Nekromanti Små magiska föremål

Feuflux

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,248
Location
Linköping
Kom inte på nån bättre rubrik än det där... nåja, det jag tänkte fråga om är hur många magiska föremål som florerar i era äventyr. Jag menar nu inte Bastardsvärd med +2T6 i extra ELDskada eller sådana grejer utan små/dåliga (eller vad man nu ska kalla det) magiska föremål som inte är speciellt bra utan mer ger en magisk stämning till äventyret. Spelarna får gärna tro att de kommit över värsta jättemagiska artefakten...

Ex:[color:red]Armband</font color=red> som ger +2CL på bågskytte.
[color:red]Självlysande amulett</font color=red> att använda som "ficklampa" när det är mörkt (kan ge mig fasen på att jag fått den härifrån nånstans).
[color:red]Stövlar</font color=red> som kan gå på vatten om det inte är mer än 4 meter djupt. Kan kanske ha någon negativ effekt som "kan inte gå på gräs", då måste man ta av dom?
osv.

Jag funderar på att slänga in en del sådana här saker så förutom att få reda på hur ni andra gör tar jag gärna emot roliga förslag (kommer användas inom DoD4 om det spelar nån roll) på magiska föremål av detta slag.

Den som kommer på det bästa förslaget får bestämma min signatur i en vecka! /images/icons/smile.gif
(Iofs har vi ingen domare...)
 
Aha, ett ihopvikbart pentagram, komplett med svarta ljus i gotiska kandelabrar, tillsätt bara vatten!! /images/icons/clever.gif
 
Magiska föremål är skojsens!

Ojojoj, jag älskar magiska gadgets och skruvar gärna upp andelen sådana rätt rejält när jag får göra min egen tolkning av någon rollspelsvärld. I Chronopia passar det texempel alldeles utmärkt med att nästan varannan rollperson har ett eller annat magiskt föremål på sig.

Jag gillar inte magiska vapen/rustningar som bara är förbättrade versioner av vanliga vapen/rustningar, sån't trams tycker jag är koboldigt och helt ointressant, nä, roligast blir de magiska attiraljerna när de har lite nackdelar också, så att man kan ha användning av en vanlig, oförtrollad version med sig också.

Exempel; en av mina spelare har ett mystiskt, svavelosande svärd som hugger igenom alla döda material som om det vore sprött balsaträ, men det har ingen som helst verkan på levande ting. Det gör det utomordentligt till att hugga igenom portar och lås, medans det är nästintill värdelöst i strid. Man kan hugga sönder folks rustningar med det, men som vapen kan man endast skada motståndaren med det om man slår dem i huvudet med själva -öh- handtaget, eller vad det nu heter.

Att svärdet ryker och spyr ut illaluktande, tjocka gaser så fort man har det framme är inte heller så kul. Det gör att rollpersonen gärna håller sitt svärd i sin tätt åtsittande skida så länge som möjligt, för så fort han tar fram svärdet så kan folk i närheten känna den starka lukten eller se röken som pyser ut från klingan. Dessutom riskerar han också att själv kvävas av dess äckliga avgaser.

En annan rolig sorts mackapärer är de som inte rollpersonerna har riktig koll på hur de fungerar. En av mina spelare hade hittat en mässingstiara som, om den bars av en jungfru, skänkte bäraren en massa god tur. Så löd legenden iaf, i själva verket så gav tiaran förvisso bäraren tur, men den gav också bärarens nära och kära en massa otur. Jag slår alla tärningsslag hemligt när jag spelleder, så det var inte helt tydligt för spelarna vad som försiggick. Efter ett tag började spelarna anmärka på att de ramlade, fumlade och klantade sig lite för mycket för att det skulle vara statistiskt möjligt, och misstankar började så sakteliga rikta sig mot tiaran.

En lustig bieffekt med tiaran var att den gjorde bäraren och alla i bärarens närhet mer... sensuella och -öh- "brunstiga", och det var givetvis en sorts mekanism för att jungfrun som hade artefakten i sin ägo inte skulle kunna bruka dess kraft hur länge som helst. Ju längre tid hon bar tiaran, ju starkare blev åtrån efter fysiskt umgänge för både henne och männen i hennes närhet. Det ledde till ett par mycket roliga och förbryllande spelsessioner innan spelarna fattade vad som var i görningen.

En annan klassiker var den vita sammetshandsken som spelarna tog ifrån en läskig lönnmördare. Det var en ypperlig artefakt som gav användaren + 4 i CL på allting som användaren gjorde med handen som bar handsken (och det var en vänsterhandske, så det var en artefakt bäst lämpad för just vänsterhänta). Plötsligt blev man en grym fäktare, ficktjuv, speleman och mästare på alla möjliga sorters aktiviteter. För varje gång man använde sammetshandsken kände man dock hur den liksom satt åt stramare och tightare runt ens hand. När man skulle dra av den kunde det göra rejält ont i armen och handsken slet med sig skinn från handen. Det blödde och gjorde rejält ont, men så länge man hade handsken på sig var det ingen fara.

Om man hade handsken på när man gick och lade sig drömde man otäcka mardrömmar om att alla ens fiender kom och höll fast en medans ens dödsfiende svedde ens vänstra handflata med en otäck eldgaffel. Man vaknade och mådde skitdåligt och kunde inte koncentrera sig på hela dagen. Det blev en balansgång; antingen tog man av sig handsken varje natt och försökte använda den måttligt under dagarna (för använde man den ofta så slet den sönder nästan hela armen när man skulle ta av sig den) eller så hade man handsken på sig jämt och ständigt.

I början vågade inte spelaren ha handsken på sig under nätterna så ofta, men med tiden så blev mardrömmarna mildare och rollpersonen började ha på sig handsken i allt längre och längre tidsperioder. Till slut satt handsken så fastnaglad vid armen att man inte kunde få loss den, men rollpersonen tyckte då att det var lika bra att ha den på sig för gott. Att bränna bort handsken kändes dumt, så man lät den vara kvar.

En natt drömmer rollpersonen om att han återigen överrumplas i hemmet av alla hans fiender, men den här gången så har han handsken på sig i drömmen, och nu så lyckas han bekämpa motståndarna och dödar dem alla en efter en. När rollpersonen vaknar tänker spelaren att han klarat alla prövningar och nu bara har handsken som en enda fin bonus utan några dåliga bieffekter. Han berättar de glada nyheterna för kompisarna och de blir också lättade. Så fort rollpersonen hamnar i strid dock, så märker han att handen inte lyder honom utan har blivit ond och anfaller kompisarna istället. Det blev lite för mycket "Evil Dead" kanske, men på något konstigt sätt kändes det ändå som en ny och fräsch spelupplevelse. De högg av armen och den kröp iväg, osv, när de hade "dödat" handen genom att spetsa den på ett spjut drog man av sammetshandsken. Till sin förfaselse märkte de att köttet innanför handsken hade ruttnat ihop totalt och kryllade nu av hundratals äckliga maggotar, pälsängrar och likmaskar...

Läbbigt. Jag har fler magiska pryttlar att berätta om; den förtrollade narrkåpan som gjorde att man blev betrodd så fort man ljög, men misstroddes när man talade sanning, till exempel, eller enhörningstatueringen som manade alla människor man stötte på till underkastelse men som också gradvis gjorde den tatuerade mer självisk, arrogant och samhällsfrånvänd. Eller bla bla blaj bla bla bla (drar fler och fler exempel tills ingen orkar lyssna längre)

/Rising
som verkligen gillar förtrollade prylar
 
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Kom inte på nån bättre rubrik än det där... nåja, det jag tänkte fråga om är hur många magiska föremål som florerar i era äventyr. Jag menar nu inte Bastardsvärd med +2T6 i extra ELDskada eller sådana grejer utan små/dåliga (eller vad man nu ska kalla det) magiska föremål som inte är speciellt bra utan mer ger en magisk stämning till äventyret. Spelarna får gärna tro att de kommit över värsta jättemagiska artefakten...

<hr></blockquote>



Själv föredrar jag att spela och Spelleda i en lågmagisk miljö. För tillfället spelar jag Viking... inte mycket magi där. Tycker det är minst lika roligt där. Dessutom så är det lärorikt då vi har en utbildad arekeolog som SL.


/Honken.
 
Re: Magiska föremål är skojsens!

Håhå. Det där var ju riktigt roliga tingestar. Posta gärna fler. Påminner om Dorain Grays porträtt. Gillar verkligen saker som har en mörk baksida (vilket passar särdeles utmärkt till Chronopia IMM).Svartgodsen har ju lite samma princip. Man får en bra förmåg men i gengäld blir man mer mottaglig för De Hängivnas propaganda. När jag tänker efter har jag själv haft en liknande pryl i EDD. Det var en röd helrustning med bra abs. och nån magisk förmåga som jag stulit från en vampyrgreve. Problemet var var att den inte gick att ta av och att den gradvis förvandlade den gode Kapten Berg (ja, så hette rollpersonen) till en vampyr.

Fler förslag på magiska föremål med bieffekter:

En högintelligent och talande hatt (Harry Potter vetni) som envisas med att ständigt dra usla vitsar i tid och otid.

En djurmask som gör att den som klär sig i den kan tala med djuret masken föreställer. Nackdelen är att masken också gör att djuret blir oerhört sexuellt attraherad av bäraren.

Små, krokiga, gula och ätbara saker som är goda och bra på alla sätt och vis förutom att de lämnar en flottig hinna på fingrarna som göra att det är omöjligt att utföra några handlingar med händerna.

/Mats, slirandes på tangentbordet.
 
Givetvis kan jag inte komma upp i samma klass som Rising :-), men jag kan bidra med min favorit i klassen magiska föremål som inte gör spelarna odödliga.

Det är egneligen två prylar. Den första (och viktigaste) är en kista som i själva verket är en portal in i en annan värld. Denna värld var i början helt tom, men med tiden så har spelarna dumpat en hel massa saker dit.
Då jag kom på kistan så stod jag inför problemet att den antigen skulle vara stor och klumpig, eller så skulle den vara så liten att man hade svårt att få in saker genom öppningen.
Efter en tids fundering kom jag på den finfina idén att samtidigt som jag "ger" kistan åt spelarna (de ärvde den, efter att ha visat sig värdiga osv.) så får de också en magisk säck, som gör att allt som finns i den blir 3 ggr mindre.

De fördelar som hittils blivit upptäckta är:
Oändligt (åtminsotne nästan) lagrinsutrymme.
Billigt alternativ till värdshus.
Skydd mot vädrets makter

Det finns inga direkta nackdelar av att använda kistan (typ att man skulle bli galen), men vissa begräsningar finns det:
Hästar rymms inte in (men man behöver bara en häst)
Antingen måste någon lämna på utsidan eller så måste locket lämnas öppet (vilket inte alls är smart om det regnar).
En viss förändring av tidsuppfattningen.
Man vet inte vad som händer utanför (om den som vaktar kistan får problem (t.ex. rån eller mord) och locket är stängt så är man instängd, och svälter efter en tid ihjäl)


Ett annat magiskt föremål som vi stött på, men som jag inte vet så mycket om eftersom det inte är jag som är SL (Black Dwarf är SL) är en grym tvåhandsyxa som vi tog av en uråldrig vampyr som inte tyckte om att solbada. Det enda vi vet är att yxan har stora magiska krafter, men att man blir konstig om man använder den. Dessutom bevakas den av dvärgen i gruppen, som inte i medvetet tillstånd låter någon annan röra vid den. Den har räddat våra liv några gånger, men den har alltid fört något dåligt med sig då vi använt den.

Det roligaste med magiska föremål är då man inte vet hur de fungerar och vilka bieffekter de har, så att man bara anväder dem då det verkligen behövs. (yxan)
Det kan också blir intressant med föremål som inte förbättrar färdigheter eller påverkar strider, men som sistället tillför själva spelet något. (kistan)


Men som altid då det gäller rollspel så är det bara SL:s och spelarnas fantasi som sätter gränserna för vad som kan ske!
 
Erm..okej, några till:

Hmmm, har jag några fler på lager? Hmm, alla mina magiska prylar är ju inte sådär komplexa. Då skulle på något vis hela balansen i spelet rubbas och allting skulle handla om användandet av enskilda mackapärer. De flesta artefakter i mitt Chronopia är av betydligt lågmäldare slag: Ankelringar som gör att man kan springa jättefort men som berövar en på förmågan att hoppa, texempel (låter inte så kul, men alvflickan som hade ringarna visste inte om detta. Hon snodde en penningpung från en pompös köpman, sedan lubbade hon med lätthet ifrån vakterna men råkade springa in i en återvändsgränd. Hon klättrade upp på hustaket och hade så långt försprång att hon kunde göra det i lugn och ro innan vakterna kommit ikapp henne. Väl uppe på hustaket så lipade hon åt vakterna, kallade dem fikusar osv, innan hon skrattandes skulle hoppa över från det ena hustaket till det andra. -och DÅ märkte hon bieffekten med ankelringarna, med ett fjuttigt jämnfotaskutt och ett grandiost magplask föll hon ner på den hårda betongen och blev omedelbart medvetslös. Det lönar sig att prova ens magiska prylar ordentligt innan man sätter dem i bruk...)

En annan kul liten grej två spelare hade (i gamla DoD) var två identiska silverhalsband som man kallade "telepatismycke". (Okej, lagom originellt, men jag var ju liten då...) Varje tanke som uppstod i ens huvud kunde ens kompis höra, så länge som de båda bar halsbanden och var vända mot varandra. Det var ganska smart. Om de hade rest långt ifrån varandra kunde de börja morgonen med att försöka "pejla" in varandra, genom att vrida sig runt, runt och hela tiden tänka "är du där? hallå?" osv. Det gällde att de båda visste vilken tid på dygnet de skulle utföra denna ritual, för om den ena killen ligger och sover med smycket vänt bort från kompisen så kan ju den andra snurra sig fördärvad utan att få ett enda meddelande att nå fram.

Det där telepatismycket var det nog inte jag som kom på, har jag för mig, men jag använde det en gång till i ett Expertäventyr och där fungerade det på ett kuligt annorlunda sätt: Det här smycket var som ett stort guldäpple, fast ihåligt och tillverkat av spröd förgylld kristrall. Det var väldigt noga att man förvarade smycket ordentligt, eftersom det var så bräckligt. När man höll i smycket kunde man tänka på vem som helst och föreställa sig den personen i huvudet medan man koncentrerade sig på ett meddelande. Problemet var bara det att meddelandet skulle skrivas på ett papper och ges till mig, spelledaren. Jag tog meddelandet och skrev på en ny lapp ett "förvanskat" meddelande som jag sedan gav till spelaren som skulle bli kontaktad. Jag tog bort var åttonde bokstav och gjorde vissa småändringar, typ. Det såg ut som någon fyllskalle hade skrivit meddelandet när det väl nådde fram. Prylen var bara den att varje gång man använde telepatikristallen så började den vibrera och skälva i ens händer och små sprickor började röra sig över dess yta. Alla förstod att man var tvungen att använda kristallen med måtta.

Det roliga var att ju fler sprickor det blev på kristallen, desto knasigare började meddelandena bli. I början hade de varit fullt läsliga, men lite konstiga bara, men allteftersom dess skick försämrades så började vissa fragment från tidigare meddelanden att "stanna kvar" i kristallen. Det var som smuts, och dessa fragment kom med i alla framtida meddelanden. Det blev mycket förbryllande när folk började få meddelanden där namn på fiender som varit döda i flera år började dyka upp igen. Vissa meddelanden var helt absurda och gav mer frågor än svar. Eftersom killen med smycket inte kunde veta hur hans meddelande såg ut när det hade nått mottagaren, så trodde han att allt var lugnt och att kristallen var ett säkert kommunikationssätt.

Nå, det är roligt med förtrollade föremål som saknar uppenbara användningsområden också. I "Krugal Svylses förbannelse" hade ju äventyrarna en karta som var förhäxad och gjorde så att det alltid regnade där man hade kartan. Det skulle man ju faktiskt kunna ha användning av. Det har inspirerat mig mycket.

En av mina spelare hittade en sfärisk sten som var hård och solid, men som vägde mindre än luft och därför flög som en heliumballong. Jag var nyfiken på vad han skulle göra med den, och det enda dom kom på att man kunde använda en sådan till var för att skicka hemliga meddelanden till en flickvän som satt inlåst i ett högt torn och inte fick umgås med simpla människor. (stenen blåste bort till slut) I vanliga fall hade han en påse i ett snöre på sin hjälm och lade stenen i den, så att det såg ut som om han hade en ballong på huvudet. Det tyckte han var roligt. (Det var ganska oseriösa spelsessioner)

Nå, de bästa artefakterna hittar man förstås i Kult. Mitt första stora äventyr hette Candelabra och kretsade kring en mystisk ljusstake med plats för åtta purpurfärgade stearinljus. Varje ljus representerade en sorts väsen som alla bar på varsin del av en stor hemlighet. Tände man ett ljus (och till det krävdes en ganska invecklad ceremoni) så väcktes en av väktarna till liv, släckte man ett ljus (även det var lurigt) så skingrades den väktaren och han försvann. När ett ljus brunnit ner till botten så var väktaren död. Alla väktarna i sig var mycket harmlösa och visade sig som vagt skönjbara spökgestalter som snällt svarade på mystikernas frågor. De var förvirrade och svåra att tala med, men ingen utav dem var hotfulla eller krigiska. Om man däremot råkade tända två ljus åt gången så beblandade sig väsena och blev till en enda varelse, och denna var mycket mer fokuserad och "verklig". Problemet var att när man väl tänt ett ljus så var det lätt hänt att ljusen bredvid det tända ljuset flammade upp och självantändes, och desto fler ljus man tände, desto mer komplett blev väktarens sammanlagda gestalt. Man fick alltså tända ett ljus (och gärna börja med dem på sidorna) och sedan försöka få ut all information man kunde så fort som möjligt, sedan fick man släcka ljuset innan nästa stearinljus börjat flamma till.

Det blev förstås skitläbbigt när en mystiker fick försöka lugna demonen och vinna tid medan de andra förtvivlat såg hur låga efter låga tändes på candelabran under tiden som de febrilt försökte släcka ljusen. Till slut blev det en otäck strid och väktaren skulle precis till att slakta alla rollpersoner då ljus efter ljus brann ner till botten och han blev svagare och svagare. Det betydde också att del efter del av hemligheten gick förlorad, och de få kunskaper man hade lyckats få fram ur de enskilda väktarna räckte inte till mycket. De fick ett par namn på dödsänglar och nefariter, men vad hemligheten egentligen hade handlat om skulle ingen få veta.

(Tyvärr måste jag erkänna att jag inte hade någon egentlig hemlighet utan improviserade det mesta i äventyret. Nåja, om ni ska köra ett liknande äventyr råder jag er att vara bättre förberedda. Äventyret blev ju skitbra, men det hade ju varit roligare för mig som spelledare om jag hade haft en "riktigt" hemlighet i det egentliga äventyret.)

Hoppas det gav lite inspiration.

/Rising
 
Re: Erm..okej, några till:

En av mina spelare hittade en sfärisk sten som var hård och solid, men som vägde mindre än luft och därför flög som en heliumballong. Jag var nyfiken på vad han skulle göra med den, och det enda dom kom på att man kunde använda en sådan till var för att skicka hemliga meddelanden till en flickvän som satt inlåst i ett högt torn och inte fick umgås med simpla människor. (stenen blåste bort till slut) I vanliga fall hade han en påse i ett snöre på sin hjälm och lade stenen i den, så att det såg ut som om han hade en ballong på huvudet. Det tyckte han var roligt. (Det var ganska oseriösa spelsessioner)

Tycker du DET var oseriöst? Hah! Nåja... Jag tyckte det där var jättegulligt, en flygande sten som man kan skicka post till sin flickvän med, det är ju jättepraktiskt. Sen att förvara den som han gjorde är ju snudd på komiskt geni! ^_^
Nåja, det var banne mig en kul grej det. Nu är jag lite gladare.


Storuggla, som skulle döda för att spela med sådarna människor
 
"Kom inte på nån bättre rubrik än det där... nåja, det jag tänkte fråga om är hur många magiska föremål som florerar i era äventyr."

Väldigt få.

Artefakter som finns där "bara för att" eller som materiell belöning är väldigt sällsynta i mina kampanjer. Ofta är det en investering av någon sort - antingen förbaskat lång tid (Eon) eller en bit av magikerns själ (DoD, Pendragon) - och jag har alltid fått en känsla av att det är precis den sortens investering som en magiker inte gör för att få en liten fånig pryl som ger plus på ditten eller datten. Med ett sådant pris på tillverkningen så är det mer troligt att magiska prylar tillverkas för ett mycket specifikt syfte.

Ser man på det ur ett stårymässigt perspektiv så är det faktiskt ytterst sällan som en pryl är magisk "bara för att". Då är syftet än mer uppenbart. Ägget som innehåller den förtrollade svanen fnns där enbart för att hjälten behöver en svan att flyga på för att ta sig över det brinnande fältet. Svärdet i stenen sitter fast ända tills den rättmätige kungen drar ut det ur den, och är således tecken på hans kungavärdighet. Kusanagi no Tsurugi börjar sin bana som ett ballt svärd som Susano-o Mikoto hittar i svansen på en åttahövdad drake, men fortsätter med att rädda prins Yamato undan ett brinnande fält - att Susano-o hittar svärdet är för att prins Yamato ska kunna använda det, ur ett krasst dramatiskt perspektiv.

Och det är huvudsakligen sådana artefakter som jag använder mig av. Jefligt trist ur din synvinkel, men jag tycker om det.
 
"[color:red]Självlysande amulett</font color=red> att använda som "ficklampa" när det är mörkt (kan ge mig fasen på att jag fått den härifrån nånstans)."
Kan vara, eftersom det var jag som kom på den. Antar då att du redan läst tråden som tog upp alla magiska småmojänger för ett tag sedan så jag behöver väl inte hänvisa till den? /images/icons/smile.gif

Jag kan sitta och brainstorma fram några föremål:
Portalfat.. Silvertallrik vars yta där man vanligvis lägger maten är en öppning till ett likadant silverfat. Ytan är lite vattnig (tagit från någon Carl Barks eller Don Rosa-serie)..
Mantel som gör att bäraren kan teleportera sig från en skugga till en annan skugga inom synhåll.. Hmmm, rätt bra när jag tänker efter..
Fakirrep. Repet kan lyfta en ände från backen så långt som repet är.. Repet är fortfarande böjligt och det måste alltid ha kontakt med marken när den "klättrar".. Annars faller den bara ner till backen..
Insektsskrämma.. En vina (lina med något i änden) som, när man svingar den, uppbådar ett ljud som får insekter att fly.. Ett måste i träsklandskap eller i norrland..
Fackla som alltid brinner.. Mer nackdel än fördel.. Jag lovar.. /images/icons/smile.gif
Blanda något föremål med minimagin som finns i Magikerns Handbok eller Magiboxen.. En ring som har Regnskydd t.ex..
Äppelkärnor.. Lägg kärnan i ett kolsvart utrymme och kärnan blir ett äpple.. Rekommenderas inte att massor i byxfickan..

Äh, bara konstiga idéer, rätt bra förmål och inte alls nyttoföremål.. Förslagen är inga som jag själv har använt.. Förresten, facklan har jag nog använt..
Jag föredrar att ha icke-magiska föremål eller växter som är nyttoföremål, som insektsskrämman t.ex., för jag vill ha magin sällsynt så att magin med magin inte försvinner..

/[color:448800]Han</font color=448800> som dock är förtjust i magiska prylar som har båda för- och nackdelar och magiska nyttosaker
 
Några till...

Jag kom på tre prylar till som ja stött på med vår spelgrupp:

Två ringar, en med ett hjärta och en med en dödskalle. Fungerar som besvärjelsen dödslänk (Magikerns handbok eller Maigboxen till DoD). Så att all skada som den som bär hjärtringen får istället skadar den som bär döddskalleringen, ända tills denne dör. Detta fungerar bara om två olika personer har ringarna på sig.
Problemet är att lura någon att ta på sig dödskalleringen, som inte ser så trevlig ut, och som ger ett visst bonus på Upptäcka fara (det är lätt hänt att man får onda aningar då någon försöker få en att sätta ringen på sig).

Den andra saken, som är inne på ungefär samma tema är ett smycke som gör bäraren odödlig. Trevligt kan man ju tänka sig, men det tycker man inte sedan då man egentligen skulle dö, eviga smärtor är inte såå trevligt... (Om ingen vänlig snubbe kommer och tar smycket av en, så att man dör)

Sedan var jag också med och spelade en kampanj där det magiska föremålet inte var otroligt mäktigt, men som vi ändå inte fick någon nytta av.
Plötlsligt en dag då vi spatserade i skogen (vi var ute på någon form av uppdrag) hittade vi ett lik, men vi hittade ingen förklaring till hur personen hade dött. Taktiska som vi var tog vi dock personens utrustning, för att sälja i närmaste stad. Efter en tid visade det sig att korpnäbben som vi hade tagit från liket levde ett eget liv. Dagen efter att vi hade sålt den hittade vi den i våra packningar igen, det var ingen skillnad vad vi gjorde så kom den tillbaka till oss. Efter en tid började den också sabotera för oss i kniviga situationer.
På något sätt fick vi veta att yxan måste släppas ner i en magisk flod för att den skulle sluta "terrorisera" oss.
Slutligen visade det sig att det var en demon bunden i yxan, som släpptes fri då yxan doppades i vattnet. Och ni vet ju hur dåligt morgonhumör instängda demoner kan ha.
Ingen av oss överlevde :-(
 
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

"Självlysande amulett att använda som "ficklampa" när det är mörkt (kan ge mig fasen på att jag fått den härifrån nånstans)."
Kan vara, eftersom det var jag som kom på den. Antar då att du redan läst tråden som tog upp alla magiska småmojänger för ett tag sedan så jag behöver väl inte hänvisa till den? <http://forum.rollspel.nu/images/icons/smile.gif>

<hr></blockquote>



Jag letade efter den tråden men hittade den inte.../images/icons/sad.gif Detta kan bero på flera saker:
1. Jag letade inte så noga.
2. Jag är blind (eller var det just då iaf)
3. Den står inte att finna i sökfunktionen.
Jag får göra en insats igen, men ser du den så tala om det för mig.
 
Re: Erm..okej, några till:

En sak som jag undrar över är hur du gör för att komma ihåg alla magiska föremål. Ett av de vanligaste misstagen som vi brukar göra är att vi glömmer bort föremålen och deras effekter om de inte är väldigt betydelsefulla. Jag minns en magisk medaljong som kunde förutspå vädret, men bara när SL kom på det, vilket brukade vara två minuter innan en snöstorm eller något i den stilen. Dessutom kan det lätt leda till en del otrevlig överaskningar för SL om han inte håller koll på vilka magiska grunkor han delat ut och vilka effekter de har. Jag minns en slutstrid till gamla Drakar och Demoner som verkligen slutade illa bara för att vår Sl glömt att vi hittat en ring som kunde lägga effekten "Blända" en gång om dagen. Man märkte verkligen hur han byggt upp hela slutstriden väldigt omsorgsfullt. Vi skulle möta våra egna spegelbilder samtidigt som storskurken stod och fnittrade elakt och lade en massa otäck magi. Tyvärr för SL så varade striden i ungefär två sekunder eftersom vi bara bländade honom och sedan högg av honom benet. Sällan har vi kännt oss så smarta./images/icons/smile.gif
 
Re: Erm..okej, några till:

"En sak som jag undrar över är hur du gör för att komma ihåg alla magiska föremål."

Mmmm, förr i tiden brukade jag glömma en del prylar själv. Oftast brukar det här vara ett problem när man kör med en gammal rollperson med en ny spelledare. Det gjorde vi ofta innan, och då var det lätt hänt att någon hade en magisk mojäng som blev alldeles för bra bara för att den nye spelledaren inte kände till de hemliga nackdelarna med grejen.

Idag har jag ett spelledarblad för var och en av rollpersonerna. Där skriver jag allt som är hemligt för dem, och annan typisk information som jag kan komma att ha användning för. Deras värden i Lyssna, Upptäcka fara och andra färdigheter som jag kan vilja slå för utan att be om att få se på deras rollformulär, exempelvis. På detta blad hamnar också information om magiska saker, relationer med slp och liknande.

Detta hör ju på många sätt till äventyret, så jag vill veta vilka rollpersoner de ska spela med i förväg så att jag kan plugga in mina spelledarblad i lugn och ro samtidigt som jag förbereder allt annat i äventyret.

Det är en metod som fungerar. När det gäller ringar och smycken som bara kan användas en gång om dagen och liknande tycker jag dock att spelarna själva skall veta vad som gäller för deras prylar så att de hjälper till att hålla reda på allting. Då slipper jag tänka på mer än jag behöver.

/Rising
 
En hake ?

Exempel; en av mina spelare har ett mystiskt, svavelosande svärd som hugger igenom alla döda material som om det vore sprött balsaträ, men det har ingen som helst verkan på levande ting. Det gör det utomordentligt till att hugga igenom portar och lås, medans det är nästintill värdelöst i strid. Man kan hugga sönder folks rustningar med det, men som vapen kan man endast skada motståndaren med det om man slår dem i huvudet med själva -öh- handtaget, eller vad det nu heter.

Man kan alltså fullständigt hugga sönder fiendens rustning då? Trevligt. Sen kan ens kompisar komma fram och döda den nu oskyddade fienden.../images/icons/smile.gif
 
Re: En hake ?

"Man kan alltså fullständigt hugga sönder fiendens rustning då? Trevligt. Sen kan ens kompisar komma fram och döda den nu oskyddade fienden..."

Så tänkte mina spelare också, men jag sade så här till dem:

Tänk dig att du har en skyltdocka av solitt stål. Hur mycket du än hugger på den med vanliga vapen så gör du ingen direkt skada på dockan. Så fungerar det här magiska svärdet på levande material. Klä nu dockan med något som vanliga vapen biter på; textiler till exempel. Nu har du så att ditt vapen fungerar på "rustningen" men inte på själva dockan. Hur tror du det går för dich att försöka "hugga bort" kläderna från ståldockan? Det kommer nog ta ett bra tag, va? Visst, varenda hugg förstör ju plagget, men man måste ju forfarande hugga väldigt mycket innan man har "klippt ut" en del som är stor nog för att någon annan ska kunna anfalla det oskyddade området.

Ungefär så blir det. Att hugga sönder en rustning som bara står på ett ställ eller att kapa motståndarens vapen är betydligt enklare. Bara inget levande material är i "vägen" så funkar svärdet galant.

/Rising
 
Re: Erm..okej, några till:

"Idag har jag ett spelledarblad för var och en av rollpersonerna. Där skriver jag allt som är hemligt för dem, och annan typisk information som jag kan komma att ha användning för. Deras värden i Lyssna, Upptäcka fara och andra färdigheter som jag kan vilja slå för utan att be om att få se på deras rollformulär, exempelvis. På detta blad hamnar också information om magiska saker, relationer med slp och liknande."
Har du en för varje RP? Blir inte det väldigt mycket papper att bläddra bland? Själv har jag allt på ett halv A4papper som jag sätter fast på min spelledarskärm..

/[color:448800]Han</font color=448800> som ändå inte använder något som står på sin spelledarskärm
 
The rings

Två ringar, en med ett hjärta och en med en dödskalle. Fungerar som besvärjelsen dödslänk (Magikerns handbok eller Maigboxen till DoD). Så att all skada som den som bär hjärtringen får istället skadar den som bär döddskalleringen, ända tills denne dör. Detta fungerar bara om två olika personer har ringarna på sig.
Problemet är att lura någon att ta på sig dödskalleringen, som inte ser så trevlig ut, och som ger ett visst bonus på Upptäcka fara (det är lätt hänt att man får onda aningar då någon försöker få en att sätta ringen på sig).

Hittar inte Dödslänk så antar att det är i handboken den beskrivs (har bara boxen), men det spelar ingen roll, idén går fram. Gillar idén men den som har den "goda" ringen på sig vill troligtvis ha bra koll på den "onda" ringen så problemet borde ju också vara att få på ringen på nån som inte reser iväg från RP:na och råkar dö.... då blir ju artefakten rätt kass/inaktiv. /images/icons/smile.gif
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top