Nekromanti Spelkoncept (no more, no less)

[Zaphod_UBBT]

Någonting prasslade till i snåren. Hon vände sig om och spanade spänt, men det visade sig bara vara en hjort på väg från sin sovplats för att börja leta mat. Hon hade haft vakten i nästan tre av sina fyra timmar nu. Det började gry, men än var det långt ifrån ljust i den snåriga barrskogen. Om sommaren kommer solen före dagen, och än var det ett tag tills hon skulle få väcka de andra och äta frukost.

I flera dagar hade de varit på samma plats nu. Trots påtryckningar underifrån hade den där arrogante forskaren LeChasseur beslutat att man skulle stanna på den här platsen tills någonting hände. Nu var hon på inne på sitt sjunde vaktpass på fyra dagar på ett och samma ställe. Det började bli tråkigt, men ju längre tiden gick, desto oftare ryckte hon till i tron att det faktiskt var någonting på gång. Nattens duggregn gjorde sig påmint genom ett kraftigt morgondis. Den morgonsol som strålade in mellan träden gjorde dimslöjorna gulvita och nästan skimrande.

Plötsligt hördes ett skrik från vaktposten på andra sidan lägret. Hon såg hur Paul osäkrade sin karbin, tände sin strålkastare och riktade den en liten bit bort i skogen.

- Beeest! skrek Paul återigen, samtidigt som han intog skytteställning uppe i vakttornet.

Efter bara några få ögonblick var alla vakna. Stressade röster lät inifrån lägret, och resten av vaktstyrkan var redan ute på sina försvarsposter. LeChasseur kom utrusande, och resonerade om läget med Paul. Paul konstaterade att det var en medelstor ulvbest som långsamt och mycket uppretat rörde sig mot lägret. LeChasseur började ge tydliga order om att Paul absolut inte fick skjuta några dödande skott, men hann inte säga särskilt mycket förrän Paul skrek någonting obegripligt och återigen riktade all sin uppmärksamhet mot ulvbesten.

Några skälvande ögonblick. Sedan hördes en skottsalva från Pauls vakttorn. Mynningsflammorna blixtrade till i morgondiset, och sedan hördes ett högt, grovt tjut ifrån Pauls skottriktning. Han brände av en rejäl skottsalva till innan en upprörd order från LeChasseur fick honom att sluta.

- Nedgjord? frågade LeChasseur.
- Nedgjord, men vid liv, svarade Paul.

LeChasseur rörde sig tillsammans med två av vakterna från lägret, utanför vaktposterna och fram till den ännu sprattlande besten. Stor, hukad och luden, men Pauls bedömning att det rörde sig om en ulvbest var fel. Det här var mycket värre än så. LeChasseur rusade tillbaka mot satellitsändaren.

-

Här är den senaste konceptpresentationen från min sida, och den här gången rör det sig om ett förbaskat sansat rollspel.

Hur vore det om människan inte längre var så självklart i toppen av näringskedjan? Det är den tanke som ligger bakom hela det här konceptet.
För att göra en lång historia kort tänker jag mig en väldigt nära framtid där världen blivit omkullkastad av insikten att det plötsligt finns monster. Bestar. Vidunder. Sådant som bara finns på film och i läskiga sagor.

Även om risken att bli dödad av en av dessa bestar kanske egentligen är lägre än risken att dö i en trafikolycka så kastas hela världen omkull när den första besten dyker upp. Det hela leder till stora förändringar i människans liv, och jag hade tänkt mig att spelet utspelar sig i svallet efter den stora urbaniseringsvågen och depressionen, när människor tillsammans kämpar sig upp ur den världsomfattande chocken och börjar gå tillbaka till sina liv. Samhället är i grunden samma som förut, men mycket har ändrats.

När spelet utspelar sig har som sagt världen börjat fungera igen, men det är fortfarande många olösta problem. Landsbygden har, åtminstone i I-länderna, till stor del avfolkats. Även mindre samhällen övergavs helt till följd av panikurbaniseringen.
En del människor lever kvar i något som liknar sina gamla liv. De inre delarna av städerna har börjat fungera bra igen. Produktionen är nästan återställd, människor köper och säljer, arbetar och tjänar pengar. Vissa delar av världen fungerar mycket bra, medan andra knappt fungerar alls.
Världen står mitt emellan kalabalik och återställd ordning, med goda tendenser att uppnå det senare. Men mitt i allt detta är ovetskapen en stor och skrämmande faktor. Vad händer? Vad ska hända? Vad är det som händer med regnskogar och ozonhål som växer igen? Hur kommer det att gå med alla människor som flytt sina hem? Och inte minst - var kommer de förbannade monstrena ifrån?


Jag har tänkt mig en utveckling som börjar kanske i mitten eller slutet av 1990-talet, där man först upptäcker att utrotningshotade arter får uppsving i antal, försurningen börjar plötsligt minska, ozonhålet blir mindre, växthuseffekten tycks avstanna och så vidare. Man förstår ingenting. Inga tester eller studier lyckas förklara varför de här sakerna händer. Man upptäcker att all växtlighet i världen börjar växa snabbare och snabbare. Skövlade regnskogsområden börjar växa igen. Vägkanterna täcks av snår och buskar innan man börjar med oftare och effektivare röjning. Plötsligt upptäcker man ett gäng helt okända arter, vilket både oroar och förbryllar. Fortfarande förstår ingen något.

Sedan, år 2005, dyker den första besten upp. Ett stort och hårigt varglikande vidunder på två ben som dyker upp i ett industriområde och har ihjäl några människor innan den blir ihjälskjuten av militär. Världen försätts i total chock. Panik utbryter, och en urbaniseringsvåg drar över hela världen. Nedsatt eller stoppad produktion leder tillsammans med det övriga läget till en världsomspännande depression som inte ser ut att ha något slut. På något mirakulöst sätt börjar människor ändå kämpa upp världsekonomin en aning, och man kan börja återta vad man har förlorat. Där någonstans, när världen fungerar ganska bra igen, utspelar sig spelet.

-

Jag kunde nog pladdra en stund till, men det här är det grundläggande konceptet. Fick ni klart för er vad jag har tänkt mig, eller ska jag förklara något närmare? Själv har jag inte bestämt mig för hur världen ska vara så mycket i detalj, och därför är det nog egentligen bara bra om ni berättar vad ni blev nyfikna på.


Hur känns det att det inte finns några förklaringar till några av fenomenen? Jag hade tänkt mig att inte ens spelledaren skulle få någon förklaring till växter som växer fortare, .

Känns det störande att utvecklingen från första besten fram till spelvärlden som den är går så snabbt? Själv tror jag inte att det är trovärdigt med all den utvecklingen (chock -> kaos -> urbanisering -> depression -> börja kämpa emot -> nästan fungerande samhälle) på bara omkring 10 år, men det kanske det är?

Känns konceptet ofokuserat? Man har enormt mycket svängrum i spelvärlden, och de flesta sorters scenarion går väldigt bra att spela. Själv ser jag det som en fördel, att det är nästan som vår värld, fast lite mer spektakulärt. What say you?
Det här skiljer sig verkligen en del från mina övriga spel på den punkten. Den här spelvärlden är verkligen öppen och bred. Hela konceptet är öppet, och det särskiljer spelet från mina övriga spel. Vad jag inser nu är att det nästan gör det här till ett spel som skulle kunna tilltala en publik, vilket nästan skrämmer mig.

Och... Eller... Tja, alla tankar är välkomna, helt enkelt.


Zap,
som fortfarande inte har något namn till projektet. (Eller jo, ett på engelska. Jag undviker dock engelska titlar av ren princip.)

 

[Man Mountainman]

Tjo!

Det första som slår mig är att konceptet verkar en smula... ofokuserat.

Det kanske är avsikten. Du erkänner ju själv att det rör sig om en väldigt öppen spelvärld. Dock så brukar även de mest generiska dockskåpsvärldar erbjuda någon slags "baseline" som man kan återvända till. Standardfjantasyn har sitt "kringresande äventyrarsällskap", Mutant har sitt "utforska förbjudna zoner" osv.

Du beskriver inte dina vidunder eller deras förehavanden särskilt väl. Det skapar en känsla av att hela monster-grejen är ganska sekundär i din spelvärld. Monstrena är något som finns på den landsbygd man har lämnat, och livet i städernas säkerhet handlar mest om att klara den något kaotiska tillvaro som skapats i massurbaniseringens spår. Du kanske borde lägga mer krut på den konflikt mot monstren som är central för spelets koncept; hur den utkämpas och vad rollpersonerna kan tänkas göra.

Det sagt så är hela "Nature strikes back"-idén jäkligt skön. Det finns mycket man kan göra här. Det är inte utan att man blir väldigt nyfiken på vad som ligger bakom det hela. Om du realiserar konceptet borde du verkligen baka in en metaplott i det hela. Jag förstår att vildmarken kan bli en ganska häftig äventyrsmiljö i en dylik setting, men själv har jag inte så mycket till övers för "vildmarksäventyr" och skulle nog snarare placera mina äventyr i en urban miljö. Där intensifieras ju också på något sätt kampen "människa mot natur", här går frontlinjen (speciellt i slummen och andra eftersatta områden). I en värld som återhämtar sig efter en urbaniseringschockvåg kan det nog bli en väldigt spännande äventyrsmiljö, om elaka saker dessutom stryker omrking i skuggorna.

Okej, jag får konstiga idéer om mordiska växt-män och andra kitschiga saker. Hur pass begåvad med intelligens hade du tänkt att den fientliga naturen skulle vara? Ska det röra sig om rent djuriska instinkter eller ska det faktiskt finnas rationella sinnen någonstans där inne i skogens mörker? Personligen hade jag föredragit det senare; jag gillar att kunna samtala med min fiende, som jag nog har påpekat tidigare.

I några av de fantasyvärldar som jag ibland klurat på har "naturens hämnd" varit en viktig faktor som spelat in; olika omvälvningar (stora krig, speciellt sådana som den "elaka sidan" har vunnit) har helt enkelt gjort att jorden vänt sig i vrede mot de som befolkar den. Det har då lett till att kusterna blivit obeboeliga på grund av tidvattenvågor, att väderleken blivit mycket opålitlig och så vidare. Funderat på något dylikt?

Jag vet att Mogge hade någon idé om roadmovies i en postapokalyptisk värld där naturens vrede hade splittrat människans samhälle. Jag kommer inte ihåg detaljerna, men du kanske kan pressa honom på mer info.

Sen kan jag inte låta bli att fundera över trovärdigheten i att hela mänskligheten jagats bort från landsbygden. Hur klarar dom sig utan mat, liksom? Jaja, sånt är ju sekundärt.

 

[Morgoth]

[ANT]

Jag vet att Mogge hade någon idé om roadmovies i en postapokalyptisk värld där naturens vrede hade splittrat människans samhälle.

...

Just'ja!
Pressa på, bara.

 

[Ymir]

Hur vore det om människan inte längre var så självklart i toppen av näringskedjan?

Vampire - the Masquerade?

- Ymir, kan tänka sig All Flesh Must Be Eaten också...

 

[Zaphod_UBBT]

Definierar vidare

"Dock så brukar även de mest generiska dockskåpsvärldar erbjuda någon slags "baseline" som man kan återvända till."

Sant. Sant. Jag hoppas att jag kommer hitta en sådan baseline. Det vore nog inte fel, trots att spelvärlden tillåter det mesta.

"Du beskriver inte dina vidunder eller deras förehavanden särskilt väl. Det skapar en känsla av att hela monster-grejen är ganska sekundär i din spelvärld. Monstrena är något som finns på den landsbygd man har lämnat, och livet i städernas säkerhet handlar mest om att klara den något kaotiska tillvaro som skapats i massurbaniseringens spår. Du kanske borde lägga mer krut på den konflikt mot monstren som är central för spelets koncept; hur den utkämpas och vad rollpersonerna kan tänkas göra."

Ja, det här är nog det största problemet just nu. Jag vill nämligen inte att monstrena ska bli för sekundära. Det ska knappast vara några horder av monster som springer omkring, men jag vill att de ska hamna i någon slags fokus.

"Okej, jag får konstiga idéer om mordiska växt-män och andra kitschiga saker. Hur pass begåvad med intelligens hade du tänkt att den fientliga naturen skulle vara? Ska det röra sig om rent djuriska instinkter eller ska det faktiskt finnas rationella sinnen någonstans där inne i skogens mörker? Personligen hade jag föredragit det senare; jag gillar att kunna samtala med min fiende, som jag nog har påpekat tidigare."

Intressant att du nämner det. Jag gillar nämligen också intelligenta monster bättre, i allmänhet. Men här känns det för tillfället mer rätt med ganska djuriska bestar (även om det gärna får finnas undantag). Inga kitschiga växt-män i det här spelet, dock. Jag vill gärna ha monster som verkligen känns bestialiska och råa.

"Det sagt så är hela "Nature strikes back"-idén jäkligt skön. Det finns mycket man kan göra här. Det är inte utan att man blir väldigt nyfiken på vad som ligger bakom det hela. Om du realiserar konceptet borde du verkligen baka in en metaplott i det hela."

Jag vet inte om jag är så pigg på en metaplot, för det skulle verkligen stänga igen spelet. Det hela bygger ju just på att ingen vet, och det blir så mycket tydligare om inte ens spelledaren vet. Sure, jag kan kanske låta spelledaren veta hur några monster lever (om de lever som djur eller om de föds ur rymdägg eller så), men jag vill nog inte förklara vad alltihop med naturens strike back-krafter. Hur känns det?

"Jag förstår att vildmarken kan bli en ganska häftig äventyrsmiljö i en dylik setting, men själv har jag inte så mycket till övers för "vildmarksäventyr" och skulle nog snarare placera mina äventyr i en urban miljö. Där intensifieras ju också på något sätt kampen "människa mot natur", här går frontlinjen (speciellt i slummen och andra eftersatta områden). I en värld som återhämtar sig efter en urbaniseringschockvåg kan det nog bli en väldigt spännande äventyrsmiljö, om elaka saker dessutom stryker omrking i skuggorna."

Grejen är att jag inte vill göra det här till ett stadsspel med någon slags rasande konflikt utanför stadskärnan, utan snarare ett spel om en rasande konflikt. Det är mycket mer intressant. Du läste förmodligen den lilla fjutten där något hårigt kom skrotande i skogen. Jag tänker mig att det kan få finnas ganska mycket folk som jobbar ute i naturen. Forskningsteam med beväpnade skyddsstyrkor som beger sig ut i skogen och väntar på monster. Man gör vad man kan för att förstå vad de här monstrena är för några, och det är absolut uppslag till äventyr. Förmodligen hör forskare och militärer till de bättre avlönade (feta OB-tillägg som bokförs som "bestfara klass 2", någon?), och därför bor de förmodligen i städerna. Det är dyrt att bo på ett någorlunda säkert ställe.


"I några av de fantasyvärldar som jag ibland klurat på har "naturens hämnd" varit en viktig faktor [...] lett till att kusterna blivit obeboeliga på grund av tidvattenvågor, att väderleken blivit mycket opålitlig och så vidare. Funderat på något dylikt?"

Njaee. Jag har funderat på det, men inte beslutat mig. Det skulle nog passa rätt väl in, va? När naturen är så pass vild och stark passar det nog rätt bra med grymma väderförhållanden och sådant också. Jag vet inte riktigt än. Skulle det falla dig i smaken?

"Sen kan jag inte låta bli att fundera över trovärdigheten i att hela mänskligheten jagats bort från landsbygden. Hur klarar dom sig utan mat, liksom? Jaja, sånt är ju sekundärt."

Ojdå. Där var jag nog lite otydlig, för hela mänskligheten har inte jagats iväg. Urbaniseringen har helt klart haft stora effekter, men vi snackar inte om någon total avfolkning av landsbygden. Det finns fortfarande en del folk kvar ute på landsbygden, men möjligen är odlingar och köttproducenter beskyddade av militär (eller arga bönder med hagelgevär).

Det här för mig vidare till ett annat ämne. Det hela skulle nämligen bli en mycket mer dramatisk spelvärld om det var mer folk som bodde kvar ute på landsbygden (eller åtminstone utanför de större städerna). För att uppnå det, och fortfarande ha ett visst mått av logik kvar, kan jag tänka mig två saker helt spontant.

Den första: I städerna får det inte plats hur mycket folk som helst, och de som inte får plats blir tvugna att bo i städernas utkanter under otrevliga ghetto-liknande förhållanden. Därtill kan vi säga att maktmännen som vill uppnå lite ordning igen kommer med information om att "städernas utkanter är lika farliga som att bo i en mindre stad eller ute på landet. Sansa er och flytta gärna tillbaka, för det är bättre för alla."

Det andra: Dessutom kan man komma en grej om bestarna (som dessutom passar rätt väl in i min övriga bild av det hela). Man sprider även information om att bestarna är precis som vilka rovdjur som helst - de bråkar inte med er om inte ni bråkar med dem. (Vilket inte ska vara helt sant, men det ska ligga något i det. Bestarna ska knappast vara snälla, men jag tänker mig rätt djuriska drifter som inte handlar om något så utstuderat som att förgöra mänskligheten.) Därför kan det också ses som lite mindre livsfarligt att bo ute på landsbygden.

Om man lät det vara så kunde man få rätt mycket folk att bo kvar ute på landsbygden. Om man nu tror på att det är lika farligt i städernas skitiga utkanter som det är i mindre orter och på landsbygden, då väljer man nog bort det grymt jobbiga livet i slummen. Voilà, vi har hyfsat mycket människor ute på landsbygden och i mindre orter. Även om det nog egentligen är ganska säkert där, så lever ingen utanför bostadsområden och centrum i städerna helt säkert. I mindre orter finns det nog ofta någon slags "bestlarm". När bestlarmet ljuder flyr vanligt folk in i hus och ner i källare medan antingen militär eller beväpnad civilbefolkning vågar sig ut och har ihjäl besten.


Vidare, för att definiera spelvärlden lite till, har jag tänkt mig stora skillnader mellan livet för de som bor i städerna och livet för de som inte gör det. De som bor i städerna hör nog oftast till de rikaste och de som har ett riktigt jobb. Om man kan både bo och jobba inne i en stad lever man nog ett ganska skönt liv, och dessutom nästan helt säker från bestar.

De som bor och/eller arbetar utanför städerna lever alla i en viss risk för bestar. Folk i mindre orter, där en best lätt kan komma in bland gatorna, folk på landsbygden och folk som jobbar ute i naturen är alla mer eller mindre utsatta för fara. Arbetslösheten är nog ganska låg egentligen, men det är långt ifrån alla som har ett jobb i städerna. Det finns en massa nya saker som måste göras - bara en sådan sak som att röja alla vägkanter som på bara några månader snårar igen.


Jag hoppas att du har kommit lite närmare att förstå något av vad jag vill uppnå med spelvärlden.
Mitt problem just nu är en balansgång. Om jag väger över åt ena hållet blir bestarna för farliga, och då är det rimligtvis ingen som bor kvar utanför städerna. Om jag väger över åt andra hållet blir mina bestar alldeles för sekundära och ofarliga. Jag gå en del utanför rimlighetens gränser för att skapa en dramatisk spelvärld, där både bestarna är farliga och en del folk bor kvar ute på landsbygden.
Den balansgången får man gärna komma med konkreta tips för att klara av.

Zap

 

[Warduke]

Re: Definierar vidare

Konceptet är helt klart coolt. Och åtminsone jag är förtjust i att ursprunget är okänt. Men, då får du aldrig avslöja "sanningen". Spelledaren måste få fixa det själv, om denne bryr sig. Men du får gärna, likte White Wolf insinuera motsridiga saker här och var så går läsaren igång på det som passar denne.

Jag ser inget behov av en baslinje, men några färdiga förslag får det gärna finnas för vad rollpersonerna kan vara för några, en forskningstrupp, galna storviltjägare, reportrar som ska ta reda på sanningen är några idéer som kommer till mig, och jag tror inte andra erfarna spelare och spelledare har några problem utan det är de mindre erfarna man helt enkelt får hjälpa lite grann.

 

[Pom]

Re: Definierar vidare

"I några av de fantasyvärldar som jag ibland klurat på har "naturens hämnd" varit en viktig faktor [...] lett till att kusterna blivit obeboeliga på grund av tidvattenvågor, att väderleken blivit mycket opålitlig och så vidare. Funderat på något dylikt?"

Njaee. Jag har funderat på det, men inte beslutat mig. Det skulle nog passa rätt väl in, va? När naturen är så pass vild och stark passar det nog rätt bra med grymma väderförhållanden och sådant också. Jag vet inte riktigt än. Skulle det falla dig i smaken?

Jag tycker stämningen verkar vara mer "återställa ekologin" än "naturens hämnd". Ozonhål som lagas och liknande är ju till fördel för många organismer, och inte alls till nackdel för människorna. Direkt fientliga miljöer, som kuster obeboeliga för landdjur eller kaotiska extremväder, känns i så fall lite missriktade. Det verkar snarare vara effekterna av människans plats som ohämmat topprovdjur som skall "åtgärdas".

Men som antytts skulle ju motstridiga skeenden komplicera försöken att förstå helheten.

 

[Man Mountainman]

Re: Definierar vidare

Grejen är att jag inte vill göra det här till ett stadsspel med någon slags rasande konflikt utanför stadskärnan, utan snarare ett spel om en rasande konflikt.

Tja, min tanke var då att man skulle låta denr asande konflikten utspela sig i städerna, att naturen hade flyttat fram sin frontlinje ända in i städernas inre.

Jag tänker mig att det kan få finnas ganska mycket folk som jobbar ute i naturen. Forskningsteam med beväpnade skyddsstyrkor som beger sig ut i skogen och väntar på monster. Man gör vad man kan för att förstå vad de här monstrena är för några, och det är absolut uppslag till äventyr.

Se! Där har du ju din baslinje.

Njaee. Jag har funderat på det, men inte beslutat mig. Det skulle nog passa rätt väl in, va? När naturen är så pass vild och stark passar det nog rätt bra med grymma väderförhållanden och sådant också. Jag vet inte riktigt än. Skulle det falla dig i smaken?

Det beror väl på hur sansad du vill att din setting ska vara. Ska saker och ting vara väldigt dramatiska, mörka och omvälvande så hade det nog passat, men hittills har det kännts som att det är en ganska lågmäld spelvärld du beskriver.

Det här för mig vidare till ett annat ämne. Det hela skulle nämligen bli en mycket mer dramatisk spelvärld om det var mer folk som bodde kvar ute på landsbygden (eller åtminstone utanför de större städerna). För att uppnå det, och fortfarande ha ett visst mått av logik kvar, kan jag tänka mig två saker helt spontant. /.../

Jag tror inte ens du behöver ta till sådana "knep". Jag har en känsla av att folk inte är så benägna att lämna sina åkrar och hemorter, även om elaka monster hotar i skuggorna. De är nog mer benägna att hålla sig inomhus efter mörkrets inbrott, barrikadera dörrarna och vakta med hagelbössan än att lämna den trygghet som ens näringsfång innebär för en osäker tillvaro i staden.

Vidare, för att definiera spelvärlden lite till

Men sånt där varierar väl mycket beroende på var man håller till? Förhållandena i Västeuropa och USA (som det känns som du fokuserar på) kan ju knappast vara desamma som i, säg, Afrika.

 

[Zaphod_UBBT]

Wow, vilka livgivande och positiva kommentarer!

"Konceptet är helt klart coolt."

Yeah! Tack.

"Och åtminsone jag är förtjust i att ursprunget är okänt. Men, då får du aldrig avslöja "sanningen". Spelledaren måste få fixa det själv, om denne bryr sig. Men du får gärna, likte White Wolf insinuera motsridiga saker här och var så går läsaren igång på det som passar denne."

Precis så tänkte jag, med att skriva små lösa trådar till lösningar på gåtan. Men jag kommer inte besvara några frågor, egentligen. Skönt att någon mer än jag gillade den idén. Metaplotspel är ofta skitcoolt, men just här kändes det rätt att inte berätta. Jag kommer nog gärna inspirera spelledare och spelare att intressera sig för svaren, dock.

"Jag ser inget behov av en baslinje, men några färdiga förslag får det gärna finnas för vad rollpersonerna kan vara för några, en forskningstrupp, galna storviltjägare, reportrar som ska ta reda på sanningen är några idéer som kommer till mig, och jag tror inte andra erfarna spelare och spelledare har några problem utan det är de mindre erfarna man helt enkelt får hjälpa lite grann"

Wow, du är verkligen helt på min linje, verkar det som. Det var några förlösande ord av vägledning i vad som är tilltalande och inte, helt enkelt.
Jag tänkte efter, och det känns nog lite dumt att göra en baslinje, för det låser nog lätt spelarnas (inkl. spelledarens) inställning till spelvärlden. I och med att det finns uppslag till så många olika saker att göra av spelvärlden går det bra att komma med en hel bunt inspirerande exempel till rollfigurer och grupper. Härligt, förresten, att du själv blev inspirerad till några olika konkreta idéer. Det måste verkligen betyda att du har hittat något tilltalande i konceptet.

Rasmus

 

[Zaphod_UBBT]

True.

"Jag tycker stämningen verkar vara mer "återställa ekologin" än "naturens hämnd". Ozonhål som lagas och liknande är ju till fördel för många organismer, och inte alls till nackdel för människorna. Direkt fientliga miljöer, som kuster obeboeliga för landdjur eller kaotiska extremväder, känns i så fall lite missriktade. Det verkar snarare vara effekterna av människans plats som ohämmat topprovdjur som skall "åtgärdas"."

Intelligent och fullt riktig poäng. Jag håller mig nog borta från vilda kuster och extremt väder. Kolla mitt svar till Dnalor om du vill läsa lite om hur konceptet plötsligt förändrades en smula.

Zap

 

[Zaphod_UBBT]

Spelvärlden förändras, men bara till det bättre.

Du har många vettiga tankar, och de har bitvis fått mig att tänka om rätt mycket. Jag har upptäckt rätt många brister i spelkonceptet, men nu känns det som att jag börjar få bukt med en del av dem också. Jag vill ju uppnå någonting som både är en komplett och sammanhängande spelvärld, men än viktigare är ju att det resulterar i en spelvärld som passar bra för rollspel.

"Tja, min tanke var då att man skulle låta denr asande konflikten utspela sig i städerna, att naturen hade flyttat fram sin frontlinje ända in i städernas inre."

Hmm. Tja, det var min första vision. Jag såg framför mig hus övervuxna med rankor, gator där det sprungit upp knoppar och så vidare. Jag tänkte mig att det ständigt pågick en kamp som bestod i växa igen-hugga ner-växa igen-hugga ner i städernas utkanter.
Sedan sansade jag mig lite och gick bakåt lite, så att naturen bara var vildvuxen och stark. Jag la ner de övervuxna husen.
Nu frågar jag mig om jag kanske ska gå tillbaka till det igen. Åtminstone i industriområden och andra yttre delar av städer kunde man kanske låta naturen närma sig och växa igen. Det ska inte vara någon vild natur som växer flera centimeter om dagen, men bra mycket fortare än den gjort tidigare.
Jag vet inte riktigt, men det börjar nog bli dags att besluta sig för den saken.

"Ska saker och ting vara väldigt dramatiska, mörka och omvälvande så hade det nog passat, men hittills har det kännts som att det är en ganska lågmäld spelvärld du beskriver."

Jag har nu, med hjälp av ditt och Poms inlägg, kommit fram till att det nog bara ska vara naturen som blir kraftigare. Det ska inte vara en så aggressiv natur. Jag låter det vilda vädret och de farliga kusterna vara.

"Jag tror inte ens du behöver ta till sådana "knep". Jag har en känsla av att folk inte är så benägna att lämna sina åkrar och hemorter, även om elaka monster hotar i skuggorna. De är nog mer benägna att hålla sig inomhus efter mörkrets inbrott, barrikadera dörrarna och vakta med hagelbössan än att lämna den trygghet som ens näringsfång innebär för en osäker tillvaro i staden."

Sant. Jag börjar luta åt att skeendena inte ska vara så grymt dramatiska. Urbaniseringen blir nog aldrig så enormt stark efter första besten, utan det handlar nog snarare om att man börjar ha en helt annan attityd till saker och ting efter första besten. Sure, det blir helt klart en viss urbanisering och en rejäl börsnedgång världen runt efter första besten, men det skulle stänga igen rätt många portar om man centrerade spelvärlden runt städerna för mycket. Folk får helt enkelt beväpna sig, låsa dörren, skaffa källare och direkttelefon till beväpnad polis. Det är en intressantare spelvärld.

"Men sånt där varierar väl mycket beroende på var man håller till? Förhållandena i Västeuropa och USA (som det känns som du fokuserar på) kan ju knappast vara desamma som i, säg, Afrika."

Just fanken. Jag glömde nog att deklarera det, men än så länge har jag bara pratat om västvärlden. I U-länderna ska nog inte urbaniseringen vara lika stark, utan där finns en mer macho attityd till hemskheterna. Man har varit med om värre, liksom.

Det där med U-länder för mig in på jordbruk (i och med att typ 60-70% av exempelvis Laos befolkning är sysselsatta inom jordbruket). Alla jordbruk runt om i världen går ju mycket bättre sedan saker började hända, och därför mår U-länderna ganska bra ekonomiskt. Högre avkastning på jordbruket som leder till att man har råd med maskiner som leder till att man får ännu högre avkastning som leder till att välståndet ökar. Naturen mår förbannat bra, helt enkelt. Det gäller även odlad gröda.


Jag har väl ändrat om konceptet lika mycket nu. Det har blivit lite mindre kris och kaos, och lite mer av världen går ganska bra, förutom de förbannade bestarna-varan.
Arbetslösheten sjunker (på grund av allt arbete som naturens tillstånd skapar), avkastningen på de flesta näringar stiger, U-länderna mår bättre än någonsin. Fast man har en del problem med folk som inte vågar röra sig i naturen, urbanisering och såklart - bestar.

Det känns som en ganska lockande spelvärld nu. Jag var nere i världens svacka inatt, när jag bara tyckte mer och mer att hela konceptet sög och höll på att rasa ihop. Om jag bara överger logiken och trovärdigheten för spelbarhetens och dramatikens skull ibland kan det här nog funka.

Hehe. Det känns som att jag har en hel del arbete med att lyckas bestämma mig för och tydligt definiera ett koncept. Nå, det känns som att en del saker börjar reda ut sig, trots att konceptet har förändrats en hel del sedan igårkväll.

Rasmus

 

[Foggmock]

Som Ymir bland annat nämner är konceptet med människan en bit längre ner på näringskedjan inget nytt, och jag tänkte nyttja det lite i sci-fikampanjen jag långsiktigt skriver på.

I övrigt tycker jag att det är ett schysst koncept, men jag själv skulle nog bara nyttja det som ett one-off i kampanjform. Det har goda förutsättningar att bli actionigt, skräckigt och såpaigt, och dessutom av episka proportioner. Vi får spåna på det och vårat postapokalypskoncept på Gothcon helt enkelt.

Foggmock - som vet att Michael Moore redan är naturen på spåren, fast i hans vision försöker naturen bara utplåna den manliga delen av det mänskliga släktet efter som allt är deras fel. Skulle kunna skänka även ditt koncept en skön twist - makteliten är skitskraj eftersom bara män drabbas - och kvinnorna går säkra så länge de inte kaxar sig.

 

[peta]

Tycker om det
Håller inte med om att det behövs någon baseline. Tycker det är dumt att låsa upp sig. Tycker även att man inte behöver någon förklaring till varför det sker. Om någon nu vill ha en är det upp till respektive SL att hitta på en.
Angående flykten till städerna. Bestarna kanske inte är tillräckligt för att driva in folk i städerna. Men den snabbväxande naturen har minst samma effekt. Tänkt själv hur ofta man ser idag att en maskros eller liknande har växt igenom asvalten. Om växtern har än mer kraft skulle det snabbt bli dyrt att underhålla vägar, elnät och järnvägar. Det skulle bli svårare att ta fram och tillbaka utanför de största vägarna som sammanbinder städerna och elavbrotten blir allt vanligare. Jag skulle flytta skulle du?