Nekromanti Ska monstren vara levande eller utdöda?

[Daniel]

Om mina spelare mot förmodan letat sig in på det här forumet - beware, south of here be spoilers!

***

Jag har ett litet bryderi om några gamla monstervarelser som jag tänker använda. Kom ihåg att de (iaf inte i nuläget) är några befintliga Eon-varelser, utan något luddigt jag funderat ut själv...

Längre fram i det äventyr jag spelleder kommer rollpersonerna att vandra omkring i någon slags uråldriga katakomber skapat av ett utdött folkslag, och se spår av dessa gamla monstervarelser, som är lite i stil med Alien men korsade med medeltid och lite demontänk och trolldom.

Det kommer finnas statyer, möjligen halvt bortvittrade väggmålningar och en del spår av gamla rustningar och vapen. Rollpersonerna kommer undan för undan få en mer och mer klar bild av hur varelserna sett ut och hur de krigat.

Vad jag inte beslutat mig för om än är vad som vore coolast:

- om rollpersonerna fick stöta på en av de medeltida Alien-varelserna (som legat nerfryst i koma eller liknande) och behöva slåss mot denna främmande ras? En mer actionbetonad variant på upplevelsen.

- eller om varelserna faktiskt är utdöda och att katakomberna bara är helt tomma på liv och statyerna och väggmålningarna är allt som finns kvar. En mer mystikbetonad variant på upplevelsen.

Vad skulle du som SL ha gjort?
Vad skulle du som spelare ha tyckt bäst om?

Vad är "kusligast" egentligen, att slutligen få möta en av varelserna i mortal combat eller bara veta att de existerat/existerar men inte få någon vidare insikt i deras värld.

 

[k7e9]

Vad skulle du som SL ha gjort?
Vad skulle du som spelare ha tyckt bäst om?

Jag tror att jag både som spelare och spelledare skulle gillat den utdöda varianten.
Som SL hade jag antagligen (försökt) köra ett stämnings-/skräck-scenario där spelarna gärna får tro att någonstans i djupet kanske varelserna lever än.

Vad är "kusligast" egentligen, att slutligen få möta en av varelserna i mortal combat eller bara veta att de existerat/existerar men inte få någon vidare insikt i deras värld.

Möta varelserna i "mortal combat" behöver ju inte ge insikt.
Som sagt, skräck-/stämnings-scenario skulle vara mitt sätt, men gärna med möjlighet att "utforska" deras värld, med hjälp av väggmålningar, kanske uråldriga pergament med (svåröversatt) text och så vidare. Kanske med möjlighet att dra paralleller till någon religiös/historisk gammal skrift som talar om dessa "varelser ifrån djupet".

 

[Vimes]

Direkt konfrontation suger typ alltid i sådana här sammanhang. Däremot kan ju monstret finnas i labyrinten, men låt aldrig rollpersonerna konfrontera det. Låt de ana dess närvaro, men ladda inte ur situationen genom att faktiskt visa monstret. Så skulle jag gjort.

För att skräckstämningen verkligen ska infinna sig bör spelarna i varje fall tro att det finns ett monster, även om du inte har några intentioner på att visa det eller inte ens har något monster.

 

[Snow]

Utdöda helt klart, men låt det vara öppet till sista stund om det verkligen är så.

Kanske de fallnas mantel tagits upp av religiöst fanatiska människor. På väggmålningarna ser man människor som hålls som slavar. Sen träffar man på dessa slavars ättlingar i form av ett förvridet prästerskap. Antagligen med masker för att se ut som de utdöda.

En direkt konfrontation bör ta rätt lång tid. Prästerna försöker först undgå upptäckt, sen skrämmas, slutligen slå till i lönndom och bara som sista utväg öppen strid.

Fortfarande ska det finnas gott om ledtrådar som pekar på att det finns någon levande kvar, men inga klara bevis.

Kanske hittar de en av de utdödas bostäder som verkar vara nyligen använd, inklusive konstig mat, konstig dryck och konstiga möbler och kläder.

Kanske väser en döende präst något kryptisk till sina gelikar om att "Ta honom i säkerhet, han får inte falla nu, inte när vi är så nära....".

Kanske ser de en otydlig skepnad på andra sidan ett galler. Det är dimmigt och ljuset är dåligt, men skepnaden ser definitivt inte ut att tillhöra prästerskapet: "Eller var det bara en präst med puckelrygg? Fast den såg rätt stor ut... Fasen, var är facklan? Kan någon komma hit och kasta en ljusbesvärjelse?"

 

[Fienden]

Utdödhet, alternativt vad Vimes "Awesome bild" sade.

//Kraetyz, orkar inte skriva

 

[Jenin]

Ja, nåt sånt här vore coolt, jag ahde tänkt föreslå en sekt som beter sig som att de dyrkar de här varelserna, men kanske själva är osäkra på om det exisdterar.

Det allra coolaste avslutet vore dock, imo, detta: Du bygger upp scenariot som ett mysterie/stämnings/upptäckar-mission, låter dem pussla ihop bilden av vilka de här varelserna var. Sedan så ser du till att de blir så uppskräckta av något som händer att be börjar fly hals över huvud ut ur grottan. I det scenariot så blir alla hinder, hur banala de än är, potentiellt livsfarliga och mycket dramatiska.

Slutet: de tar sig ut ur grottan, och är i säkerhet. Men... fanns det verkligen något monster? Man skulle kunna låta gamla magiska fällor utlösas, som i slutändan både övertygar spelarna om att de inte är ensamma i grottan, och får grottan att kollapsa. De får aldrig veta sanningen, men får ett action/mysterieäventyr där de möter gamla uråldriga, kanske utdöda monster =)

 

[Regmolar]

Ja, nåt sånt här vore coolt, jag ahde tänkt föreslå en sekt som beter sig som att de dyrkar de här varelserna, men kanske själva är osäkra på om det exisdterar.

Det krävs inte mycket för att övertyga människor om att saker existerar ens i vårt upplysta, naturvetenskapliga och sekulära Sverige. Låt sekten tro att varelserna finns längre ned i grottorna, eller något (typ, bakom ett hål som vuxna personer inte kommer igenom; om inte annat har ju Eon inte direkt brist på grottvarelser som kan ta hand om alla offergåvor etc. man skickar in).

Men någon enstaka tvivlare som försöker kontakta RP kan vara roligt, speciellt om personen tycker att de är läskiga samtidigt som de är fascinerande samt inte talar deras språk, och därför försöker lära sig mer om dem och lämna små meddelanden för att förklara saker om grottan för dem etc. för att ta reda på vad de är för några utan att bli sedd - med följande uppenbara missförstånd ^^ (speciellt om meddelandena innehåller de mycket viktiga bitarna av sektens tro och historia - dvs. bilder på läskiga människor och konstiga, grottlevande varelser...)

Det allra coolaste avslutet vore dock, imo, detta: Du bygger upp scenariot som ett mysterie/stämnings/upptäckar-mission, låter dem pussla ihop bilden av vilka de här varelserna var. Sedan så ser du till att de blir så uppskräckta av något som händer att be börjar fly hals över huvud ut ur grottan. I det scenariot så blir alla hinder, hur banala de än är, potentiellt livsfarliga och mycket dramatiska.

Vill du ha inspiration på att skrämma folk kan du kolla den här sidan: http://www.angelfire.com/trek/caver/page2.html (i bildningssyfte kan jag avslöja att historien är rippad från en skräcknovell och moddad med tekniska detaljer mm. för att låta verkligare)

Scrolla förbi de tråkiga tekniska detaljerna och se hur hunden, konstiga ljud och grejjerna de ser när de kommit igenom hålet används för att skapa skräckstämning, och inse hur _läskigt_ det är att vara nere i en grotta med något du inte vet något om. Finns flera trådar att söka som handlar om det här på Eon-forumet. Se till att sekten/de utdöda använde mycket benföremål för att få ytterligare bättre stämning.

Det bästa är om du kan använda sekten till att få RP att tro att det verkligen finns något i grottan som inte är freakiga människor (läskigt nog i sig), och låta den känslan växa med fler "ledtrådar" (kanske utplacerade av sekten/delar av sekten som vill skrämmas?). Timea gärna med att gruppens facklor/mat börjar ta slut...

Vill sekten leva i fred är det ju också mycket rimligt att de helt enkelt blockerar nedgången som gruppen har använt för att förhindra vidare besök därifrån, vilket leder till att grottöppningen tycks ha rasat igen inifrån när de återvänder med nya facklor/ny mat för en ny expedition ned i grottan...

EDIT: utökade stycke 2

 

[Craygh]

Det jag, som spelare, hade tyckt vart häftigast var om varelserna var utdöda på mundana eftersom de flytt mundana strax innan ett tidigare mörker, men att de flydde in i en annan dimension i vilken långvarig överlevnad av någon anledning är ohållbar.

Tanken är då att rollpersonerna ska hitta någon thingamajigg som de nästan kuslinkt enkelt lyckas få att fungera, det krävs bara grundläggande kognitiva funktioner och en förmåga till abstrakt tänkande för att få igång den (I stil med kub i kvadratiskt hål, sfär i runt hål, you know.)

Thingamajiggen ska då vara en portal till andra sidan då, och på den andra sidan har Ze Alienz hållit vakt mer eller mindre konstant sen de utvandrade från mundana (För x antal tusen år seda) och nu när vägen är öppen igen så vill de tillbaka till "sitt" mundana, och de har då rakt ingen idé på att dela den med andra, för det tillåter inte deras religion/brist på empati/arrogans/annorlunda sätt att tänka/stortå/you get the point

Sen kan man säkert göra en hel kampanj av det. Jag säger inte att det vore det bästa eller mest passande att göra med det hela, men det hade definitivt vart det jag tyckte var roligast som spelare.

 

[duncan_UBBT]

Kör på att någonting finns nere i gångarna, och att rollpersonerna hela tiden känner dess närvaro. De hittar målningar av monstret, och det hela blir mer och mer skräckinjagande. I själva verket är det inte varelserna som är vid liv utan någon/något som har en annan anledning att vara där, och det är inte förrens slutet som de konfronteras med varandra.

 

[Telephalsion]

Låt det höras raspanden, klättranden, tipper-tapper och klolika fotsteg lite nu och då. Du som SL vet att det bara är en nyfiken vätte eller så, men spelarna tror att det är det fasansfulla utdöda monstret.

 

[Jenin]

Låt det höras raspanden, klättranden, tipper-tapper och klolika fotsteg lite nu och då. Du som SL vet att det bara är en nyfiken vätte eller så, men spelarna tror att det är det fasansfulla utdöda monstret.

Word, precis så =)

 

[duncan_UBBT]

Låt gärna vätten leta efter något som rollpersonerna har så att den fortsätter följa efter dem. Ibland kanske de kan skymta dess knotiga kropp i mörkret, men för det mesta är allt man kan höra ljudet av dess tunga andhämtning.

 

[Telephalsion]

Annat alternativ, låt ljuden komma från en annan grupp äventyrare som utforskar samma grotta. Grottan består av två parallella grottgångar, och spelarna går i en, den andra äventyrartruppen går i den andra. På vissa platser går smala springor och håligheter som förvränger och studsar ljudet från de olika grupperna, kristallprismor som skickar skuggor av den andra gruppen mot den ena, etc. När de tillslut möts så blir det antingen strid, eller så försöker de tillsammans hitta ut och försöka undkomma den fasa som båda grupperna trots allt vet finns i grottorna.

 

[Daniel]

Tack för alla åsikter!

Nu har jag en hel del att arbeta med!

Gôtt!

 

[nominesine]

Kör på att någonting finns nere i gångarna, och att rollpersonerna hela tiden känner dess närvaro. De hittar målningar av monstret, och det hela blir mer och mer skräckinjagande. I själva verket är det inte varelserna som är vid liv utan någon/något som har en annan anledning att vara där, och det är inte förrens slutet som de konfronteras med varandra.

Jag vill anmäla en avvikande åsikt, även om förslaget ovan också är väldigt bra. Det är lite "Mountains of Madness" över det hela (inte så lite heller, för den delen).

Jag tycker i alla fall att det blir roligare om man får puckla på det riktiga monstret i slutet. Även om det är lika förutsägbart som när Shoggothen dyker upp i slutet av "Mountains..." och mosar varenda pingvin i hela grottan.

Lovecraft använder för övrigt pingvinerna precis som vättarna (eller vad de andra monstren nu ska vara för sort) i förslagen ovan.