Som klassiskt DoD-skolad rollspelare var det för mig länge självklart att ha Smyga, Gömma sig, Lyssna och Finna dolda ting (eller liknande) som separata färdigheter när jag gjorde egna spel eller ändringar av befintliga spel. Så småningom slog det mig att regelbedömningarna blev enklare och tärningsslagen färre om jag lät Smyga+Gömma vara en gemensam färdighet och Lyssna+Finna+övriga sinnen bli en Upptäckafärdighet. Detta har alltid funkat bra, oavsett om det är fantasy eller nutidsspel, och jag har inte känt behov av att återgå till separata färdigheter.
Nu funderar jag på om jag borde ta det ett steg längre och slå ihop Upptäcka med Smyga/Gömma och låta det bli en enda Uppmärksamhetsfärdighet. Varför?
1. Jag upplever att de båda färdigheterna ofta används vid samma tillfälle, typ ”vi smyger efter skummisarna in i skogen för att se vad de har för sig”. Man vill alltså på samma gång hålla sig dold, inte ge ljud ifrån sig och både se och höra vad någon annan gör, och anpassar rimligen den egna positionen och förflyttningen efter vad man uppfattar att ”motståndaren” gör.
2. Jag tänker att det är rimligt att tro att om man är bra på det ena så är man antagligen bra på det andra. Det borde åtminstone vara svårt att ta sig fram oupptäckt om man inte har skarpa sinnen. Det omvända, att en person märker allt som sker men själv är för klumpig för att smyga omkring osedd/ohörd, skulle möjligen gå att tänka sig, t.ex. pga ålder, övervikt eller rörelsehinder. Men då kanske den saken snarare borde regleras genom att personen dessutom måste använda något värde för Smidighet/Rörlighet i de fall där hyfsat snabb förflyttning blir ett moment i kampen om att ”se men inte bli sedd”?
Vad tror ni, är jag rätt ute? Någon som har erfarenhet, bra eller dålig, av spel där de här färdigheterna är en och samma? Finns det några spelsituationer som jag borde fundera igenom innan det är skarpt läge?
Nu funderar jag på om jag borde ta det ett steg längre och slå ihop Upptäcka med Smyga/Gömma och låta det bli en enda Uppmärksamhetsfärdighet. Varför?
1. Jag upplever att de båda färdigheterna ofta används vid samma tillfälle, typ ”vi smyger efter skummisarna in i skogen för att se vad de har för sig”. Man vill alltså på samma gång hålla sig dold, inte ge ljud ifrån sig och både se och höra vad någon annan gör, och anpassar rimligen den egna positionen och förflyttningen efter vad man uppfattar att ”motståndaren” gör.
2. Jag tänker att det är rimligt att tro att om man är bra på det ena så är man antagligen bra på det andra. Det borde åtminstone vara svårt att ta sig fram oupptäckt om man inte har skarpa sinnen. Det omvända, att en person märker allt som sker men själv är för klumpig för att smyga omkring osedd/ohörd, skulle möjligen gå att tänka sig, t.ex. pga ålder, övervikt eller rörelsehinder. Men då kanske den saken snarare borde regleras genom att personen dessutom måste använda något värde för Smidighet/Rörlighet i de fall där hyfsat snabb förflyttning blir ett moment i kampen om att ”se men inte bli sedd”?
Vad tror ni, är jag rätt ute? Någon som har erfarenhet, bra eller dålig, av spel där de här färdigheterna är en och samma? Finns det några spelsituationer som jag borde fundera igenom innan det är skarpt läge?
