Spelledare eller spelare?

Mærten

Mærten

May thy knife chip and shatter!
Joined
13 May 2022
Messages
129
Location
Kävlinge
En sak jag funderat på lite är hur det är att vara spelledare och vad denne får ut som spelarna missar.

En stor del för mig som spelare är att se hur mina val påverkar utfallet. Det är också häftigt när man interagerar med NPCer som man inte känner väl och testa att trycka på eller på annat sätt få ut det man vill. Såklart också häftigt när man hittar sätt att lösa något som man inte tidigare tänkt på.

Men ni som spelleder, vad är exempel på behållning som ni får? År det att läsa och komma på saker för spelarna? Att se dom försöka lösa olika problem som du slänger på dom? Kan tänka mig att en stor del är att vara en del av berättelsen och se hur kul spelarna har.
 
Spelleder jag ett mysterie-scenario så är det en stor behållning att följa spelarnas vägval och hur de tar sig an alla ledtrådar.
  • De går all in på ledtråd B, väntar med ledtråd A som jag trodde var uppenbart högst prio och verkar inte riktigt fatta att ledtråd C var en ledtråd alls. Spännande!
Har jag skrivit scenariot själv så är det en behållning att se hur spelarna uppfattar/uppskattar platser och personer de stöter på.
  • Alla tyckte plats A var stämningfull. Vad roligt!
  • Spelledarperson B tyckte de var orimligt hjälpsam. Bra input till framtida äventyr!
  • Scen C var den som gjorde mest intryck. Det hade jag aldrig gissat.
Och i största allmänhet att se spelarna (in-character-)diskutera hur någonting bör hanteras. Medan man kanske bollar in lite "jodå, stadsmuren har flera portar" eller "du minns att bibliotikarien hade flera brev på sitt bord".
 
Alltså först och främst så får man ju uppleva berättelsen, precis som de andra vid bordet. Men en speciell glädje jag tycker att man får som spelledare är att se vad det blir av de tankar och förberedelser som man har gjort innan. Alltså spelarna får ju se resultatet men jag får se själva resan från lösryckt tanke, till att den formas på pappret, bearbetas innan mötet och sedan vad det blev av det hela. Det tycker jag är kul!
 
När jag spelleder tycker jag att det är intressant att se hur spelarna tar sig an de utmaningar som äventyret erbjuder, följa rollpersonerna genom med- och motgångar samt se hur händelserna utvecklar sig. Jag tycker också att det är roligt att förmedla spelvärlden till spelarna, gestalta spelledarpersonerna och improvisera när spelarnas påhitt leder i en oförutsedd riktning.
 
Jag föredrar alltid spelledarstolen. Tycker om att kunna möjliggöra mina spelares val och berättelser och att utmanas i improvisation och kreativitet. Bonussvar: det finns inget bätre än att spelleda samma äventyr för flera olika grupper och få se hur olika utfallen blir.
 
Jag gillar bredden av saker jag får syssla med, både i form av förberedelser och under spel. Jag får spela många olika typer av karaktärer, styra över en större del av spelvärlden. Plus att det är kul när spelarna pratar om sin upplevelse efteråt.
 
En sak som jag tycker verkar vara svårt är att gestalta olika NPCer. En grupp jag spelar i så är det jättekul med vissa karaktärer som spelledaren spelar. Tycker det adderar mycket värde.
 
Citerar mig själv.

Jag gillar den kreativa utmaningen i att bygga en "sandlåda" som mina vänner kan ha kul i helt enkelt.
Jag tror att jag har ganska lätt att få fram personer, situationer och händelser som de tycker är spännande och roliga att utforska.
Det blir både egna skapelser och köpta, och jag gillar att mixa ihop från olika håll, anpassa och få dem att flyta in i varandra.

Det finns en gnutta av prestige i det också. Jag vill gärna briljera lite med mina äventyr.
Att de har intressanta vändningar ingen tänkt på, att det finns något under den synliga ytan, att det finns planteringar som senare får konsekvenser, och trådar eller teman som återkommer. Jag vill gärna att spelarna ska uppleva mina äventyr som lite extra coola och genomtänkta.

Sen är det ju tjänster och gentjänster. Ibland spelleder jag och ibland nån annan. Det blir bäst med omväxling.
Man lär sig och inspireras av varandra. De bra äventyren man spelar lägger ribban för nästa spelledare. Man kommer hela tiden på saker man vill testa.
Det finns alltid olika tekniker, teman, spelformer och färdigheter man kan lära sig, utforska och förfina.
Det är en utmaning att få till det riktigt bra, men det är å andra sidan väldigt tillfredställande att se hur de spelas ut.

:t6r-5: :t6b-2:
//EvilSpook
 
Mærten said:
Men ni som spelleder, vad är exempel på behållning som ni får? År det att läsa och komma på saker för spelarna? Att se dom försöka lösa olika problem som du slänger på dom? Kan tänka mig att en stor del är att vara en del av berättelsen och se hur kul spelarna har.
Click to expand...

Jag minns det inte tillräckligt tydligt och vill inte lägga ord i munnen på nån så jag tänker inte säga vem, men jag har för mig att det var en forumit som nån gång liknade det vid att vara den som designar adventskalendrar.

Nånting sånt. Eller den som designar ett escape room. Eller den som… Jag vet inte, är Agatha Christie.

Mitt kul som SL bygger i extremt hög grad på att skapa en klurig upplevelse som spelare tycker om att leka med och klura på. Det bästa jag vet i hela rollspelshobbyn är när spelarna fått tag på lagom mängd information för att börja kunna klura och bygga teorier, och argumenterar med varandra. Vrider och vänder på informationen de fått, ställer upp olika hypoteser. Då mår jag som en prins och ler som en sol.

Att gestalta saker, framför allt SLP:er, tycker jag mest är svårt och lite jobbigt. Improvisation är en svag sida; jag gillar det inte, tycker inte att det är kul ens när det går bra. Jag behöver ingen spänning; jag gillar inte den sortens känslor riktigt.

Så jag antar att själva spelledandet i sig mer är ett nödvändigt ont för att jag ska kunna få spelarna till den punkten där mina förberedelser betalar sig och mina snälla "fällor" så att säga slår igen.

Eller ja, det kan väl vara kul att faktiskt spelleda, men jag skulle nog ha nästan lika kul om nån annan spelledde mysteriet jag skapade och jag bara fick sitta med och lyssna när de gör sina utredningar.
 
Att vara spelledare är ju för mig i mångt och mycket dels att få spela en hel radda karaktärer med olika personligheter och agendor snarare än bara en, samt att man ju deltar väldigt aktivt i samtliga spelmoment och hela tiden. Jag blir ganska snabbt rastlös som spelare även när jag försöker hålla fokus, det är helt enkelt för lite att göra att bara spela en karaktär i en grupp om 3-5.

Utöver det så är det spännande att bara skapa förutsättningarna för en situation och sedan se vart den tar vägen när den möter spelarna, jag vet ju lika lite som dem om vad som kommer hända eftersom jag ju inte vet vad de tänker hitta på.

Så det är ju som att vara spelare, bara mer.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top