Nekromanti Sl, stridiga spelare.

[Syeth-hd]

en sak jag funderar på. hur får man spelarna att släppa alla influenser?
alla rollspel på datorer är stridsbaserade. och mina spelare ser det som självklart att deras karaktärer ska vara stridiska. alla ska behärska åtminstone undvika och helst en vapenfärdighet. det är ingen som nämnt att spela handelsman. och ännu mindre en stationär sådan. (ok, jag håller med om att stanna på samma ställe är trist). och absolut ingen kunskapare.

det är bara soldat, gladiator stigfinnare och andra som kan slåss. samt trollkarlar med enbart besvärjelser ämnad för strid. det finns ju knappt någon i mundana som bara focuserar på strid. det är ju soldater, och lönnmördare i så fall.

jag gjorde en karaktär och undvek influenser. det blev riktigt intresant. och inte en enda strids tendens. ser fram emot att spela med den .

ingen har hitils försökt tjäna pengar på ett riktigt jobb. det är bara att dom plundrat banditerna* som anföll. det närmsta till ett jobb var en lönnmördare som fick ett uppdrag.

nu kanske ni säger att äventyrare inte ägnar sig åt jobb då dom är upptagna. men vad gör dom på improviserade äventyr? dessutom så kan man stanna en stund och tjäna pengar. som sälja varor och kunskapare kan utbilda folk. om detta görs så läggs ytterligare en dimension till rollspelandet fram.

med denna information så ställer jag frågan igen: hur får man spelarna att släppa alla influenser? jag vill inte banna stridighet. jag vill att det inte ska vara självklart att ha en stridig karaktär.

någon som förstår vad jag menar?



* = tyvärr så händer det (även om jag inte gjort något sådant) ofta på datorspel och rollspel att banditer anfaller. även om dom borde ha vett att hålla sig undan en grupp på 5 pers som är tungt beväpnade. även om banditerna är färre.

 

[DarkRaven_UBBT]

Ummm, är inte kunskapare en spion / hobbylönnmördare?

 

[Svart_ohyra]

Helt rätt [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Avslagen_Cola]

Det skulle kräva att det blir en hel del rollspelande under deras arbete, om en person vill vara lärd så kräver ju det att den lärdes färdigheter utvecklas till mer än bara en siffra. Jag har själv funderat över om man inte borde göra liknande "stridskonster" fast till andra färdigheter än strid, om du förstår vad jag menar.
Det man kan klaga på är att regelboken tar upp alldeles för lite strid, men i "Sjöfarare & Pirater" står faktiskt en hel del om handel.
Men som sagt, viktigt är att rollpersonerna ska kunna göra avancerade saker med sitt yrke, strid finns det ju redan utförliga regler för, men inte så mycket för andra färdigheter.

 

[Syeth-hd]

Re: Helt rätt

jag har uppfattningen att det är en person som vet mycket och kan ibland jobba med att utbilda barn till adeln.

 

[Hjalle]

Re: Inte helt rätt

En lärd person, möjligtvis, eller en präst (ofta samma sak). En kunskapare är ett lite finare ord för spion.

-Hjalle, blåsippornas klagan.

 

[Honken]

alla rollspel på datorer är stridsbaserade. och mina spelare ser det som självklart att deras karaktärer ska vara stridiska. alla ska behärska åtminstone undvika och helst en vapenfärdighet. det är ingen som nämnt att spela handelsman. och ännu mindre en stationär sådan. (ok, jag håller med om att stanna på samma ställe är trist). och absolut ingen kunskapare.

Man måste som SL engagera sig och försöka få bort fokus från konflikter med våldsamma tendenser. Alltså konflikter eller problem som inte kan lösas med våld. Eller att konflikter som löses med våld har efterdyningar och otrevligheter.

Själv har jag spelat en Lärd man som var väldigt rolig att spela. Då hade iofs SL gjort som han kallade det ett CoC äventyr i Eon. Jag tyckte det var tokroligt.

/Honken

 

[Krille]

För det första, rollpersoner är speciella. De är inte Mundanas normala folk, och behöver inte representera ett tvärsnitt av Mundanas befolkning. Annars så skulle ju den normala spelgruppen bestå av 4,5 bönder och 0,5 hantverkare.

För det andra, det blir festligare om rollpersonerna har en bakgrund. Den kan nämligen användas för att göra balla äventyr. Titta gärna på det här inlägget, där det inte bara beskrivs hur enkel bakgrunden kan vara, utan även hur man går vidare därifrån för att skapa äventyrsidéer.

Fördelen med det är nämligen att du får äventyr som knyter samman rollpersonerna med världen. Genom de där äventyren så kan man nämligen göra spelarna beroende av andra aktiviteter än att plundra banditerna.

Vilket för mig över till det tredje: fattigare banditer. Om folk är så fattiga så att de måste röva för sitt uppehälle så har de knappast en massa pengar och dyra rustningar på sig. Sen om spelarna vill sälja deras vapen... vem faen vill köpa en rostig, nerblodad och genomstucken ringbrynja? "Nähädu, den här köper jag inte. Den är inte värd järntråden i den ens!"

---

Skulle inte det funka, ge upp, stoppa in "För en handfull dollar", "För några få dollar mer" och "Den gode, den onde, den fule" i DVDn och skapa en prisjägarkampanj istället. Det är ju det dina spelare vill spela.

 

[Guest]

Stridigt utan våld

är något jag ska prova på och det tror jag du borde med,många akuta situationer en äventyrare kan råka ut för kan använda stridsuppbyggnad, tex:
De går omkring i en gruva, snabbt måste de ta beslut om de ska innåt utåt eller försöka fixa upp rasade balkar etc medans de undvikar att få stenar i huvudet.
Artefakten de ska förskaffa sig inehas av en nästan (verbalt eller våldigt) besegrad person, när denna sätter sin kos mot fönstret för att kasta ut artefakten i havet, får spelarna brått, kanske måste de tilloch med hjälpas åt att dra upp den som fångade den.
Den unga damen som ska räddas är på andra våningen i ett brinnande värdshus här brinner det verkligen i knutarna .

 

[Hjalle]

Re: Stridigt utan våld

Okej, det där var det bästa förslaget hittils. "Stridigt" för mig är ungefär detsamma som action, och som det sägs om stämningen action i Spelledarens guide så betyder det inte att det måste vara strid inblandad. Just sådana här saker är härliga stressfaktorer där panikartad, primitiv list går först, och där man faktiskt inte kan lösa det med våld - även om känslan, det snabba, fartfyllda, sprakande och direkta, är detsamma. Ett utmärkt förslag, således.

-Hjalle, Harold Pinter vann Nobelpriset i Litteratur år 2005.

 

[Minamoto]

Har haft samma problem, dumpa dom vid en spelledare som hostar Dungeons and Dragons, det borde dom uppskatta mer, D&D är mer strid än rollspel. Själv dumpade jag asen, dom var ganska irriterande, dom konstant pratade med varandre, två hånglade och en flörtade med de kvinnor som var närvarande, och en halvsov... Ingen bra grupp.

 

[Syeth-hd]

hur stog du ut ens en minut? för mig vore en sån situation lika jobbig som vitlök för en vampyr. jag förstår varför du dumpade dom.

nu är min grupp inte SÅ jobbig lyckligtvis. dom verkar villiga att rollspela men har hamnat lite på fel vägar när det gäller vilka karaktärer dom gjort.

 

[Minamoto]

Man kan vid en vinkel säga att det inte finns några dåliga spelare bara dåliga spelledare, men sen finns det ochså oengagerade spelare, vilket gör det väldigt svårt för spelledaren att vara en bra spelledare. Det verkar i alla fall finnas lite engagemang i din grupp, håll fast det och försök verkligen att suga in dom i Mundanas värld