Nekromanti Spelbara Raser

[TheGoblin]

Jag behöver diverse nyskapande raser i mitt rollspel. Det ska vara raser som inte är för bra , men tillräckligt bra för att vara intressanta. Ni kan skriva ner lite om deras beteende , utseende och egenskaper , så är jag nöjd.

Lite om världen där mitt rollspel utspelas:
Det är medeltida stil , fast det finns vissa nymodigheter som t.e.x simpla klockor.
Det är tiden innan apokalypsen. Människor slåss i panik för att rädda sina nära mot demoner , och tavernor är fyllda med krigare dygnet runt. Magiker läser fanatiskt i sina böcker för att stoppa det demoniska hotet , och för att stoppa den demoniska vortexen. Den demoniska vortexen är ett svart hål , som ska sluka världen. Den växer hela tiden , och inom ett eller två år är hela världen förgången. Demoner regerar slättlanden , och under marken smyger odöda zombies omkring. Städer infiltreras av vampyrer , och varulvar gömmer sig i trädkronor. Det är demontider

Det är ingen vanlig Eon-Wannabe värld , utan det är ett helt unikt medeltida spel. Visst , det finns dvärgar och liknande , men demonerna är den regerande i världen , och det gör en hel del förändring.
Det finns just nu cirka 16 stycken spelbara raser. Visst , det blir mycket att välja bland , och ibland även förvirring , men mitt rollspel bygger på att både spelare och SL ska ha valmöjligheter , och det är det dom ska få.

Skicka på /images/icons/laugh.gif

MvH//
TheGoblin

 

[Rising]

Ja, vafan vet jag...

...klurar på lite. Du får fylla ut beskrivningarna lite för att de ska bli spelbara.

Thorque
En thorque är en stor, luden halvapa med glosögon och stora, granna krumhorn som sticker ut från tinningarna. De är halvintelligenta och kan resoneras med, men deras intelligenta nivå klarar inga avancerade studier eller liknande. Thorquar har däremot en enastående social kompetens. De kan "lukta" till sig om en annan person är fientligt inställd eller är rädd, och thorquar har själva ett mycket lugnt, sansat, behagligt sätt att vara, vilket gör att många andra raser finner thorquarna enkla att ha att göra med. Vissa thorquar brusar upp sig lätt och blir rasande för minsta lilla sak, men oftast blir de lugna lika fort som de förargades, så de sitter inte och bygger upp några aggresioner direkt. Har de något att säga, då gör de det.

Thorquarna är vansinnigt starka, men då de saknar riktiga "tummar" kan de inte hantera vapen något vidare. De flesta thorqar väljer istället att brotta ner sina fiender och försöka slita dem i stycken. Thorqar kan närsomhelst stänga av sitt "mänskliga" resonerande och istället agera helt och hållet på sina välutvecklade instinkter. Det gör dem omöjliga att hjärntvätta, tortera eller på annat sätt försöka tvinga dem till något de inte vill. Thorqar kan aldrig besättas eller kontrolleras på magisk väg. När de agerar blint efter instinkten får de en blixtrande kvick initiativförmåga men kan ibland agera lite mer våldsamt än de skulle önska. Det är som en sorts bärsärkagång, med den skillnaden att thorqen kan gå in i sitt instinktiva läge på eget kommando.

Vruul
Vruulerna är ett mystiskt folk som bor i avskildhet i mörka träsk. De är ett sorts amfibier, med mörk ål-liknande hud och små otäcka gluggar istället för ögon. Vruulen har bred mun med tredubbla rader fulla med små sylvassa tänder. De är ganska korta och spinkiga, men de är likafullt fruktade krigare med många otäcka finesser i strid.

Till att börja med är Vruulen häpnadsväckande vig och spänstig. Det, tillsammans med deras förmåga att hänga i tak och på väggar med deras sugploppar på handflatorna och fötterna gör dem till utomordentliga lönnmördare. Vruuler gillar att sitta och lura uppe bland takbjälkarna och hoppa ner på sina offer för att göra processen kort med dem.

Vruuler har långa, smala, knotiga fingrar och kan inte använda särskilt tunga vapen, men de klarar sig bra med små, otäcka vapen som dolkar och förgiftade nålar som de fäster längst ut på deras pekfingrar. Just gift är något av en Vruulspecialitet. Vruuler själva är av naturen mycket svåra att förgifta, då de nästan är immuna mot alla kända gifter som finns, men Vruulerna har ett fantastiskt välutvecklat smaksinne och kan direkt känna när något de smakar på är giftigt eller inte. Alla vruuler är därför av naturen riktiga giftmästare och drar sig inte för att använda deras kunskaper mot deras motståndare.

Vruuler är därför inte särskilt populära bland övriga raser. Det är synd, för när man väl lärt känna en är de mycket pålitliga och lojala kamrater vars vänskap varar livet ut.

Khwoaan
Det finns ett stolt krigarfolk som reagerat starkare på demonernas intrång än något annat. De är Khwoaanerna, och hittils har ingen slagits så djärvt och dödsföraktande som de för att hålla demonerna stången. Khwoaanerna är något högre och bredare än en människa, men i övrigt ser de rätt mänskliga ut. Khwoaanerna har mycket känslig hy, det ser ut på dem som om de solat för länge, de är alldeles rödspräckliga och nariga. Khwoaanernas huvuden ser dock inte det minsta mänskligt ut. Deras ögon sitter brett isär, och istället för näsor har de en benutväxt som löper som en kam från munnen upp till skallbenet, där det skjuter ut som en tuppkam och sedan slutar i nacken. Khwoannen har inga öron utan bara små "hål" som hörselgångar. Deras käftar är fulla med grova betar, och de har stora, spetsiga hörntänder som ett rovdjur.

Khwoaaner är hedersamma intill döden. De kan inte leva om de dragits i vanära, och de tvekar aldrig att stå upp för sin heder, oavsett vad som står på spel. Det gör dem sanslöst lätta att lura, men lyckligtvis är de så pass tuffa och hårdföra att inte alltför många människor vågar sig på detta. När en Khwoaan blivit lurad eller förrådd bryr han sig inte om något annat än att utkämpa hämnd till varje pris. Khwoaaner är väldiga kämpar, men allt i deras liv cirkulerar inte kring strid och krig. Det finns många khwoaaniska läromästare och hantverkare, men det är ytterst sällan än khwoaan lär sig ett yrke utan att först tillförskaffa sig grundläggande färdigheter i att bruka sitt vapen.

Jag vet inte. Det är kanske rätt koboldiga idéer, men det lät på dig som om du var ute efter fightingvarelser. Lite inspiration hoppas jag det gav, iaf.

/Rising

 

[majorme]

Hörru TheGoblin, du härmar väl inte mitt spel som handlar om den där stora demonen som spawnar en massa nurglings i medeltid-skräck-fantasy stil? Eller? Isåfall kan vi väl samarbeta?

 

[TheGoblin]

Err.....jag har hållit på med Demontider LÅNGT före du började med ditt rollspel , bara så att du vet det. Jag kopierar då INTE ditt , när jag har ett som jag skrivit på i snart ett halvår.

 

[Mask_UBBT]

och varulvar gömmer sig i trädkronor.

????/images/icons/laugh.gif

haha

...det är inte riktigt där jag föreställer mej en varulv.../images/icons/laugh.gif/images/icons/laugh.gif/images/icons/laugh.gif

Nåja, här kommer lite förslag iallafall.

Var beredd på att de är lite smått inspirerade ifrån Warcraft III, detta gudomliga spel! Kolla förresten in W3s hemsida(jag har hänvisat dej dit tidigare). Kolla "Concept art". Rockelyrock!/images/icons/love.gif

Irrather
Irrather är mycket små, svarthyade varelser med röda, i mörkret glödande ögon. De ser ut som alnhöga, smutsiga trollbarn och har oftast ett mycket ynkligt intryck. Som krigare är dessa varelser nära totalt världelösa, även om de är mycket envetna. De är nämnligen lika klena som de ser ut att vara, men deras sinnen är däremot motsatsen. De bestitter en intelligens långt bortom mänsklig räckvidd och en vilja som är stakare än två dvärgars tillsammans. Irratherna är i den goda världen några av de mäktigaste magiker som någonsin existerat, och det finns lite som de inte kan göra på magisk väg. Irrather lider ibland av mindervärdeskomlex för sin oduglighet i strid, och i vissa fall har dessa löst detta genom transformeringar och annant.
Irrather är ett fåtaligt släkte utan egentlig kultur. De är oftast underskattade, men kan vara mäktiga fiender, utan tvekan.

Posder
Posderna är människor som blivit förgiftade av demoner, men ändå inte helt förlorat sin fria vilja. Deras form har ändrats något, deras tänder har blivit vassare, horn har börjat växta ut på människans armar och rygg, På en eller båda händer har naglarna vyxit sej till tunna, men mycket starka klor och deras ögon har blivit helt svarta.
Dessa varelser hålls endast från att helt bli monstruösa demoner genom det faktum att deras vilja förbjuder dem. Ibland lyckas dock inte viljan hålla transformationen stången och Posederna utsätts under dessa tillfällen av starka smärtor och risk att förlora mer av sitt medvetande och bli mer demoniska. Fram till det att de förlorar sitt medvetende helt, vilket kan ta mycket lång tid, om det ens inträffar, hatar Posederna allt som är demoniskt, då detta försatte dem i den avskyvärda skepnad som de erhållt.
Posederna är mycket starkare och snabbare än människor, och slåss oftast med sina tänder, klor och horn. De kan inte bära kroppsrustning eller kläder på överkroppen, pga sina hornutväxter, och kan, tack vare sina långa klor, inte heller använda mänskliga vapen med de händer som har dessa.
De älkarde goda raserna, främst människor, men håller sej borta ifrån dessa, främst av rädasla för att bli utstött eller misstagen för demon. Trots detta ser de det som deras plikt att skydda dessa människor, däribland ofta de som de håller kära, från demoniska hot.
Ibland erhåller Posederna demonska magier som de senare oftast använder i syfte att bekämpa ondskan.

Maraer
Maraernas förfäder var en gång i tiden människor. Dessa människor ingick en pakt med occulta gudar för att deras förmågor skulle stäkas. De sålde sina ögon och tungor, och erhöll därmed en gudomlig syn och förmågan att öppna hjärtan och tala direkt med dem. De kan inte se på vanligt vis, utan 'känner' hela värlens andar med en klarhet som människor inte skulle förstå. De kan även se bakåt och åt sidorna lika bra som framåt. Denna 'känslosyn' gör dock att de inte har förmågan att läsa annat än magiska skrifter och de har inte frmågan att se färger. Maraerna är mycket högdragna och stolta, något längre än vanliga människor och har döljer sina ögon med tygtrasor, nerdragna hattar eller svarta glasögon. Skulle solljus träffa de ögonhålor där deras ögon skulle sitta skulle de bli bländade och uppleva en intensiv smärta i ungefär en minuts tid efter att deras ögon befriats från ljuset igen. Deras avsaknad av tunga gör att de inte kan kommunicera på annat sätt än att tala med andra varelsers själar direkt, något som kan skrämmaslag på den bäste, samt att de inte kan kommunicera med mer än en vanlig varelse i taget. Maraer kan dock tala emellan sej själva i grupper.
Maraer är något smidigare och snabbare än människor, men annars är de fysiska skillnaderna små.

Förresten...
Änglar?
Olika människoraser?(vikingen, västmannnen etc.)
Balrogs?(kanske onda va?)

Är orcher onda? Jag tycker nästan inte det, inte i det här sammanhanget iallafall...

/Mask
"Tanken var att skylla Estoniasabotaget på vädret"