Jobend
Veteran
Jack Delaney – privatdetektiv, Arkham, Massachusetts
Född 1886 i Boston, uppväxt i de trånga kvarteren runt South End. Fadern var järnvägsarbetare, modern sömmerska. Jack var aldrig särskilt duktig i skolan, men han hade en blick för människor och en instinkt för när någon ljög. När kriget bröt ut i Europa såg han sin chans till något större, ett äventyr, tänkte han.
Han tog värvning 1916 och skickades till Flandern. Där, bland lera, gas och artillerield, lärde han sig snabbt vad verkligt mod och verklig meningslöshet betydde. Han överlevde slaget vid Passchendaele men kom hem med ett ärr längs vänstra sidan av halsen och en dov, ständig ringning i öronen. Värre än så var minnena av de som inte kom hem.
Efter kriget drev han ett tag omkring: arbetade som säkerhetsvakt, gjorde småjobb åt en privatdetektiv i Boston. När den mannen dog i levercirros tog Jack över delar av klientkretsen och flyttade till Arkham, där hyran var billigare och folk alltid tycktes ha något att dölja.
Nu driver han Delaney Investigations från ett kontor ovanför en frisersalong på East Main Street. Han tar de jobb han får: otrohetsfall, bedrägerier, ibland indrivningar åt folk han helst inte umgås med. Han dricker mer än han borde och sover mindre än han vill, men något i honom vägrar ge upp,kanske för att han fortfarande söker det där äventyret, men med öppna ögon den här gången.
Jack bär sin kostym som andra bär ett pansar, skrynklig, men alltid på. Den gamla trenchcoaten har sett bättre dagar, men den skyddar mot både regn och nyfikna frågor. Hans hår är mörkt med några envisa grå strån vid tinningarna, och ögonen, grågröna, har den där tomma vaksamheten som bara män med för många nätter i skyttegravarna får, den sk. "tusenmilablicken". En cigarett hänger ofta i mungipan, ibland tänd, ibland bara som vana.
På sitt skrivbord i det lilla kontoret ovanför frisersalongen ligger alltid tre saker: en flaska bourbon med en etikett som delvis lossnat, ett fotografi av hans gamla regementskamrat Eddie Malone (den enda han inte lyckades få hem), och en anteckningsbok med repad svart pärm där han samlar både fallanteckningar och små, oförklarliga notiser.
Jack har svårt för auktoriteter och en ännu svårare relation till sömn. Han håller sig igång med kaffe, cigaretter och ett märkligt behov av att se saker till sitt slut, även när klienten redan gett upp. Han har en moral, men den är kantstött, en slags trött heder: Man gör det rätta när man kan, och försöker leva med resten.
När det gäller vänner har han få, men de han har litar på honom med sina liv.
På Arkham Police Department finns ett par kontakter som ibland tipsar honom om jobb eller varnar honom när något luktar för mycket problem.
Hans vardag är enkel: kaffe på Velma’s Diner vid åttatiden, dagens första cigarett på vägen till kontoret, och ibland en kvällspromenad längs Miskatonic River när han inte står ut med tanken på att gå hem till den tysta lägenheten.
