Hum, måste erkänna att det är sällan något jag har träffat på tillsammans med dvärgar så det var inte något jag associera till, men det är en intressant idé.
Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel
- Thread starter Genesis
- Start date
Faehrengaust
Stallpappa
Slaggblock såldes och transporterades inom vissa regioner - dock inte i Sverige eftersom natursten är så vanligt förekommande här. Men, t.ex. i Ruhr-området har det varit en handelsvara. Det har oftast transporterats via järnväg eller fartyg.
Verkar inte har funnits någon riktigt långväga handel med det dock, det är mer regionalt. Från bruksorter till närliggande områden som saknat lättillgängligt natursten.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 11,731
Att slå ihjäl småfåglar var en del av Det stora språnget framåt. Som med allt annat i det blev det ett fiasko när man slog ihjäl insektsätande fåglar, och en del i att tiotals miljoner dog.
Eliminate Sparrows campaign - Wikipedia
Faehrengaust
Stallpappa
Det är sällan i vår värld som vi har verkliga krig mot "monster" (dvs icke-mänskliga sådana), men det finns undatag, t.ex. Emu krigen (1932).
Bakgrund: Australiska veteraner från första världskriget har fått jordområden som belöning. Dessa ligger gränslandet mellan civilisation och vildmark. 1932 vandrar stora flockar med emuer in på områdena - antalet uppskattas till 20 000. De orskar stor skada på odlingarna. Eftersom en del av bönderna är veteraner så föreslår de en lösning: Kulsprutor!
Militärstyrkan: Förvarsministern godkänner ett ingripande med armén. Det är dock bara 3 personer som skickas in med 2 lewis-kulsprutor med 10 000 skott. Bönderna förväntas hjälpa till.
Första operationen: Man söker upp emuerna och öppnar eld, men upptäcker att emuerna inte är lika dumma som soldaterna i första världskriget. Emuerna sprider ut sig. Det blir endast ett fåtal träffar.
Nästa dag försöker man sig på ett bakhåll vid en damm där fåglar samlades för att dricka. Men, inte heller detta gav mer än ett fåtal döda emuer som resultat. Emuerna är snabba och svåra att träffa.
Enligt en tidningsrapport så har nu ca 2000 skott avlossats och resultatet är bara en handfull döda emuer.
Man bestämmer sig för att motorisera styrkorna, dvs man monterar en kulspruta på en lastbil och jagar emuerna. Även detta funkade dock väldigt dåligt eftersom lastbilen inte kunde hålla jämna steg i terrängen och flaket skakade så mycket så att skytten inte kunde sikta. Emuerna var dessutom alldeles för snabba på att ändra riktning.
Efter flera dagars tafatta försök så började pressen göra narr av hela operationen. Den beskrevs i militära termer där emuerna, med gerillataktik, utmålades som den segrande parten. Man diskuterade vem/vilka som skulle få medaljer, etc.
Det slutar med att militären dras tillbaka. Det bedöms att man lyckats döda några tiotal eller högst ett par hundra emuer. Tidningarna utropar emuerna till segrare.
Andra operationen: Bönderna har fortsatta problem och begär nya insatser, så militären får återvända.
Nu lyckas man något bättre. Man håller på en hel månad och jobbar mer systematiskt. Man försöker inte utrota stora flockar på en gång utan man bekämpar mindre grupper åt gången och på kortare avstånd. Men, det är ändå väldigt svårt att uppnå några verkliga resultat.
Det hela slutar med ca 1 000 dödade emuer med ca 10 000 skott. Dvs ungefär 1 dödad emu för varje 10 skott (vilket leder till att det skrivs om de tuffa bepansrade emuerna även om det egentligen rör sig om träffsäkerhet).
Emuerna utropas återigen som segrare eftersom militären inte lyckades med sina mål, ty bönderna fortsätter att ha samma problem.
Efterspel: Bönderna fortsätter att klaga, men militären vill inte skämma ut sig mer. I stället går man över till att erbjuda skottpengar på emuer så att bönder och jägare ska skjuta av dem. Det visar sig vara mycket effektivare, ty under 6 månader betalas 57 000 belöningar ut (jag tror det var näbben som skulle lämnas in, men jag är osäker).
Slutnot: Detta var inget officielt krig så klart, men det beskrevs så i pressen - både nationellt och internationellt. Det blev satirikernas julafton av det hela.
PS: Enligt flera sidor på nätet så ska "The Great Emu War" bli en film (egentligen finns det redan en riktigt gammal film). Manuset är skrivet av ingen mindre än John Cleese - det kan ju bara bli bra!
Bakgrund: Australiska veteraner från första världskriget har fått jordområden som belöning. Dessa ligger gränslandet mellan civilisation och vildmark. 1932 vandrar stora flockar med emuer in på områdena - antalet uppskattas till 20 000. De orskar stor skada på odlingarna. Eftersom en del av bönderna är veteraner så föreslår de en lösning: Kulsprutor!
Militärstyrkan: Förvarsministern godkänner ett ingripande med armén. Det är dock bara 3 personer som skickas in med 2 lewis-kulsprutor med 10 000 skott. Bönderna förväntas hjälpa till.
Första operationen: Man söker upp emuerna och öppnar eld, men upptäcker att emuerna inte är lika dumma som soldaterna i första världskriget. Emuerna sprider ut sig. Det blir endast ett fåtal träffar.
Nästa dag försöker man sig på ett bakhåll vid en damm där fåglar samlades för att dricka. Men, inte heller detta gav mer än ett fåtal döda emuer som resultat. Emuerna är snabba och svåra att träffa.
Enligt en tidningsrapport så har nu ca 2000 skott avlossats och resultatet är bara en handfull döda emuer.
Man bestämmer sig för att motorisera styrkorna, dvs man monterar en kulspruta på en lastbil och jagar emuerna. Även detta funkade dock väldigt dåligt eftersom lastbilen inte kunde hålla jämna steg i terrängen och flaket skakade så mycket så att skytten inte kunde sikta. Emuerna var dessutom alldeles för snabba på att ändra riktning.
Efter flera dagars tafatta försök så började pressen göra narr av hela operationen. Den beskrevs i militära termer där emuerna, med gerillataktik, utmålades som den segrande parten. Man diskuterade vem/vilka som skulle få medaljer, etc.
Det slutar med att militären dras tillbaka. Det bedöms att man lyckats döda några tiotal eller högst ett par hundra emuer. Tidningarna utropar emuerna till segrare.
Andra operationen: Bönderna har fortsatta problem och begär nya insatser, så militären får återvända.
Nu lyckas man något bättre. Man håller på en hel månad och jobbar mer systematiskt. Man försöker inte utrota stora flockar på en gång utan man bekämpar mindre grupper åt gången och på kortare avstånd. Men, det är ändå väldigt svårt att uppnå några verkliga resultat.
Det hela slutar med ca 1 000 dödade emuer med ca 10 000 skott. Dvs ungefär 1 dödad emu för varje 10 skott (vilket leder till att det skrivs om de tuffa bepansrade emuerna även om det egentligen rör sig om träffsäkerhet).
Emuerna utropas återigen som segrare eftersom militären inte lyckades med sina mål, ty bönderna fortsätter att ha samma problem.
Efterspel: Bönderna fortsätter att klaga, men militären vill inte skämma ut sig mer. I stället går man över till att erbjuda skottpengar på emuer så att bönder och jägare ska skjuta av dem. Det visar sig vara mycket effektivare, ty under 6 månader betalas 57 000 belöningar ut (jag tror det var näbben som skulle lämnas in, men jag är osäker).
Slutnot: Detta var inget officielt krig så klart, men det beskrevs så i pressen - både nationellt och internationellt. Det blev satirikernas julafton av det hela.
PS: Enligt flera sidor på nätet så ska "The Great Emu War" bli en film (egentligen finns det redan en riktigt gammal film). Manuset är skrivet av ingen mindre än John Cleese - det kan ju bara bli bra!
Do it!
Tryggve
Skapar liv
- Joined
- 29 Jun 2011
- Messages
- 142
Det verkar finnas en film från 2023. Kritiken verkar dock sådär....
Faehrengaust
Stallpappa
Det verkar dock vara en annan film. Från Wiki:
Men, om det blivit något av det vet jag inte.
Det verkar finnas något liknande, som i att folk underskattade vilda djur o anser att kulspruta är bästa lösningen, just nu i USA:
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 11,731
Dessa fyller en viktig funktion i Neal Stephensons Termination Shock.
Faehrengaust
Stallpappa
En grej som (äldre versioner av) WFRP fick rätt var skillnaden mellan Kirurg och Läkare. Många andra spel verkar anta att det bara finns en färdighet "läkekonst" eller "medicin" som man använder sig av - tillsammans med det lite skumma "Första hjälpen".
Åtminstone fram till 1700-talet så är det en väsentlig skillnad på Kirurg/Fälkskär och Läkare.
Kirurg: Är ett hantverk med ett skrå. En kirurg går igenom stegen lärling, gesäll och mästare som vilken hantverkare som helst. En mästerkirurg har alltså gesäller och lärlingar som hjälpredor. Det är ett praktiskt yrke och alla kirurger kunde inte läsa/skriva. Kirurgen har samma samhällsstatus som andra hantverkare.
En kirurg kan sägas arbeta med människans yttre delar. De tar hans om sår/skador, gjorde amputationer, behandla brännsår/hudåkommor, la förband/spjälor, öppnade bölder, drog ut tänder, gjorde åderlåtning och kunde även hålla på med rakning och hårklippning.
Det sistnämnda gör att det finns ett mycket stort överlapp mellan barberare samt kirurger och fältskär. De flesta civila barberarkirurger tjänade sitt levebröd mestadels genom rakning, klippning, åderlåtning och i lite mindre grad tandutdragning och att ta hand om benbrott.
Militären anställde kirurger som fältskär (det är alltså en roll, inte ett annat yrke). De blev snabbt specialister på att sy igen sår samt amputation. Fältskären hade alltid flera medhjälpare, helst gesäller eller lärlingar, men om sådana inte fanns till hands så fick andra starkmagade män duga - har någon gång hört att slaktare ansågs vara lämpliga (men det kan vara en skröna). Medhjälparna skulle bland annat hålla patienten stilla när det sågades.
Läkare: De är universitetsutbildade inom medicin - dvs i högsta grad läs och skrivkunniga och kunde latin. De har högre status och högre lön. De höll till i universitetsvärlden eller i olika hov - detta var fint folk. Det är lite tveksamt hur stor nytta de alltid gjorde - men det gav åtminstone status att ha dem på plats.
En läkare arbetade med inre sjukdomar. De gjorde diagnoser, gav råd om kost/livsstil och ordinerade "läkemedel".
Läkare kunde finnas inom militären med fungerade då mer som rådgivare - det var kirurgerna som gjorde jobbet.
---
Sedan fanns även andra yrkesgrupper som överlappade:
Apotekare: Var de som tillverkade och sålde läkemedel. Hade också skrån med lärlingar och gesäller. Tillhörde hantverkarna med högst status.
Barnmorskor: Specialister om förlossningar, men kunde ofta lite annat också. Fick minst erkännande av omvärlden, men var i praktiken antagligen den yrkesgrupp som räddade flest liv av de som är listade här. Runt 1600 (olika i olika länder) börjar läkare försöka få kontrollen över barnmorskorna.
Kloka gubbar/gummor: De varierade väldigt kraftigt i kompetens, men ofta de ända som fanns till hand på landsbygden.
---
Sen ska man dock komma ihåg att det i praktiken fanns överlapp. Det fanns läkare som gjorde operationer och många kirurger kunde lite om läkemedel - speciellt med tanke på att det fanns många gånger fler kirurger än det fanns läkare (och de var mycket billigare att anlita). En siffra från York 1381 nämner att det fanns 18 kirurgbarberare men bara en läkare i staden.
---
Till rollspel: Om man vill vara lite mer "realistisk" så kan man alltså ta och skilja på kirurgbarberarna som är hantverkare och läkarna som tillhör universitetsvärlden.
Åtminstone fram till 1700-talet så är det en väsentlig skillnad på Kirurg/Fälkskär och Läkare.
Kirurg: Är ett hantverk med ett skrå. En kirurg går igenom stegen lärling, gesäll och mästare som vilken hantverkare som helst. En mästerkirurg har alltså gesäller och lärlingar som hjälpredor. Det är ett praktiskt yrke och alla kirurger kunde inte läsa/skriva. Kirurgen har samma samhällsstatus som andra hantverkare.
En kirurg kan sägas arbeta med människans yttre delar. De tar hans om sår/skador, gjorde amputationer, behandla brännsår/hudåkommor, la förband/spjälor, öppnade bölder, drog ut tänder, gjorde åderlåtning och kunde även hålla på med rakning och hårklippning.
Det sistnämnda gör att det finns ett mycket stort överlapp mellan barberare samt kirurger och fältskär. De flesta civila barberarkirurger tjänade sitt levebröd mestadels genom rakning, klippning, åderlåtning och i lite mindre grad tandutdragning och att ta hand om benbrott.
Militären anställde kirurger som fältskär (det är alltså en roll, inte ett annat yrke). De blev snabbt specialister på att sy igen sår samt amputation. Fältskären hade alltid flera medhjälpare, helst gesäller eller lärlingar, men om sådana inte fanns till hands så fick andra starkmagade män duga - har någon gång hört att slaktare ansågs vara lämpliga (men det kan vara en skröna). Medhjälparna skulle bland annat hålla patienten stilla när det sågades.
Läkare: De är universitetsutbildade inom medicin - dvs i högsta grad läs och skrivkunniga och kunde latin. De har högre status och högre lön. De höll till i universitetsvärlden eller i olika hov - detta var fint folk. Det är lite tveksamt hur stor nytta de alltid gjorde - men det gav åtminstone status att ha dem på plats.
En läkare arbetade med inre sjukdomar. De gjorde diagnoser, gav råd om kost/livsstil och ordinerade "läkemedel".
Läkare kunde finnas inom militären med fungerade då mer som rådgivare - det var kirurgerna som gjorde jobbet.
---
Sedan fanns även andra yrkesgrupper som överlappade:
Apotekare: Var de som tillverkade och sålde läkemedel. Hade också skrån med lärlingar och gesäller. Tillhörde hantverkarna med högst status.
Barnmorskor: Specialister om förlossningar, men kunde ofta lite annat också. Fick minst erkännande av omvärlden, men var i praktiken antagligen den yrkesgrupp som räddade flest liv av de som är listade här. Runt 1600 (olika i olika länder) börjar läkare försöka få kontrollen över barnmorskorna.
Kloka gubbar/gummor: De varierade väldigt kraftigt i kompetens, men ofta de ända som fanns till hand på landsbygden.
---
Sen ska man dock komma ihåg att det i praktiken fanns överlapp. Det fanns läkare som gjorde operationer och många kirurger kunde lite om läkemedel - speciellt med tanke på att det fanns många gånger fler kirurger än det fanns läkare (och de var mycket billigare att anlita). En siffra från York 1381 nämner att det fanns 18 kirurgbarberare men bara en läkare i staden.
---
Till rollspel: Om man vill vara lite mer "realistisk" så kan man alltså ta och skilja på kirurgbarberarna som är hantverkare och läkarna som tillhör universitetsvärlden.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 11,731
Förklaringen här är rätt enkel - barberaren är den som har bra och vassa knivar.
Faehrengaust
Stallpappa
Samt att kirurger hade ett säkert handlag och var vana med att jobba intimt med människor - och saker som skulle avlägsnas från dem. Det hade nog varit konstigt att gå till skräddare, knivmakare eller slaktare för att få en rakning även om de hade skarpa knivar.
Omvänt så behövde kirurglärlingar utbildas. Det var naturligt att lära sig rakning förrän man gav sig på att snitta upp en böld eller utföra åderlåtning. Det vara ett bra första steg.
Så, tillgängliga verktyg och vanan att arbeta intimt med människan kombinerat.
---
Men de var inte alltid kombinerade. Exempel: 1540 så bestämmer parlamentet Londons att barberare och kirurger ska inordnas i samma skrå (Company of Barbers and Surgeons of London) efter att de bråkat om vem som ska få göra vad. Men, samtidigt bestäms det att ingen kirurg ska få göra barberarnas jobb och vice versa, men båda ska få dra ut tänder. De är alltså i samma skrå, men har olika uppgifter - skråväsendet var ofta komplicerat...
Källa: Barberscompany.org
Man bör dock skilja mellan ”realistisk” och ”europeisk”.
Bra poäng, har vi någon eller några som vet hur det ser ut i andra delar av världen? Eller under antiken?
Faehrengaust
Stallpappa
I resten av världen fanns inte samma fascination med åderlåtning. I Europa så gick "utvecklingen" från barberare via åderlåtning till kirurg. Därmed så blev kirurgen inte en läkare utan en hantverkare.
Den utvecklingen fanns inte i t.ex. Kina eller Japan. Där gick skiljelinjen i stället mellan barberare och läkare som sedan kunde specialisera sig på inre eller yttre medicin (förenklat).
Mellanöstern och Indien verkar ha legat lite närmare Europa med någon form av kirurgbarberare, men inte lika tydligt som i Europa.
Indelningen fanns inte under antiken heller vad jag förstått.
Det verkar vara åderlåtningen som är orsaken till den tydliga separationen mellan kirurg och läkare.
Det där tillsammans med annan etymologi nyss i tråden fick mig att tänka på att ordet "bråte" (högar med skräp och vad i alla fall uttalaren ser som oanvändbart) kommer av de improviserade men effektiva hinder i form av högar med grenar, träddelar och annat tillgängligt som de småländska bönderna spärrade av de få vägarna med för att få övertag mot kungens trupper.Oddsen att lyckas borde ungefär vara de samma som att spela ett par äventyrare som ger sig på en dungeon full med monster, dvs väldigt dåliga.
Men, jag skulle nog tycka det vore kul. Man vore tvungen att försöka använda list, fällor, bakhåll, etc eftersom en ärlig strid skulle sluta i ond bråd död. Att spela smutsiga och listiga bönder som lurar in en riddare i en fallgrop varefter man gräver igen gropen och begraver riddaren levande är nog tillfredsställande
Jag har läst några böcker om magi i olika medelhavskulturer som varit lite lagom djuplodande och tillvänt skrivna och magi har ibland lite överlapp till alkemi I ämnen och procedurer. Klart inspirerande för rollspel för att göra det roligare än 'a' boltar'ej.
Det är inte någon som har något boktips kring alkemi under renässansen, främst kring Medelhavet? Eller för all del antiken, antiken går alltid bra.
Last edited:
Uppfattningen jag fått av blandade brottstycken, en del dåtida skrifter men tyvärr ingen nutida seriös övergripande bok var att barberare precis nämnts om andra tidsperioder tog hand om en skala från hårfrisyr till annat kroppshår (plocka kroppshår är inte nytt, vaxning verkar dock vara det) till småsår och småskador.
Sedan verkar det funnits, rent praktiskt om än inte språkligt, praktiska läkare som tog hand om allt möjligt men med olika saker de är bättre eller sämre på; allvarligare skador, kirurgi, sjukdomar med mera. Det finns gott om bevarade verktyg från exempelvis antika Rom; skalpeller, slidvidgare, små spatlar med mera (spatel påminner mig om att det finns i alla fall ett bevarat multiverktyg som finns att köpa som replika).
Därtill fanns teoretiker som var någon sorts protovetenskapsmän som skrev om hur kroppen fungerade, sjukdomar med mera. Dessa verkar dock inte själva sysslat med praktisk läkekonst eller obduktion själva men jag är lite osäker.
Faehrengaust
Stallpappa
Vill man ha inspiration till en plats/organisation för skräckrollspel så kan man studera Enhet 731 (ibland kallas Projekt 731). Det var en hemlig avdelning inom den kejserliga japanska armén som utvecklade och provade biologiska vapen på människor från 1936 till 1945.
Jag började skriva på ett långt inlägg om det, men det är så vidrigt så jag låter bli att posta det. Men, som sagt, vill man ha inspiration för skräck på riktigt så kan man googla på det eller börja med Wiki-artikeln.
En intressant detalj är dock att det är lite mindre känt än nazisternas experiment och skälet till det är att USA valde att ge de japanska forskarna immunitet i utbyte mot forskningsresultat. Dessutom mörkade USA länge hela enhetens existens samtidigt som Sovjetunionen (som var de som invaderade området där de hade sin huvudanläggningen) faktiskt dömde flera av officerarna som de fångade.
Jag började skriva på ett långt inlägg om det, men det är så vidrigt så jag låter bli att posta det. Men, som sagt, vill man ha inspiration för skräck på riktigt så kan man googla på det eller börja med Wiki-artikeln.
En intressant detalj är dock att det är lite mindre känt än nazisternas experiment och skälet till det är att USA valde att ge de japanska forskarna immunitet i utbyte mot forskningsresultat. Dessutom mörkade USA länge hela enhetens existens samtidigt som Sovjetunionen (som var de som invaderade området där de hade sin huvudanläggningen) faktiskt dömde flera av officerarna som de fångade.