En formgivares syn på det hela ...
Jag väntade lite med att delge er mina synpunkter eftersom jag först ville se vad andra forumiter tycker.
Nåväl: I min hylla samsas snygga, mediokra och fula spel sida vid sida.
Jag lägger (förmodligen tvärtemot vad många skulle gissat) ingen större vikt vid snyggheten vid inköp av spel. Däremot förbehåller jag mig rätten att bitcha som fan om den klantskalle som »formgivit« t.ex. From Stone to Steel eller LotR RPG.
Vad som däremot påverkar mig är huruvida produkten är väl formgiven eller inte.
Vadå? Är inte »väl formgiven« detsamma som »snygg«? undrar vän av ordning.
Nä, inte nödvändigtvis. Att något är väl formgivet betyder helt enkelt att den som utformat produkten vet vad han eller hon sysslar med. Ett gediget hantverk helt enkelt. Läsligt, strukturerat, lagom stora marginaler, lätt att finna det man söker, tydliga rubriknivåer etc.
Om det sedan är snyggt eller ej är upp till betraktaren att avgöra. (Det är troligare att det blir snyggt om ett proffs har gjort det, men det är inte säkert. Se bara på Lotr RPG: på det hela taget snyggt – men väldigt illa fomgivet.)
Det fanns för många år sedan en tidning som hette Ray Gun (formgiven av David Carson) som behandlade texten som grafiska element. Olika spalter kunde ha olika färg, typsnitten kunde vara olika/svårläsliga/helt flippade, rubrikerna kunde vara spegelvända … vad som helst bara det såg snyggt ut som en helhet. Jag hajade aldrig vad som var så speciellt (trots att alla som sysslade med design förväntades säga »ahh« och »ohh« varje gång ett nytt nummer utkom); det gick ju inte att läsa skiten!
Det finns något som vi som pysslar med sånt här kallar »osynlig typografi« (tillämpas oftast vid boksättning). I enkelhet innebär det att om du inte lägger märke till formgivningen så är den perfekt. Allt du lägger märke till drar din uppmärksamhet från innehållet, vare sig det är snyggt eller fult.
Kanske inte helt tillämpbart vid formgivning av rollspel (som ju sällan är gjorda för att sträckläsas) men definitivt värt att tänka på.
