GrottrolletNaug
Swashbuckler
- Spelaren gör en formell förfrågan om konstig tavla genom att interagera med den.
- Spelledaren godkänner denna formella förfrågan genom att inte bryta situationen.
Nekromanti Spelarna skapar små detaljer
- Thread starter GrottrolletNaug
- Start date
"Jag kom precis på en sak som vi ofta gör i vår spelgrupp som jag skulle kunna dela med mig av.När det gäller oviktiga detaljer i odramatiska tillfällen så låter jag gärna mina spelare ta sig lite friheter med deras karaktärs situation och miljö."
Jag hade också gärna låtit mina spelare göra detta men det är sällan som de tar chansen. Jag vet inte om det beror på ovana eller att det anser att det inte är deras uppgift. Oftast är mina kampanjer så pass öppna att det finns gott om utrymme för spelarnas egna intryck och tillägg. Hur bar du dig åt för att få spelarna att göra sina egna små tillägg?
Jag hade också gärna låtit mina spelare göra detta men det är sällan som de tar chansen. Jag vet inte om det beror på ovana eller att det anser att det inte är deras uppgift. Oftast är mina kampanjer så pass öppna att det finns gott om utrymme för spelarnas egna intryck och tillägg. Hur bar du dig åt för att få spelarna att göra sina egna små tillägg?
anth
Vetefan
Tackar!
Har aldrig tänkt i de banorna förut och ska försöka prova det vid nästa speltillfälle.
Givetvis med tillägget att det spelarna hittar på inte får bryta mot reglerna.
Har aldrig tänkt i de banorna förut och ska försöka prova det vid nästa speltillfälle.
Givetvis med tillägget att det spelarna hittar på inte får bryta mot reglerna.
Jag upplever oftast samma sak - fast tvärtom. Jag försöker hitta på småsaker som är utan betydelse för äventyret men som kan krydda vardagen - och blir dissad emedan jag när jag spelleder lämnar ofantligt mycket öppet och inte alls har något emot att spelarna inflikar småsaker men får stå utan spelarinput. Liksom, hur många möjligheter till små skojigheter har spelarna inte om man säger 'ni kommer in på ett värdshus, det kommer skränig och hög musik från övervåningen, och markplan är fullt av folk'. De kan ju säga allt från 'Finns det några som ser ut som bönder?' till 'Jag går fram och pratar med bondeskocken som sitter vid långbordet' via 'Jag går fram till ett gäng med bönder, om det finns några'.
Men jag håller med, det blir roligare om så sker. I rätt situation kan en väldigt omvälvande sak som kanske räddar dem ur en knipa också tillåtas - till exempel något litet klipputskott att binda ett rep i, eller en sten i lagom storlek att hiva ner i en klyfta så att de kan ta sig över, trots att man inte sagt något om den innan.
Men jag håller med, det blir roligare om så sker. I rätt situation kan en väldigt omvälvande sak som kanske räddar dem ur en knipa också tillåtas - till exempel något litet klipputskott att binda ett rep i, eller en sten i lagom storlek att hiva ner i en klyfta så att de kan ta sig över, trots att man inte sagt något om den innan.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
"Hur bar du dig åt för att få spelarna att göra sina egna små tillägg?"
Jag vet faktiskt inte
Helt ärligt, det är egentligen bara en av mina spelare (han brukar även spelleda mycket bör tilläggas) som huvudsakligen gör på det här viset. Men tendensen finns även hos de andra spelarna. Generellt skulle jag säga att desto mer erfarna spelarna är desto mer tar dom för sig i sin rollpersons miljö. Det hjälper ju naturligtvis att vara inläst på miljön. Liksom, om man vet att det är sed att köksinnehavare ställer ut gratis mat på gator och torg till Hans Majestäts födelsedag så är det ju lättare för att konstatera: "Jag plockar på mig lite bröd och grönsaksstuvning när vi passerar förbi ett värdshus" än om man inte visste det
Men helt ärligt, jag gör faktiskt inget speciellt för att sporra det. Den spelaren som faktiskt gör det kommer ifrån en annan spelgrupp men hans beteende har sakta men säkert börjat smitta av sig på de andra spelarna. Vilket är trevligt
Jag har iofs inte haft ett strukturerat snack med dom om saken, men jag tror inte jag behöver. I alla fall inte med den nuvarande trenden i spelgruppen.
Så jag är rädd att jag inte kan ge dig några tips på frågan.
/Naug, idkar aktiv studieflykt
Jag vet faktiskt inte
Helt ärligt, det är egentligen bara en av mina spelare (han brukar även spelleda mycket bör tilläggas) som huvudsakligen gör på det här viset. Men tendensen finns även hos de andra spelarna. Generellt skulle jag säga att desto mer erfarna spelarna är desto mer tar dom för sig i sin rollpersons miljö. Det hjälper ju naturligtvis att vara inläst på miljön. Liksom, om man vet att det är sed att köksinnehavare ställer ut gratis mat på gator och torg till Hans Majestäts födelsedag så är det ju lättare för att konstatera: "Jag plockar på mig lite bröd och grönsaksstuvning när vi passerar förbi ett värdshus" än om man inte visste det
Men helt ärligt, jag gör faktiskt inget speciellt för att sporra det. Den spelaren som faktiskt gör det kommer ifrån en annan spelgrupp men hans beteende har sakta men säkert börjat smitta av sig på de andra spelarna. Vilket är trevligt
Jag har iofs inte haft ett strukturerat snack med dom om saken, men jag tror inte jag behöver. I alla fall inte med den nuvarande trenden i spelgruppen.
Så jag är rädd att jag inte kan ge dig några tips på frågan.
/Naug, idkar aktiv studieflykt
Vi har provat och diskuterat denna metod i våran spelgrupp men vi fann ett par problem med den. För och främst kan pinsamma missuppfattningar uppstå om spelaren i fråga inte är nog bildad. Spelar man i en historiskt korrekt spelvärld så skulle säkerligen spelare som inte vet särskilt mycket om den medeltid man spelar i smyga in en massa fantasyelement i alla sin okunskap, som exempelvis att svärd säljs på marknader o.s.v. Dessutom kan metoden även missbrukas en aning och det blir nog jobbigt för spelledaren att måsta säga att Hörru! Det där går inte an. Ja, de skulle ju även det vara rätt pinsamt. Ett annat problem kan vara att spelaren råkar sabba för spelledaren genom att anta någonting sådant där. Den där tavlan som spelaren hittar på kanske inte alls stämmer överens med vad spelledaren planerat.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
"Spelar man i en historiskt korrekt spelvärld så skulle säkerligen spelare som inte vet särskilt mycket om den medeltid man spelar i smyga in en massa fantasyelement i alla sin okunskap, som exempelvis att svärd säljs på marknader o.s.v."
Det är alltid svårt att spela om man inte är bekväm med spelets miljö. Naturligtvis.
"Dessutom kan metoden även missbrukas en aning och det blir nog jobbigt för spelledaren att måsta säga att Hörru! Det där går inte an."
Metoden förutsätter att spelarna inte använder den till sitt egna koboldistiska syfte. Det är lätt att avgöra när ett påhitt är gjort för ren och skär stämning och när ett är gjort för att optimera någon slags problemlösning. Då går det att säga till. Funkar inte tillsägningar får man nog konstatera att ens spelare inte är mogna nog för det ansvaret som kommer med den skaparkraften som metoden innebär.
"Ja, de skulle ju även det vara rätt pinsamt. Ett annat problem kan vara att spelaren råkar sabba för spelledaren genom att anta någonting sådant där. Den där tavlan som spelaren hittar på kanske inte alls stämmer överens med vad spelledaren planerat."
Naturligtvis måste spelledaren redan på ett tidigt stadium konstaterat för sina spelare att "om ni drar till med någonting som inte passar sig så förbihåller jag mig rätten till veto". Sen är det bara att hålla ögonen på skaft. Situationen har aldrig inträffat för mig dock.
/Naug, gillar ämnet
Det är alltid svårt att spela om man inte är bekväm med spelets miljö. Naturligtvis.
"Dessutom kan metoden även missbrukas en aning och det blir nog jobbigt för spelledaren att måsta säga att Hörru! Det där går inte an."
Metoden förutsätter att spelarna inte använder den till sitt egna koboldistiska syfte. Det är lätt att avgöra när ett påhitt är gjort för ren och skär stämning och när ett är gjort för att optimera någon slags problemlösning. Då går det att säga till. Funkar inte tillsägningar får man nog konstatera att ens spelare inte är mogna nog för det ansvaret som kommer med den skaparkraften som metoden innebär.
"Ja, de skulle ju även det vara rätt pinsamt. Ett annat problem kan vara att spelaren råkar sabba för spelledaren genom att anta någonting sådant där. Den där tavlan som spelaren hittar på kanske inte alls stämmer överens med vad spelledaren planerat."
Naturligtvis måste spelledaren redan på ett tidigt stadium konstaterat för sina spelare att "om ni drar till med någonting som inte passar sig så förbihåller jag mig rätten till veto". Sen är det bara att hålla ögonen på skaft. Situationen har aldrig inträffat för mig dock.
/Naug, gillar ämnet
"Spelar man i en historiskt korrekt spelvärld så skulle säkerligen spelare som inte vet särskilt mycket om den medeltid man spelar i smyga in en massa fantasyelement i alla sin okunskap, som exempelvis att svärd säljs på marknader o.s.v. "
Fast även spelvärldar som utger sig för att vara historiskt korrekta brukar innehålla en massa märkligheter. Dessutom så hade det faktiskt gått att utnyttja vissa mindre genomtänkta spelarinfall även om de strider emot det övriga världskonceptet.
Om vi spinner vidare på ditt eget exempel så skulle man kunna få ut många roliga och intressanta upplägg ifrån en till synes avvikande försäljare på fel plats. En av spelarna säger att han går till svärdsförsäljaren ocg spelledaren svarar att det faktiskt finns en sådan, vilket inte hör till vanligheterna. Sedan kanske svärden som säljs är plundringsgods, av undermålig kvalité eller så kanske försäljaren kommer ifrån ett annat land eller en annan trakt där det är helt okej att sälja svärd lite varstans. Vad jag vill peka på är att en lomhörd spelledare kan snappa upp en idé som kanske på ytan är dåligt genomtänkt och förvandla den till ett spännande äventyrselement.
Fast även spelvärldar som utger sig för att vara historiskt korrekta brukar innehålla en massa märkligheter. Dessutom så hade det faktiskt gått att utnyttja vissa mindre genomtänkta spelarinfall även om de strider emot det övriga världskonceptet.
Om vi spinner vidare på ditt eget exempel så skulle man kunna få ut många roliga och intressanta upplägg ifrån en till synes avvikande försäljare på fel plats. En av spelarna säger att han går till svärdsförsäljaren ocg spelledaren svarar att det faktiskt finns en sådan, vilket inte hör till vanligheterna. Sedan kanske svärden som säljs är plundringsgods, av undermålig kvalité eller så kanske försäljaren kommer ifrån ett annat land eller en annan trakt där det är helt okej att sälja svärd lite varstans. Vad jag vill peka på är att en lomhörd spelledare kan snappa upp en idé som kanske på ytan är dåligt genomtänkt och förvandla den till ett spännande äventyrselement.
Dimfrost
Special Circumstances
Det här gillar jag stenhårt. Världen känns så mycket mer levande när inte spelledaren behöver ta på sig hela ansvaret att skapa detaljer. Det är kul att låta spelarna få utlopp för sin kreativitet ibland. Om man drar fenomenet ett par varv till (rätt mycket längre, faktiskt) kan man komma fram till system där spelarna är medskapande till huvudberättelsen, eller där det inte finns någon spelledare alls. Jag associerar till förvirrade diskussioner i någon av Staden-trådarna, även om jag inte minns exakt vad som sades.
Det viktiga är väl att spelarna måste se till att inte skapa saker som lägger hinder i vägen för spelledarens planer, och det här kan vara svårt ibland. Att som spelledare behöva säga "nej, det finns det inte alls!" förstör ju stämningen något enormt. Jag skulle inte våga mig på den här typen av spel med vem som helst, men med rätt spelare tror jag det kan fungera väldigt bra. Kul att du kom på idén om att skriva om det här, så att fler kan testa lite annorlunda sätt att spela på.
/Dimfrost, märker att han svamlar
Det viktiga är väl att spelarna måste se till att inte skapa saker som lägger hinder i vägen för spelledarens planer, och det här kan vara svårt ibland. Att som spelledare behöva säga "nej, det finns det inte alls!" förstör ju stämningen något enormt. Jag skulle inte våga mig på den här typen av spel med vem som helst, men med rätt spelare tror jag det kan fungera väldigt bra. Kul att du kom på idén om att skriva om det här, så att fler kan testa lite annorlunda sätt att spela på.
/Dimfrost, märker att han svamlar
"Vad jag vill peka på är att en lomhörd spelledare kan snappa upp en idé som kanske på ytan är dåligt genomtänkt och förvandla den till ett spännande äventyrselement."
En hörselskadad spelledare? Ke?
Nej, men allvarligt. Spelarimprovisation är i grund något utomordentligt bra. På det sättet får spelarna ytterligare en bit makt att påverka historian man skapar tillsammans, vilket kan vara önskvärt. Det avlastar ju liksom lite ansvar från spelledaren på sätt och vis och gör spelarupplevelsen mer levande och interaktiv.
Men... som spelare drar jag mig ändå för att göra det även om det händer. Det är inte riktigt den där känslan av att inkräkta på spelledarens område som gör det, utan snarare rädslan för att göra bort mig genom att anta något som får knasiga följder eftersom något spelledaren planerat går sönder. Eller nå.
En hörselskadad spelledare? Ke?
Nej, men allvarligt. Spelarimprovisation är i grund något utomordentligt bra. På det sättet får spelarna ytterligare en bit makt att påverka historian man skapar tillsammans, vilket kan vara önskvärt. Det avlastar ju liksom lite ansvar från spelledaren på sätt och vis och gör spelarupplevelsen mer levande och interaktiv.
Men... som spelare drar jag mig ändå för att göra det även om det händer. Det är inte riktigt den där känslan av att inkräkta på spelledarens område som gör det, utan snarare rädslan för att göra bort mig genom att anta något som får knasiga följder eftersom något spelledaren planerat går sönder. Eller nå.
Första gången jag kom i kontakt med det var när vi skrapade ihop en spelar grupp i lumpen. Och precis som du beskriver det så reagerade jag då. Det var fullkomligt oskyldigt den gången (han kände doften av gryta inne i värdshuset), men fasen vad mycket lättare det var att få till variation i beskrivandet när han fick igång resten av spelgruppen på det också.
Men precis som har sagts så är det inte bra om man blir tvungen att bryta av då en spelare börjar beskriva något som denne har missuppfattat, så att det inte stämmer med vad SL har tänkt sig. Det bryter stämningen nå väldigt då SL avbryter en spelare, och dessutom så kan det dröja länge innan den spelaren försöker igen.
Dock hade jag bara det problemet i början då jag försökte börja med det i den vanliga spelargruppen. Det som är viktigt är dock att spelarna inte bestämmer mer än sånt som inte har någon betydelse för annat än berättandet, d.v.s. stämningen.
Vi bestämde att spelarna får ändra sådant som inte bestämmer handlingen. Om de t.ex. håller till inne på ett värdshus så får de inte lägga till någonting som hade varit märkligt eller konstigt inne i värdshuset. De fick inte bestämma saker som höll på och beskrivas eller upptäckas av RP. De får inte skapa personer på platser där det kan innebära någonting för RP (typ skapa en polisgrupp inne i den mörka gränden så att spelarna inte ska behöva vara rädda), däremot så kan de fylla ut en beskrivning på vad statister håller på med mer exakt.
- Zire
Men precis som har sagts så är det inte bra om man blir tvungen att bryta av då en spelare börjar beskriva något som denne har missuppfattat, så att det inte stämmer med vad SL har tänkt sig. Det bryter stämningen nå väldigt då SL avbryter en spelare, och dessutom så kan det dröja länge innan den spelaren försöker igen.
Dock hade jag bara det problemet i början då jag försökte börja med det i den vanliga spelargruppen. Det som är viktigt är dock att spelarna inte bestämmer mer än sånt som inte har någon betydelse för annat än berättandet, d.v.s. stämningen.
Vi bestämde att spelarna får ändra sådant som inte bestämmer handlingen. Om de t.ex. håller till inne på ett värdshus så får de inte lägga till någonting som hade varit märkligt eller konstigt inne i värdshuset. De fick inte bestämma saker som höll på och beskrivas eller upptäckas av RP. De får inte skapa personer på platser där det kan innebära någonting för RP (typ skapa en polisgrupp inne i den mörka gränden så att spelarna inte ska behöva vara rädda), däremot så kan de fylla ut en beskrivning på vad statister håller på med mer exakt.
- Zire
Lyhörd såklart
"En hörselskadad spelledare? Ke?"
Ojsan, lyhörd ska det naturligtvis vara
"Men... som spelare drar jag mig ändå för att göra det även om det händer. Det är inte riktigt den där känslan av att inkräkta på spelledarens område som gör det, utan snarare rädslan för att göra bort mig genom att anta något som får knasiga följder eftersom något spelledaren planerat går sönder. Eller nå. "
Det är lite märkligt, jag får annars intryck av att de som verkligen praktiserar spelarpåverkan och inflytande är de som själva har spelledarerfarenhet. Med vissa undantag naturligtvis.
"En hörselskadad spelledare? Ke?"
Ojsan, lyhörd ska det naturligtvis vara
"Men... som spelare drar jag mig ändå för att göra det även om det händer. Det är inte riktigt den där känslan av att inkräkta på spelledarens område som gör det, utan snarare rädslan för att göra bort mig genom att anta något som får knasiga följder eftersom något spelledaren planerat går sönder. Eller nå. "
Det är lite märkligt, jag får annars intryck av att de som verkligen praktiserar spelarpåverkan och inflytande är de som själva har spelledarerfarenhet. Med vissa undantag naturligtvis.
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Lyhörd såklart
Jag tror också att det är spelare som annars är spelledare som gärna hittar på egna grejer. De blir glada över att få utlopp för sin kreativitet även när man spelar.
Sedan tror jag det finns lite av en motsättning mellan alltför långt gånget spelarskapande och riktigt genomgående rollgestaltning. Om man går in i sin rollperson tillräckligt mycket kan man nog ha svårt att hitta på saker som sker runtomkring, för detta skapande sker ju trots allt på någon slags metanivå. Men jag vet inte, jag spelar alldeles för sällan för att jag egentligen ska kunna kommentera sådant här. Någon som håller med?
/Dimfrost
Jag tror också att det är spelare som annars är spelledare som gärna hittar på egna grejer. De blir glada över att få utlopp för sin kreativitet även när man spelar.
Sedan tror jag det finns lite av en motsättning mellan alltför långt gånget spelarskapande och riktigt genomgående rollgestaltning. Om man går in i sin rollperson tillräckligt mycket kan man nog ha svårt att hitta på saker som sker runtomkring, för detta skapande sker ju trots allt på någon slags metanivå. Men jag vet inte, jag spelar alldeles för sällan för att jag egentligen ska kunna kommentera sådant här. Någon som håller med?
/Dimfrost
G
Guest
Guest
Vi använder den metoden rätt så frekvent.
Typ berömmer smidet på ljusstakarna i taket och skrattar åt personer som går förbi på gatan som sl inte nämnt överhuvudtaget.
Men framförallt är metoden ball i strid, speciellt i gladaction med "goons" är det fräckt.
Om rp blir överfallna av två fulla rånare i en mörk gränd så vet de rätt så säkert att de kommer överleva utan bestående men. Då kan det vara kul att lägga in kommentarer som "jag sparkar omkull tunnan som står där så den rullar mot rånarnas ben", utan att sl nämnt någon tunna. Det är faktiskt det enda sättet som jag prövat som fått de där fräcka swashbuckling grejjerna att funka, typ hänga sig i takbjälkar och svinga sig i takkronor.
Men emellanåt straffar det sig, ljuskronan lossnar och rpn hamlar i en stor aladåb eller nåt.
Vi har alltid gjort lite såhär vad jag kan minnas, dock har det saknats i strid fram tills för några månader sen då vi pratade om det och beslutade att pröva det. Och det har faktiskt funkat över förväntan...
Och om jag får sia lite om framtiden så tror sånt här kommer dyka upp i större skala inom rollspel snart.
I Mutant: Ua finns t.ex. talangen "Gammal vän", när man använder den så dyker en förutbestämd gammal vän upp och räddar en ur någon knipa. Det är ju inte riktigt samma ska men det är ju ändå ett steg mot en försvagad roll för spelledaren. Vilket jag ser fram emot. Främst för att det innebär mindre jobb för mig som sl
.
Typ berömmer smidet på ljusstakarna i taket och skrattar åt personer som går förbi på gatan som sl inte nämnt överhuvudtaget.
Men framförallt är metoden ball i strid, speciellt i gladaction med "goons" är det fräckt.
Om rp blir överfallna av två fulla rånare i en mörk gränd så vet de rätt så säkert att de kommer överleva utan bestående men. Då kan det vara kul att lägga in kommentarer som "jag sparkar omkull tunnan som står där så den rullar mot rånarnas ben", utan att sl nämnt någon tunna. Det är faktiskt det enda sättet som jag prövat som fått de där fräcka swashbuckling grejjerna att funka, typ hänga sig i takbjälkar och svinga sig i takkronor.
Men emellanåt straffar det sig, ljuskronan lossnar och rpn hamlar i en stor aladåb eller nåt.
Vi har alltid gjort lite såhär vad jag kan minnas, dock har det saknats i strid fram tills för några månader sen då vi pratade om det och beslutade att pröva det. Och det har faktiskt funkat över förväntan...
Och om jag får sia lite om framtiden så tror sånt här kommer dyka upp i större skala inom rollspel snart.
I Mutant: Ua finns t.ex. talangen "Gammal vän", när man använder den så dyker en förutbestämd gammal vän upp och räddar en ur någon knipa. Det är ju inte riktigt samma ska men det är ju ändå ett steg mot en försvagad roll för spelledaren. Vilket jag ser fram emot. Främst för att det innebär mindre jobb för mig som sl
.
Dimfrost
Special Circumstances
Du har ju helt rätt, och det hade jag inte tänkt på. Det borde vara fler kommersiella spel (eller spel i allmänhet, för den delen) som nämner sådana här saker, så att fler spelare kan få upp ögonen för metodens möjligheter.
/Dimfrost
Tyvärr så är det inte så mycket sådant här när vi spelar, men nu när du har fått mig att tänka på saken så ska jag försöka göra nåt sånt här på nästa Star Wars-pass (där jag är spelare) för att se vad som händer.
När jag SL:ar Feng Shui (i princip det enda jag SL:ar nu för tiden) så försöker jag få in spelarna i styrandet av miljön. Jag tror det står något om spelarinteraktion i regelboken, gör det inte det så har jag "a) feltolkat något som står där" eller "b) hittat på det själv".
Detta används dels i strider:
Spelare: jag plockar upp strykjärnet och klipper till honom med det.
Det fanns inget strykjärn där, men det är häftigare om det fanns än om det inte fanns, alltså finns det ett där nu. Och så fortsätter vi.
Eller i vardagliga situationer, spelaren (i det här fallet en privatdeckare) behöver förklä sig. Han sitter i sin bil och plockar fram en peruk ur handsfacket, det fanns förvisso ingen peruk där, men då det är rimligt att en sneky figur har peruker till hands och det blir häftigast såhär så har han nu en peruk i handsfacket.
Yassilus har f.ö. både det ena och det andra i sin bil märker man när man lirar FS med honom.
Men det jag snackat om här är mer "materiell påverkan" av miljön, inte "personlig påverkan". Men om jag jobbar lite på det här så ska jag nog kunna få dem att hitta på SLP:s åt mig också.
Bra inlägg.
När jag SL:ar Feng Shui (i princip det enda jag SL:ar nu för tiden) så försöker jag få in spelarna i styrandet av miljön. Jag tror det står något om spelarinteraktion i regelboken, gör det inte det så har jag "a) feltolkat något som står där" eller "b) hittat på det själv".
Detta används dels i strider:
Spelare: jag plockar upp strykjärnet och klipper till honom med det.
Det fanns inget strykjärn där, men det är häftigare om det fanns än om det inte fanns, alltså finns det ett där nu. Och så fortsätter vi.
Eller i vardagliga situationer, spelaren (i det här fallet en privatdeckare) behöver förklä sig. Han sitter i sin bil och plockar fram en peruk ur handsfacket, det fanns förvisso ingen peruk där, men då det är rimligt att en sneky figur har peruker till hands och det blir häftigast såhär så har han nu en peruk i handsfacket.
Yassilus har f.ö. både det ena och det andra i sin bil märker man när man lirar FS med honom.
Men det jag snackat om här är mer "materiell påverkan" av miljön, inte "personlig påverkan". Men om jag jobbar lite på det här så ska jag nog kunna få dem att hitta på SLP:s åt mig också.
Bra inlägg.
Man Mountainman
Storsvagåret
När jag SL:ar Feng Shui (i princip det enda jag SL:ar nu för tiden) så försöker jag få in spelarna i styrandet av miljön. Jag tror det står något om spelarinteraktion i regelboken, gör det inte det så har jag "a) feltolkat något som står där" eller "b) hittat på det själv".
Det står. Eller så har min spelledare gjort exakt samma feltolkning/hittat på exakt samma sak som du själv.
Det står. Eller så har min spelledare gjort exakt samma feltolkning/hittat på exakt samma sak som du själv.
Om man drar fenomenet ett par varv till (rätt mycket längre, faktiskt) kan man komma fram till system där spelarna är medskapande till huvudberättelsen
Behöver jag nämna att det är så det funkar när jag kör Fabeljazz med mitt gäng. Det ger en skön stämning, där spelarna aktivt kan ta del av och skapa t ex det pulserande nattlivet och deras erfarenheter av det. De kan också lägga till twistar till äventyret/konspirationen fritt, det passar ofta in, vad det än är, i detta genomonda som hotar deras tillvaro (Pampers inblandning i det hela kom till på detta sätt). Fabeljazz är också optimalt för sådant spelande, då det mest handlar om att skapa en viss stämning.
Jag är däremot betydligt mer restriktiv mot sådant här i andra rollspel. Ta Västmark som exempel. Här är det inte längre endast frågan om att skapa en stämning, utan även att det ska passa in historiskt, med plotten osv. Att mina RP plötsligt säger: "jag går och minglar med barflickan" i ett världshus på landsbygden passar inte in i någon av ovanstående punkter. Det finns inte heller några spelmän om det inte är fråga om fest eller en marknad. Möjligtvis skulle jag acceptera: "jag går och pratar med den grovt bygde bonden som sitter och tar en öl i ett hörn", men det lär de ju nästan aldrig säga, för hur intressant är det på en skala (ingen bedömning av bönder lägs in i detta, inga bönder som läser detta bör ta åt sig... eller, jo, det var kanske visst en bedömning, men... den var högst personlig...)?
Behöver jag nämna att det är så det funkar när jag kör Fabeljazz med mitt gäng. Det ger en skön stämning, där spelarna aktivt kan ta del av och skapa t ex det pulserande nattlivet och deras erfarenheter av det. De kan också lägga till twistar till äventyret/konspirationen fritt, det passar ofta in, vad det än är, i detta genomonda som hotar deras tillvaro (Pampers inblandning i det hela kom till på detta sätt). Fabeljazz är också optimalt för sådant spelande, då det mest handlar om att skapa en viss stämning.
Jag är däremot betydligt mer restriktiv mot sådant här i andra rollspel. Ta Västmark som exempel. Här är det inte längre endast frågan om att skapa en stämning, utan även att det ska passa in historiskt, med plotten osv. Att mina RP plötsligt säger: "jag går och minglar med barflickan" i ett världshus på landsbygden passar inte in i någon av ovanstående punkter. Det finns inte heller några spelmän om det inte är fråga om fest eller en marknad. Möjligtvis skulle jag acceptera: "jag går och pratar med den grovt bygde bonden som sitter och tar en öl i ett hörn", men det lär de ju nästan aldrig säga, för hur intressant är det på en skala (ingen bedömning av bönder lägs in i detta, inga bönder som läser detta bör ta åt sig... eller, jo, det var kanske visst en bedömning, men... den var högst personlig...)?
G
Guest
Guest
Jag är däremot betydligt mer restriktiv mot sådant här i andra rollspel. Ta Västmark som exempel. Här är det inte längre endast frågan om att skapa en stämning, utan även att det ska passa in historiskt, med plotten osv.
Kan inte riktigt hålla med dig, jag tycker stämningen alltid är lika viktig. Även om Västmark såklart har andra kvaliteter. Men att spelarna skapar detaljer är bra i vilket spel som helst tycker jag. Om inte spelet går ut på extrem inlevelse (tänk ångest och sånt).
Detaljer är bara bra även i historiskt korrekta rollspel, däremot blir det kanske svårare för spelarna att hitta på bra och passande detaljer.
Jag hade gärna sett att spelarna sitter på ett värdshus någonstans på de brittiska öarna med lera upp till axlarna och småpratar om den någorlunda snygga pigan som gick förbi dem på vägen medan de äter på en limpa. Oj, nu blev jag sugen på att spela Västmark...
Kan inte riktigt hålla med dig, jag tycker stämningen alltid är lika viktig. Även om Västmark såklart har andra kvaliteter. Men att spelarna skapar detaljer är bra i vilket spel som helst tycker jag. Om inte spelet går ut på extrem inlevelse (tänk ångest och sånt).
Detaljer är bara bra även i historiskt korrekta rollspel, däremot blir det kanske svårare för spelarna att hitta på bra och passande detaljer.
Jag hade gärna sett att spelarna sitter på ett värdshus någonstans på de brittiska öarna med lera upp till axlarna och småpratar om den någorlunda snygga pigan som gick förbi dem på vägen medan de äter på en limpa. Oj, nu blev jag sugen på att spela Västmark...
G
Guest
Guest
Det borde vara fler kommersiella spel (eller spel i allmänhet, för den delen) som nämner sådana här saker, så att fler spelare kan få upp ögonen för metodens möjligheter.
Jag tycker mig minnas några händelsekort som Krille pratade om för länge sen...
I korthet innebar det att spelarna fick en bunte händelsekort de kunde slänga in när det börjar bli lite tråkigt. Typ "Dödsfiende", vilket innebär att Lord Onding stiger in på scen och skrattar hånfullt. Eller "Naturkatastrof" vilket innebär att ett jordskalv skakar bygden, eller huset brinner ner eller nåt.
Så jag tycker att Krille ska ta sig i kragen och göra de där korten klara, eftersom jag ska skriva ett äventyr till på fredag + att jag är lat.
Jag tycker mig minnas några händelsekort som Krille pratade om för länge sen...
I korthet innebar det att spelarna fick en bunte händelsekort de kunde slänga in när det börjar bli lite tråkigt. Typ "Dödsfiende", vilket innebär att Lord Onding stiger in på scen och skrattar hånfullt. Eller "Naturkatastrof" vilket innebär att ett jordskalv skakar bygden, eller huset brinner ner eller nåt.
Så jag tycker att Krille ska ta sig i kragen och göra de där korten klara, eftersom jag ska skriva ett äventyr till på fredag + att jag är lat.