Skönlitterära vinjetter i rollspelsböcker

Cults of Prax.

Fiktionen är det jag saknar mest i de nya kult-böckerna till RQG.

Varför är det bra? För att det tar beskrivningen av kulten i spelmekaniska termer, och mytologin de tror på, och visar hur en person som tror på detta och har dessa krafter skulle bete sig i praktiken i spelvärlden.
 
Cults of Prax är så jävla bra och intressant precis så! Otroligt konstigt att det så sällan görs bra (och då menar jag inte själva ordsnickrandet utan bara att det blir något mer än babbligt utfyllnad). Tror det klickar bra där också dela för det du säger @Bolongo men också för att det inte är så långt. Inte som i vissa böcker rent av hela noveller…

Jag tyckte iofs att Kultboken om Metropolis gav något vill jag minnas, nu var det ju typ 30+ år sedan jag sålde den gissar jag och antagligen några år innan det som jag ens läste den, men minns att de små delarna ialf inspirerade till att spela och föreställa sig scener osv. Minns dem också som korta men var sin sagt länge sedan så vad jag minns som koolt och inspirerande kan lika gärna vara någon annan bok eller någon scen vi spelade… :)
 
Jag nämner alltid Deadlands, men Shane Hensley är duktig skribent och vinjetten innehar världsinformation, presenterat på samma sätt som i Chronopia med en berättarröst som faktiskt tillhör världen. Båda spelen har historier som sträcker sig över flera sidor, men sidor man faktiskt vill läsa, snarare än att det bara är torftig "stämning".
 
Last edited:
Var inte Jorges Bestiariums selling point, förutom den otroligt vackra layouten, stämningstexterna som beskrev Jorges möte med monstret?
 
Rickard said:
presenterat på samma sätt som i Chronopia med en berättarröst som faktiskt tillhör världen.
Click to expand...

Gillar också Shane Hensley, men här närmar vi oss nog gränsen för vad jag räknar som "skönlitterära vinjetter", dock, alltså speltext av ett slag som hade förekommit oavsett, men som råkar vara skriven ur ingame-perspektiv. Jag tänkte mer på regelrätta små noveller och dylikt.
 
I Expert Partisan blir det snarare statsbyråkratiska vinjetter som sätter stämningen. :cool: Exempelvis inleds kapitel 1 med följande förklaring av vad som gäller i spelet:

Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och skall försvara sig! Motstånd ska ständigt göras och i alla lägen. Det är på Dig det beror – Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva. Vi ger aldrig upp! Varje meddelande om att motståndet ska uppges är falskt!
– Ur broschyren Om kriget kommer, 1961 års utgåva.
Click to expand...
 
Tribe 8 bör också nämnas, som precis som Oktoberlandet i mångt och mycket byggs av sina skönlitterära inslag. Och Metropolis till KULT, 2:a utgåvan – det är i många avseenden en av de bästa rollpelssupplement som givits ut, och då inte minst pga sina skönlitterära inslag.
 
Jag bläddrar ofta förbi vinjetter, men håller med @Mogger om att de i Svärdets sång är bra. Det jag tycker att de gör bra, förutom de litterära kvalitéerna, är nog att de ger ganska goa uppslag till SLPs och platser att fylla världen med, på det sätt @JohanL är inne på.
 
Jag vill minnas att det oftare var kass än bra i WoD, med ett undantag.

Världsbeskrivningen i Demon: The Fallen har hög kvalitet, beskrivs inomvärldsligt och det finns många bra korta kapitelintronoveller som håller långt högre kvalitet än tex. WtA eller VtM.

Med det sagt är det ett bra tag sedan jag läste dem, så ta det med en nypa salt.
 
Sen är väl frågan: Bra för vem?

TonårsElin tyckte mycket var asbra, grymt och brilliant på sätt som nog skulle lämna Elin 38 väldigt imponerad. Liksom Unknown Armies, Wod,och så vidare. Liksom, jag väljer att inte läsa om saker nu just för att minnas det som förtastiska.

LIksom jag tycker det är helt legitimt att skriva för att en mer oerfaren målgrupp än för att de ska falla folk i min ålder i smaken. Speciellt när vi ändå har för mycket att göra och ändå kommer hoppa över den texten.
 
UA har ju också vad som måste vara en av rollspelsvärldens mest kända vinjetter:

Somewhere out there is someone who had loving parents, watched clouds on a summer's day, fell in love, lost a friend, is kind to small animals, and knows how to say "please" and "thank you," and yet somehow the two of you are going to end up in a dirty little room with one knife between you and you are going to have to kill that human being.

It's a terrible thing. Not just because he's come to the same realization and wants to survive just as much as you do, meaning he's going to try and puncture your internal organs to set off a cascading trauma effect that ends with you voiding your bowels, dying alone and removed from everything you've ever loved. No, it's a terrible thing because somewhere along the way you could have made a different choice. You could have avoided that knife, that room, and maybe found some common ground between the two of you. Or at least, you might have divvied up some turf and left each other alone. That would have been a lot smarter, wouldn't it? Even dogs are smart enough to do that. Now you're staring into the eyes of a fellow human being and in a couple of minutes one of you is going to be vomiting blood to the rhythm of a fading heartbeat. The survivor is going to remember this night for the rest of his life.
 
Man Mountainman said:
De har dåligt rykte, men det måste ju finnas exempel på att det gjorts bra. Vilka är dessa exempel och vad gör dem bra?
Click to expand...

Jag har aldrig riktigt förstått varför de har dåligt rykte. Själv tycker jag att sådana saker kan vara rätt kul. Bryter upp regelläsandet lite och ger en inblick i hur folk i världen tänker.

A Time of War har rätt bra sådana. Den boken har dock inte så mycket fluff i sig, så det är främst de som används för att introducera världen.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top