Nekromanti Spännande "realistisk" strid; tips och råd?

Swedish chef said:
2097 said:
krank said:
det blir "oj, jag har bara två skott kvar" istället för "skit, jag har jävelont i armen, kan knappt röra mig. Bäst jag bara ligger ner och vänta rpå hjälp..."

Där det senare då är mycket närmare det rollpersonen känner...

Ja. Men jag tolkade Swedish chef som att smärtan skulle vara så pass dåligt förmedlad att den föranledde RP att inte ta såret på allvar, genom att t.ex. stanna kvar i striden.

krank var närmare vad jag menade, att vissa folk har en tendens att taktikspela strider om man har för mycket siffror. Fördelen som jag ser det med dolda skador är att man blir räddare att dö/lemlästas och tvingas rollspela.
Så det är en tanke på hur man kan få folk att sluta "metaspela"? ok, det får jag väl köpa. Men lika många som "har en tendens att taktikspela strider om man har för mycket siffror" kommer ju att bygga sitt fantastiska rollspelande som förgyller kvällen för alla på dessa siffror.

Also, eldstrider och liknande är väl kanske inte de situationer där man rollspelar hårdast. Man hinner inte säga mycket på en runda och känslor/inre monologer/advancerade personlighetsdetaljer kommer nog bara dra bort fokus från spänningen/få din roll dödad.

Jag försöker inte sätta mig på tvären och är säkert klar med mina tillskott i den här tråden :gremsmile:
 
Swedish chef said:
Meh SL får väl fuska så att RP har det kul. Har man en SL som fuskar för att döda RP är inte problemet systemet utan att man har en värdelös SL.

Har man en SL som fuskar för att roa invaggas man i en falsk trygghet och kommer råka illa ut den strid där SL väljer att inte fuska/glömmer att fuska.
Det är ett potentiellt problem, inte ett faktiskt problem.
 
Lite i samma anda som "Motståndarna vet inte allt"; En bra sak att ha i bakhuvudet är att göra motståndarna mänskliga.

Vissa får panik när de står på vakt och hör en gren knäckas. En grupp fiender innehåller en lagom mängd kalla, galna och fegisar.

De kommer också att vara olika väl förberedda. Om man som fiende har kampat på ett ställe i tre månader så kanske man har börjat slarva med förberedelser, vapenvård, rutiner och liknande. Det kan mycket väl vara så illa att någon av dem inte ens hittar sitt vapen.

En annan sak som brukar vara intressant är djur. Hundar och andra coola saker. De stökar till det med taktiker och liknande.
 
slanf*n said:
Also, eldstrider och liknande är väl kanske inte de situationer där man rollspelar hårdast. Man hinner inte säga mycket på en runda och känslor/inre monologer/advancerade personlighetsdetaljer kommer nog bara dra bort fokus från spänningen/få din roll dödad.

Jag tänker att för mig är "rollspelar" något man gör själv. Alltså, om jag känner inlevelse i min rollperson, kännewr dess känslor och upplever att jag tar beslut "inifrån" rollpersonen, så är skådespeleri-aspekten egentligen sekundär...

//Krank, som gärna skiljar på "inlevelse" och "utlevelse"...
 
slanf*n said:
Har man en SL som fuskar för att roa invaggas man i en falsk trygghet och kommer råka illa ut den strid där SL väljer att inte fuska/glömmer att fuska.

Falsk och falsk; man kanske tänkte att man helt enkelt hade tur...

Eller vänta, tänkte du att spelarna skulle veta att och när SL fuskat?
 
Ram said:
Lite i samma anda som "Motståndarna vet inte allt"; En bra sak att ha i bakhuvudet är att göra motståndarna mänskliga.

Vissa får panik när de står på vakt och hör en gren knäckas. En grupp fiender innehåller en lagom mängd kalla, galna och fegisar.

De kommer också att vara olika väl förberedda. Om man som fiende har kampat på ett ställe i tre månader så kanske man har börjat slarva med förberedelser, vapenvård, rutiner och liknande. Det kan mycket väl vara så illa att någon av dem inte ens hittar sitt vapen.

En annan sak som brukar vara intressant är djur. Hundar och andra coola saker. De stökar till det med taktiker och liknande.

Bra skit, tackar!
 
krank said:
slanf*n said:
Har man en SL som fuskar för att roa invaggas man i en falsk trygghet och kommer råka illa ut den strid där SL väljer att inte fuska/glömmer att fuska.

Falsk och falsk; man kanske tänkte att man helt enkelt hade tur...

Eller vänta, tänkte du att spelarna skulle veta att och när SL fuskat?

Nej, jag menar inte att spelarna vet att "fusk" förekommer, jag menar bara att siffrorna i spelet inte blir tillförlitliga. Detta kan ju jämföras med helt improviserade/höftade NPC som SL ger ett godtyckligt värde utifrån situationens behov, vilket naturligtvis inte är en dålig sak, om det sköts på ett sätt som leder till maximalt med kul i gruppen.
Jag skrev nog lite för "hårt". Men det finns potential för krångel i mina ögon. Jag gillar helt enkelt att låta tärningarna bestämma, det betyder inte att jag vet bättre än någon annan.

Angående utlevelse och inlevelse så vet jag faktiskt inte om någon av dem tjänar på mer monolog från SL.
 
Strider blir intressanta för mig då de laddas med något. Vad händer om vi vinner? Vad händer om vi förlorar?
Varför löser vi det här med våld istället för något annat verktyg?
EDIT: Det påverkar dessutom HUR vi strider. Kommer jag att göra allt för att överleva eller allt för att förinta motståndaren? Vill jag skydda någon?
 
Back
Top