Hm. På nåt sätt känns det bara fel att människor skulle vara provisoriska medans demoner är permanenta invånare i Mundana. Jag ser hellre att en individ skapas genom att en intelligent varelse omedvetet väver filament från omgivningen på andeplanet till en mindre kopia av sig själv som sedan får växa inuti varelsen. För att processen skall fungera måste varelsen även använda små delar av sig själv och en annan varelse av samma ras för att skapa ett band mellan sig och avkomman. Detta band gör det möjligt att fortsätta föra över filament under havandeskapets lopp vilket långsamt bygger upp den nya varelsen, och dessutom ger den nya varelsen attribut och egenskaper som under århundradenas lopp förts över från en generation till en annan. Biotropin som förs över utvecklas varje gång. Ingen varelse skulle kunna skapa ett foster direkt, utan man lägger först en grundsten som man sedan bygger på.
Demoner därimot tar genvägen. De bygger upp en kropp med daimotropi som de alstrar på andeplanet. Denna kropp har inte under månadernas lopp vävts (i ordets rätta bemärkelse) in i väven, utan klistras snarare fast på dess yta. Detta gör att de långsamt lossnar om de inte fortsätter pensla på med klister.
När du dör så lämnar den psykotropiska själen den biotropiska kroppen. Långsamt tonar man bort då ens psykotropiska väv luckras upp. Om ens kvarvarande filament i ett sådant stadie råkar komma nära två varelser då en avkomma håller på att vävas kan själens filament komma att användas i den nya varelsen. Då sker vad man brukar kalla en återfödsel. I vissa fall har den äldre själens minneskonfiguration int ehelt och hållet sönderdelat sig när den nya själen bildas, varför vissa fragment fortfarande finns kvar.
När gudar inkarnerar sig kan de välja att göra det på ett av två sett. För enklare gudomliga interventioner väljer de (om de nu faktiskt måste nedstiga) att skapa sig en teotropisk kropp. Detta kräver (ur en människas synvinkel) enorma mängder filament, men är inte så svårt för en gud. Kroppen som skapas kanske kan klara sig upp emot ett par månader, men kommer snart att sönderfalla. Ett annat sätt för dem är att låta sig födas. Då omsluter det gudomliga väsendet en varelse av kvinnligt kön och stimulerar processen hos henne som får ett foster att börja bildas. Istället för att en annan varelse av samma ras skall skapa bandet låter guden sin själ binda sig till fostret. Varelsen alstrar omedvetet filamenten i sin omgivning på andeplanet (vilket råkar vara gudens kraft) och skapar av det ett foster.
Denna process tar vanligtvis mindre tid än vad det gör normalt sett för den rasen, men det tar fortfarande lång tid om man jämför med att skapa kroppen direkt. Dock så kommer den inte att sönderfalla.
Hela en guds sinne finns i den filamentbank som guden sitter på. När guden använder sin kraft försvinner alltså så mängder av dess minne och psyke, men när den tar emot filament från troende och transformerar dessa till teotropi bygger den upp filamentbanken och får därmed sitt sinne att växa. En gud såsom Daak har en enorm filamentbank och kan således använda delar av den utan några större förluster, medans en nybliven gud måste vara väldigt selektiv med vad han eller hon använder kraften till då en större kraftdrenering skulle vara vital för dem. Gudar kan inte dö, men deras kraft kan dreneras. Om en guds kraft görs obefintlig kommer guden förmodligen inte att komma ihåg att den är en gud. Om nya troende dock tillkommer och guden får en ny våg av filament kan dess psyke åter växa och den kan få nya minnen. Dock så är de gamla bortglömda.
En gud glömmer således hela tiden små fragment av vilka de fordom var, då dessa minnen ersätts av nya. Guden får nya minnen från alla de troende då dessa skänker filament till guden. Dessa psykotropiska filament innehåller fragment av vad som sker i världen, fragment som tillsammans bidrar emd en våg av information för de flesta gudar. Cirza till exempel känner till fragment av vad alla Cirefalier tror och tänker, och Daak har förmodligen en stor del av Mundana fullständigt under sin uppsikt. Detta gör att gudarna ter sig allvetande då hela deras psyke är uppbyggt av fragment av alla troende.