Nekromanti Spel med utvecklad FitM?

[Max Raven]

Någon som har koll på några? Är främst ute efter ganska bantade (d v s snabba att läsa igenom/ej 90-tals-komplexitet) system, men är främst ute efter att se hur spel hanterar mekaniken.

Teoridiskussion funkar det med.

 

[God45]

FitM?

 

[kloptok]

FitM?

Gissningsvis Fortune in the Middle.

 

[RasmusL]

Drakar & Bananer !!!!

 

[God45]

Gissningsvis Fortune in the Middle.

Ah, så det är en förvirrande förkortning (varför är M:et stort?) av en från början förvirrande term. Vad trevligt.

 

[RasmusL]

AW är väl också rätt klassisk FitM.
Durance har väl sitt slumpmoment någonstans i stil med FitM också även om, såvida jag inte minns fel här, en ren resolutionsmekanik.
Utpost och Sjätte Inseglet är väldigt rak FitM.
Fiasco bör väl klassas som FitM om man ser de andra spelarnas val som "fortune"
Kagematsu givetvis, snyggt gjort.

 

[RasmusL]

Spione är lite ovanlig FitM plus flerspelars-patiens men FitM är det.
Don't Rest Your Head är rätt rak FitM.

Jag inser att jag kommer på rätt få "med tänder"-varianter, vilka klassiker har vi där egentligen?

 

[Krille]

Ah, så det är en förvirrande förkortning (varför är M:et stort?) av en från början förvirrande term. Vad trevligt.

Det är hyfsat vanligt i engelska titlar att prepositioner ("in", "the") och bestämd form lämnas gemena, och bara de Viktiga Orden ("Fortune", "Middle") får inledande stor bokstav, och det bruket följer ibland med i förkortingarna.

Fortune in the Middle är en sån där indierollspelsterm som ställs mot Fortune at the End, och handlar om när slumpen ("turen") kommer in i handlingsresolutionen. Fortune at the End innebär att när alla intentioner är klara så slår man tärning, och det blir resultatet (val-slump, sen resultat). Fortune in the Middle innebär att tärningsutfallet inte är det färdiga resultatet, utan man kan justera det exempelvis med plot-poäng (val-slump-fler val, sen resultat).

Typ.

 

[God45]

Fortune in the Middle är en sån där indierollspelsterm som ställs mot Fortune at the End, och handlar om när slumpen ("turen") kommer in i handlingsresolutionen. Fortune at the End innebär att när alla intentioner är klara så slår man tärning, och det blir resultatet (val-slump, sen resultat). Fortune in the Middle innebär att tärningsutfallet inte är det färdiga resultatet, utan man kan justera det exempelvis med plot-poäng (val-slump-fler val, sen resultat).

Typ.

Jag vet vad termen betyder. Men det är ändå en förvirrande term. Slutet av vad? Det är inte tärninggslaget som refereras till av termen i övrigt, bara namnet. Det är valet som är det avgörande för termen. Så det borde heta: "With choice at the end/Middle" and "Without choice at the end/Middle". Inte för att folk från The Forge någonsin kunnat döpa någonting på ett vettigt sätt. Men det är väll svårt när man försöker verka pseudo-intellektuellt.

 

[Krille]

Jag vet vad termen betyder. Men det är ändå en förvirrande term.

Sorry. Jag förvirrades av en förvirrande frågeställning.

 

[RasmusL]

Det är hyfsat vanligt i engelska titlar att prepositioner ("in", "the") och bestämd form lämnas gemena, och bara de Viktiga Orden ("Fortune", "Middle") får inledande stor bokstav, och det bruket följer ibland med i förkortingarna.

Fortune in the Middle är en sån där indierollspelsterm som ställs mot Fortune at the End, och handlar om när slumpen ("turen") kommer in i handlingsresolutionen. Fortune at the End innebär att när alla intentioner är klara så slår man tärning, och det blir resultatet (val-slump, sen resultat). Fortune in the Middle innebär att tärningsutfallet inte är det färdiga resultatet, utan man kan justera det exempelvis med plot-poäng (val-slump-fler val, sen resultat).

Typ.

Njaaaa, FitM/FatE handlar om när beskrivningen kommer in i bilden. FatE är när man gör hela beskrivningen och sedan slår tärningen och följer upp med ett "lyckat/inte lyckat", FitM är när man ger intention och sedan slår tärningen varefter beskrivnningen kan anpassas efter utfallet. Termen du beskriver där tärningsslaget kan påverkas i efterhand men innan beskrivning är "FitM with teeth".

 

[Gurgeh]

Jag vet inte om FitM är så utvecklat i Supergänget, men metoden finns dä i alla fall. Det kändes som det bästa sättet att hantera superkrafter, vilka tenderar att kunna vara ganska abstrakta och omfattande. Då känns det rätt att spelaren, efter ett lyckat eller misslyckat slag, får förklara vad det var hjälten gjorde för att få den effekten.

Hela spelet finns att läsa här:
https://sites.google.com/site/tobiasradesater/super

 

[DeBracy]

Jag inser att jag kommer på rätt få "med tänder"-varianter, vilka klassiker har vi där egentligen?

Annalise är väl inte att betrakta som någon klassiker, men där är det jättemycket ”tänder”: både spelaren som slog och de andra kan betala metapoäng för att ändra resultatet en hel massa och fram och tillbaka innan det till slut kan konstateras vad som händer och knytas ihop med lite berättande.

 

[RasmusL]

Annalise är väl inte att betrakta som någon klassiker, men där är det jättemycket ”tänder”: både spelaren som slog och de andra kan betala metapoäng för att ändra resultatet en hel massa och fram och tillbaka innan det till slut kan konstateras vad som händer och knytas ihop med lite berättande.

Ah, sant, det har jag ju till och med spelat Där har vi ett exempel på ett jäkla klunky-tandat spel, vill minnas att det tog rätt lång tid vid varje slag trots att vi ansträngde oss (och, tror jag, lyckades med) att vara supereffektiva.

 

[DeBracy]

Ja, det är väldigt synligt system. Jag skulle mena att den där stunden när man våndas och hushållar med sina poäng för att rädda tillräckligt mycket av det man hoppades på när man rullade tärningarna är betydligt viktigare än beskrivningen som kommer sen. En rätt egen spelupplevelse. Jag minns Warhammer/Marienburg-omgången som jag spelade med Hans och Poppe med stor värme. Där tog vi gott om tid på oss med det där våndandet ibland.

 

[RasmusL]

Ja, det är väldigt synligt system. Jag skulle mena att den där stunden när man våndas och hushållar med sina poäng för att rädda tillräckligt mycket av det man hoppades på när man rullade tärningarna är betydligt viktigare än beskrivningen som kommer sen. En rätt egen spelupplevelse. Jag minns Warhammer/Marienburg-omgången som jag spelade med Hans och Poppe med stor värme. Där tog vi gott om tid på oss med det där våndandet ibland.

Ja alltså, jag gillade det, det liknar lite DitV och Polaris på det sättet tycker jag men det var inte riktigt vad jag väntade mig och jag är lite osäker på om jag tycker att det passade bra till det här gothic horror-temat. Kul spel var det iaf

 

[RasmusL]

Just ja, haha, DitV lär väl klassas som en klassiker och det är ju med tänder om något

 

[Max Raven]

FitM?

Gissningsvis Fortune in the Middle.

Ja, jag menade FitM. Med eller utan tänder.

(FatS (Fortune at the Start) såg jag användas i en text, men det är typ nästan bara initiativslag det används för).

 

[Bolongo]

Skuggornas Mästare (nya upplagan) är på gränsen till att vara FatS... Men mer exakt skulle jag nog säga att det är i början av mitten.

 

[Snow]

Ganska ofta styr väl spelgruppen själv vilket av metoderna man tillämpar? Endast i undantagsfall styr reglerna vilket av de två man måste använda. Eller?