SL som opartisk domare vs andra sätt

[Leon]

Försöker du säga att maktförhållandet vid bordet är en icke sak?

Om zoOok inte säger det så gör jag gärna det. Det är klart att det kan finnas sociala och politiska problem runt spelbordet, men de har knappast något att göra med förhållandet mellan spelledare och spelare.

 

[Swedish Chef]

Jag försöker numera slå så många tärningar som möjligt öppet (dvs i Roll20 när vi kör digitalt som nu) just för att inte frestas att fuska. Det betyder inte att jag som SL ser mig enbart som en "opartisk domare", men ska man ändå använda slumpmoment för att avgöra det ena eller det andra så ska man ju inte behöva fuska med dem. Om jag ändå bara kan acceptera ett utfall är det bättre att jag bara bestämmer det.

Zzarchov Kowalski hade annars en - typiskt, frestas man säga - excentrisk men intressant tagning på det där: låt spelarna ändra utfallet på tärningsslag om gruppen är enhälligt för det, men aldrig SL.

Everything you think about Game Mastering is probably wrong: Part III - Let dice be fudged, but not by the GM

Exakt, om man ändå inte skall följa tärningarna bör man inte slå dem. Att som SL tro att man skapar en bättre upplevelse genom attt fudge tärningsslag är ett jävla otyg. Om man fungera för att rollpersoner inte skall dö, då är det bättre att skapa ett regelverk där RP inte kan dö.

Jag försöker ofta använda mig slump när jag inte kan bestämma mig, ibland så säger jag hur jag tänker och kontrollerar med spelarna om de tycker att det känns rimligt. Exempelvis gällande vem en SLP attackerar säger jag ofta något i stil med "Hen ser dig som det största hotet tror jag, så den kommer anfalla dig, känns det rimligt?". Det är väl någon form av samberättar metod antar jag men min upplevelse är att vara transparent är viktigt vid spelbordet.

 

[Swedish Chef]

Om zoOok inte säger det så gör jag gärna det. Det är klart att det kan finnas sociala och politiska problem runt spelbordet, men de har knappast något att göra med förhållandet mellan spelledare och spelare.

Ehh jag pratade inte om politik alls. Men set är självklart att förhållandet personerna runt bordet är avgörande för om det blir sociala problem, och maktbalans är en sak som absolut kan bidra till att sådana skapas.

Fast det finns ett uppenbart problem om en person får fuska och bestämma allt vid spelbordet, medan de andra förväntas spela efter reglerna. Om spelledaren tänker fudge slag bör han inte slå anser jag, genom att låtsas följa tärningar och välja vad hen tycker är bäst för storyn skapar man en sned balans vid bordet. Så jo det finns uppenbara maktförhållanden vid spelbordet som om de utnyttjas leder till sociala problem. Har vi bestämt innan att spelledaren får fudgea för att det passar hans historia bäst så ja visst kör (jag kommer nog inte vara med men ok), att tro att maktförhållanden vid spelbordet inte kan leda till problem känns underligt. Det kvittar hur man bryter mot kontraktet och vem som gör det men spelledaren har mer makt och hans handlingar påverkar mer än de andras (nästan alltid).

 

[Lodin2000]

Som SL spelar jag inte mot mina spelare.

Håller med dig. Som SL spelar och skapar man bäst en bra historia tillsammans med övriga vid bordet, inte genom att vara emot dom

 

[Swedish Chef]

Håller med dig. Som SL spelar och skapar man bäst en bra historia tillsammans med övriga vid bordet, inte genom att vara emot dom

Vill bara säga absolut, tror dock inte det skapas genom att fudge tärningsslag

 

[zo0ok]

Försöker du säga att maktförhållandet vid bordet är en icke sak?

Nej. SL har stor makt. Därför har SL också stort ansvar. Och det är långt ifrån självklart att man som SL har spelarnas förtroende.

Om SL är SL på ett sådant sätt att spelarna inte har förtroende för SL eller inte tycker det är roligt att spela med SL, då är dolda tärningsslag knappast problemet. SL har hur stor makt som helst - oavsett tärningarna - och över tärningarna.

 

[chrull]

Jag försöker vara opartisk domare, men jag kan tänkta mig att ändra på vissa saker när det behövs. Jag misslyckas tex ibland med att se konsekvenserna av det jag själv designar. Vissa monster blir farligare än vad jag ville att de skulle vara, andra blir istället menlösa. Då kan jag tex fuska genom att boosta/nerfa dem för ett eventuellt senare möte. Samma sak kan jag anpassa vissa saker efter mängden spelare. Den gruppen jag spelleder som består av två spelare får tex ofta lättare att börja med medhjälpare av olika slag, alternativt färre motståndare än den gruppen som är typ sex spelare.

Jag använder väldigt ofta tärningsslag för att avgöra vem som blir attackerad, lite bedömt utifrån monstrets intelligens. Ett skelett slår på tex oftast på någon som redan finns inom närstridsräckvidd, medan ett skelett som inte är framme vid en motståndare än kanske rusar på någon som attackerat det på avstånd. En Dimensionshoppande psionisk utrotarapa med osynlighet kommer ju angripa den som bedöms vara lättast att slå ut direkt/orsaka mest skada på gruppen att bli av med. Finns det tveksamheter mellan vem det skulle vara så slumpar jag mellan dem.

En ball story försöker jag se till att spelarna skapar utifrån de saker (platser, prylar, personer, varelser) som jag preppat. Inte för att jag fuskar med tärningsslag eller liknande för att få till "rätt händelse".

 

[zo0ok]

Jag kan bara förtydliga:
1) Det är inte så att jag är nöjd med det när jag ändrar ett tärningsslag, jag ser det som det mindre dåliga alternativet
2) Det är inte så att jag är övertygad om att jag gör eller har rätt.
3) Jag förstår att vägen till helvetet kantas av goda intentioner, och att jag kan vara på ett sluttande plan. (men det sluttar bara ifall det sluttar)

Jag brukar tycka att mitt spelledande fungerar ok. Ibland fungerar det sämre. Så tror jag det är för de flesta.

Den som har färdiga äventyr som dessutom är rätt anpassade för gruppen kanske kommer till en annan slutsats än jag.
Jag preparerar inte jättemycket. Det innebär att jag har behov av att anpassa under spelets gång. Ett av alla sätt är att ibland bestämma hur det går, men ändå slå en tärning.

 

[Swedish Chef]

Nej. SL har stor makt. Därför har SL också stort ansvar. Och det är långt ifrån självklart att man som SL har spelarnas förtroende.

Om SL är SL på ett sådant sätt att spelarna inte har förtroende för SL eller inte tycker det är roligt att spela med SL, då är dolda tärningsslag knappast problemet. SL har hur stor makt som helst - oavsett tärningarna - och över tärningarna.

Jag har inget problem med dolda slag (även om jag sällan ser poängen), det jag vänder mig emot är att slå dolt för att man skall kund andra resultatet.

 

[Lodin2000]

Vill bara säga absolut, tror dock inte det skapas genom att fudge tärningsslag

Nej absolut inte. Jag föredrar spel där SL inte rör tärningar alls

 

[Skarpskytten]

Nej. SL har stor makt. Därför har SL också stort ansvar. Och det är långt ifrån självklart att man som SL har spelarnas förtroende.

Om SL är SL på ett sådant sätt att spelarna inte har förtroende för SL eller inte tycker det är roligt att spela med SL, då är dolda tärningsslag knappast problemet. SL har hur stor makt som helst - oavsett tärningarna - och över tärningarna.

Jag tror att man som SL ofta kan komma undan med att ändra tärningsslag. Och är gruppen med på den båten finns det ju inget problem (även om jag håller med de ovan som har framhållit att då är det kanske bättre att spela med andra regler). Men om du ändrar tärningsslag och gruppen inte är med dig där och kommer på dig ... så är du rökt.

Själv spelar jag inte rollspel för att manipulera mina vänner och har landat i att den bästa lösningen här helt enkelt är att aldrig ändra ett tärningsslag. Och i min nuvarande kampanj har jag klarat det! Överhuvudtaget föredrar jag en mer jämn maktfördelning mellan SL och spelare än på den gamla goda tiden och att spela med öppna kort. Om jag ska köra något som är rälsat berättar jag det för spelarna innan vi drar igång kampanjen etc.

 

[Swedish Chef]

Jag kan bara förtydliga:
1) Det är inte så att jag är nöjd med det när jag ändrar ett tärningsslag, jag ser det som det mindre dåliga alternativet
2) Det är inte så att jag är övertygad om att jag gör eller har rätt.
3) Jag förstår att vägen till helvetet kantas av goda intentioner, och att jag kan vara på ett sluttande plan. (men det sluttar bara ifall det sluttar)

Jag brukar tycka att mitt spelledande fungerar ok. Ibland fungerar det sämre. Så tror jag det är för de flesta.

Den som har färdiga äventyr som dessutom är rätt anpassade för gruppen kanske kommer till en annan slutsats än jag.
Jag preparerar inte jättemycket. Det innebär att jag har behov av att anpassa under spelets gång. Ett av alla sätt är att ibland bestämma hur det går, men ändå slå en tärning.

Fast om du bestämmer hur det går varför slår du en tärning? Det är detta jag inte förstår, är det för att spelarna skall tro att det är tärningen som beslutar? Varför låter du monster träffa när de missar och tvärtom, vad blir bättre?

Du får såklart spela hur du vill, jag säger inte att mitt sätt är rätt.

 

[DanielSchenström]

Exakt, om man ändå inte skall följa tärningarna bör man inte slå dem. Att som SL tro att man skapar en bättre upplevelse genom attt fudge tärningsslag är ett jävla otyg. Om man fungera för att rollpersoner inte skall dö, då är det bättre att skapa ett regelverk där RP inte kan dö.

Man får slå, eller låta bli att slå tärningar som man vill. Det ena eller andra sättet är inte någon slags korrekt naturlag. Varje spelledare, spelare och grupp väljer sitt förhållningssätt efter sina egna preferenser.

Man får även som SL tro vad man vill, angående vad man vill.

Och man får använda och göra vad man vill med vilket regelverk som helst.

 

[zo0ok]

Varför låter du monster träffa när de missar och tvärtom, vad blir bättre?

Ibland tycker jag det är bättre att en karaktär inte dör pga att jag som SL råkar slå bra. Jag har ofta en ganska liten spelgrupp. Raise Dead är ofta långt bort. Vi föredrar längre kampanjer där karaktärerna får utvecklas.

Det är mindre vanligt att jag låter ett monster träffa eller göra mer skada.

Om man tittar på actionfilmer - fantasy eller inte - så är hjältarna ofta nära döden, men de klarar sig, på marginalen. Om man ska spela rollspel med helt öppna tärningar, så kommer rollpersonerna rent matematiskt dö ganska snart, om de alls tar några risker. Varken jag eller mina spelare tycker det är roligt och det tar inte vår gemensamma kampanj framåt.

Som DM har jag en mängd verktyg till mitt förfogande. Deus ex Machine, gudomliga ingripande, och andra högst osannolika händelser är inte så lyckade. Att sänka ett skadeslag från 7 till 5 är ett bättre gudomligt ingripande än många andra.

Men en annan aspekt är att jag som SL lägger begränsad tid på att planera mina äventyr, jag har ingen möjlighet att speltesta dem, och jag improviserar på många sätt under spelets gång.

 

[DanielSchenström]

Fast om du bestämmer hur det går varför slår du en tärning? Det är detta jag inte förstår, är det för att spelarna skall tro att det är tärningen som beslutar? Varför låter du monster träffa när de missar och tvärtom, vad blir bättre?

Jag svarar inte åt zo0ok, men jag vill flika in med varför jag gör det. Jag slå tärning för allt som det förväntas att man slår tärning för i det relevanta spelet ifråga, och jag följer resultatet för det mesta. Och för min del är det för att de ska tro att de haft tur och kommit nära, eller ge dem mer chans att lyckas med något, eller komma närmare den faktiska probabiliteten.

I fallen med monster som träffar eller missar är om de träffar när de inte gör det är det ifall exempelvis äventyret skulle spåra ur om inte rp blir träffade, om rp behöver inse att de inte ör odödliga, om spelarna har otur med tärningar och det hotar att sätta stopp på äventyret helt så tidigt att det skulle kännas snopet. Detta är några exempel, inte alls alla. Och det görs inte i alla spel, inte i alla äventyr, och inte för att ge spelarna en känsla av maktlöshet, eller oärlighet, eller visa att det inte spelar roll vad de gör, eller för att spelets design brister etc etc.

 

[Leon]

Fast det finns ett uppenbart problem om en person får fuska och bestämma allt vid spelbordet, medan de andra förväntas spela efter reglerna. Om spelledaren tänker fudge slag bör han inte slå anser jag, genom att låtsas följa tärningar och välja vad hen tycker är bäst för storyn skapar man en sned balans vid bordet. Så jo det finns uppenbara maktförhållanden vid spelbordet som om de utnyttjas leder till sociala problem. Har vi bestämt innan att spelledaren får fudgea för att det passar hans historia bäst så ja visst kör (jag kommer nog inte vara med men ok), att tro att maktförhållanden vid spelbordet inte kan leda till problem känns underligt. Det kvittar hur man bryter mot kontraktet och vem som gör det men spelledaren har mer makt och hans handlingar påverkar mer än de andras (nästan alltid).

Problemet är, som du själv påpekar, inte att SL "fuskar" (här hänvisar jag till zo0oks inlägg ovan, han är inte en motspelare, så oklart för mig om han kan fuska), utan att förväntningarna eller det sociala kontraktet runt spelet bryts.

Detta kontrakt kan brytas på många olika sätt i olika spelgrupper - t.ex. genom att SL inte förhindrar att en rollperson dör, eller inte aktivt för berättelsen vidare. Beroende på vad gruppen har för förväntningar.

 

[God45]

Om just fusk är en infekterad term kanske vi borde använd taskspel istället? Det antyder mer att det är en sorts charmig trollkonst som görs utan informerat samtycke.

 

[chrull]

Ibland tycker jag det är bättre att en karaktär inte dör pga att jag som SL råkar slå bra. Jag har ofta en ganska liten spelgrupp. Raise Dead är ofta långt bort. Vi föredrar längre kampanjer där karaktärerna får utvecklas.

Min lösning på detta är dock inte "ändra tärningsslaget" utan "ändra reglerna". Lägg till Ödespoäng. Lägg till en Death & Dismemberment-regel (som tvärt emot vad namnet antyder oftast gör spel mindre dödliga, genom att byta "du dör på 0 HP" (eller -x...) till "på 0Hp slår du på en tabell, i värsta fall dör du", eller lägga till uppdraget "befria den döde rollpersonen från helvetet" i min repertoar.
Det finns massa andra alternativ också, som dödsslag, ta bort döden helt, använda motståndare som ffa inte försöker döda alls, eller låta spelaren välja när rollpersonen kan dö eller inte. etc.

Jag säger inte "jag spelar bättre än du" nu, jag bara förklarar vad jag skulle kunna tänka mig för lösningar på din problembeskrivning. För i min värld är illusionen av döden som hot skittråkig såfort den bryts. Bättre då (enligt mig) att vara tydlig med vilka stakes som gäller. "i den här kampanjen dör ni inte, däremot kan ni bli skadade och ärrade bortom igenkänning, alla era rollpersoner bryr sig om kan slitas ifrån er, ni kan tas tillfånga och se alla era planer skrotas medans ni hugger sten i kiruna samtidigt som ni försöker planera er flykt"

 

[DanielSchenström]

Min lösning på detta är dock inte "ändra tärningsslaget" utan "ändra reglerna". Lägg till Ödespoäng. Lägg till en Death & Dismemberment-regel (som tvärt emot vad namnet antyder oftast gör spel mindre dödliga, genom att byta "du dör på 0 HP" (eller -x...) till "på 0Hp slår du på en tabell, i värsta fall dör du", eller lägga till uppdraget "befria den döde rollpersonen från helvetet" i min repertoar.

Det är enklare att "fuska" nåt slag, än att lägga till eller ändra reglerna. Och en del spel så skulle det inte lira med spelets stämning att ha exempelvis ödespoäng. Och även om det finns ödespoäng så finns det fortfarande spelare som vill kunna använda hela sin arsenal, men inte vill att deras rp ska dö av något osannolikt/oturligt. Modscenen för pc-spel är ett tydligt exempel där folk hittar på diverse saker för att komma runt regler.

Jag är fortfarande en proponent för att ha ett socialt kontrakt för hur saker sköts i spel. Och jag har inget mot att behandla spelare olika, säg om en vill att tärningarna ska styra allt när det gäller denne och en annan vill att jag stryker denne medhårs.

 

[Leon]

Om just fusk är en infekterad term kanske vi borde använd taskspel istället? Det antyder mer att det är en sorts charmig trollkonst som görs utan informerat samtycke.

Det är inte det att fusk är infekterat, det är snarare missvisande. Fuskar gör man ju vanligtvis för att få en fördel i ett spel där man spelar för att vinna. Men SL har ju, som trådstartaren antyder, mer av en domares roll i förhållande till reglerna. Hen kan bryta reglerna, och hens beslut kan uppfattas som arbiträra. Men jag är inte säker på att det gör det till fusk.