Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

En snabb Wikipediasökning ger vid handen att Milano försökte förbättra sina relationer med Frankrike under 1270-talet. Det borde öppna för ett scenario där man spelar milanesiska idegransodlare som säljer trä till England men hamnar under politiskt tryck att sluta med den exporten på grund av Frankrikes eviga fiendskap med England. Känns som ett intressant scenario!

En bra idé, men om vi ska vara historiskt korrekta så funkar det inte. 1270 är för tidigt, då använde man fortfarande mestadels inhemsk idegran. Första dokumenterade importen skedde 1294 och det var bara små mängder. Men, man skulle bli helt beroende av importen senare (idegran tar lång tid att växa och man gjorde slut på sin inhemska idegran och man kom dessutom på att den importerade var bättre).

Men, det förekom försök att stoppa export av idegran till England. Det var delvis för att sätta (idegrans-)käppar i hjulet för engelska militärmakten, men även för att stoppa storskalig avverkning. England importerade nämligen sådana mängder av idegran att det ledde till avskogning på vissa ställen.

Exempel:
  • Tysk-romerska riket: År 1507 bad kejsaren hertigen av Bayern att sluta avverka idegran, och 1562 vädjade bayerska myndigheter till kejsaren att förbjuda avverkningen helt på grund av den omfattande miljöförstöringen.
  • Spanien: Spanska kungar instruerade sina skogvaktare att fälla och bränna idegranslundar för att förhindra att virket hamnade i händerna på deras engelska fiender (spansk idegran var också av hög kvalité)

Engelska kungar kom dock på en finurlig motåtgärd.
  • På 1400-talet krävde de att varje utländskt skepp som anlöpte en engelsk hamn måste föra med sig ett visst antal (först 4, senare 10) idegransämnen (bowstaves) per vintunna. Det var en vintunneskatt och eftersom vin importerades i stora mängder från länder med idegran så funkade det förträffligt.
NOT: Man använda andra träslag också (ex. ask och alm), speciellt för träningsbågar. Idegransbågar blev helt enkelt för dyra för att använda till träningsändamål av de sämre bemedlade. Ibland användes bågar av andra träslag även i krig eftersom idegranen inte räckte till. Att tillverka långbågar var en lång process, bland annat eftersom bågämnet skulle att torka i 1-2 år. Hela processen tog upp till 4 år. Så det var inte bara att hugga sig en idegran och pyssla ihop en båge vid lägerelden (blir väl säkert någon form av båge av det också).
 
En bra idé, men om vi ska vara historiskt korrekta så funkar det inte. 1270 är för tidigt, då använde man fortfarande mestadels inhemsk idegran. Första dokumenterade importen skedde 1294 och det var bara små mängder. Men, man skulle bli helt beroende av importen senare (idegran tar lång tid att växa och man gjorde slut på sin inhemska idegran och man kom dessutom på att den importerade var bättre).

Men, det förekom försök att stoppa export av idegran till England. Det var delvis för att sätta (idegrans-)käppar i hjulet för engelska militärmakten, men även för att stoppa storskalig avverkning. England importerade nämligen sådana mängder av idegran att det ledde till avskogning på vissa ställen.

Exempel:
  • Tysk-romerska riket: År 1507 bad kejsaren hertigen av Bayern att sluta avverka idegran, och 1562 vädjade bayerska myndigheter till kejsaren att förbjuda avverkningen helt på grund av den omfattande miljöförstöringen.
  • Spanien: Spanska kungar instruerade sina skogvaktare att fälla och bränna idegranslundar för att förhindra att virket hamnade i händerna på deras engelska fiender (spansk idegran var också av hög kvalité)

Engelska kungar kom dock på en finurlig motåtgärd.
  • På 1400-talet krävde de att varje utländskt skepp som anlöpte en engelsk hamn måste föra med sig ett visst antal (först 4, senare 10) idegransämnen (bowstaves) per vintunna. Det var en vintunneskatt och eftersom vin importerades i stora mängder från länder med idegran så funkade det förträffligt.
NOT: Man använda andra träslag också (ex. ask och alm), speciellt för träningsbågar. Idegransbågar blev helt enkelt för dyra för att använda till träningsändamål av de sämre bemedlade. Ibland användes bågar av andra träslag även i krig eftersom idegranen inte räckte till. Att tillverka långbågar var en lång process, bland annat eftersom bågämnet skulle att torka i 1-2 år. Hela processen tog upp till 4 år. Så det var inte bara att hugga sig en idegran och pyssla ihop en båge vid lägerelden (blir väl säkert någon form av båge av det också).
Spanska idegranater funkar ju också bra! Vill minnas att en liknande effekt fanns bland japanska bönder i Brasilien, som hamnade under socialt tryck från andra japaner i landet att inte odla vissa saker som såldes till amerikanska militären på 40-talet. Av någon anledning vill jag minnas att det var mynta? I vilket fall som helst fanns hela hemliga sällskap som saboterade plantager. Och det fortsatte långt efter Andra världskrigets slut, eftersom massor av japaner i Brasilien inte trodde på påståenden om att Japan skulle ha förlorat.

Det är också en riktigt bra rollspelssituation.
 
"Poster published in Austria-Hungary, 1917, promoting an exhibition held in Pozsony (Bratislava) for injured veterans. The illustration, by Hungarian artist Pal Sujan, shows a veteran with a prosthetic arm harvesting wheat."

nationalwarrelief_1024x1024@2x.jpg

via https://propagandopolis.com/product...exhibition-in-pozsony-austro-hungarian-poster

"The second was jointly designed by Lajos Csabai and Árpád Ékes with the text reading 'How to Return Our Disabled to Life', advertising a film of the same name produced by Illés Jenő and documenting the development of prosthetics in the early months of the war. The film was largely recorded in hospitals around Budapest and premiered in the city in January 1916."
734591734_2352885005115140_8927718629057733422_n.png

via
 
"Poster published in Austria-Hungary, 1917, promoting an exhibition held in Pozsony (Bratislava) for injured veterans. The illustration, by Hungarian artist Pal Sujan, shows a veteran with a prosthetic arm harvesting wheat."

nationalwarrelief_1024x1024@2x.jpg

via https://propagandopolis.com/product...exhibition-in-pozsony-austro-hungarian-poster

"The second was jointly designed by Lajos Csabai and Árpád Ékes with the text reading 'How to Return Our Disabled to Life', advertising a film of the same name produced by Illés Jenő and documenting the development of prosthetics in the early months of the war. The film was largely recorded in hospitals around Budapest and premiered in the city in January 1916."
734591734_2352885005115140_8927718629057733422_n.png

via
Soldat som försöker återvända till vardagslivet är en väldigt rollspelsvänlig situation och jag har spelat det ett par gånger. Men aldrig med en protes från 1VK. Fint!
 
The Western Magical Tradition - Ronald Hutton
"This lecture makes a survey of learned ceremonial magic in Europe throughout history and demonstrates that both of the customary claims made for it by practitioners since the Middle Ages are actually correct: that there is a continuous tradition of it and that it is ultimately derived from ancient Egypt.

In doing so, it also shows what is distinctive about Western magic.

This lecture was recorded by Ronald Hutton on 24th April 2024 at Barnard's Inn Hall, LondonThe transcript and downloadable versions of the lecture are available from the Gresham College website: https://www.gresham.ac.uk/watch-now/western-magic
 
Japanska tatueringar har en lång och spännande historia.

Det kan vara så att tatueringar förekom redan 10 000 f.Kr. på de öar som skulle bli Japan. Från början var de statusmarkörer och kunde ha religiös betydelse. Men runt 300 eKr så börjar tatueringar istället användas för att märka kriminella. Så de går från något positivt till något negativt.

Vilken tatuering man fick berodde på brottet, t.ex. kunde tjuvar tatueras på händer eller armar medan mördare fick tatuering i ansiktet. Vilken symbol eller bild det var berodde på region. Så man kunde se på tatueringen ungefär vilket brott personen gjort och var det gjordes.

Sedan kommer en lång period då de alltjämt används för markering av kriminella, men då och då uppstår moden och trender bland resten av befolkningen, t.ex. kan förälskade par tatuera sig så att hela motivet bara syns om de står bredvid varandra eller tar varandra i hand.

Någon gång runt 1600 så avskaffas tatueringar som straff, men stigmat kvarstår under lång tid (ända till idag faktiskt). Tatuerade personer har ända till idag kunna nekas inträde på t.ex. badhus även om det inte är olagligt att vara tatuerad eller tatuera.

Bland kriminella så blev tatueringar populära som tecken på mod och lojalitet. Den typen av tatueringar brukar inte synas utan finns bara på de kroppsdelar som döljs av kläder. De kan visas inom de rätta kretsarna, men inte allmänt.

Ett intressant fenomen är att brandmän ofta var tatuerade med vattensymboler och andra skyddssymboler som skulle skydda dem från eld.

Tatuerarna gick under benämningen Horishi och beundrades som gestalter som utstrålade mod och en uppkäftig sexappeal.
 
Någon gång runt 1600 så avskaffas tatueringar som straff, men stigmat kvarstår under lång tid (ända till idag faktiskt). Tatuerade personer har ända till idag kunna nekas inträde på t.ex. badhus även om det inte är olagligt att vara tatuerad eller tatuera.
Och det är ju inte bara en fördom, utan handlar om ofta väldigt elaborerade Yakuza-tatueringar.

Värt att nämna här är att extra vältatuerade Yakuza-hudar ibland bevaras och ställs ut.
 
Japanska tatueringar har en lång och spännande historia.
Jag hörde för många år sedan att nakenhet ses som något mycket negativt och tatueringarna var ett sätt att dölja naken hud, folk kunde då ta av sig tröjan utan att vara nakna. Är det fel uppfattat eller vet du hur det kommer in i bilden? (Har tyvärr ingen källa vilket gör att jag inte kan kontrollera om jag minns rätt.)
 
Jag hörde för många år sedan att nakenhet ses som något mycket negativt och tatueringarna var ett sätt att dölja naken hud, folk kunde då ta av sig tröjan utan att vara nakna. Är det fel uppfattat eller vet du hur det kommer in i bilden? (Har tyvärr ingen källa vilket gör att jag inte kan kontrollera om jag minns rätt.)

Inget jag stötte på när jag läste om det, men jag är definitivt ingen expert på området.
 
Jag hörde för många år sedan att nakenhet ses som något mycket negativt och tatueringarna var ett sätt att dölja naken hud, folk kunde då ta av sig tröjan utan att vara nakna. Är det fel uppfattat eller vet du hur det kommer in i bilden? (Har tyvärr ingen källa vilket gör att jag inte kan kontrollera om jag minns rätt.)
Har aldrig någonsin hört detta alls. Det betyder inte att det aldrig har varit så, men jag är trots allt historiker, har bott i Japan och brukar vara där en gång per år om jag kan. Frågade min fru, hon hade eller aldrig hört talas om det. Dock så får jag och frun alltid boka privata delar av varma källor när vi är i Japan då jag är tatuerad. Och min fru vill helst att jag ”gömmer” mina tatueringar vart vi än är i Japan, så min uppfattning nu är att de flesta i Japan inte bryr sig om tatueringar om de som individer får välja, men Japan som kollektiv kultur är fortfarande väldigt konservativa och uppskattar inte tatueringar alls. Vilket är intressant med tanke på vad Faehrengaust berättade.
 
För dem som är litet yngre var det fortfarande fallet när jag var liten att den enda frågan om någon var tatuerad var om denna var sjöman eller fängelsekund (eller i alla fall att det var det allmänna medvetandet om det).
 
Back
Top