mp3 spelare med speciellt soundtrack till kampanjen, med olika låtaer för olika typer av scenener och vikita saker i spelvärlden. Samt speciella soundtracks till alla spellearkaraktärer om spelarna vill ha det. + Högtalare.
solvebring
Superhero
Trevligt.w176 said:
Du har lätt den mest originella typen av spelhjälpmedel hittills.Är det förresten dessa prylar som du ser till att ha tillgängliga jämt - oavsett spel - eller är det något speciellt som just du spelleder?
... Tycker kort och gott att det är schysst om det är oavsett spel, om du alltid jobbar lika effektivt med relationskartor och sådant. Jag blir imponerad i det fallet.
Själv är jag nämligen dålig på att strukturera mina SLP's. De brukar bara vara inskrivna för sin scen och hurdana de är, mer har jag inte på dem. Lätt och enkelt ja, men inte särskilt effektivt. Kanske borde lära mig att göra smidiga relationskartor jag med?
Är förresten dålig på det här med "kartor" överhuvudtaget. Brukar kolla in Hans tankekartor, försöka själv och inse att jag aldrig vet i vilken ända jag ska börja eller sluta, vilka delar som behöver vara med, vilka inte osv. Så blir det ofta så många pilar och bubblor att det blir mer stjälpa än hjälpa.
Petter42
Swordsman
Håller med Solvebring! Simpla, lättillgängliga och extremt effektiva saker!
/Petter skickar en glasplutt!
/Petter skickar en glasplutt!