Nekromanti Skräckens uttryck?

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Satt och funderade på vilka sätt skräck kan ta sig uttryck (inte vad som kan orsaka skräck, utan på vilka sätt skräcken kan ta fysisk och mental form) då det slog mig 'varför inte vända mig till experter'.

På vilka - möjliga och omöjliga - sätt kan skräck kan ta sig uttryck: man kan bli nervös, skrämmas på flykt, paralyseras av skräck, förlora kontrollen över kroppsliga funktioner, bli vansinnig, dö av hjärtattack, ..., ..., ...?

Tackar på förhand
 

Snurgla

Veteran
Joined
19 Feb 2003
Messages
137
Location
Göteborg
Om jag förstår saken rätt går det hela till så här: Medicinskt sett finns det några olika reaktioner. Dessa är betingade mer än vårt vanliga beteende av instinkter. Den första och viktigaste är Fight or Flight. Antingen slåss du, eller också flyr du. En annan reaktion är att 'frysa' av skräck.
Det är viktigt att förstå att det händer saker i kroppen vid akut fara, nämligen så aktiveras det sympatiska nervsystemet, och blodet fylls med adrenalin. Detta får många olika effekter:

Blodflödet till matsmältning och annat för stunden oviktigt stängs i stort sett av. Istället får musklerna betydligt mer blod.
Pulsen ökar, blodtrycket ökar. Den här biten är det som kan döda människor med svagt hjärta. En frisk människa tål det.
Smärtimpulser från smärta blir mindre viktiga, eftersom så mycket hormoner sätts igång, ssk. endorfiner.
Hjärnan ändrar och omprioriterar de intryck vi får. Oftast beskriver människor det som att världen plötsligt går långsammare / man tänker fortare.
Dessutom frigörs mycket energidepåer fort genom förändringar i muskelcellerna.

Allt detta är saker som händer när man blir rädd. Dock får man knappast vitt hår. =) Sedan kommer nästa fas av det hela. Man blir oerhört trött, skakig efter allt adrenalin, och har svårt att lugna ner sig. Man känner sig mycket rastlös och obehaglig. Dock går detta till slut över i en endorfinrusch, som lindrar smärta och gör en trött och förvirrad. En människa som blivit svårt skadad brukar i den här fasen försöka dra sig undan, precis som skadskjutna djur. Detta kallas sårlega.

Mentalt sett går människan igenom en kris, precis som i andra sammanhang. Det får jag dock ta och prata om en annan gång. =)
 

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
är det någon som vet hur folk egentligen beter sig när de får skador, t.ex. i strid. Hur känner man sig om man fått en liten rispa i armen jämfört med ett djupt sår i armen ner till benvävnaden(ifall man inte slocknar direkt så att säga).
om man bryter något, hur illa mår man? (har aldrig brytit något i hela mitt liv).
Det där med sårlega, e det samma som när man har skadat sig och börjat gå iväg typ, eller skuttar runt ifall man e lagd åt det hållet...
kan man inte få skrämslehicka av ett sår, alltså att man tänker för mycket, känslan av att man kan dö av sin skada sätter väll skräck i de flesta?
hur mycket dämpar verkligen endorfienerna i kroppen smärtan?
 

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Vände mig till experter

... och experthjälp fick jag.

Tackar ödmjukast.

Om man söker konkreta exempel på hur rollpersoner kan reagera på skräckupplevelser hur kan man då dryga ut listan: nervositet, flykt, paralysis, "adrenalinrush följd av utmattning", vansinne, döden, ..., ..., ...?

Dock får man knappast vitt hår. =)
Inte för att jag vill ifrågasätta vetenskapen... men faktum är att jag sett just detta med egna ögon. Jag satt i arla stund läsandes morgontidningen då en bekant, ovetandes om att jag redan stigit upp, började ta fram ingredienser för scones. Min fråga om jag skulle sätta på kaffe samtidigt som hon höll på att ta ner mjölet skrämde henne till en sådan grad att inte bara hennes hår utan även delar av köket färgades vitt av skräck.
 

Snurgla

Veteran
Joined
19 Feb 2003
Messages
137
Location
Göteborg
Mycket av detta beror på vilket tillstånd man är i mentalt. Människor är experter på att hitta sätt att uppleva saker annorlunda, och droger är ett inte sällan förekommande exempel.

Grunden för en opåverkad människa är att om man är 'igång' med adrenalin, märker man oftast betydligt mindre än man skulle göra annars. Man kan efter striden upptäcka att man bröt handen när man nitade killen. Detta blir värre om man är drogad eller psykotisk; människor kan då göra saker som att gå trots avbrutna ben och dylikt. Det vanliga vid extrema skador är dock att man svimmar ganska fort. Stor blödning ger yrsel, synrubbningar och en tomhetskänsla.

Jag har heller aldrig brutit något, men jag har haft riktigt ont av andra orsaker. Skadan känns varm och svullen. Det speciella med smärta är att den dominerar ens tankar, man kan inte koncentrera sig på något annat. Och ja, sårlega är precis det.

Att få skrämselhicka av sår beror på olika saker (som allt annat =)). Det finns människor som har oerhört svårt att hantera sitt eget blod. Människor kan svimma när de finner något obehagligt. Det är svårt att bli blodgivare i så fall. =)

Endorfiner är en sammandragning av endo (inom) och morfiner. Kroppens eget morfin. Det är, kort sagt, MYCKET bra på att dämpa smärta.

En sak till som är värd att notera: Smärta är en komplex process. Den består av dels den rena nervsignalen (du har ont nu, killen!) och dels av en ångestkomponent (hur fan skall du klara det här då?). Ångesten är det som vi är rädda för. Det är för att slippa ångesten som vi undviker att få ont. Lustgas är ett mycket bra exempel på detta. Den tar bort ångest-delen av smärtan, men vi känner fortfarande precis vad som händer, lika mycket som förut. Även om tandläkaren borrar, och vi känner alltihop, så är det inget att oroa sig över. Det är inte otäckt.

Hoppas det är ett bra svar.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,197
Location
Borås, Sverige
Kan av egen erfarenhet nämna att adrenalin är förbannat bra på att dämpa smärta. Var med i SM i combat 2000(kampsportstävling med rätt hög kontaktnivå dock ej fullkontakt.)

Fick en rejäl smäll på låret i första matchen. Märkte inte av den då jag fick smällen eller ens under den matchen. Sedan fick jag sitta och vänta bra länge på min andra match, och blev då kall igen under väntan så adrenalinet försvann ur kroppen. Gissa om jag kände av smällen jag hade fått på låret.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Skadereaktioner

Det enda som är säkert är att inget är säkert, folk kan reagera väldigt olika. Har man ”rätt” inställning kan man stå ut med väldigt mycket. Tidningen Café gjorde för några år sedan en tio-i-topp-lista på ”Idrottens halsbytande dårar” och jag skriver här lite nedkortat om dem. De här lirarna tog de med (en del av grejerna har du säkert själv sett på TV):

1. Shaun Edwards, rugby
Efter tio minuter av engelska rugbyfinalen fick han en spark i ansiktet så att han bröt käken och fick flera frakturer kring ögat. Läkaren förklarade att det var klar risk att han skulle bli blind om han fick en smäll till i ansiktet men Edwards fortsatte spela i sedvanlig våghalsig stil och var en av de tongivande spelarna bakom segern.
2. Ivan Kovács, fäktning
Bröt foten i semifinalen i OS –96 men fortsatte och ställde även upp i bronsmatchen några timmar senare. Deltog dessutom i lagtävlingen några dagar senare.
3. Stefan Schwarz, fotboll
Bröt benet i VM-kvalmatchen mot Skottland men fortsatte spela. Mot sin vilja blev han utbytt tio minuter senare.
4. Terry Butcher, fotboll
Redan under den första halvleken i VM-kvalmatchen mot Sverige fick han ett rejält sår i pannan som fick sys. Såret fortsatte dock blöda ymnigt men Butcher spelade hela matchen med blodet i ansiktet och en fullständigt nedblodad tröja (det såg helt sjukt ut kan jag lova). Kan förresten nämna att efter det införde man i fotboll förbud mot att spela blödande.
5. Ted Green, ishockey
I en träningsmatch –69 hamnade han i ett våldsamt slagsmål där han och motståndarna fäktades med klubborna. Han åkte på en riktig basebollsving i skallen (han hade inte hjälm) som gjorde honom förlamad i hela vänstra sidan av kroppen. Ett år senare (efter tre operationer och med en metallplatta i huvudet) gjorde han comeback på hockeyrinken.
6. Gunde Svan, längdskidåkning
Bröt armen under femmilen i Holmenkollen men körde vidare eftersom han bestämt sig för att aldrig bryta ett lopp.
7. Konrad Freiherr von Wangenheim, fälttävlan
Under distansritten i OS –36 kastades han av hästen och bröt nyckelbenet men fortsatte. Dagen därpå var han med på banhoppningen (laget skulle diskas om han inte ställde och då fanns ju risken att Hitler skulle bli sur) och på andra hindret stegrade sig hästen och föll och von Wangenheim fick hästen över sig. Hästen i sin tur låg livlös flera minuter. Både ryttare och häst reste sig dock och klarade därefter banan felfritt och Tyskland vann OS-guld.
8. Franz Beckenbauer, fotboll
Tysklands lagkapten bröt armen i VM-semifinalen –70 efter en ful fällning men spelade klart matchen (inklusive 30 minuters förlängning).
9. Gabriele Andersen-Scheiss, maraton
Drabbades i OS –84 av massivt solsting och uttorkning (gjorde bl a ena armen blev helt livlös, ser synnerligen sjukt ut när den bara hänger där och dinglar). Sista 400 metrarna till målet tog nära 6 minuter för henne att stappla/kravla men i mål tog hon sig.
10. Greg Louganis, simhopp
I näst sista kvalhoppet OS –88 slog han huvudet i svikten och dråsade blödandes ner i bassängen. En halvtimme senare var han tillbaka med stort bandage om huvudet och gjorde kvalets bästa hopp. Vann guld dagen därpå.

Kan folk kämpa vidare efter hårda smällar på idrottsplanen kan de säkert göra ännu värre grejer i en strid på liv och död. Det kan alltså vara vettigt att ha med en mentalt moment i strid/skadesammanhang i rollspel så att man får fram skillnaden mellan folk som går och halvlipar hela dagen för en förkylning och snubbar som fotbollsspelaren Stefan Schwarz som efter att hälsenan gått av (landskampen mot Österrike 2000) bara reser sig upp, går av planen och säger till TV:s reporter att han ser fram emot att få börja rehabiliteringsträningen så att han kan spela nästa säsong. Jag har förresten själv varit med om en korpfotbollsmatch där en mina lagkamrater gör en ful och onödig nedsparkning bakifrån på en motståndare. Den nedsparkade har ont men fortsätter spela ett tag till innan han kliver av. Nästa dag får en annan av mina lagkamrater som har en gemensam bekant med den nedsparkade reda på att han bröt benet i matchen...

Jag har själv en sorgligt stor erfarenhet av operationer, besök på akuten, riktigt otrevliga läkarundersökningar m m och kan konstatera att olika faktorer kan påverka reaktionerna rejält. Ta det här med relationen till skadan eller den skadade. Jag har vid två olika tillfällen drabbats av feta bölder som fått snittas upp (aj...) och därefter krävt daglig behandling under cirka en månads tid. Eftersom det är drygt att tillbringa en och halv timme varje morgon med att sitta på en vårdcentral och vänta på sin tur har under kortare delar av dessa perioder min morsa (som är distriktsläkare) fått sköta om böldsåret, d v s få ut äckel-päckel från såret, pilla med spetsiga verktyg, spola såret med saltvatten och lirka ner något som håller såret öppet. Inte särskilt behagligt men jag kunde i a f lära mig att stå ut med den dagliga proceduren. Morsan däremot som ju är van vid att få göra behandlingar av den här typen (t ex var det vid ena tillfället en kollega till henne som skar upp bölden i förstaläget) led väldigt av att tvingas utföra eländet på just sin son. Det var rätt absurt under behandlingarna när jag aldrig gav ett ljud från mig medan morsan hela tiden satt och utstötte olika plågade ”aj” och annat som lät som om hon utsattes för en lättare tortyr.

Kunskap om vad det är som händer och någon annan i omgivningen som undviker att man flippar är viktigt. För en del år sedan drabbades jag av väldiga smärtor i vänstra sidan av bröstet. Jag faller ihop på golvet och kan inte röra mig ur fläcken; bara ligga där och hoppas att någon person av någon mystisk anledning skulle dyka upp i lägenheten och kunna kalla på hjälp. Efterhand som jag ligger där börjar jag tänka att det är hjärtat som det hänt något skit med och att det var kört. Det känns som om att hjärtat ska sprängas när som helst. Börjar se framför mig hur jag ska hittas död några dagar senare. Då ringer telefonen. Plötsligt känner mig inte längre som världens mest ensamma person som ligger och väntar på döden. Jag lyckas släpa mig bort till telefonen och svara. Det är en polare som ringer och han kan plocka fram numret till sjukhuset. Jag ringer dit och förklarar mitt ärende och de kan ganska enkelt konstatera att det inte är särskilt troligt att smärtor i vänster sida i bröstet har med hjärtat att göra utan med tanke på att jag har svårt att få luft är det snarare ena lungan som jävlas. Har fortfarande fruktansvärt ont men det känns ändå som om det släppt lite och jag känner redan mig som en idiot som trott att det har med hjärtat att göra och att jag ska dö. Blir körd till sjukhuset där de efter röntgen kan fastställa att det är lungan det är fel på, smärtan försvinner efterhand under några timmar, jag kan komma hem redan samma dag och det fick inga värre påföljder än förbud för fysisk aktivitet den närmaste tiden. Det är uppenbart hur jag i det här fallet fick dumma idéer och upplevde det hela som värre än det var p g a att jag inte förstod vad det var som fel och att det inte fanns någon annan i närheten när det hände.

Arcana
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,579
Location
Helsingborg
"...då det slog mig 'varför inte vända mig till experter'."
Ja, och så vänder du dig till oss.. :gremsmile:

Jag tänkte mer ge rådet att söka på nätet med ordet "panik".. http://www.medicallink.se/ är en hygglig sida som du kan ta en titt på.. Använde den bland annat när jag gjorde om skräcktabellen till DoD.. Om du bara vill ha punkter uppraddade så ta en titt på min skräcktabell (19,5 kb).. Där kan du hitta i vilken grad (ungefär) effekten av panik kan förekomma.. Den är väl inte 100% korrekt, men duger.. Speldatan, däremot, är påhittat av mig och knappast realistisk..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker det är intressant och läsa om människors beteenden
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,197
Location
Borås, Sverige
Re: Tackar, bugar och frågar vidare

Tja mänskliga psyket är ganska bra på att rationalisera och förtränga saker som är allt för obehagliga eller traumatiska för att hantera.

Åtminstone vad jag minns från den lilla psykologi jag läste i skolan. Någon med mer medicinsk/psykologisk erfarenhet och kunskap kan säkert rätta mig här...

Däremot lär du ju knappast börja tro att ekorrar kan prata eller att gud talar till dig av en sådan händelse. Men man hör ju däremot ofta talas om fall: främst kvinnor som har råkit illa ut vid våldtäkter eller blivit misshandlade av sina pojkvänner och sedan börjar tro att det var deras fel, att det var på grund av något de själva gjorde...
 

Irratic

Veteran
Joined
4 May 2003
Messages
143
Location
Åsa
Re: Sår skador av frakturer & kulor splitter...

Ok!
Frakturer behöver inte vara det minsta smärsamma oavsett när det sker, har själv gått med brutna fingrar i 2 veckor innan jag gick till läkare, 4 spräckta revben är smärtsammare än ett brutet smalben, En skott skada ( nu berättar jag vad en FN-bat polare sade när jag satt med honom på sjukhuset viking efter vådaskott i magen) Det känns rätt O.K ( punkterad magsäck & tjocktarm) känner mig lite pisse nödig & det luktar illa, han hade tömt tarmen i byxorna av chocken,
Dessutom frös han lite men när vådaskottet skedde stirrade han bara i cirka en 15 min innan han började skrika, nerverna kortsluter sig själva, vid traumatiskt våld, sedan kommer smärtan. sedan kommer domningar, vid skott & splitter skador vill säga, sedan kommer cirkulations svikt vilket leder till medvetslöshet & döden om det inte hävs, det när artär & stora muskel partier träffas, så att bli träffad i glutus maximus (RÖVEN) är farligare än att bli träffad i magen
Medan att skjuta någon i skallen är relativt ofarligt eftersom alla armè vapen i västvärlden har så kallad mjuk ammo vilket inte leder till splitter, rullning eller explosions effekten som man ser på filmer, därför riccheterar oftast kulan från skallbenet & leder i de flesta fall till medvetslöshet, nedsatt syn & minnesförluster, vill man döda sikta på Torso eller hals,nacke. Dessutom skyddar inte någon militär hjälm mot kulor i alla fall inte FN, swe hjälmar utan endast mot granat splitter.
 

Irratic

Veteran
Joined
4 May 2003
Messages
143
Location
Åsa
Re: Det var mer än jag visste!

Inte hälsosamt men oftast inte dödligt.....
det är action film myterna som gör det till att ett huvudskott alltid leder till döden, När folk begår självmord sätter de oftast pipan mot tinningen & trycker av, problemet med detta är att kulan oftast penetrerar tinningsloben för att sedan avvika längs främre skallbenet & gör ett väldigt fult hål i andra sidan av huvudet, man kan förstås dö av förblödning, chock m,m om man ointe får hjälp de första 25 min. Om man vill dö direkt skall man sätta pipan i munnen & rikta den snett uppåt bakåt eller genom 9 nackkotan , Förast då dör man ögonblickligen.
 

Sanjuro

Warrior
Joined
12 Mar 2003
Messages
298
Location
Luleå
Åfan!

Man lär sig något nytt varje dag, antar jag. Men jag måste få klargöra en sak: dör man inte omedelbart av ett skott i hjärnan? Det är ju alltså det jag menar när jag pratar om "huvudskott". Att man inte dör direkt om man får käken bortskjuten förstår jag ju, men nog tycker man att en kula i hjärnan borde vara dödlig?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Åfan!

"Men jag måste få klargöra en sak: dör man inte omedelbart av ett skott i hjärnan?"

Min farbror fick ett femtonmillimeters stålsplitter i ögat som trängde in i hjärnan under vintern 1988. Den skadade vävnaden motsvarar ungefär en .22 Long Rifle i omfång.

Han lever än idag. Förståndshandikappad, javisst, och han låg i koma i sex månader, men han överlevde.
 

Sanjuro

Warrior
Joined
12 Mar 2003
Messages
298
Location
Luleå
Re: Åfan!(inslag av OT, inte för känsliga således)

Jag är övertygad. Synd på din farbror.

Detta får mig osökt att tänka [OBS! OT!] på den gamle tyske generalen som hämtades av Gestapo strax före AVK och skulle likvideras. De körde honom till hans lägenhet, men på vägen bad han att få stanna till vid Mort Homme vid Verdun(en berömd och under FVK omtvistad höjd). Han klättrade upp på höjden, tog upp en pistol och sköt sig i huvudet.

Dock dog han inte, utan sköt bara ut båda ögonen. Halvblind och halvt medvetslös hämtades han upp av gestapomännen och fördes till sin lägenhet, där han ströps med koppartråd.

Livet är bra elakt ibland...
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
Re: Nämensegomorron [OT]

Jag tar mig friheten att välkomna dig hit till rollspel.nu! Du vet väl om att det inte är hJUL nu... :gremtongue:

Sådär... en stor, hård och svidande lyckospark till den fula tomten som äntligen vågat sig hit! :gremsmile:
 
Top