Nekromanti Spöken, andar och astralvärlden

Fienden

Hero
Joined
11 Oct 2008
Messages
1,655
Location
Någonstans i ödemarken
Hur mycket vet vi egentligen om detta? Att andar färdas till andeplanet (astralplanet, ursäkta min D&Dska) vet vi, och vi vet även att man kan bege sig ut på det planet och kontakta andra andar. Men... Hur ser andeplanet ut? Är det helt fysiskt kopplat till Mundana, geografiskt sätt? Hur förflyttar man sig? Är andeplanet i själva verket bara en psykotropisk väv som själen sugs in i? Vad händer egentligen under en återuppväckning av en död människa?

Så många frågor. :gremfrown: Allmän diskussion om andar GO!

//Kraetyz, 3:31
 

Telephalsion

Swordsman
Joined
13 Jun 2009
Messages
681
Tråkig version: Andeplanet är som när man blundar skithårt, ett psykadeliskt lilasvartskiftande töcken med starka flammande ljusskeni olika gula och gröna nyanser som symboliserar de andeväsen som befinner sig nära.

Kuligare version. Andeplanet är i grund som en formlös färglös massa, men kring varje andeväsen/själ bildas ett psykotropiskt flöde som formar massan efter den själens mösnter. En dryadsjäl skapar ett träd på andeplanet, en elddemon en brinnande låga eller ett eldhav, en död människa återskapr delar av sin omgivning från den tid då den levde. Denna "andeboning" är ett passivt undermedvetet skapat fenomen och är mest att andeplanet, i förmåga att det består av psykotropi, resonerar med de aktiva själarna. Själar som själva vandrar på andeplanet i medvetande formar inte automatiskt miljön omkring sig, men kan välja att göra så till bekostnad att inte kunna förflytta sig på andeplanet samtidigt som man upprätthåller sin "andeboning". Vandrar man in i andeboningen för ett mäktigt väsen kan väsenet ha upprättat lagar som den vandrande själen tvingas följa. Vanligast bland dessa regler är att besökaren måste anta en avatar, eller en "fysisk" gestalt. Andra vanliga lagar är de som liknar det fysiska mundanas naturlagar, som gravitation odyl.
 

Fienden

Hero
Joined
11 Oct 2008
Messages
1,655
Location
Någonstans i ödemarken
Ah, det här med "andeboning" låter väldigt igenkänt... Är inte det vad man kallar "Barriärplanet" av Underjorden? Platsen man kommer där det finns gott om andar, en plats som är så starkt psykotropiskt laddad att andarna kan bygga upp sina minnesplatser fysiskt, till och med hela städer i vissa fall.

Din kuliga version är i sanning väldigt kulig. Men skulle inte själva den här andeboningen vara en del av själen? Själen sprider helt enkelt ut sitt medvetande för att göra evigheten lättare att hantera och så. Till slut glömmer den bort att den är död och lever evigheten utspridd i sin andeboning, uttunnad, ser den som hela sin värld och har det bra så. Vet att detta händer på barriärplanet, står skrivet i V&N tror jag.

//Kraetyz, gillar 3:57
 

Telephalsion

Swordsman
Joined
13 Jun 2009
Messages
681
Idén är helt baserad på barriärplanet i V&N, jag gillar den texten mycket.

Områden där det inte finns själar gradvis borttonande rester av gamla själars boningar. Exempelvis skulle en stad ha ett rikt andeplan, fyllt av andeboningar från döda som inte reinkarnerats/slukats av demoner/etc. Medans en ruinstad skulle ha kanske bara något enstaka spöke kvar, eller ett vittrande andeplan, med ruiner av andeboningar.

Mäktiga Gudars andeboningar är som helt egna planeter/länder i astralkosmos. Daak har faktiskt en egen himmel, och hans änglar (som är daimotropiska väsen) upprätthåller en serie andeboningar kring himmeln som en mur kring daaks himmel. Kanske.

Att avgrunden liknar en svart malström är inte helt taget ur luften, demoner slukar andar som kommer för nära avgrunden, och resterna av dessa andeboningar sugs bokstavligen in i avgrunden. Mäktiga demoner "filtrerar" andeplanet kring avgrunden för själar som sugs in mot avgrunden, på en knivsegg från att själva sugas in i avgrunden njuter de av de själar som råkar irra för när detta andeplanets avlopp. Vissa menar att avgrunden är skapad för att se till att andeplanet inte överbefolkas av vålnader från döda besjälade varelser. Som en kvarn maler den själar till rå psykotropi som sedan kan omskapas när en ny besjälad varelse föds.
 

Fienden

Hero
Joined
11 Oct 2008
Messages
1,655
Location
Någonstans i ödemarken
Mycket, mycket intressant. *nod nod nod* Men, en "ruin" av en andeboning, är inte det bara avskrapade rester av en död ande, a.k.a. en ande som inte längre har något medvetande? Så länge den är medvetande kan den hålla koll på vad den sprider ut, men när en demon skär av medvetandet (som är största delen av dess PSY och psykotropiska styrka) finns endast den mindre, värdelösa samlingen psykotropi kvar i samma form som medvetandet lämnade den i. Aight?

Men Avgrunden, borde det inte finnas flera av dessa? Möjligtvis vid nedgångar till underjorden, då det ändå är där som demoner vanligtvis kan komma upp?

Hur skapas en själ? Slumpmässig koncentration av psykotropiska filament? Det känns inte rätt. Ansamling av psykotropiska filament som kommer automatiskt vid graviditet? Är havande kvinnor magiska varelser? <.<
 

Carl Johan Ström

Swordsman
Joined
19 May 2000
Messages
441
Location
Göteborg
Mina tankar om födelser, inkarnationer, daimotropi, psykotropi de olika planen och det speciella andeplanet

Människor och de flesta andra besjälade varelser föds till det fysiska livet på Mundana. Detta sker egentligen genom att själen manifesterar (inkarneras) sig Provisoriskt med hjälp av den daimotropiska effekten ”Manifestera”. Demoner manifesterar sig normalt Permanent med hjälp av den daimotropiska effekten Manifestera (även om de nog kan födas fram också om så skulle vara önskvärt).

Som född har man naturligtvis inget val om man vill bli född eller ej. Inte heller kan man göra det var som helst! En stor fördel med att vara provisoriskt manifesterad (dvs född) är att man kan använda psykotropi. Dessutom uppehålls balansen för antalet själar upprättshålls och ”kretsloppet” av själar fungerar. Detta är av vikt eftersom det kan sägas finnas en begränsad pool av själar och det bara är de som tynar bort som normalt återföds/reinkarneras (tror jag).

Nackdelar med att födas är att man blir låst till det fysiska planet och kan inte återgå utan att ta livet av sig. Man kan inte använda effekten Manifestera för att flytta daimotropi eftersom då skulle den provisoriska användningen av Manifestera upplösas (enligt regeln om max en effekt av samma typ igång samtidigt). Vi denna typ av manifesteringen förloras tidigare minnen, kunskaper och medvetande från eventuella tidigare liv.

Eftersom det är lättare att göra effekt Manifestera provisorisk än permanent måste det finnas en anledning till att demoner gör detta Permanent: Vinsterna ligger främst i att den permanent manifesterade demonen kan använda daimotropi [medan demonen är manifesterad]. Demonen kan "skänka" bort daimotropi. Denna form av manifestering är starkare eftersom man inte skadas eller har samma fysiska begränsningar som besjälade varelser. Slutligen (och kanske viktigast): i manifesteringsögonblicket försvinner inte medvetandet (och dyl). Nackdelarna med permanent manifestering är att det inte finns någon silvertråd*, man kan inte alstra psykotropi, man kan inte be (dvs skicka psykotropi)**, man tar normal skada av den fysiska väven***.

* silvertråden är ett slags band mellan det fysiska planet och andeplanet. Den gör att man kan flytta Psykotropi. Drakarna (eller något annat) har ändrat på Mundana så att det är en ”farlig plats”. Men de har också skapat silvertråden. En viktig funktion för Silvertråden är att den fungerar som en skyddande kokong av silverväv (psykotropi) som skyddar fysiska varelser mot Mundana. Det är därför det är skillnad på den permanenta och provisoriska manifesteringen. Slutligen är åldrandet något som bör ha att göra med koppling till Silvertråden, Qadosh, Psykotropi, men hur? En annat intressant faktum är att alla andraplan också är fysisk (som Mundana). men varför är det lättare för demonerna att vara manifestarade där? Antagligen har det att göra med att Mundana är det farligaste planet av dem alla.

** Besjälade varelser är därför önskvärda ur gudars synvikel. Kan inte göra sina herrar mäktigare.

*** Den fysiska väven utgör Mundana och är antagligen upprätthållen (eller rent av bestående) av Teotropi (men, men, vem vet?)

Allmän not om Daimotropi:
Daimotropi alstras på andeplanet. I princip kan även människor alstra daimotropi – men detta är meningslöst eftersom daimotropi bara kan transformeras på det fysiska planet och användas för andra effekter än ”Manifestera”. För ”flytta” daimotropi från andeplanet till det fysiska planet använder man den daimotropiska effekten ”Manifestera”.

/ CJ
 

duncan_UBBT

Swordsman
Joined
9 Aug 2009
Messages
716
Location
Skövde
Hm. På nåt sätt känns det bara fel att människor skulle vara provisoriska medans demoner är permanenta invånare i Mundana. Jag ser hellre att en individ skapas genom att en intelligent varelse omedvetet väver filament från omgivningen på andeplanet till en mindre kopia av sig själv som sedan får växa inuti varelsen. För att processen skall fungera måste varelsen även använda små delar av sig själv och en annan varelse av samma ras för att skapa ett band mellan sig och avkomman. Detta band gör det möjligt att fortsätta föra över filament under havandeskapets lopp vilket långsamt bygger upp den nya varelsen, och dessutom ger den nya varelsen attribut och egenskaper som under århundradenas lopp förts över från en generation till en annan. Biotropin som förs över utvecklas varje gång. Ingen varelse skulle kunna skapa ett foster direkt, utan man lägger först en grundsten som man sedan bygger på.

Demoner därimot tar genvägen. De bygger upp en kropp med daimotropi som de alstrar på andeplanet. Denna kropp har inte under månadernas lopp vävts (i ordets rätta bemärkelse) in i väven, utan klistras snarare fast på dess yta. Detta gör att de långsamt lossnar om de inte fortsätter pensla på med klister.

När du dör så lämnar den psykotropiska själen den biotropiska kroppen. Långsamt tonar man bort då ens psykotropiska väv luckras upp. Om ens kvarvarande filament i ett sådant stadie råkar komma nära två varelser då en avkomma håller på att vävas kan själens filament komma att användas i den nya varelsen. Då sker vad man brukar kalla en återfödsel. I vissa fall har den äldre själens minneskonfiguration int ehelt och hållet sönderdelat sig när den nya själen bildas, varför vissa fragment fortfarande finns kvar.

När gudar inkarnerar sig kan de välja att göra det på ett av två sett. För enklare gudomliga interventioner väljer de (om de nu faktiskt måste nedstiga) att skapa sig en teotropisk kropp. Detta kräver (ur en människas synvinkel) enorma mängder filament, men är inte så svårt för en gud. Kroppen som skapas kanske kan klara sig upp emot ett par månader, men kommer snart att sönderfalla. Ett annat sätt för dem är att låta sig födas. Då omsluter det gudomliga väsendet en varelse av kvinnligt kön och stimulerar processen hos henne som får ett foster att börja bildas. Istället för att en annan varelse av samma ras skall skapa bandet låter guden sin själ binda sig till fostret. Varelsen alstrar omedvetet filamenten i sin omgivning på andeplanet (vilket råkar vara gudens kraft) och skapar av det ett foster.

Denna process tar vanligtvis mindre tid än vad det gör normalt sett för den rasen, men det tar fortfarande lång tid om man jämför med att skapa kroppen direkt. Dock så kommer den inte att sönderfalla.

Hela en guds sinne finns i den filamentbank som guden sitter på. När guden använder sin kraft försvinner alltså så mängder av dess minne och psyke, men när den tar emot filament från troende och transformerar dessa till teotropi bygger den upp filamentbanken och får därmed sitt sinne att växa. En gud såsom Daak har en enorm filamentbank och kan således använda delar av den utan några större förluster, medans en nybliven gud måste vara väldigt selektiv med vad han eller hon använder kraften till då en större kraftdrenering skulle vara vital för dem. Gudar kan inte dö, men deras kraft kan dreneras. Om en guds kraft görs obefintlig kommer guden förmodligen inte att komma ihåg att den är en gud. Om nya troende dock tillkommer och guden får en ny våg av filament kan dess psyke åter växa och den kan få nya minnen. Dock så är de gamla bortglömda.

En gud glömmer således hela tiden små fragment av vilka de fordom var, då dessa minnen ersätts av nya. Guden får nya minnen från alla de troende då dessa skänker filament till guden. Dessa psykotropiska filament innehåller fragment av vad som sker i världen, fragment som tillsammans bidrar emd en våg av information för de flesta gudar. Cirza till exempel känner till fragment av vad alla Cirefalier tror och tänker, och Daak har förmodligen en stor del av Mundana fullständigt under sin uppsikt. Detta gör att gudarna ter sig allvetande då hela deras psyke är uppbyggt av fragment av alla troende.
 

Carl Johan Ström

Swordsman
Joined
19 May 2000
Messages
441
Location
Göteborg
Definitionerna har jag lagt så att de skall förklara de begränsningar som finns hos Daimotropi, Psykotropi och Teotropi. De kommer vidare utgöra grunden för hur reglerna i Schamaner & drömvandrare och Demoner.

Banden till Andeplanet måste förklaras. Det räcker inte med att låta det hela ske på det fysiska planet.

Vad som gäller för Biotropi och Nekrotropi valde jag att inte definiterat eftersom det inte finns några begränsingar i förklaringsmodellen.

Alltså:
Daimotropi: Manifesteringskraften
Teotropi: Skaparkraften
Psykotropi: Den fysiska tankekraften

/ CJ
 
Top