Nekromanti SL

[Johan K]

hur mycket gör ni och vågar ni göra?

Jag gör ett tappet försök att nyansera personerna iaf.. Dock så går jag sitter jag där jag sitter som sl & skulle t. ex en slp skaka hand så gör jag det inte...
Så jag kör ente med nån fysisk kontakt alls med spelarna mina, det funkar aldeles utmärkt ändå måste jag ju säga.

Och hur mycket möda orkas lägga ut?

Inte mer än att jag förösker var så väl förberedd som jag kan när jag ska spela. näör det gäller äventyert.
Dock gör jag inha handouts & sdåant.. Försöker dock få ner de viktigaste personerna på ett formulär.

 

[Jambu]

Jag försöker spela ut en SLPs röst (om möjligt) och på andra sett lyfta fram en rollens personlighet, men om SLPn gör något så går jag ju out-of-character beskriver vad han gör.

Brev och liknande tycker jag är lite onödigt (om man själv har nedskrivet vad som står, eller kommer ihåg det), men märken är däremot alltid trevliga att veta exakt hur de ser ut (särskilt om det ska finnas några dolda meningar i märket)

 

[_-olle-_]

Crazy stuff...

Åh, han var nog mest ensam... med det var fan inte kul att utsättas för det... har förträng det mesta...

Nu när jag tänker på det så var mellanstadiet riktigt underligt...

 

[The_Gorger]

Fundera ni... [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[gitarrpoet]

Handouts etc

haha =)
Det är helt sant om lajvare, tänk att man var påväg in i det träsket...
hugha.

Men visst, handouts kan trigga en viss typ av spelare och jag tycker själv att de är kittlande att få. Nu för tiden har man ju dessutom sådana oerhörda medel att tillverka dem i photoshop och liknande programvaror. När jag för länge sedan gjorde "körkort" (laminerade och allt) till rollpersonerna som handouts (de hade minnesförlust och spelarna fick legitimationen som rollpersonerna hittade i sina plånböcker) så tillverkade jag dem i excel, typ, och de ser ganska pissiga ut nu för tiden.

Joo det måste vara snyggt, och hurvida det är ett nybörjarmisstag eller inte vet jag inte. Jag vill bara minnas att då jag designade saker själv gav spelarna inspiration, men orkar inte göra det längre; det kanske är ett tecken på att jag blivit förlegad som SL?

Nu sitter jag och organiserar allt noga och är helt "lite"* mer skoningslös med reglerna. men fantasin är stundtals bristfällig.

*= hör kanske inte hemma, men orka skriva en vettig formulering.

haha, tur att du åtminstonde gillade att höra att jag var lycklig =)

 

[Johan Granberg]

I vår grupp spelar vi ofta en väldigt teaterliknande form av rollspel. Vi använder oss av hela rummet och även angränsande rum om vi vet att vi inte kommer störas av familjemedlemmar etc. som befinner sig där ute. En stor anledning till att detta fungerar så bra för oss är att vi ofta spelar mer eller mindre socialrealistiska scenarion där interaktionen mellan rollpersonerna står i centrum, som utspelar sig i ganska tydligt avskilda scenmiljöer vilket leder till att man kan komma överens om vad olika saker i rummen representerar i fantasin.

Då spelarnas interaktion står i centrum ligger ofta antalet spelledarpersoner ganska lågt, för att inte ta fokus från det viktiga. Men då det finns spelledarpersoner försöker jag satsa allt med dem för att höja inlevelsen utan att göra spelarna obekväma. Att slå en drill på en medspelare (okej, nu antar jag att du menade typ "hälla vatten" men det är roligare att göra den här tolkningen ) skulle bara paja inlevelsen eftersom han snarare skulle bli förbannad än känna världens inlevelse. Om jag nu skulle planera att dumpa lite vätska på någon skulle jag åtminstone ta upp det med spelarna i förväg och komma överens om vad som är/inte är okej. Hångel skulle nog inte funka, jag är inte tillräckligt attraherad av mina spelare för att palla det. Kramar och shit känns ganska lugnt dock.

Hur mycket arbete jag lägger ner är ett problem. Min dröm är att kunna inreda rummen rätt varje gång spelarna förflyttar sig men då detta naturligtvis inte skulle hinnas med försöker jag istället hålla nere antalet skumma handouts och liknande till minimum för att det inte skall kännas som att något saknas hela tiden. Vi använder oss av "representativ" rekvisita istället, där olika prylar med ungefär samma form får representera det tänka föremålet istället. Så att man åtminstone har något att hålla i när man ska låtsas hålla i sin laptop, bok eller vad det nu är. Att rita bilder är kul, men jag tycker ofta att det bara står i vägen för fantasin så de brukar jag hålla utanför själva spelet isåfall. Det var dock länge sedan jag gjorde något åt det hållet nu.

 

[Illern]

Om en SL skulle kyssa mig när min förälskade rollperson skulle kyssa en slp

För att inte tala om i fall SL skulle kyssa min älskade sambo. Då skulle ni få se på en iller som reser ragg...

 

[Illern]

Rekvesita är kul. Vi har haft mycket skoj med fattiga rollepersonervars spelare sneglat ned börsen och plockat upp sin näst sista quadrant och bestämt sig för att spendera den eller hand outs på Nyhettsbladet på Forum som spelarna får tolka efterr dden text som fkatiskt står där i stället för att jag berättar vad det står och en mängd andra tillfällen.

Jag tycker ganska mycket fysiska saker kan gör mer för rollspelanddet så länge det inte rör känslor (som pussnade t.ex.) för då blir det så himla lurigt. Jag reser mig gärna upp och cirkulerarr lite på golvet och gör lite gester när en patricier håller ett tal i senaten eller illustrerar den raka höger ssom golvar rollpersonen eller en persons nervösa fipplandde med togafållen med mera.