Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Mogger said:
Literally den första googleträffen:

" Inscriptions originating with the Assyrian Dynasty in Mesopotamia (1300-609 BC) record traumas suffered by soldiers who were called upon to fight every third year during their military service. Herodotus observed that Epizelus, an Athenian spear carrier, suffered what appeared to be psychological problems following the Marathon Wars in 490 BC. Appian of Alexandria (c. 95? – c. AD 165) described a legion veteran called Cestius Macedonicus who, when his town was under threat of capture by (the Emperor-to-be) Octavian, set fire to his house and burned himself within it. Plutarch’s Life of Marius speaks of Caius Marius’ behaviour who, when he found himself under severe stress towards the end of his life, suffering from night terrors, harassing dreams, excessive drinking and flashbacks to previous battles. These examples are just a few instances which seem to demonstrate that PTSD, or culturally similar phenomena, may be as old as warfare itself."

Click to expand...

Den svenska historikern Thomas Sörensen har påvisat en förhöjd självmordsfrekvens hos soldater från Mörnerska husarregementet efter fälttåget 1813-1814. För att ta ytterligare ett exempel.
 
Den sortens reningsritualer och sätt att identifiera krig som något annorlunda som man kan ta på sig och lägga av sig är också intressant och matigt för rollspelande. Warhammer 40K - av alla spel! - har det för Eldar, där maskerna och identiteterna man tar på sig som Aspect Warrior och senare kan lägga ifrån sig rituellt är exakt den sortens saker (Eldar har en intensivare psykologi än människor, så de behöver det extra mycket, och riskerar att falla till Kaos om de inte kan hantera den). Exarkerna är därför egentligen tragiska figurer, som fastnat i krigarrollen och inte kan ta av sig den.

(Det här är från nittiotalets Compilation, så det kan mycket väl ha retconnats över årtionden - 40K är ju bra på att göra sig av med de mer genuint intressanta delarna för att passa bättre för kidsen...)
 
Last edited:
JohanL said:
Om du läste texten ser du att Deveraux tar upp det specifika exemplet just för att de antika källorna ser det som ett så exceptionellt undantag. Folk krigade vansinnigt mycket förr i tiden - om de fick PTSD borde det vara otroligt vanligt, inte färre exempel än århundraden.

Dessutom: Det här handlar specifikt om PTSD, inte om psykologiska problem generellt. Jag tror att vi kan vara helt säkra på att folk alltid har haft dem, i alla möjliga situationer.
Click to expand...

Jo tack, jag läste texten, och det gavs ju fler exempel :) Kommer inte fortsätta det här sidospåret för det är OT, men jag är alltid skeptisk till folk (och historiker) som menar att dåtidens soldater (och för all del civila) var så hårda och härdade att de helt enkelt inte drabbades av PTSD. Vi vet ju ex idag att det inte krävs krig eller ens hot mot den egna hälsan*, för att drabbas. Att PTSD uppstod på 1900-talet köper jag helt enkelt inte. Att termen myntades då och att vi först då, för att effektiversera våra arméer mind you, började hitta orsaker och lindring säger inte så mycket om förekomsten innan dess. Men som sagt, jag avslutar här.

*"Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan uppstå hos en person som själv har utsatts för – eller bevittnat – mycket svåra, livshotande och traumatiska händelser som katastrofer, olyckor, våld, sexuella övergrepp och psykisk eller fysisk misshandel."
 
Last edited:
Mogger said:
Jo tack, jag läste texten, och det gavs ju fler exempel :) Kommer inte fortsätta det här sidospåret för det är OT, men jag är alltid skeptisk till folk (och historiker) som menar att dåtidens soldater (och för all del civila) var så hårda och härdade att de helt enkelt inte drabbades av PTSD.
Click to expand...

Det är inte alls det som är argumentet. Snarare är det att krig var så annorlunda (en timmes blodig skräck i en falang snarare än veckor i en skyttegrav under artilleribeskjutning) och även den sociala strukturen (olika samhälleliga stödmekanismer för krigsfolk) som gör skillnaden. Man brukar säga att "the thousand-yard stare" handlar om att man tvingats vara hyperuppmärksam alldeles för länge, något som inte krävs på ett äldre historiskt slagfält i en formation.
 
Jag tummar på begreppet "historiskt" här, men...

Ibland kan grundvatten (i synnerhet efter tungt regn när trycket ökar) tryckas upp genom ihåligheter i trädstammar och spruta ut ur trädet som en fontän:

1a2dbd6ad72d48dbba2f488ae6b34c74


Det finns en sorts lemur som heter "Aye aye" som ur rätt vinkel ser precis ut som goblins:

aye-lemur.gif
 
I slutet av 1800-talet gjorde några olika franska konstnärer målningar på temat "Sanningen kommer upp ur sin brunn". Tittar man bara på dem är symboliken inte omedelbart given, men vad det handlar om är (som ungefär allt annat i slutet av franskt 1800-tal) att ta ställning i Dreyfus-affären (de är alltså pro-Dreyfus, och tesen är att sanningen kommer att komma fram).

Bra påminnelse om hur mycket tillfällig dagsform symbolik kan ha!

1701698784750.png 1701698811744.png
 
Hajar är äldre än Polstjärnan.

För att förtydliga, man har hittat fossil av plakoidfjäll som är typiska för hajar som är 420 miljoner år gamla.
Polstjärnan bedöms vara ca 45-67 miljoner år gammal.

vet inte hur användbart det är, men det är lite intressant när en grupp havsdjur är äldre än vissa stjärnor. Hajar= The old ones?
 
Alla som kan något om mytologi tänker sig förstås på en gång att Plutos måne Charon är döpt efter färjkarlen över Styx. Pluto = Hades, Hades -> Charon - det är en total no-brainer.

Tänker man.

Det är bara det att det inte är så den fick namnet.

"Charon was first given the temporary designation S/1978 P 1, after its discovery, following the then recently instituted convention. On June 24, 1978, Christy first suggested the name Charon as a scientific-sounding version of his wife Charlene's nickname, "Char".[25][26] Although colleagues at the Naval Observatory proposed Persephone, Christy stuck with Charon after discovering that it was serendipitously the name of an appropriate mythological figure:[25] Charon (/ˈkɛərən/;[2] Ancient Greek: Χάρων) is the ferryman of the dead, closely associated with the god Pluto. "
 
På ett liknande tema har vi en dikt från en finkänsling romare som klagar på att högljutt festande vandaler stör hans diktande:
De conviviis barbaris said:
Inter eils Goticum scapiamatziaiadrincan
non audet quisquam dignos educere versus.
Click to expand...
Fri översättning said:
Bland goternas "Eils! Scapiamatziaiadrincan" vågar ingen dikta anständiga verser
Click to expand...
Ironiskt nog är det "gotiska" citatet ovan ett av de få beläggen som alls finns för vandalernas språk. Det tycks dock rätt likt gotiskan som är bättre bevarad. Citatet betyder ungefär "Hej! Låt oss skaffa fram mat och dryck!"
 
JohanL said:
I slutet av 1800-talet gjorde några olika franska konstnärer målningar på temat "Sanningen kommer upp ur sin brunn". Tittar man bara på dem är symboliken inte omedelbart given, men vad det handlar om är (som ungefär allt annat i slutet av franskt 1800-tal) att ta ställning i Dreyfus-affären (de är alltså pro-Dreyfus, och tesen är att sanningen kommer att komma fram).

Bra påminnelse om hur mycket tillfällig dagsform symbolik kan ha!
Click to expand...

Karikatyrtecknaren Caran d'Ache (anti-Dreyfus) kontrade med ett verk med samma titel. Här stiger pro-Dreyfus agitatorn Emile Zola upp ur ett torrdass.
1703017863550.png
 
Stämma said:
På ett liknande tema har vi en dikt från en finkänsling romare som klagar på att högljutt festande vandaler stör hans diktande:


Ironiskt nog är det "gotiska" citatet ovan ett av de få beläggen som alls finns för vandalernas språk. Det tycks dock rätt likt gotiskan som är bättre bevarad. Citatet betyder ungefär "Hej! Låt oss skaffa fram mat och dryck!"
Click to expand...
När man snackar barbarers inflytande på mer stadgade kulturer bör man inte förglömma den för de äldre generationerna förhatliga trenden att i det tidiga 500-talets Konstantinopel bära så kallad hunnisk frisyr – kort där fram och ovanpå, och långt därbak. Huruvida denna frisyr sedan hängde kvar i imperiets utkanter och dök upp igen bland tjeckiska hockeyspelare på 70- och 80-talet är en fråga för skarpare modehistoriker än undertecknad.
 
Ymir said:
På de offentliga toaletterna i Rom använde alla samma svamp på en pinne att torka röven med o_O. Den fick vila i ett kar med vinäger mellan varven.
Click to expand...
En slav som dömts att dö på arenan lurade sina bödlar genom att innan han skulle ut och slåss med lejonen övertalade fångvaktarna att han bara behövde 'gå på muggen' först. Väl där tog han sonika rövpinnen och körde ned den i sin hals och kvävde sig. Händelsen omskrevs av en rommersk författare som tyckte detta var ett ypperligt exempel på en man som tog ödet i sina egna händer.
 
Elenor av Akvitanien älskade poesi och kultur och fyllde sitt hov med trubadurer som sjöng den Höviska Kärleken lov.

Hon gifte sig sedemera med Henry den andre av England, vars vars uppfattning om kulturell apex var att hinka bärs med sina krigare och ligga dubbelvik av skratt åt Roland Pruttarens upptåg.

Roland var så populär att han fick ett eget gods i utbyte mot att varje år framföra "Ett skutt, en fis och en vissling" för den lättroade Henry. Vad Elenor tyckte om upptåget förtäljer inte historien, inte heller om utrycket "cochleare minus plenum, crepitum est." myntades av biskopen av York då en överförfriskad Henry ville citera sitt favoritstycke av föreställningen.

Roland the Farter - Wikipedia

en.m.wikipedia.org en.m.wikipedia.org
 
Last edited:
obak said:
Elenor av Akvitanien älskade poesi och kultur och fyllde sitt hov med trubadurer som sjöng den Höviska Kärleken lov.

Hon gifte sig sedemera med Edvard den andre av England, vars vars uppfattning om kulturell apex var att hinka bärs med sina krigare och ligga dubbelvik av skratt åt Roland Pruttarens upptåg.

Roland var så populär att han fick ett eget gods i utbyte mot att varje år framföra "Ett skutt, en fis och en vissling" för den lättroade Edvard. Vad Elenor tyckte om upptåget förtäljer inte historien, inte heller om utrycket "-nihil minus quam a crepitu cochlear" myntades av biskopen av York då en överförfriskad Edvard ville citera sitt favoritstycke av föreställningen.

Roland the Farter - Wikipedia

en.m.wikipedia.org en.m.wikipedia.org
Click to expand...

Det var Henrik (Henry) den andre av England som var gift med Eleanor och som roades av Roland Pruttaren.
Edvard den andre av England levde 150 år senare.
 
erikt said:
Det var Henrik (Henry) den andre av England som var gift med Eleanor och som roades av Roland Pruttaren.
Edvard den andre av England levde 150 år senare.
Click to expand...
Henry, edvard, samma sak nästan. Nå, jag fixar.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top