Idag ska jag berätta om det rollspel som jag nu är med i och spelar en gång i veckan med min lillebror. Spelet heter tydligen Deadlands, men det är ett så tråkigt och fult namn så från och med nu heter det Sand i skorna (som äter upp dig).
I detta spel är jag en tossig kemist och dessutom alkemist (som om det är någon skillnad), vars specialförmågor inkluderar att föra otur med sig (för alla andra) och att fatta ofantligt dåliga beslut. Trots detta så är hon mycket klok och vetenskaplig.
Utöver denna kemist finns en präst, kopojke och koflicka med. Deras specialförmågor är att inte vara lika bra som kemisten. Och att skjuta saker. Fast prästen är bättre på att skrika.
I vilket fall, min kemist heter Maria Koria, och kommer nyss från ett besök från sin kära mosters dotters brorsons kusins tremänning, en apotekare, som undrat om Maria kunde analysera en stor burk med diverse omärkta piller.
Sådant tycker ju kemister om, så hon lovade att ta reda på vad det var för sorters piller i burken. Naturligtvis på det mest vetenskapliga vis möjligt: Maskera pillren med mintsmak och ge till intet ont anande försökspersoner och sedan observera vad som händer.
Lämpliga sådana personer är präster, kopojkar och koflickor.
Men innan vetenskapen fick påbörja sina framsteg blev tåget de alla åkte på attackerat av oerhört ohyffsade banditer.
Och nu började Det Stora Tärningsloppet. Alla skulle slå tärningar och dra kort kors och tvärs. Olika sorters tärningar, varierande mängder tärningar och en massa matematik om plus hit och minus dit och integralen av bandithattar.
Det är vid dessa tillfällen jag lutar mig tillbaka och tänker på sådant som gör mig lycklig, såsom nästa säsong av My little pony, och duntofflor.
Iallafall, vi vann!
Från banditerna tog Maria en dynamit, för inget kan gå fel med lite dynamit.
Sen skulle vi undersöka mystiska hemska saker i en skog. I denna skog hittade vi jättearga jättespindlar. Av någon anledning var de mest arga på alla utom Maria, vilket var oturligt för de andra tre. Medan de blev gnagda på utan att lyckas mota bort en enda spindel kom jag på att Maria har ju faktiskt en eldsprutande maskin med sig. Och i sann vetenskaplig anda visade det sig att spindlar inte bara är komposterbara, de är brännbara också.
Men en liten jättesöt spindelunge fanns i grottan. Med alla poäng Maria samlat på sig bestämdes det att hon för tillfället skulle avbryta sin vetenskapliga karriär och istället uppta djuruppfödning med inriktning Mystiska Insekter. Hon har numera husdjuret Lilla Spindeln, till allas förskräckelse.
Nu undrar ni säkert "men dynamiten då?", och det är en bra undring, för jag glömde också bort den under spelet. Och eftersom Maria under tiden på tåget hade en period av extra dåliga beslut, och INTE använt dynamiten när hon hittade den, så måste det ha varit ett dåligt beslut. Därför borde dynamiten användas nu. Sagt och gjort, Maria kastade dynamiten åt något godtyckligt håll och sprängde bort en klippavsats.
De övriga frågade vad i allsin dar det där var för något, och så fick jag tålmodigt förklara att det är vad som händer när explosivt material reagerar med värme och luft. De tittade fortfarande helt oförstående, men jag antar att det är att förvänta när man spelar med icke-ingenjörer!
Sen bjöd Maria på mintgodis, och så var dagens äventyr slut.
I detta spel är jag en tossig kemist och dessutom alkemist (som om det är någon skillnad), vars specialförmågor inkluderar att föra otur med sig (för alla andra) och att fatta ofantligt dåliga beslut. Trots detta så är hon mycket klok och vetenskaplig.
Utöver denna kemist finns en präst, kopojke och koflicka med. Deras specialförmågor är att inte vara lika bra som kemisten. Och att skjuta saker. Fast prästen är bättre på att skrika.
I vilket fall, min kemist heter Maria Koria, och kommer nyss från ett besök från sin kära mosters dotters brorsons kusins tremänning, en apotekare, som undrat om Maria kunde analysera en stor burk med diverse omärkta piller.
Sådant tycker ju kemister om, så hon lovade att ta reda på vad det var för sorters piller i burken. Naturligtvis på det mest vetenskapliga vis möjligt: Maskera pillren med mintsmak och ge till intet ont anande försökspersoner och sedan observera vad som händer.
Lämpliga sådana personer är präster, kopojkar och koflickor.
Men innan vetenskapen fick påbörja sina framsteg blev tåget de alla åkte på attackerat av oerhört ohyffsade banditer.
Och nu började Det Stora Tärningsloppet. Alla skulle slå tärningar och dra kort kors och tvärs. Olika sorters tärningar, varierande mängder tärningar och en massa matematik om plus hit och minus dit och integralen av bandithattar.
Det är vid dessa tillfällen jag lutar mig tillbaka och tänker på sådant som gör mig lycklig, såsom nästa säsong av My little pony, och duntofflor.
Iallafall, vi vann!
Från banditerna tog Maria en dynamit, för inget kan gå fel med lite dynamit.
Sen skulle vi undersöka mystiska hemska saker i en skog. I denna skog hittade vi jättearga jättespindlar. Av någon anledning var de mest arga på alla utom Maria, vilket var oturligt för de andra tre. Medan de blev gnagda på utan att lyckas mota bort en enda spindel kom jag på att Maria har ju faktiskt en eldsprutande maskin med sig. Och i sann vetenskaplig anda visade det sig att spindlar inte bara är komposterbara, de är brännbara också.
Men en liten jättesöt spindelunge fanns i grottan. Med alla poäng Maria samlat på sig bestämdes det att hon för tillfället skulle avbryta sin vetenskapliga karriär och istället uppta djuruppfödning med inriktning Mystiska Insekter. Hon har numera husdjuret Lilla Spindeln, till allas förskräckelse.
Nu undrar ni säkert "men dynamiten då?", och det är en bra undring, för jag glömde också bort den under spelet. Och eftersom Maria under tiden på tåget hade en period av extra dåliga beslut, och INTE använt dynamiten när hon hittade den, så måste det ha varit ett dåligt beslut. Därför borde dynamiten användas nu. Sagt och gjort, Maria kastade dynamiten åt något godtyckligt håll och sprängde bort en klippavsats.
De övriga frågade vad i allsin dar det där var för något, och så fick jag tålmodigt förklara att det är vad som händer när explosivt material reagerar med värme och luft. De tittade fortfarande helt oförstående, men jag antar att det är att förvänta när man spelar med icke-ingenjörer!
Sen bjöd Maria på mintgodis, och så var dagens äventyr slut.
