Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Faehrengaust said:
Det första seriösa försöket att bygga en tunnel under engelska kanalen gjordes redan 1881.

1882 så hade man kommit ca 1800 meter under kanalen, men då stoppades projektet av politiska skäl
Click to expand...
Politiska skäl? Really? Det var inte så att man stötte på något annat och förseglade tunneln av andra skäl?

Det finns mycket riktigt mer än ett rollspelsäventyr begravt där.
 
Det som mer än något annat tog kål på duellerandet var att allmänheten började se det som tramsigt snarare än ärofullt och hedervärt, så att det inte fanns något att riskera livet för längre.

Det där känns som ett symptom.
 
Organ said:
Politiska skäl? Really? Det var inte så att man stötte på något annat och förseglade tunneln av andra skäl?
Click to expand...
Som när de borrade för bergvärme på Bellmansgatan i Stockholm och kom ner i ett för dem helt okänt underjordiskt hålrum!!!

Nämligen den röda tunnelbanelinjen. Den arme tågföraren fick dyka ner på golvet när han krockade med borrstålet. 😬😄
 
På 1700-talet jagade Charles Messier kometer med teleskop. Det irriterade honom att det fanns en massa annat otydligt stuff i rymden som gick att missta för kometer, så han skapade sin M-katalog där han kunde stoppa undan sådana dumheter som bara störde hans kometjakt, så att han visste att han inte behövde bry sig om dem i framtiden.

Senare visade det sig att de flesta av de objekten som bara störde honom var nebulosor, stjärnkluster, galaxer (som M31, Andromedagalaxen), kvarlevor av supernovor (som Krabbnebulosan) och annat som var ofantligt mycket viktigare än några jäkla kometer.
 
Last edited:
Erdstall är trånga gångar byggda under medeltiden som ingen vet syftet med. Helt fantastiskt!

Det finns hundratals eller kanske tusentals av dessa märkliga tunnlar. De flesta finns någonstans i centraleuropa, speciellt Bavaria som har 700.

De är byggda mellan ca 1000 och 1300. De är svåra att datera då de normalt inte innehåller någon form av fyndmaterial att utgå från.

De flesta tunnlar är under 1,5 meter höga och mindre än 60 cm breda vilket gör dem svåra att röra sig i (vilket också medfört att de normalt inte är öppna för turister - med något undantag). Dessutom innehåller många av dem så kallade "Schlupf" som är extra trånga passager. Storväxta kan alltså inte använda sig av dessa gångar.

Många Erdstall-system innehåller flera gångar och även små kamrar - ofta på slutet med uthuggna bänkar. De är oftast mindre än 50 meter långa. En del har flera nivåer (levels). Mini-dungeons alltså! Men riktigt trånga sådana...

De saknar ventilation och belysning - en del system har dock vad man antar är lampnischer. De har bara en ingång, så det är inga flyktvägar.

Ingången kan ligga i eller nära bosättningar eller ute i skogen.

Det finns inget mystiskt med deras konstruktion. Man har hittat verktygsspår och schakt som använts vid byggnationerna. Tekniskt var det inget problem att bygga dem. Men, det mystiska är deras syfte. Det finns några teorier, men ingen av dem är särskilt bra:
  • Gömställen. Tanken är att man skulle gömma sig här vi överfall. Det är dock inte alls troligt eftersom de är så trånga, saknar ventilation och har ingen andra utgång. Om de vore tänkta som gömställen för en större grupp människor så borde de har åtminstone två utgångar.
  • Förvaring. Trånga långa gångar?!? Nä, då är jordkällare och lador enklare. Eller bara en stor underjordisk kammare.
  • Ritualer/religion/folktro.... Känns som default-förklaringen när historiker/arkeologer inte vet något. Man har dessutom inte hittat några sådana fynd i gångarna. Mjäh.
  • Aliens...., ja, det finns visst en del som tror det...
  • Gjorda av djur..., nästan lika knasigt... eller kanske knasigare...
Kort sagt så vet man inte idag vad de var till för och det finns inga skriftliga källor från den tiden som nämner dem.

Det man däremot vet är de rätt snart glömdes bort och sedan kunde de återupptäckas då och då. Det blev en källa till lokala folktro-berättelser och underjordiska väsen etc.

---

Hur ballt är inte det här! Dungeons på riktigt!

Två länkar:
Explorersweb
YouTube video med fina klipp
 
Faehrengaust said:
De flesta tunnlar är under 1,5 meter höga och mindre än 60 cm breda vilket gör dem svåra att röra sig i (vilket också medfört att de normalt inte är öppna för turister - med något undantag). Dessutom innehåller många av dem så kallade "Schlupf" som är extra trånga passager. Storväxta kan alltså inte använda sig av dessa gångar.
Click to expand...
Uppenbarligen grävdes de av hobbitarna för att gömma sig från de storvuxna människorna i orostider. Bayern och the Moot i Warhammer ligger på ungefär samma platser så det måste stämma. Eller så var det där folk gömde sina barn. De trånga sektionerna skulle göra det svårt för vuxna med rustning och vapen att ta sig in och avsaknaden av flyktvägar ser till att lättskrämda barn inte får för sig att springa iväg.
 
Aztekernas krigare hade ett gradsystem (alltså levlar) beroende på hur många levande fångar man hade tagit.

Den verkar ha gått ungefär så här (källorna varierar något):
  • Ingen fånge - Ung eller oprövad krigare somkunde följa med som bärare och medhjälpare men hade ännu inte bevisat sig som riktig krigare.
  • En fånge - Erkänd krigare. Fick särskilda kläder och rätt att bära vissa vapen och mantlar. För en ung man markerade detta övergången till fullt vuxen och militärt erkänd status.
  • Två fångar - Fick en mer påkostad hedersdräkt, ofta förknippad med den så kallade cuextecatl-dräkten, en fjäderdräkt och konisk huvudbonad. Han kunde även få rätt att bära sandaler i vissa sammanhang (vilken lyx!).
  • Tre fångar - Kunde belönas med ytterligare en särskild dräkt, ibland kallad papalotl, ”fjärilsdräkten”, med en ryggfana eller fjärilsliknande utsmyckning.
  • Fyra fångar - Kunde bli en örn- eller jaguarkrigare, beroende på börd, utbildning och andra meriter. Detta innebar hög status och mycket kostsamma krigsdräkter.
  • Fem eller fler - Kunde få ännu coolare hedersdräkter och komma i fråga för nya elitgrupper.
  • Sex eller fler samt stora tapperhetsprov - Kunde nå de yttersta krigareliterna, ”de rakade”. De fungerade som erfarna storm- och chocktrupper. De vigde sina liv till kriget.
Det är dock lite av en förenkling eftersom det inte bara var antalet fångar som räknades utan även fångarnas kvalité och hur de togs.

---

Spännande inspiration för ett rangsystem i rollspel.
 
Under andra världskriget så använde de flesta japanska soldaterna ett ovanligt långt gevär - Arisaka 38 - som var hela 127,5 cm långt. Det var en gammal modell från 1905 (då gevär var längre) och skulle egentligen ersättas med det kortare Arisaka 99 redan 1939, men i praktiken så fick många soldater aldrig den nyare modellen utan använde 38'an kriget ut.

Nackdelen med Arisaka 38 var att den var lång och bökig, speciellt i djungelkrigföring och på korta avstånd i t.ex. bebyggelse. Dessutom ansågs den för svag med den klena kalibern på 6,5 mm.

Men, det fanns även fördelar:
  • Det var mycket pricksäkert
  • Det var utmärkt vid bajonettstrid på grund av dess längd. Japanerna hade dessutom en lång bajonett som gjorde att vapnet kom upp i 170 cm med bajonett på - det är ett kort spjut! Bajonettstrid var för övrigt något som japanerna tog på allvar och använde sig av.
  • Den hade låg rekyl
  • Den hade i princip ingen mynningsflamma och en låg knall
Det sistnämnda är skälet att jag tar upp vapnet, för det var inget jag någonsin tänkt på. Amerikanska soldater kom att frukta geväret eftersom de inte kunde se (och ofta inte heller höra) varifrån skotten kom i djungeln. Det var speciellt effektivt i mörkerstrid där amerikanerna avslöjade sina positioner så fort de avfyrade sina vapen medan japanernas positioner var svårare att observera.

Skälet till denna (bi-)effekt var att allt krut hann brinna upp i den långa pipan. Det blev varken mynningsflamma eller någon större mängd rök.

Det är en faktor som jag inte tänkt på i rollspel (iof spelar jag sällan i en tidsera där det spelar någon roll) för just gevär så det var en lite intressant upptäckt.

OBS: Det var definitivt inget toppvapen under andra världskriget, japanerna höll ju på att byta ut det mot något mer modernt. Men trotts modellens ålder så fyllde den sin roll helt ok.
 
På oväntade villovägar hamnade en del av de japanska gevären i Finska inbördeskriget: WP: "The Russians, having acquired 600,000 Type 30 and Type 38 rifles by direct purchase from Japan during World War I or by capture during the Russo-Japanese War,[15] warehoused some of these rifles in Finland. During the Russian Revolution, many Finns seized the chance for independence and took Arisakas from Russian arsenals."

6.5 mm anses ofta vara en utmärkt kaliber. Sverige använde 6.5x55 mm länge (alltså något längre patroner än de japanska 6.5x50 mm) med strålande resultat, och USA håller just på att skifta från 5.56 til 6.8.



 
Last edited:
JohanL said:
6.5 mm anses ofta vara en utmärkt kaliber. Sverige använde 6.5x55 mm länge (alltså något längre patroner än de japanska 6.5x50 mm) med strålande resultat, och USA håller just på att skifta från 5.56 til 6.58.
Click to expand...

Numera kanske kalibern anses utmärkt, men inte då.

Samtliga krigförande länder (dvs inte Sverige) i andra världskriget som inte blev omedelbart utslagna (Norge, Nederländerna) hade högre kaliber eller gick över till högre kaliber (eller försökte göra det i fallet Italien som misslyckades pga försörjningsskäl).

Kaliber betyder definitivt inte allt, men den tydliga trenden var att ha mellan 7,5 och 8,0 i kalibern och det var det Japan också gick emot med sin Arisaka 99 med en kaliber på 7,5.

Egentligen är det dock skit samma för det hade inte så mycket med saken att göra. Men Japan ansåg att Arisaka 38 var för svag och man ville åtgärda det men ett gevär med högre kaliber, trotts fördelarna som jag tog upp. Det är kontentan.

Lite tråkigt att fördelen med mynningsflamman inte var tillräckligt för att motivera geväret. Det kändes som en lite ovanlig fördel som var lite småcharmig.
 
Fast en del backade - Italien gjorde en ökänd logistisk klumpighet genom att först försöka gå ifrån 6.5×52 mm Carcano, och sedan backa tillbaka till det när det visade sig vara för knökigt.

Sedan anses den svenska 6.5x55 mm vara extremt bra inom kalibern, också.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top