Mer om Spelledarpersoner.
"Ska han babbla
ännu mer!?"
- Ja det ska han, för sitt eget höga nöjes skull! /images/icons/cool.gif
"SLP:er som fungerar som "sidekicks" (svensk motsvarighet är..?), alltså SLP:er som hänger med RP:erna, tycker jag är skitviktigt när det bara är 2-3 RP:er, eftersom sidekicken kan komma på saker som spelarna förbisett och därmed ge en liten knuff till äventyret..
T.ex. om de kommit fram en mur som de ska över så kan sidekicken tagit med sig en änterhake, om spelarna inte tänkt på att ta med det själva, och därmed få spelarna att känna sig lite korkade.."
- Det beror ju förståss på hur bra SL och spelare är, samt vilken ambitionsnivå man har, men jag ser en risk (nej, jag
vet att det finns en risk) med att låta spelarna akompanjeras av en följeslagare som alltid råkar ha det de behöver för att ta sig vidare.
Notera ordet
behöver.
Däri ligger också själva problemet.
Visst kan spelarna vara "korkade", så att de inte lyckas komma på att de skulle ha tagit med sig den där änterhaken för att ta sig över muren som de *självklart* skulle ha vetat fanns runt hörnet när de är jagade av en skock bergstroll... Eller? Men är det inte betydligt enklare - nej, effektivare - att som SL ändra sitt äventyrs hållning, så att den "olösliga situationen" (som kräver ett bihang med avgrundsdjupa utrustningsfickor och svart bälte i fjorton kampsporter) blir löslig, med lite tankeverksamhet från spelarna?
Litegrann känns den där muren som ett klassiskt datoräventyrsspels "Hinder no.1", där de kära huvudpersonerna glömde rota i liken på gubbarna de just mejade ner för att hitta "Nyckel no.1", som behövs för att komma vidare. Kom ihåg; det går inte att klättra in genom fönstret på huset - du måste springa iväg för att leta reda på nyckeln först... Tja, ni fattar vad jag menar, eller hur? /images/icons/wink.gif
"Jag kommer ihåg en hund som jag alltid glömde..."
+
"Eftersom hunden var till nytta i strid så kom spelaren alltid ihåg den men vi glömde oftast bort den mellan striderna... Men vad gjorde det? Det var ju bara en hundracka.. Den hade oftast inget att bidra till handlingen ändå.."
- Ooh, ett klassiskt fall av perken "Mysterious Stranger" i Fallout 2.
"You have attracted the attention of the Mysterious Stranger, who will come to aid you in fights, where you would normally get you're ass kicked. Now, you can instead open your very own can of whopass,
without putting yourself in danger! Remember, as this is a really good perk, the Mysterious Stranger
could theoretically die, leaving you in the same lousy position you had before; thus, you can't *always* leave him to kill the enemies on his own - you must run away and snipe some of the bad guys instead, from a safe distance of course..."
Om spelarna inte kommer ihåg hunden känner den sig utstött och springer iväg för att leka med någon trevligare husse, vilket borde få spelarna att säga "hoppsan".
"Dock har jag problemet att jag spelar alla sidekicks i stort sett med samma personlighet när det gäller beslut och problemlösning.."
- Har ett jättebra verktyg för att undvika sådant. Ja, alltså inte just "sidekicks", snarast SLPers personligheter i allmänhet; en egentligen ganska töntig bok, som försöker lägga ett samband mellan namn och personlighet. Det intressanta med den är att den beskriver olika personlighetstyper (74st) ganska ingående, vilket gör att man kan få väldigt olika SLP bara genom att slå en t100 och ta en personlighet att spela upp. Att den sen innehåller en hel del namn (mest anglosaxiska, men en del andra) är inte heller fel. Bra vore det ju om jag kunde ge en referens, författare eller exakt titel; problemet är att jag inte kommer ihåg det just nu... /images/icons/blush.gif ...men jag kan lägga in en kort referens senare.
"Att ha gjort en personlighetslista är också en bra grej..."
- Bra förslag. Att ha en befintlig lista (som n2's personlighetslista) är inte heller fel. Även om den är rätt kass när man gör en rollperson är den perfekt för två-tre snabba slag för att "skapa" en SLP.
"Själv tycker jag att det är jobbigt när en sidekick tar för mycket plats.."
-
Det har jag faktiskt
aldrig lyckats åstadkomma, trots mina idoga försök att "få med" SLPerna i handlingen. I och för sig, om rollpersonerna hela tiden måste se efter hunden, med loppor, vetrinärbesök och liknande, kan det väl bli tråkigt i längden, men det är inget jag brukar ta upp...
I övrigt: Det var ganska mycket sarkasm och ironi i det här inlägget.. Men det har en (eller flera?) poäng(er). Ta inte illa upp
Han! /images/icons/wink.gif
[color:red]
- §eraphim</font color=red>, som inte tycker om "sidekicks". De ger obehagliga associationer till
Jar-Jar Binks.