Spelare som mest vill reagera

Gillade avsnittet i Rollspelshyllan som handlade om Shadowdark, där, som jag minns det från hur det beskrevs i avsnittet, att det står uttryckligen i spelet alla spelare agerar alltid i en satt ordning. Så först är det alltid spelare A, sen spelare B, sen C, osv, så man går alltid runt bordet och säger vad deras rollpersoner gör, oavsett om det är strid eller inte. Tydligen funkade det jätte jättebra med större spelgrupper och med barn/tonåringar, för att minska eventuellt kaos och se till att alla kommer till tals. Tänker att nåt sånt, att man spelar något med mer styrda procedurer kan hjälpa att utmana/bryta invanda mönster, hjälpa till att skapa bättre dynamik i gruppen, eller helt enkelt att det kan vara skoj att spela så ibland.
 
Med ålderns rätt har jag insett att jag inte vill spela med reaktiva spelare. Möjligen går det bra med någon enstaka spelare, som är relativt passiv men nöjd ändå, likt personen som @Rickard beskriver. Men i övrigt måste spelarna vara aktiva och helst även proaktiva, för att jag ska ha kul som spelledare.

Sedan är det så klart skillnad om jag spelleder nybörjare eller yngre spelare som inte riktigt hunnit hitta framåtdriften ännu. Då är det helt ok att jag presenterar sådant de kan reagera på.
 
Finns det några bra metoder och strukturer för att låta denna typ av spelare blomma ut och ha roligt, så sitt eget sätt?
Det är fullt möjligt att de har väldigt roligt på sitt eget sätt redan, och att pusha dem till att göra mer än så kan leda till att de har mindre roligt. själv uppskattar jag att ha ett par "åskådare" i en spelgrupp, som är nöja att haka på va de aktiva spelarna hittar på. De är där och umgås med folk de gillar, lyssnar på coola påhitt, skrattar och lite skämt, och nån gång ibland får de rulla tärning. Vissa dagar är det allt jag vill ha ut av rollspel också =D

Men det kan absolut gå att hitta fler saker som intresserar dem. Pröva med olika typer av pussel och klurigheter. Både rent mentala sådana, och i form av fysiska handouts. Kanske rent av faktiska pussel.

Hade en sån spelare som visade sig älska att klura på lösningar. Men de hade inget som helst behov att vara centrum i gruppen (och var nog inte bekväm med det heller) så de var jättenöjda med att låta de andra spelarna lista ut lösningarna och föreslå dem. Men de satt där och klurade, och läste handouts, och om de andra spelarna gav upp så kunde hon lägga fram sitt förslag. Förslag som nästan alltid var rätt, eller i vart fall nära nog.

Vid ett tillfälle listade de ut hela metaplotten ungefär en fjärdedels väg in i kampanjen. De andra spelarna var skeptiska, men det visade sig vara helt korrekt.

Men den här personen tog inga egna anteckningar, utan satt mest och kladdade på pappret de hade före sig eller byggde tärningstorn medan de lyssnade på andra. Och frågor om vad som hände förra spelmötet möttes mest med blankt stirrande (tror anteckningar påminde alldeles för mycket om plugg/arbete för dem). Men om informationen fanns där i form av handouts och annat de kunde läsa och titta på, då jäklar!

Och apropå arbete; det är möjligt att det kan vara en väg att fånga deras intresse också. Inte att låta dem göra mer arbete, alltså, men om deras yrkeskunskaper kan vara direkt bidragande till spelet så kanske det får dem att gå igång lite.
 
Gillade avsnittet i Rollspelshyllan som handlade om Shadowdark, där, som jag minns det från hur det beskrevs i avsnittet, att det står uttryckligen i spelet alla spelare agerar alltid i en satt ordning. Så först är det alltid spelare A, sen spelare B, sen C, osv, så man går alltid runt bordet och säger vad deras rollpersoner gör, oavsett om det är strid eller inte. Tydligen funkade det jätte jättebra med större spelgrupper och med barn/tonåringar, för att minska eventuellt kaos och se till att alla kommer till tals. Tänker att nåt sånt, att man spelar något med mer styrda procedurer kan hjälpa att utmana/bryta invanda mönster, hjälpa till att skapa bättre dynamik i gruppen, eller helt enkelt att det kan vara skoj att spela så ibland.

Jag spelar nog aldrig med en fast turordning men spelar alltid så att alla behöver säga vad deras karaktär gör innan nästa sak händer eller vad man skall säga. Så i praktiken blir det ju så att alla behöver fatta någon sorts beslut, och när alla har valt något att göra så händer nästa grej, även de mer passiva spelarna förväntas säga i vart fall någonting (även fast det är "jag följer med den personen"). Alternativet är ju att vissa spelare fattar beslut åt andra spelares karaktärer.
 
Hur får du detta att lyckas? Det är nog en ovanlighet i min rollspelskarriär.

Det här fascinerar mig.

Senaste gången jag spelade med folk som hade liksom drastiskt olika agendor var nog min allra första spelgrupp; den som jag mest gick med i för att inga andra alternativ fanns (de var det första kompisgäng som alls släppte in mig och faktiskt ville hänga med mig, typ).

Men efter det har mina rollspelsgrupper i huvudsak samlats just kring vad vi ville spela. Framför allt gäller det i vuxen ålder, där jag specifikt letat spelgrupper via wrnu och liknande. Och även när jag spelat IRL har det ju varit med folk som så att säga vetat vad de ger sig in på när jag ska spelleda.

Så jag funderar mest på hur man gör för att misslyckas med det där. Min erfarenhet de senaste 20 åren eller så har nog varit av rätt uteslutande spelgrupper som drar åt ungefär samma håll.
 
Back
Top