Nekromanti Slumpa skatter

CapnZapp said:
Bara guld?

Då får ni ju i snitt två och en halv level sämre utrustning än om ni hittat direkt användbara prylar.

Hoppas er DM helt enkelt ger er mer guld än enligt riktlinjerna för att kompensera bristen på level+4 items...
Click to expand...
Jag förstår faktiskt inte varför spelledaren skulle genomgå processen att sälja föremål. Hade jag varit spelledare hade jag istället sett guld som en spelarresurs. "Aha, det prylar i den där kistan för 1000 gp. Det skulle kunna vara en level 1 Lightning battle axe som ligger där, för en sådan vill jag ha".

Hela systemet bygger ju på att man ska bygga sin egen gubbe, så varför ska det vara såpass skillnad vad det gäller de livsviktiga prylarna? Att sälja prylar är ju bara en form av retraining-regel för utrustning.

/Han som tyckte det var urbota fånigt när en spelare från en annan spelgrupp skröt om att han hade ett vapen som gav +3d6 i skada, när han i själva verket fått den från spelledaren
 
"varför spelledaren skulle genomgå processen att sälja föremål"

Nu tappade du bort mig totalt... Vad var det jag sade som du hängde upp dig på? Och vad menar du med att SL säljer föremål?

Om du menar att du tycker spelarna ska få fritt blås välja exakt vilka prylar de föredrar så håller jag inte med. Visst, det är ett förslag i DMGn, men knappast så att man kan säga att "SL låter mig inte få exakt det jag vill, då spelar han inte enligt spelets regler". Med andra ord, gillar SL och spelarna att ha det så, bra. Men ingen kan säga att man "ska" spela så. Det är upp till SL.

Att säga att 4E-prylar generellt sett utgör en mindre del av en RPs mäktighet (bortsett från de rena plussen) räcker inte som förklaring tycker jag. Läser man forumen inser man att man visst kan minmaxa hur utrustning och karaktär samverkar.



...men nu kanske jag skrivit ett inlägg som inte alls hade med det du sade att göra?
 
...men nu kanske jag skrivit ett inlägg som inte alls hade med det du sade att göra?
Click to expand...
Ja.

Att säga att 4E-prylar generellt sett utgör en mindre del av en RPs mäktighet (bortsett från de rena plussen) räcker inte som förklaring tycker jag. Läser man forumen inser man att man visst kan minmaxa hur utrustning och karaktär samverkar.
Click to expand...
"Hela systemet bygger ju på att man ska bygga sin egen gubbe, så varför ska det vara såpass skillnad vad det gäller de livsviktiga prylarna?"

Om du menar att du tycker spelarna ska få fritt blås välja exakt vilka prylar de föredrar så håller jag inte med. Visst, det är ett förslag i DMGn, men knappast så att man kan säga att "SL låter mig inte få exakt det jag vill, då spelar han inte enligt spelets regler".
Click to expand...
Jag har aldrig sagt att vi spelar enligt reglerna. Mitt inlägg kom av att Snow skrev (och jag höll med): "Speltid offrar jag inte på att leka köpman i ett spel som inte är avsett för det. Mina spelare får saker de kan använda. Vill man ge rollpersonerna något att köpa saker för så kan man ge dem värdeföremål eller guld."

Vad vi snackade om var en spelstil.

Nu tappade du bort mig totalt... Vad var det jag sade som du hängde upp dig på? Och vad menar du med att SL säljer föremål?
Click to expand...
Här var mitt misstag. Jag hängde inte med på vad du menade med "Då får ni ju i snitt två och en halv level sämre utrustning än om ni hittat direkt användbara prylar." och trodde du menade att spelledaren, istället för att ge magiska vapen i någon level över rollpersonen, säljer dem för att ge totala mängden guld. Nu förstår jag att du antagligen menade att han helt sket i att ge föremålen. Jag tänkte mer att spelledaren ger pengar för bristen av magiska vapen. Så istället för fyra magiska vapen får man guld till samma värde.

Det står ju till och med i DMG (sida 125): "The trickiest part of awarding treasure is determining what magic items to give out. Tailor these items to your party of characters."

/Han som motsätter sig att man ska ta omvägen via spelledaren när spelaren vet bättre vad som passar rollpersonen (och naturligtvis snackar han ur ett spelperspektiv och inte ett "realistist" perspektiv, då han spelar D&D4 som ett brädspel)
 
Eller va?

Det där med att leka köpman tycker jag är bland det bästa, eller missförstå mig rätt- att diskutera med en köpman om hur mycket något kostar är väl roligast om man har skill points i Appraise eller nåt; men...

...det är ju en enormt bra möjlighet att få en resurshanteringsutmaning genom att låta varje monster/fiende ha olika loot. På så sätt kommer det alltid att finnas en anledning att fösöka döda ytterligare ett monster. Och man kommer kunna ställa sig frågan om det är värt att försöka döda det är trollet nu eller om det är bättre att gå till staden för att hela upp sig.

Om man ger alla monster guld, tja då försvinner ju den där härliga Lotto-känslan som infinner sig när man väl hittar just det loot som man skulle vilja ha.

Att få utrusta sin rollperson med exakt det som denne behöver är väl inte lika roligt som om man når nästan ända fram, men bär hopp om att någon gång hitta en jackpot?

Och ser man på saken ur det där perspektivet, tja då blir det roligast om man slumpar fram skatter.

Men jag antar att jag är ensam om denna åsikt. Vad olika vi kan tycka?!

/Basenanji, glad ändå!
 
Re: Eller va?

Själv kör jag väl på konceptet att man skall tänka på vad monstret kan ha användning av och inte vad rollpersoner vill ha.

Däremot så finns det nästan alla magiska föremål hos köpmännen och där kan får rollpersoner köpa sig av vad dom vill ha.

Så slipper jag gissa mig till vad dom vill ha.
 
Re: Eller va?

Alltså... om det i kampanjen figurerar en cool bazar och en fem olika snikna köpmän med olika specialiteter som alla har horn i sidorna till varandra. Då hade jag tyckt att det var roligt att gå till dem och snacka priser. Men i vår kampanj är vi rätt stressade med speltid. Så vi pratar mest med etablerade personer, därav inga köpmän.

Som jag uppfattar reglerna, så måste man få bra passande föremål hela tiden. Om man inte har passande föremål så ligger man under sin egentliga level. Det kan ju anpassas för givetvis, men vi föredrar att ligga på strecket.

Återigen, både vi som spelare och rollpersonerna är rätt stressade. Hade det varit en kampanj där rollpersonerna kunde vila några veckor mellan varje dunge, snacka skit och ha det kul, så hade det varit annorlunda. Men stämningen är att domedagen är nära om man inte agerar snabbt som tusan. Det är ingen som har tid att opta utrustning själv helt enkelt.

Sen är vi fortfarande rätt gröna på DnD i allmänhet. Jag själv glömmer alltid att nämna det där magiska vapnet som någon figur bär runt på. Och spelarna måste alltid påminnas om att de ska loota :-)
 
Re: Eller va?

Jag kör en kampanj i stort sett utan magiska föremål och även utan stora pengaskatter att hitta. Men som de magiska föremålen ser ut i 4E ser jag ingen som helst anledning att låta annat än fiendernas behov och slumpen styra.
 
Re: Eller va?

Snow said:
Som jag uppfattar reglerna, så måste man få bra passande föremål hela tiden. Om man inte har passande föremål så ligger man under sin egentliga level. Det kan ju anpassas för givetvis, men vi föredrar att ligga på strecket.
Click to expand...

Jodå så uppfattar väl jag också reglerna, å andra sidan så kan man (om vi nu är inne i regelverket och härjar) också påpeka att en spelledare får lov att
ändra villken regel som helst så att den passar in på
den ide som spelledaren har för tillfället.

Sen är det ju absolut inte fel på det sättet du använder dig av reglerna och jag har full förstålse för varför du använder dig av reglerna så som du gör.

Pom said:
Jag kör en kampanj i stort sett utan magiska föremål och även utan stora pengaskatter att hitta. Men som de magiska föremålen ser ut i 4E ser jag ingen som helst anledning att låta annat än fiendernas behov och slumpen styra.
Click to expand...

Då har vi samma syn på det hela :gremgrin:
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top