Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Illern said:
Jag har läst några böcker om magi i olika medelhavskulturer som varit lite lagom djuplodande och tillvänt skrivna och magi har ibland lite överlapp till alkemi I ämnen och procedurer. Klart inspirerande för rollspel för att göra det roligare än 'a' boltar'ej.

Det är inte någon som har något boktips kring alkemi under renässansen, främst kring Medelhavet? Eller för all del antiken, antiken går alltid bra.
Click to expand...
Alkemins historia är rätt ny och samlar åtskilliga forskare som diskuterar åtskilliga olika dimensioner av alkemins historia. Eftersom den är utgiven på Stolpe förlag har såklart dilettanten Kurt Almqvist lurat till sig ett kapitel med ovetenskapligt jungiansk blaha vars utsagor dessutom motsägs av åtskilliga av de andra bidragen, men det är ju bara att ignorera.
 
Faehrengaust said:
En intressant detalj är dock att det är lite mindre känt än nazisternas experiment och skälet till det är att USA valde att ge de japanska forskarna immunitet i utbyte mot forskningsresultat. Dessutom mörkade USA länge hela enhetens existens samtidigt som Sovjetunionen (som var de som invaderade området där de hade sin huvudanläggningen) faktiskt dömde flera av officerarna som de fångade.
Click to expand...
Det visade sig dock att de varit så kassa att till skillnad från tyskarnas var deras resultat helt värdelösa.

(Det finns för övrigt en Warren Ellis-Hellblazer som handlar om det.)
 
Chopins är platåskor som kunde nå extrema höjder. De förekom i flera länder, men nådde sin höjdpunkt i Venedig under 1500- och början av 1600-talet.

De flesta bevarade skor är "bara" ca 10 cm höga, men det finns exemplar som når upp till 50 cm (så en kvinna på 160 cm blir 210 cm)!

Från början kan dessa skor ha haft en praktisk betydelse - de höll de fina damernas klänningar torra när de gick på de slaskiga gatorna. Men de utvecklades snabbt till statussymboler - ju högre skor, desto högre status.

Detta ledde till flera intressanta följder:
  • Det blev svårt att gå vilket gjorde att damen i fråga behövde tjänare som hjälpte henne vilket i sin tur ledde till att det blev status att ha tjänare som hjälpte en att gå
  • När skorna blev högre så kunde klänningarna göras längre vilket krävde mer tyg vilket i sin tur höjde statusen eftersom tyg var dyrt
  • Kurtisaner började kopiera de höga skorna, så de var kurtisaner och fina damer som hade dem och det var svårt att skilja de två grupperna
  • Målningar kom att visa märkligt långa damer
  • I vissa sociala tillställningar så kunde damerna torna över alla männen
De Venetianska skorna doldes normalt under kjolen, men i Spanien hade man en variant (i kork och dekorerade) som skulle visas.

Det verkar råda lite delade meningar om hur väl det gick att gå i dem. Någon historisk källa säger att damerna blev klumpiga medan någon annan säger att man med träning kunde gå elegant och dansa. Kanske är det en träningsfråga?

Modet måste ha tett sig rätt märkligt för någon som kom utifrån.

---

I rollspel kan det vara en intressant kulturell markör. Om rollpersonerna kommer från ett annat område så kan det ju även vara så att de faktiskt får för sig att kvinnorna i den här kulturen är väldigt långa - i alla fall de adliga.

1786081198489.png
 
Faehrengaust said:
Chopins är platåskor som kunde nå extrema höjder. De förekom i flera länder, men nådde sin höjdpunkt i Venedig under 1500- och början av 1600-talet.

De flesta bevarade skor är "bara" ca 10 cm höga, men det finns exemplar som når upp till 50 cm (så en kvinna på 160 cm blir 210 cm)!

Från början kan dessa skor ha haft en praktisk betydelse - de höll de fina damernas klänningar torra när de gick på de slaskiga gatorna. Men de utvecklades snabbt till statussymboler - ju högre skor, desto högre status.

Detta ledde till flera intressanta följder:
  • Det blev svårt att gå vilket gjorde att damen i fråga behövde tjänare som hjälpte henne vilket i sin tur ledde till att det blev status att ha tjänare som hjälpte en att gå
  • När skorna blev högre så kunde klänningarna göras längre vilket krävde mer tyg vilket i sin tur höjde statusen eftersom tyg var dyrt
  • Kurtisaner började kopiera de höga skorna, så de var kurtisaner och fina damer som hade dem och det var svårt att skilja de två grupperna
  • Målningar kom att visa märkligt långa damer
  • I vissa sociala tillställningar så kunde damerna torna över alla männen
De Venetianska skorna doldes normalt under kjolen, men i Spanien hade man en variant (i kork och dekorerade) som skulle visas.

Det verkar råda lite delade meningar om hur väl det gick att gå i dem. Någon historisk källa säger att damerna blev klumpiga medan någon annan säger att man med träning kunde gå elegant och dansa. Kanske är det en träningsfråga?

Modet måste ha tett sig rätt märkligt för någon som kom utifrån.

---

I rollspel kan det vara en intressant kulturell markör. Om rollpersonerna kommer från ett annat område så kan det ju även vara så att de faktiskt får för sig att kvinnorna i den här kulturen är väldigt långa - i alla fall de adliga.

View attachment 32139
Click to expand...
Det vore intressant med en kultur där detta dras till någon ännu värre extrem, så att adelsdamerna går på tre meter höga styltor.
 
Gurgeh said:
Det vore intressant med en kultur där detta dras till någon ännu värre extrem, så att adelsdamerna går på tre meter höga styltor.
Click to expand...

Tänkte också på det. Kommer ihåg ett tillfälle för många år sedan när vi besökte Kolmården och det fanns artister där som gick omkring med långa styltor och kjolar/byxor som gömde dem. Dottern som var rätt liten blev helt fascinerad eftersom hon inte kunde förstå att det var just styltor. Jag tyckte det var estetiskt väldigt intressant och de kunde ju verkligen ta jättekliv med styltorna.

Ett alternativ är ett folk som lever i en miljö där man inte kan gå på marken (träsk, vatten, värme, syra, farliga insekter, etc.) vilket gör att alla går på styltor. Och husen kan vara byggda på pålar vilket ju är relativt vanligt. Kan bli en intressant miljö för rollpersoner som inte är vana med styltor.
 
Faehrengaust said:
Kurtisaner började kopiera de höga skorna, så de var kurtisaner och fina damer som hade dem och det var svårt att skilja de två grupperna
Click to expand...
Sånt här tycker jag är lite kul, och ganska konkret spelbart.

Inspirerad av Ellen Kushners Swordspoint så har klottrade jag in i en minisetting att även de fattiga i staden vid havet gör sitt bästa för att klä sig extravagant, och har man inte lokalkännedom så är det svårt att läsa av status på folk vid första anblicken.
 
Faehrengaust said:
Tänkte också på det. Kommer ihåg ett tillfälle för många år sedan när vi besökte Kolmården och det fanns artister där som gick omkring med långa styltor och kjolar/byxor som gömde dem. Dottern som var rätt liten blev helt fascinerad eftersom hon inte kunde förstå att det var just styltor. Jag tyckte det var estetiskt väldigt intressant och de kunde ju verkligen ta jättekliv med styltorna.

Ett alternativ är ett folk som lever i en miljö där man inte kan gå på marken (träsk, vatten, värme, syra, farliga insekter, etc.) vilket gör att alla går på styltor. Och husen kan vara byggda på pålar vilket ju är relativt vanligt. Kan bli en intressant miljö för rollpersoner som inte är vana med styltor.
Click to expand...
Det gjorde till exempel fåraherdarna i Les Landes i sydvästra Frankrike.
1786091030459.png
 
Faehrengaust said:
Intressant! Men vet du varför?
Click to expand...
Så vitt jag förstått för att de rörde sig mycket över sankmarker och marskland och styltorna erbjöd ett bra sätt att navigera det. Nuförtiden är Les Landes mestadels skog, framför allt väldiga tallplanteringar, men det genomfördes framför allt på 1800-talet. Överlag är området ett rätt tydligt exempel på hur människan omformat naturen. De tidiga urskogarna fälldes under medeltiden för virke och för att öppna betesmark för får, vilket skapade väldiga sanka hedar ("le désert landais"). Sedan, när fårskötseln blev mindre lönsam, planterade man mängder med tall som sedermera, i vår eldfängda tid, visat sig oerhört känslig för skogsbränder.
 
Svarte Faraonen said:
Så vitt jag förstått för att de rörde sig mycket över sankmarker och marskland och styltorna erbjöd ett bra sätt att navigera det. Nuförtiden är Les Landes mestadels skog, framför allt väldiga tallplanteringar, men det genomfördes framför allt på 1800-talet. Överlag är området ett rätt tydligt exempel på hur människan omformat naturen. De tidiga urskogarna fälldes under medeltiden för virke och för att öppna betesmark för får, vilket skapade väldiga sanka hedar ("le désert landais"). Sedan, när fårskötseln blev mindre lönsam, planterade man mängder med tall som sedermera, i vår eldfängda tid, visat sig oerhört känslig för skogsbränder.
Click to expand...

Funderade först på om det kunde vara att de skulle se fåren bättre eftersom landskapet ser så flackt ut.

Smart att ha tre styltor så att de kan vila genom att skapa en improviserad pall. Den tredje skulle kunna vara en kombination av ett spjut och en stylta. Då får vi något som rollpersonerna även kan slåss emot :)

Eller om de levde i grunt vatten/träsk så skulle den tredje styltan kunna vara en kombination av en harpun och stylta så att de kan använda den för att fånga fisk och andra smådjur.

Hmm, vore ballt med bågskyttar på styltor. De skulle få en hög skjutplattform.

Går att göra mycket med det här känner jag...

---

Sökte vidare lite och hittade "STILTS AND STILT-WALKING." av M. GUYOT-DAUBES.

Där står det bland annat att:

SYLVAIN DORNON, a stilt-walker of the Landes, left Paris on the 12th of March, 1891, for Moscow, and reached the end of his journey after fifty-eight days of walking. This long walk on stilts was a subject of wonder, not to the Russians only, to whom this method of locomotion was unknown, but to Dornon's own countrymen as well.
Click to expand...

Paris till Moskva är enligt Google maps 2 855 km på moderna vägar. Det lär ha varit längre på den tiden, men även på de moderna vägarna så skulle det betyda ca 50 km per dag. Med tanke på att sträckan antagligen blev mycket längre och vägarna var usla så är det jäkligt imponerande.

Enligt artikeln så fanns det många tävlingar och upptåg av olika slag med styltor.

1786094456993.png
 
Franz Helm (ca 1500 - 1567) var från början en låssmed men blev senare artilleri-/krutmästare. Han skrev så småningom en bok - Buch von den probierten Künsten (Boken om de beprövade konsterna) som var en bra instruktionsbok inom artilleri och sprängteknik. Den innehöll dock även ett par lite mer spektakulära idéer.

Katten: En tanke Franz hade var att om man belägrade en stad så skulle man fånga en katt som bodde i staden. Sen skulle man fästa en brandsats på katten, antända den och släppa den. Franz tänkte sig att katten skulle försöka ta sig tillbaka till sitt hem och gömma sig bland exempelvis hö eller andra lättantändliga material och därmed starta brand/bränder i staden.

Fågeln: Samma sak tänkte han med fåglar som bodde i staden.

Vi vet inte om idéerna testades. Det kan ju verka helt stolligt, men amerikanarna hade faktiskt liknande tankar under andra världskriget med duvor och fladdermöss mot japaner. Dessa idéer testades med viss framgång men experimenten övergavs ändå eftersom man började få andra sätt att styra bomber på.

1786120976057.png
---

Detta är ju dock något som absolut skulle kunna fungera i någon rollspels-kontext, t.ex. fånga en av nekromantikerns odöda tjänare och häng på en sprängladdning.
 
Finns det inte apokryfiska uppgifter om att vikingarna ska ha använt sig av liknande krigslister, t ex under belägringen av Paris? Eller minns jag helt fel?
 
Theo said:
Finns det inte apokryfiska uppgifter om att vikingarna ska ha använt sig av liknande krigslister, t ex under belägringen av Paris? Eller minns jag helt fel?
Click to expand...

Det känner jag inte till. Har läst rätt mycket om vikingarnas krig men inte stött på något dylikt - men det kan vara något jag missat, så det vore kul att höra mer.

Däremot så använde vikingarna brinnande skepp vid flertal tillfällen och även vid Paris men det misslyckades.

Däremot har brinnande grisar använts mot elefanter (det är rätt bra belagt), brinnande oxar och rävar, hundar med sprängladdningar mot stridsvagnar och explosiva råttor.

Sen finns berättelsen om Furstinnan Olga som brände en hel stad med duvor och sparvar. Det är dock antagligen en myt.
 
Faehrengaust said:
Däremot har brinnande grisar använts mot elefanter (det är rätt bra belagt), brinnande oxar och rävar, hundar med sprängladdningar mot stridsvagnar och explosiva råttor.
Click to expand...
Inte historisk fakta men: svinfolket i Hordes figurspelet har något liknande och då har de (likt flera andra av deras trupper) regeln "Bacon" som innebär att när de dör får svinfolk nära dem plus i att läka eftersom de har tillgång till kött redo att ätas.
 
Det har funnits många olika Rådare/Rån.
  • Skogsrå
  • Bergsrå
  • Sjörå
  • Havsrå
  • Källrå
  • Forsrå
  • Vattenrå
  • Landrå
  • Gruvrå
  • Gårdsrå (föregångare till tomten)
  • Tomtrå
  • Ladugårdsrå/lagårdsrå
  • Husrå
  • Kvarnrå
  • Sågrå
  • Skeppsrå
  • Kyrkrå/kyrkorå
Det finns också exempel på Rån över andra områden, men som inte är namngivna:
  • En holme
  • En borg
Några som verkar vara lite mer moderna efterkonstruktioner, men som mycket väl kan ha funnits:
  • Kyrkogårdsrå - lite osäkert om det är helt belagt i källorna
  • Slottsrå - bara i John Bauers målningar?
  • Vägrå - förekommer i moderna böcker om magi/trolldom
  • Skattrå - inget "riktigt" rå från äldre källor utan en beteckning på väktare av skatt
Det är lätt att tänka sig att Rådare hör till naturen till - Skogsrå, Sjörå, Bergsrå, etc - men så är inte alls fallet, de förekommer lika mycket i bebyggelse.

Sedan finns det egentligen en massa olika namn på Rån, t.ex. kan Skogsrå också heta Skogsnuvan, Skogstippan, Skogsfrun, Skogsjungrun, Skogskäringen, Rånda, Bästa, Talle-Maja, etc. Det sistnämnda är ett exempel på en flora av lokala traditioner där det lokala Skogsrået blir till en person med ett namn.

Det finns även begrepp som Rådrottning, Rågubbe och Råkammare (i en berättelse så är det i en kyrktorn där Kyrkrået bor).

Egentligen så fanns Rådare antagligen i princip överallt. Kategoriseringen är nog mer ett modernt påfund. Rådare råder över platsen. Människor som vistas där bör visa respekt för rådarna.

---

Rollspel: Rådare går alltså att använda mycket mer brett än bara Skogsrået som förför (manliga) äventyrare.

Jag har använt mig mycket av Rådare i mina världar. De är generellt neutrala väktare över platser, men om området blir besudlat så blir även rådaren besudlad (de är kopplade) - och då kan äventyr gå ut på att få bort besudlingen eller att förgöra rådaren (vilket oftast inte kan göras med bara våld utan man måste klura ut Rådarens band till platsen).

Skälet till att jag gillar Rådare är för att de kan vara rätt mäktiga, men väldigt lokalt förankrade. Ex: Om ett gårdsrå har blivit besudlat så kan gården förvandlas till en skräckfylld plats. Men, gården kan fortfarande ligga i en by och byborna bara undviker den - men de skulle så klart gärna bli av med Rået så att gården/området kan börja användas igen. Så äventyrarna kan välja att hjälpa byborna eller så har de ett annat skäl att ta sig in i gården - sökande efter en ledtråd som antagligen är kopplat till hur rået blev besudlat. Även om Rådaren är ett kraftfullt väsen för rollpersonerna att tampas med så påverkar det inte omvärlden nämnvärt.
 
Faehrengaust said:
Det har funnits många olika Rådare/Rån.
  • Skogsrå
  • Bergsrå
  • Sjörå
  • Havsrå
  • Källrå
  • Forsrå
  • Vattenrå
  • Landrå
  • Gruvrå
  • Gårdsrå (föregångare till tomten)
  • Tomtrå
  • Ladugårdsrå/lagårdsrå
  • Husrå
  • Kvarnrå
  • Sågrå
  • Skeppsrå
  • Kyrkrå/kyrkorå
Det finns också exempel på Rån över andra områden, men som inte är namngivna:
  • En holme
  • En borg
Några som verkar vara lite mer moderna efterkonstruktioner, men som mycket väl kan ha funnits:
  • Kyrkogårdsrå - lite osäkert om det är helt belagt i källorna
  • Slottsrå - bara i John Bauers målningar?
  • Vägrå - förekommer i moderna böcker om magi/trolldom
  • Skattrå - inget "riktigt" rå från äldre källor utan en beteckning på väktare av skatt
Det är lätt att tänka sig att Rådare hör till naturen till - Skogsrå, Sjörå, Bergsrå, etc - men så är inte alls fallet, de förekommer lika mycket i bebyggelse.

Sedan finns det egentligen en massa olika namn på Rån, t.ex. kan Skogsrå också heta Skogsnuvan, Skogstippan, Skogsfrun, Skogsjungrun, Skogskäringen, Rånda, Bästa, Talle-Maja, etc. Det sistnämnda är ett exempel på en flora av lokala traditioner där det lokala Skogsrået blir till en person med ett namn.

Det finns även begrepp som Rådrottning, Rågubbe och Råkammare (i en berättelse så är det i en kyrktorn där Kyrkrået bor).

Egentligen så fanns Rådare antagligen i princip överallt. Kategoriseringen är nog mer ett modernt påfund. Rådare råder över platsen. Människor som vistas där bör visa respekt för rådarna.

---

Rollspel: Rådare går alltså att använda mycket mer brett än bara Skogsrået som förför (manliga) äventyrare.

Jag har använt mig mycket av Rådare i mina världar. De är generellt neutrala väktare över platser, men om området blir besudlat så blir även rådaren besudlad (de är kopplade) - och då kan äventyr gå ut på att få bort besudlingen eller att förgöra rådaren (vilket oftast inte kan göras med bara våld utan man måste klura ut Rådarens band till platsen).

Skälet till att jag gillar Rådare är för att de kan vara rätt mäktiga, men väldigt lokalt förankrade. Ex: Om ett gårdsrå har blivit besudlat så kan gården förvandlas till en skräckfylld plats. Men, gården kan fortfarande ligga i en by och byborna bara undviker den - men de skulle så klart gärna bli av med Rået så att gården/området kan börja användas igen. Så äventyrarna kan välja att hjälpa byborna eller så har de ett annat skäl att ta sig in i gården - sökande efter en ledtråd som antagligen är kopplat till hur rået blev besudlat. Även om Rådaren är ett kraftfullt väsen för rollpersonerna att tampas med så påverkar det inte omvärlden nämnvärt.
Click to expand...
Rå kamp: gruvrået vill sin gruva väll men det inkräktar på skogsråets område och nu har de båda råen börjat ta det personligt och sabotera för varandra.
 
Ett särskilt exempel på en sådan rådare är Hyllemor/Hyllefroa, ett kvinnligt väsen som i Danmark och Skåne bebor fläderträd (hylle* på skånska, hylde på danska). Hon hör särskilt till sådana hylleträd som fungerat som vårdträd för gårdar, och har då mottagit offer och botat sjukdomar – men även slagit folk med sjukdom om de brutit grenar, kissat på trädet eller liknande. Ett liknande väsen i samma område är Askafroa, som bebor askträd. De här föreställningarna har också motsvarigheter i Tyskland, så de skånska varianterna kan väl betraktas som de nordliga utlöparna av en kategori av mer kontinentalgermanska trädandar.

*Den som på väg till Köpenhamn med tåg passerat Hyllie station i Malmö vet nu varifrån namnet kommer.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top