Nekromanti Spela med en spelare?

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Har någon av er testat att spela dnd 4e med bara en spelare? I så fall, vad är er erfarenhet av detta, hur gick det, vad var de huvudsakliga fallgroparna?

Jag planerar en liten kampanj med min fru, vi tänker försöka med en half-elven cleric, istället för 22 point buy kör vi med 30 point buy och en extra feat. Jag tänker mig att börja med bara en karaktär, men efter hand som hon blir varm i kläderna tänkte jag ge henne lite henchmen och kumpaner.

Vad tros? :gremsmile:
 
Undvik alla solomonster! Har du bara en karaktär blir det en hopplös pinpongmatch som ingen blir lycklig av!
 
Jag har ingen större erfarenhet av DdD, däremot har jag prövat att köra med en spelare och en spelledare i ett annat rollspel.

En ensam spelare kan lätt köra fast eftersom man inte har någon att diskutera med på samma sätt som när man är flera spelare. Därför tycker jag att det är viktigt att det finns gott om ledtrådar och att ledtrådarna är tydliga.

Däremot har en ensam spelare ofta möjligheter till mer kreativa lösningar än vad en grupp har. Det är lättare att smyga förbi grupper, till exempel. Däremot blir strider svårare om man inte har några slp:er på sin sida.

Man bör också vara lite försiktig med hur man som spelledare spelar slp:erna. Är de för passiva kan det bli lite tråkigt för spelaren som då måste agera ledare och general hela tiden. Är de för drivande kan det lätt kännas som att man bara följer med och tittar på medan SL spelar äventyret själv. Däremot har man goda möjligheter att spela på spänningar i en grupp. Ta vara på det!
 
Jag tänkte mig mycket minions i början, med få "normala" monster. En boss kan vara ett normalt monster också med en grupp minions.

Exempel på enounters kan vara:

* fyra fire beetle minions och en level 1 Dire Rat (200 xp)
* två Goblin Blackblade minions och två goblin warrior minions (100xp)
* två Decrepit Skeletons (50xp)
 
Tänk på att Minions ofta gör rätt bra med skada även om de går ned lätt. Om rollpersonen inte har powers som täcker områden kan för många minions bli lite för farligt genom att det helt enkelt blir väldigt många attacker för rollpersonen att ta emot.
 
Inte för att låta för negativ här... Men D&D 4 är mer eller mindre byggt som ett war-game där spelarna är ena sidan. Det är inte alls bra för solo-play eller ens spel med 2 spelare och en GM. Varför inte kolla på pathfinder eller 3.5 istället?

I 4th ed så är defenders bara använbara om du har en grupp att skydda och leaders bara om du har en grupp att heala och boosta. Om ni vill spela 4th och hon vill spela en cleric se till att hon kör en laser cleric så hon har åtminståne lite stoppkraft.
 
dream said:
Har någon av er testat att spela dnd 4e med bara en spelare? I så fall, vad är er erfarenhet av detta, hur gick det, vad var de huvudsakliga fallgroparna?
För det första tar jag för givet att i alla fall du har vana av DnD4.

I min DnD4-grupp var det c:a 8 spelare.
Tanken var att även om de var många skulle c:a hälften kunna spela varje gång.
Ofta var de 4-5 spelare. Ibland var de 6-7 spelare.
Ibland bara 3.
Tanken var att jag skulle balansera encounters efter antalet deltagare. Det gick bra så länge det var en balanserad grupp på 4-5 deltagare.
Men med 6-7 deltagare var jag tvungen att och öka på motståndet rejält, kanske uppåt 150 % av vad det borde vara enligt boken.
Med 3 deltagare var jag istället tvungen att dra ner till kanske 75 %. Dessutom märktes det att gruppen var obalanserad: att inte alla roller fanns representerade.

Tips: börja köra med betydligt svagare encounters än hon ska klara av på pappret och se vad som händer.
Öka sedan sakta motståndet.
Prova även olika monsterkombinationer, du kommer upptäcka att hon klarar sig olika bra mot olika monsterroller.

***

Generellt är största problemet med soloäventyr bristen på hjärnkapacitet.
I en större grupp löser man ofta problem genom att bolla idéer mellan spelarna.
Hon har ingen att bolla idéer med så sätt inte in för många klurigheter.
 
Soloäventyr överlag funkar asbra. Dnd har jag ingen koll på men då jag läser den här tråden känns det som ni snackar om ett dataspel från 80-talet vilket ger skön retrokänsla :gremlaugh:
 
Ytterligare en tanke som slog mig är något som poppat upp i olika sammanhang, och det är att låta spelaren ha två rollpersoner. En huvudrollperson och en sidekick, för att breda kunskaperna i "gruppen" lite. Det är alltså spelaren som skapar sidekicken, men mesta delen av tiden kommer det vara SL som kontrollerar den. Däremot kan ju spelaren spela båda två om gruppen delar upp sig eller så.

Det bör ju då gärna vara någon som tillför nya färdigheter och som är relativt lättspelad för SL. Att ha en krigare som sidekick kan ju lätt bli tråkigt då denne är helt dominerande i strid men knappast tillför något annars.
 
Ja helt sant.

En liten rapport då:

Vi körde vad man kan kalla en testomgång ganska kopierad från Baldurs Gate (bara för att koppla till datorspelskänslan som nämns ovan). Tuva, vår hjältinna, stod på tempelbacken och skådade ut över byn, det var en vacker höstdag och folk myllrade omkring med sina sysslor, de flesta var på väg ut till fälten. Tuva bestämde sig för att spendera dagen vid ån fiskandes.

Men byns mjölnare kom springandes ut från det gemensamma visthuset med sina katter efter sig, vilt skrikande (han, inte katterna) just som hon skulle hämna metspöet! "Råttor, råttor stora som vargar!" "De skulle just till att äta upp Felix här!"

"En chans att vinna bybornas själar!" tänkte Tuva, och hämtade istället för spöet sin klubba.

Visthuset var dunkelt, men genom springor i väggarna strilade solen in. Längre in kunde hon tydligt höra pipet från råttorna, och efter att ha klättrat upp på några av lårarna såg hon dem! Fyra stycken, och de såg henne och började omringa henne, vilt pipandes.

Hon kunde se att en av dem var större och ondskefullare än de andra, så hon rusade mot den och slog till!

Striden gick ganska fort, gruppen hon mötte var 1 Dire rat (level 1), och tre gigant rats (level 1 minions). Hon tog en del skada, jag tror att hon slutade på halv HP ungefär. Stundtals kändes det lite som gamla drakar och demoner expert, "Jag slår" "Du missar" "Han slår" "Han missar" ad infinitum, och jag var orolig för att det skulle bli tråkigt. Fast frun visade sig tycka att det var jättespännande med själva striden, så kanske inte. Det fattiga var att råttorna omringade henne och sedan var det väldigt statiskt. Det är helt klart inte behov av miniatyrer här än så länge.

På det hela taget lyckat får jag ändå säga, fast jag tror att jag måste introducera henchmen eller dylikt rätt snart för att få lite mer rörlighet i striderna.
 
Jag har aldrig spelat solospel med fyran, men väl med 3.5. En av erfarenheterna var att det var bra att ge rollpersonen lite bättre utrustning än normalt för att bättra på oddsen för överlevnad lite. Lite extra AC och lite DR (låg, typ 2/-) gör stor skillnad utan att det tar bort spänningen.
 
Back
Top