Nekromanti Spelande spelledare
- Thread starter Johan K
- Start date
Jag tror det är svårt.
Alltså SL måste ju veta allt som kommer att hända, det blir svårt att överraska sig själv, så vad finns det då för vits för spelledaren att vara med? Är nog inte så roligt att spela när man vet allt som kommer att hända. Dessutom blir det ju jobbigt om han dels ska leda äventyret och dels ska hålla reda på en RP, dessutom kan det ge upphov till många spelledarmonologer mellan hans RP och SLP:s som han gillar.
Jag är kritisk. Men det kan kanske funka. Om du är sugen på det, gör för all del ett försök!
Alltså SL måste ju veta allt som kommer att hända, det blir svårt att överraska sig själv, så vad finns det då för vits för spelledaren att vara med? Är nog inte så roligt att spela när man vet allt som kommer att hända. Dessutom blir det ju jobbigt om han dels ska leda äventyret och dels ska hålla reda på en RP, dessutom kan det ge upphov till många spelledarmonologer mellan hans RP och SLP:s som han gillar.
Jag är kritisk. Men det kan kanske funka. Om du är sugen på det, gör för all del ett försök!
Problemet tror jag oftast är att Spelarna litar på att SL's karaktär automatiskt gör "rätt". Eller så när Spelarna har svårt att tolka en situation eller komma på en lösning på ett problem så kan en speledar karaktär både vara ivägen och hjälpa till.
Jag har de gånger vi har spelat oftast haft med en "karaktär" med mig i gruppen trots att jag är sl. Det tycker jag ger mig ett lätt sätt att kommunicera med mina spelare. Men samtidigt så kan man också ta en del av deras egna kreativitet ifrån dem.
Om man har med en karaktär i gruppen tror jag att det viktigaste handlar om att bestämma sig för att inte alltid ha rätt. Då fungerar karaktären bättre och spelarna kommer inte alltid till honom om dom undrar efter lösningen på ett problem. Låt karaktären lika ofta predika rätt väg som fel. Låt karaktären dra i spaken som utlöser dödsfällan. Låt karaktären göra lika mycket dumt som smart men efter som karaktären är dig måste du vara lika objektiv med tärningarna mot honom som mot dina spelare.
Den värsta sortens karaktär man kan ha med är nog den som alltid vet bäst (på riktigt och inte bara som personlighets drag) och som samtidigt får fuska med tärningarna. Det blir bara för mycket och mången spelare slipper spela och bara "hänger på".
/Hartland - mina fem cent =)
Jag har de gånger vi har spelat oftast haft med en "karaktär" med mig i gruppen trots att jag är sl. Det tycker jag ger mig ett lätt sätt att kommunicera med mina spelare. Men samtidigt så kan man också ta en del av deras egna kreativitet ifrån dem.
Om man har med en karaktär i gruppen tror jag att det viktigaste handlar om att bestämma sig för att inte alltid ha rätt. Då fungerar karaktären bättre och spelarna kommer inte alltid till honom om dom undrar efter lösningen på ett problem. Låt karaktären lika ofta predika rätt väg som fel. Låt karaktären dra i spaken som utlöser dödsfällan. Låt karaktären göra lika mycket dumt som smart men efter som karaktären är dig måste du vara lika objektiv med tärningarna mot honom som mot dina spelare.
Den värsta sortens karaktär man kan ha med är nog den som alltid vet bäst (på riktigt och inte bara som personlighets drag) och som samtidigt får fuska med tärningarna. Det blir bara för mycket och mången spelare slipper spela och bara "hänger på".
/Hartland - mina fem cent =)
Har dock aldring hänt mig. Det som har hänt är att min SLRP har pratat en hel del med spelarnas RP och på så vis underlättat deras rollgestaltning då jag gett dom/oss vardagliga ting att tala om.
Eller jo kanske en gång... Då min RP valde att väcka det skogstroll som sover...
/Hartland - Har en SLRP för att han egentligen häldre spelar än spelleder
Jag brukar aldrig slänga med mina karaktärer i spelgruppen, jag använder mig i så fall utav SLP:s som de får med sig som kan komma med roliga idéer o.s.v... någon gång har det väl hänt att de vandrat in i en stad där någons rollperson bor och sett denne och kanske talat med honom/henne.
Jag är strikt emot att SL har med en egen rollperson i gruppen, det blir lätt att denne favoriserar sin rollperson (omedvetet eller medvetet) med bl.a. tärningsslagen om den dör eller lever.
Jag är strikt emot att SL har med en egen rollperson i gruppen, det blir lätt att denne favoriserar sin rollperson (omedvetet eller medvetet) med bl.a. tärningsslagen om den dör eller lever.
Ja, om rollgestaltningen lider så kan det nog vara ett bra sätt. Men jag tror nog att en vanlig SLP kan duga då.
Men spela då! Om du inte trivs med att spelleda så låt någon annan av spelarna att göra det! Få dem att se situationen från din synvinkel. Även om ingen av dem har spellett så bör det inte vara något problem. Inspirera dem lite.
Du kommer ju från en bra stad också!
Var går gränsen mellan en SLRP och en bra SLP? En SLP i stil med en riktigt god paladin som bestämmersig för att om rp:na endå ska ner i kryptan så kan ju han följa med och döda lite oheligaskelett eller nått. En SLRP kan lika gärna vara gruppens ärkemotståndare som en som är med i gruppen.
/Hartland - "Why kill a good vallain?"
/Hartland - "Why kill a good vallain?"
Pom
Swashbuckler
Spelledande spelledare
Risk för spoilers? Nej, inte mer än för vanliga SLP. Däremot är du själv förstås totalspoilad.
Först ett antagande: rollpersonen ifråga är en som du är fäst vid och vill se utvecklas.
I så fall är det en dålig idé. Det har redan nämnts att det är risk att du favoriserar din rollperson. I praktiken finns det då i spelgruppen en osårbar medlem som hela tiden följer med. Många spelare vill spela hjältar, inte sidekicks.
Du förlorar också betydelsefulla delar av spelandet: osäkerheten, nyfikenheten, förmågan att överraskas, risken att dö. Visst finns det fortfarande risker när tärningar rullas, men att hamna i knipa på grund av felbedömningar blir inte längre möjligt.
Men med en liten perspektivförskjutning kan det fungera utmärkt. Låt bli att betrakta personen långsiktigt ur spelarperspektiv. Att han en fast SLP i gänget är inte i sig någonting dåligt, utan kan mycket väl vara en stor tillgång.
Jag antar för övrigt att du inte hade tänkt använda denna rollperson i någon annans kampanj, så det känns onödigt att raljera mot.
Risk för spoilers? Nej, inte mer än för vanliga SLP. Däremot är du själv förstås totalspoilad.
Först ett antagande: rollpersonen ifråga är en som du är fäst vid och vill se utvecklas.
I så fall är det en dålig idé. Det har redan nämnts att det är risk att du favoriserar din rollperson. I praktiken finns det då i spelgruppen en osårbar medlem som hela tiden följer med. Många spelare vill spela hjältar, inte sidekicks.
Du förlorar också betydelsefulla delar av spelandet: osäkerheten, nyfikenheten, förmågan att överraskas, risken att dö. Visst finns det fortfarande risker när tärningar rullas, men att hamna i knipa på grund av felbedömningar blir inte längre möjligt.
Men med en liten perspektivförskjutning kan det fungera utmärkt. Låt bli att betrakta personen långsiktigt ur spelarperspektiv. Att han en fast SLP i gänget är inte i sig någonting dåligt, utan kan mycket väl vara en stor tillgång.
Jag antar för övrigt att du inte hade tänkt använda denna rollperson i någon annans kampanj, så det känns onödigt att raljera mot.
Jag tror inte alls
"Vad tror ni om konceptet att man har en spelande spelledare, alltså att SL:n har en "riktig" karaktär & är med & lirar."
Låter som en dålig nödlösning när man saknar spelare. Jag tror inte att spelledaren både kan vara sagoberättare och sagofigur samtidigt. Det blir inte opartiskt och det blir inte bra. Lägg hellre ner din energi på att gestalta bra spelledarpersoner och låt någon annan byta av dig som spelledare om du själv vill spela.
"Vad tror ni om konceptet att man har en spelande spelledare, alltså att SL:n har en "riktig" karaktär & är med & lirar."
Låter som en dålig nödlösning när man saknar spelare. Jag tror inte att spelledaren både kan vara sagoberättare och sagofigur samtidigt. Det blir inte opartiskt och det blir inte bra. Lägg hellre ner din energi på att gestalta bra spelledarpersoner och låt någon annan byta av dig som spelledare om du själv vill spela.
Diggar jag inte
"Vad tror ni om konceptet att man har en spelande spelledare, alltså att SL:n har en "riktig" karaktär & är med & lirar.
Är det en god idé eller är det risk för spoilers när Sl:n har med en karaktär ?"
Nej, det tror jag inte håller. Inte nog med att den spelaren har tillgång till all SL's information, han kan dessutom ändra äventyret när det inte passar honom längre. Han kan aldrig komma med ett smart förslag som kommer uppskattas eftersom det inte kommer vara något nytt för SL (överraska sig själv?). Det är precis lika illa som att ha en SLP som hänger med gänget och löser alla problem och fajter som en kringflackande mirakelsnubbe som överdoserat på sparris, om inte värre.
Nej tack, spelledaren ska hålla sig till slp och sådant stuff, rollpersoner överlämnas till de mer orakade spelarna.
Någon ordning ska det vara.
Storuggla, kanalångest
"Vad tror ni om konceptet att man har en spelande spelledare, alltså att SL:n har en "riktig" karaktär & är med & lirar.
Är det en god idé eller är det risk för spoilers när Sl:n har med en karaktär ?"
Nej, det tror jag inte håller. Inte nog med att den spelaren har tillgång till all SL's information, han kan dessutom ändra äventyret när det inte passar honom längre. Han kan aldrig komma med ett smart förslag som kommer uppskattas eftersom det inte kommer vara något nytt för SL (överraska sig själv?). Det är precis lika illa som att ha en SLP som hänger med gänget och löser alla problem och fajter som en kringflackande mirakelsnubbe som överdoserat på sparris, om inte värre.
Nej tack, spelledaren ska hålla sig till slp och sådant stuff, rollpersoner överlämnas till de mer orakade spelarna.
Någon ordning ska det vara.
Storuggla, kanalångest
"Var går gränsen mellan en SLRP och en bra SLP?"
1) SL blir inte ledsen om SLP:n dör (inte lika ledsen iaf)
2) SLP:n vill ha lika mycket betalt som de andra RP:na i gruppen, kanske mer kanske mindre..... dåligt argument, stryk detta.
3) SLP:er blir bättre då SL tycker det, inte när de får exp/erf/what evah! ...
Det finns ingen egentlig gräns, men har SL gjort en karaktär som han inte visar för spelarna som han har med i sitt äventyr så är det väl okej.
Jag har bara fått väldigt dåliga exempel... en snubbe som var SL på Vampire slängde ut sin rollperson (fast bara 20 gånger så bättre) som uppdragsgivare.. som hade kontakter överallt och kunde allt och hade oändligt med pengar....... jag har bara dåliga erfarenheter av det kanske.. men det sätter sina spår.
1) SL blir inte ledsen om SLP:n dör (inte lika ledsen iaf)
2) SLP:n vill ha lika mycket betalt som de andra RP:na i gruppen, kanske mer kanske mindre..... dåligt argument, stryk detta.
3) SLP:er blir bättre då SL tycker det, inte när de får exp/erf/what evah! ...
Det finns ingen egentlig gräns, men har SL gjort en karaktär som han inte visar för spelarna som han har med i sitt äventyr så är det väl okej.
Jag har bara fått väldigt dåliga exempel... en snubbe som var SL på Vampire slängde ut sin rollperson (fast bara 20 gånger så bättre) som uppdragsgivare.. som hade kontakter överallt och kunde allt och hade oändligt med pengar....... jag har bara dåliga erfarenheter av det kanske.. men det sätter sina spår.
Tveksamt
Jag tror inte att spelledaren kan ha vanliga rollpersoner. Eftersom han är insatt i äventyr, scenarion och kampanjer så kan hans karaktärer aldrig ersätta en spelares rollperson i funktion och tillämpning. SL:s "rollpersoner" blir SLP:s, vare sig han vill det eller ej.
När jag var yngre och spelade DoD expert med vår första spelledare, så hade han flera utförligt beskrivna SLP:s som han fäste sig lika mycket vid som spelarna fäste sig vid sina rollpersoner. Problemet med detta var att han använde sina SLP:s, i alltför stor utsträckning, till att styra in rollpersonerna på de rälsade händelseförlopp som han förberett innan spelmötena. Gjorde inte spelarna (och rollpersonerna) som han tänkt fick det ofta höra att de var "korkade" och att han "förlorade tålamodet med dem". Spelmötena gick alltså ut på att antingen motsätta sig detta spelsätt och tjafsa, eller i så stor utsträckning som möjligt försöka sätta sig in i hur spelledaren tänkte, och anpassa sin spelstil efter hans tankesätt. Med tiden blev det bättre, och vi bytte spelledare, men tyvärr färgade denna spelstil våra spelmöten under en lång tid...
Jag tror inte att spelledaren kan ha vanliga rollpersoner. Eftersom han är insatt i äventyr, scenarion och kampanjer så kan hans karaktärer aldrig ersätta en spelares rollperson i funktion och tillämpning. SL:s "rollpersoner" blir SLP:s, vare sig han vill det eller ej.
När jag var yngre och spelade DoD expert med vår första spelledare, så hade han flera utförligt beskrivna SLP:s som han fäste sig lika mycket vid som spelarna fäste sig vid sina rollpersoner. Problemet med detta var att han använde sina SLP:s, i alltför stor utsträckning, till att styra in rollpersonerna på de rälsade händelseförlopp som han förberett innan spelmötena. Gjorde inte spelarna (och rollpersonerna) som han tänkt fick det ofta höra att de var "korkade" och att han "förlorade tålamodet med dem". Spelmötena gick alltså ut på att antingen motsätta sig detta spelsätt och tjafsa, eller i så stor utsträckning som möjligt försöka sätta sig in i hur spelledaren tänkte, och anpassa sin spelstil efter hans tankesätt. Med tiden blev det bättre, och vi bytte spelledare, men tyvärr färgade denna spelstil våra spelmöten under en lång tid...
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,833
Re: Spelledande spelledare
Håller med om det. Jag gillar själv att ha några NPC's som antingen har slagit följe med spelarna eller korsar deras väg lite då och då. Däremot så är jag noga med att de har en egen agenda, gärna lite mystisk, så att spelarna aldrig vet exakt var de har dem och i vilken utsträckning de kan lita på dem. Något i stil med Mulders mystiska informatörer eller doktorns syster i Firefly. De måste vara personer, inte bara några extra attacker per runda.
Då blir de ett element som jag kan använda när jag vill peta in lite mer handling (och i något enstaka fall som en deus ex machine om jag klantat mig och gjort det på tok för svårt för spelarna).
Dessutom är återkommande NPC's alltid bra för att få spelarna att känna sig hemma i världen.
Håller med om det. Jag gillar själv att ha några NPC's som antingen har slagit följe med spelarna eller korsar deras väg lite då och då. Däremot så är jag noga med att de har en egen agenda, gärna lite mystisk, så att spelarna aldrig vet exakt var de har dem och i vilken utsträckning de kan lita på dem. Något i stil med Mulders mystiska informatörer eller doktorns syster i Firefly. De måste vara personer, inte bara några extra attacker per runda.
Då blir de ett element som jag kan använda när jag vill peta in lite mer handling (och i något enstaka fall som en deus ex machine om jag klantat mig och gjort det på tok för svårt för spelarna).
Dessutom är återkommande NPC's alltid bra för att få spelarna att känna sig hemma i världen.
Jodå
Har varit med om detta vid ett flertal tillfällen, och det fungerade utmärkt. SL får helt enkelt bortse ifrån att han vet vad som ska hända, och låta sin rollperson vara lika korkad som alla andra
Men det beror väl på hur man spelar och vad man tycker är roligt.
Har varit med om detta vid ett flertal tillfällen, och det fungerade utmärkt. SL får helt enkelt bortse ifrån att han vet vad som ska hända, och låta sin rollperson vara lika korkad som alla andra
Men det beror väl på hur man spelar och vad man tycker är roligt.
Funkbrother_7
Veteran
Inte för att verka taskig men det kommer aldrig att funka!!
Tex:
SL:
Vi kommer in i en mörk grotta med stora facklor tända längs väggarna.. Plötsligt hoppar två troll fram och viftar med stora spikklubbor.Vad gör vi?
Om spelledaren då redan vet att det finns en lönndörr i väggen till höger som kommer fram om man drar i en fackla så kanske det inte blir så kul
Nu brukar givetvis inte jag förklara så här dåligt och snabbt men det var bara för att visa hur det går om spelledaren är med...
MVH Rickard
Tex:
SL:
Vi kommer in i en mörk grotta med stora facklor tända längs väggarna.. Plötsligt hoppar två troll fram och viftar med stora spikklubbor.Vad gör vi?
Om spelledaren då redan vet att det finns en lönndörr i väggen till höger som kommer fram om man drar i en fackla så kanske det inte blir så kul
Nu brukar givetvis inte jag förklara så här dåligt och snabbt men det var bara för att visa hur det går om spelledaren är med...
MVH Rickard
Beror på hur spelledaren behandlar det hela. Gör han det bra är det ingen större skillnad mot att ha en välutvecklad SLP. Om det å andra sidan görs dåligt finns det risk att spelledarens karaktär löserproblemen åt spelarna. Vissa sorts karaktärer passar nog bättre än andra. Det blir nog jobbigt om spelledarens karaktär är väldigt utåtriktad, känslan blir lätt att spelledaren tar kontroll helt över spelet.
wilper
Fast i vinkelvolten.
Lägg energin du skulle lagt på den karaktären på att gestalta några intressanta SLP istället. Och vill du tvunget spela med spelarnas karaktärer fixa nått troupe-spel så ni kan turas om att spelleda.
Jag var ju faktiskt själv väldigt kritisk, men jag tror inte att det är helt omöjligt. SLRPn får ju helt enkelt inte vara drivande på något sätt. Han ska nog vara där för att stötta spelarna och inspirera spelarna till bättre rollspelande. Den kanske helt enkelt ska vara mer socialt inriktad än äventyrlysten. Jag tror helt enkelt att det kan fungera i vissa typer av rollspel men inte i andra. Däremot tror jag att det tar alldles för mycket av spelledarens uppmärksamhet om han ska styra en egen rollperson. Det är där skon klämmer. Så det kan nog funka, även om det är svårt... Fråga mig inte hur bara, jag spelleder aldrig. Jag har till och med nyligen sålt det enda rollspel jag ägde.
Evil Peter
Hero
I min nuvarande spelgrupp har vi flera SL som turas om att spelleda (DoD i detta fall). Det går självklart alldeles utmärkt att den som är SL för tillfället har kvar sin RP i spel. Ofta är dessa SLRP frånvarande pga olika orsaker (dock inte så det blir krystat i stil med att han måste klippa sig eller något ), precis som det kan vara när en spelare inte kan vara med och chansen att spela igen inom snar framtid inte finns. Denna karaktär fungerar ju precis som en SLP i detta fall. Det är ingen skillnad alls om inte SL är så korrupt att denne försöker ge sin RP fördelar men det låter rätt osannolikt och har aldrig hänt oss.
Att spelledaren vet vad som ska hända ser jag som fullständigt irrelevant eftersom om denne inte kan spela sin RP ovetandes om vissa saker hur ska han då kunna spela SLPs på detta sätt. Och klarar ni som belyst detta problem inte att spela era rollpersoner som om de inte visste allt du vet? Man agerar ju inte som om man visste exakt hur man ska strida mot orcher om man spelar en person som aldrig ens sett en sådan förut.
Dock tycker jag att det helt saknar poäng att SL har en RP med om denne inte också är spelare i samma kampanj ibland.
), precis som det kan vara när en spelare inte kan vara med och chansen att spela igen inom snar framtid inte finns. Denna karaktär fungerar ju precis som en SLP i detta fall. Det är ingen skillnad alls om inte SL är så korrupt att denne försöker ge sin RP fördelar men det låter rätt osannolikt och har aldrig hänt oss.Att spelledaren vet vad som ska hända ser jag som fullständigt irrelevant eftersom om denne inte kan spela sin RP ovetandes om vissa saker hur ska han då kunna spela SLPs på detta sätt. Och klarar ni som belyst detta problem inte att spela era rollpersoner som om de inte visste allt du vet? Man agerar ju inte som om man visste exakt hur man ska strida mot orcher om man spelar en person som aldrig ens sett en sådan förut.
Dock tycker jag att det helt saknar poäng att SL har en RP med om denne inte också är spelare i samma kampanj ibland.