Nekromanti Spelledare med rollperson?

[Riddaren]

Har en liten undring vad forumet anser om detta. Det finns lägen då en spelargrupp är fåtalig och kanske behöver en eller två rollpersoner till.

Hur löser ni detta? Spelledaren har en? Detta är enligt min mening inte bra, då spelledaren ju kan äventyret, och indirekt/omedvetet kanske handlar med "sin" rollperson efter vad han vet om äventyret.

En lösning som kanske inte är helt bra, men klart bättre ur min syn är att någon spelare (helst rutinerad då) har två rollpersoner istället...

Finns det andra lösningar?

Riddaren


Även den bäste har dåliga dagar

 

[dream]

Jag ser faktiskt ingen problem med att spelledaren har ett gäng SLPer som hänger med rollpersonerna i deras äventyrande.
Spelledaren spelleder ju redan alla skurkar och sånt så objektivt han kan, så några personer till borde inte göra så stor skillnad.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Riddaren]

Nej...det är det inte...men det blir lätt

Spelare: "Vad tycker Ragnar att vi skall göra nu?"

Det är en risk om SL har en rollperson i gruppen som följer med

Riddaren


Även den bäste har dåliga dagar

 

[dream]

Då svarar Ragnar utifrån sina kunskaper.
Jag håller med om att det finns en risk för att man försöger sig. Men jag tycker nog ändå att det är bättre än att spelarna får fler rollpersoner. Det tär allt för mycket på karaktärsspelandet.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Rosen]

<I>Det finns lägen då en spelargrupp är fåtalig och kanske behöver en eller två rollpersoner till.</I>

Att utöka med en SLP är väl standardlösningen. Jag tror aldrig jag själv har varit med om att han tar en ledarroll pga det - däremot tvärtom; att han lätt blir en personlighetslös vålnad som hänger RP:na i hasorna och bara visar livstecken när han behövs. ("Var är Tharkas då?" "Tharkas? Um, ja, han är ju med er...")

--
Åke

 

[Riddaren]

Det är den andra varianten...brukar vara ytligheterna...

Antingen som jag beskriv, eller som du nu beskrev... Jag ser inte heller något problem med SL som rollperson i gruppen under kortare delar...men i ett helt äventyr eller en hel lång kampanj...

Riddaren


Även den bäste har dåliga dagar

 

[NecTech]

Men det finns andra fördelar med att ha med en SLP under en längre kampanj/äventyr.....Om exempelvist rollpersonerna råkar hamna i situationer där handlingen inte längre går vidare...Då kan SLP´n plötsligt "komma" på en intressant sak rollpersonerna bara MÅSTE göra....Eller om dom råkar ut för ett svårlöst problem så kan ju SLP´n komma med förslag, ledtrådar osv.....Bättre än att SL säger: slå ett INT slag.

Men jag håller med dig att det lätt kan bli så att en SLP bara blir en svart, identitetslös silluett som bara tittar fram när rollpersonerna behöver honom/henne.

Kanske det krävs ganska mycket av SL...Vad vet jag..../images/icons/wink.gif

Mvh
Necrotech
<A HREF="http://www.endarker.net/rollspelszonen" target="_new">http://www.endarker.net/rollspelszonen</A>

 

[Schesuz]

Det bästa enligt min mening är att en spelar (erfaren) spelar en Rollperson till eller att man som SL anpassar äventyret till att spelarna bara är två stycken.

Mvh Schesuz

 

[dream]

Visst krävs det mycket av sl. Men jag tycker att det är bättre att slpen blir en formlös skugga än att en av rollpersonerna blir det.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Robert_UBBT]

Precis som de flesta säger så händer det att den extra manskraften (SLP:n) blir en livlös vålnad, men detta måste faktiskt inte vara fallet. En spelledare klarar ju normalt sett av att sköta intrigmakeri, miljödetaljer och en massa andra SLP:s som slängs in i äventyret till höger och vänster. En extra person kanske tär på simultankrafterna, men så länge man inte är i närheten av ett folkhav där alla individer är intressanta, intresserade och skall umgås med så borde det ju gå bra.

Ett enkelt sätt är ju att som SL väva in den extra personen i sina beskrivningar. "Ni smyger in i den dunkelt upplysta lagerlokalen. Thrunk täcker er enligt planerna..."

Det hela beror nog också mycket på vilken spelstil gruppen har. När jag spelleder händer det väldigt ofta att karaktärerna (och så även spelarna) sitter och diskuterar i hela spelpass vilket gör att en extra person inte alls är några problem, det är istället ett enkelt sätt för spelledaren att ta del av spelandet och kanske t.o.m. föra in nya perspektiv på saker och ting.

-Robert

 

[Azagthoth]

Det är en mycket intressant fråga. Först får jag barndomsminnen då jag som spelledare också ville ha en hjälte som blev jättebra och jätterik, så då var jag en så kallad "Spelande spelledare". Ahh...

Mer seriöst nu. Jag håller med dig, spelledaren bör inte ha en rollperson. Någon spelare bör heller inte spela två rollpersoner. Den enklaste lösningen är nog (ganska trist iofs) att helt enkelt inte spela när man är så få. Alternativt anpassa vad det nu är man skall spela för att vara lämpat för denna begränsade skara rollpersoner.

För att utveckla frågeställningen lite har jag några kompletterande frågor:

Vad gör man om någon i spelgruppen är sjuk? Knallar Tore Jättestark tyst med gruppen och blir en bifigur?

Var går egentligen gränsen mellan SLP och rollperson? En SLP som hela tiden är med gruppen (som tex någons bror, eller bästa vän), är det inte lätt att denna figur lätt blir en rollperson (eller nöjer vi oss med att kalla denna person väldigt utvecklad SLP?)? Definitionen kan göras enkel, rollpersoner styrs av spelare, SLPs av spelledare, men är det verkligen inte skillnad mellan SLPs och SLPs?

/Azagthoth

 

[Riddaren]

"Vad gör man om någon i spelgruppen är sjuk? Knallar Tore Jättestark tyst med gruppen och blir en bifigur?"

Det är en bra fråga det också...i min grupp, där vi är 8 stycken (7+SL), så har det hänt att någon inte kunnat. Jag har i dessa fall sett två varianter.
När vårat kraftpaket till jättebarbar inte kunde komma (eller rättare sagt, spelaren) så har han följt med som ett bihang, och bara handlat vid nödvändiga lägen, som strider t.ex. Och ibland har han helt glömtsbort under en längre tid under mötet.

När den ena alven (är 2 st) inte har kunnat vara med (spelaren återigen, inte RP:n), så har den andra alven:s spelare skött denna rollperson också.

Riddaren


Även den bäste har dåliga dagar

 

[NecTech]

"Vad gör man om någon i spelgruppen är sjuk? Knallar Tore Jättestark tyst med gruppen och blir en bifigur?"

Jag kör ganska så stenhårt med att om någon i spel gruppen inte kan närvara på grund av sjukdom eller liknande så spelar vi inte alls...Eller så spelar vi något annat......

Men eftersom jag är en så otroligt bra SL så släpar sig folk ändå till mig trots att dom är dödligt sjuka /images/icons/wink.gif

Mvh
Necrotech
<A HREF="http://www.endarker.net/rollspelszonen" target="_new">http://www.endarker.net/rollspelszonen</A>

 

[Sodivra]

Man kan..

Man kan ju alltid låta SLP:n vara lite passig i problemlösarfältet, men ha en rätt udda/aktiv karaktär så att man inte glömmer bort honom..


/Arvidos, Riddare av nätet
Beväpnad med mus och tangentbord
Ridderlig respekt och ideal

 

[dream]

Saken är den att i den bästa av världar så är alla spelare alltid med, alla äventyr är anpassade efter ens grupp och så vidare.
I verkligheten fungerar det förstås helt annorlunda: Jag kan inte minnas sist vi i min grupp alla kunde spela samtidigt. Någon ska på affärsresa, andra ska måla om huset, vissa ska jobba, och ibland måste man umgås med sin fru/flickvän/pojkvän/hund.

Sådant löses helt lugnt med att någon annan spelar ens gubbe så länge.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Vindhand]

Har en liten undring vad forumet anser om detta. Det finns lägen då en spelargrupp är fåtalig och kanske behöver en eller två rollpersoner till.

Jag förstår inte... Jag kan tänka mig att en spelargrupp är fåtalig och behöver en eller två spelare till, men antalet karaktärer är väl inte så viktigt? Man får i.a.f. anpassa endel till spelarnas mäktighetsgrad, så varför inte anpassa till deras antal samtidigt?

I värsta fall kan man ge spelarna tillfälliga allierade i form av SLPs. Dessa brukar fungera bäst då de A: är välgenomarbetade och har egna mål eller B: är just tillfällig förstärkning, t.ex inför en bordning av ett främmande skepp (läs: kanonmat).

En lösning som kanske inte är helt bra, men klart bättre ur min syn är att någon spelare (helst rutinerad då) har två rollpersoner istället...

En av de största riskerna här tror jag är att spelarens inlevelse skadas. I stället för att leva sig in i sin karaktär ser han dem mera som spelpjäser.
Risk två är att de andra spelarna och SL blir konfunderade; Man måste inleda nästan alla uttalanden till den splittrade spelaren med vilken av karaktärerna det gäller.

Å andra sidan finns de vissa fördelar. Det är mycket lättare att splittra gruppen utan att folk hamnar "ur spel". Det tvingar folk att verkligen separera off-kunskap från In-kunskap. Det möjliggör för någon att både vara en icke-stridande karaktär och kunna delta med liv och lust i strider... Hmm...

Det enklaste är nog att skaffa litet fler spelare.

 

[Greyman]

En annan metod, som dock inte fungerar i så många äventyr, är att låta en spelare ha hand om två rollpersoner som dock inte/sällan träffar varandra. Vid det fåtalet tillfällen som de då skulle träffas får SL "ta över" en av dem (den enklaste personligheten).
Detta är dock ingen vidare bra lösning på problemet då den ena av de lätt blir en slp som en spelare får låna. Försök värva flera spelare istället.

Greyman - The Eternal Grey Watcher

 

[Tegrevan]

Spelar...

...i en grupp där vi roterar spelledandet, och då blir det så att en rollperson i gruppen ofta blir "över" när man ska rotera. Antingen så spelar en annan spelare två rollpersoner, vilket fungerar hyfsat, eller så får den rollpersonen något annat att göra, som får bort honom från gruppen vilken sedan måste någonstans.
Min poäng är, att även om spelare bara bör ha en rollperson, så är det ett bättre alternativ än att helt utelämna spelledarens rollperson. I en grupp där en individ alltid är borta, särskilt om det är svåra prövningar som det är i ett rollspelsäventyr, kommer den som inte varit med att automatiskt hamna utanför gemenskapen, och det syns ju även i rollspelet... När spelarna spelar bra.'
Har man en "fast" SL så är det antagligen bättre om han inte har någon rollperson, hellre en vanlig SLP som tidigare föreslagits, då det kan vara bra om denna SLP kan rädda rollpersonerna ur en knipa, utan att rättvisekravet om tärningsslag behöver ställa till det. Det ska ju vara tärningsslag om det är en vanlig rollperson, men är det en SLP är det moraliskt enklare att se till att karaktären lyckas med det omöjliga.

//Tegrevan

 

[Zire]

Re: Spelar...

"...utan att rättvisekravet om tärningsslag behöver ställa till det. Det ska ju vara tärningsslag om det är en vanlig rollperson, men är det en SLP är det moraliskt enklare att se till att karaktären lyckas med det omöjliga."

Men är det verkligen bra?
Är det inte lättare för spelarna om SLPn lever efter samma principer som de andra RPna. Det borde vara lättare för spelarna att uppfatta SLPn som en i gänget om denne inte särbehandlas.
Dessutom borde SLPn vara lika öppen eller dold som spelarnas RPer. Dvs om man brukar visa grundvärden och färdigheter för varandra borde de på samma vis få se SLPns.

Nackdelen är att man inte kan använda den SLPn till samma saker som en inte så styrd SLP. Men å andra sidan så var det ju ett komplement till en RP, som söktes, inte en effekt till SLandet.

- Zire