Nekromanti Skräckspel med spelarmakt

Genesis said:
Liksom, skräck är en genre. Blir du rädd när du läser Lovecraft? Jag blir det inte, men har behållning av berättelserna ändå. Det finns absolut inget som säger att man måste försöka skrämma spelarna när man spelar skräck.

Vad är skräck utan rädsla?
 
Vad är skräck utan rädsla?

Jag förstår inte riktigt poängen med att diskutera Genesis's preferenser.

Genesis gillar en sak, och har beskrivit vad det är han gillar. Nu vill han ha tips och rekommendationer kring detta.

Jag tycker inte att Genesis (eller någon annan, för den delen) skall behöva försvara sin smak.

Genesis säger att han gillar skräck som genre betraktad. Precis som han kan läsa Lovecraft även om det inte gör honom skrämd, så kan han vilja spela rollspel med skräcktema utan anspråk på att någon av deltagarna runt bordet ska behöva bli rädda.

Inget konstigt med det. Även om man inte själv behöver hålla med.
 
Det var inget ifrågasättande, jag undrar hur han spelar skräck utan att ha målet att bli rädd eller skrämd.

Det känns som en extremt fundamental del av genren för mig bara. Om jag ser en skräckfilm så gör jag det för att bli skrämd...
 
Ram said:
Det var inget ifrågasättande, jag undrar hur han spelar skräck utan att ha målet att bli rädd eller skrämd.
Genom att ha målet att rollpersonerna skall bli rädda eller skrämda.

Enkelt.
 
Ram said:
Det var inget ifrågasättande, jag undrar hur han spelar skräck utan att ha målet att bli rädd eller skrämd.

Det känns som en extremt fundamental del av genren för mig bara. Om jag ser en skräckfilm så gör jag det för att bli skrämd...

Att bli rädd behöver inte ske i ögonblicket. En krypande och subtil skräck är mycket mer obehaglig, och något man nog kan spela fram utan större problem.
 
Ram said:
Det var inget ifrågasättande, jag undrar hur han spelar skräck utan att ha målet att bli rädd eller skrämd.

Själv läser jag massor av skräck, men aldrig någonsin har jag känt mig rädd. Däremot, kan jag förstå, se och känna mig underhållen av att karaktärerna i novellerna och böckerna är rädda.
 
Genesis said:
Genom att ha målet att rollpersonerna skall bli rädda eller skrämda.

Okej. Så det handlar mer om att betrakta rollpersonernas fruktan än att uppleva den själv, är det rätt uppfattat?
 
Ram said:
Okej. Så det handlar mer om att betrakta rollpersonernas fruktan än att uppleva den själv, är det rätt uppfattat?
Det handlar om huruvida kampen mot en oövervinnelig fiende är nobel eller meningslös. Eller om huruvida människan kan överkomma sig själv och ta itu med sin fruktan. Eller om vafansomhelst.

Rädslan är ett verktyg, inte ett mål. Att spela skräck blir att använda sig av en viss verktygslåda, där rädslan är ett av de viktigare verktygen.
 
Ok. Tack för förklaringen. Jag är inte så väl bevandrad i skräckrollspelsgenren. Jag har nästan bara spelar med målet att skrämma eller stressa spelarna alternativt få dem att känna maktlöshet eller förtvivlan (typ) så alla andra mål är nya för mig.

Och jag kan inte fatta hur fan det går till när alla blir så uppvarvade av en enkel fråga. Är ruskigt sugen på att dra på mig min första varning nu, men jag går och tar en kopp kaffe i stället. :gremsick:
 
Ram said:
Ok. Tack för förklaringen. Jag är inte så väl bevandrad i skräckrollspelsgenren. Jag har nästan bara spelar med målet att skrämma eller stressa spelarna alternativt få dem att känna maktlöshet eller förtvivlan (typ) så alla andra mål är nya för mig.
Tja, jag har ju inte spelat skräck ännu, så jag är än mindre bevandrad.

Och jag kan inte fatta hur fan det går till när alla blir så uppvarvade av en enkel fråga.
Jag hoppas kunna förklara det i nästnästa del av Big Model-skolan.

Är ruskigt sugen på att dra på mig min första varning nu, men jag går och tar en kopp kaffe i stället.
Haha. Om det känns bättre kan du få personangripa mig i ett PM. Jag lovar att inte skvallra. :gremsmile:
 
Back
Top