Nekromanti Sjukaste moment ?

Trollkalle

Veteran
Joined
28 Jul 2015
Messages
190
Hejsan jag tänkte göra en tråd där alla kan dela med sig av sina sjukaste moment när dem rollspelat.

Jag börjar med mitt. Jag och min kompis spelade MÅ0 och höll på att förhandla med några kaniner och det slutade med att vi blev instängda i deras gryt. Min kompis hadenågon sorts special förmåga som gjorde att han typ kunde "fisa" ut gas som gjorde att man somna. Då fes han på en kanin vakt och tog han nycklar. Sen så hade jag special förmågan sprinter. När vi kommit ut ur buren så hoppade han upp på min rygg och då sprang vi allt som vi stötte på somnade men när vi kom ut i dagsljuset så var det någon djävla krypskytt som sköt oss. Jag stör mig än idag på den där djävla krypskytten.
 

Skarpskytten

Mellan två äventyr
Joined
18 May 2007
Messages
6,012
Location
Smålands golvbrunn
En gång runt 1990 var jag med i en Stormbringerkampanj. Jag missade första spelmötet, och under det så hade det varit en scen där en melniboneisk adelsman fick armen avhuggen av sin frus älskare, eller något sådant. Melniboneer är som bekant extremt bra i Stormbringer, men jag blev erbjuden att ta över den här spelledarpersonen när jag dök upp. Den avhuggna armen fick kompensera de bra grundegenskaperna som melniboneer fick i Stormbringer.

Detta är ganska länge sedan, så jag mins inte allt. Men jag mins i alla fall att min karaktär var med om ett skeppsbrott och spolades iland på någon liten ö i The Oldest Ocean. Han fick med sig följande saker i skeppsbrottet:

- En uppsättning trasiga kläder att skyla sin magra lekamen med.
- En läderbit, som han tuggade på för att stilla sin hunger.
- Ett magiskt halsband som inte gick att ta av.
- Ett melniboneanskt guldhjul.

Nu hör det till saken att:

1) Det där halsbandet var ett av tre i världen som gjorde att man kunde använda det här överdrivet bra svärdet som hela kampanjen handlade om. Hur mäktigt? Tänk att en 19-årig spelledare som är kär Moorcock försökt göra något som är ännu bättre än Stormbringer. Så bra var det. Men saken var att man förvandlades till sten om man rörde vid det, om man inte hade ett av de här tre halsbanden. Det fanns så klart många som ville ha de där halsbanden, varav min karaktär vad lycklig ägare till en. Han var en jagad man, just då mestadels av en kaosförkämpe med typ 150% i alla stridsfärdigheter. Varför inte bara lämna över det? För att det satt fast. Permanent. Enda sättet att få bort det, förutom ett gudomligt ingripande, var att skära huvudet av min karaktär. Sa jag att det var ett tvåhandssvärd? Och att min karaktär var enarmad? Han hade tagit på sig halsbandet utan att veta vad det var.

och

2) ett melniboneansk guldhjul är ett konstföremål av flera kilo guld. Varje kejsare tillverkat ett sådant. Ett. Alla andra sådana hjul i världen var hemma på Melnibonë. Hjulet var alltså värt en förmögenhet, förmodligen hundratals miljoner fantasy-SEK i dagens penningvärde. Frågan var ju dock bara - hur gör man som en halvt ihjälsvulten enarmad person tillhörande ett allmän avskytt fantasy-övermänniskosläkte för att köpa det man verkligen behöver, det vill säga en öl och en skål gröt, när myntet förmodligen är värt lika mycket som alla fast egendom inom flera mils omkrets? Utan att bli rånmördad? Svaret är, man tuggar på sin läderbit och hoppas att ingen upptäcker det där myntet.

Halvdöd, klädd i trasor, löjligt rik men oförmögen att stilla sin hunger, jagad av en galen massmördare på grund av ett magiskt föremål som han inte hade någon glädje av. Det var storslaget.

Jag har inget minne av hur jag krånglade mig ur det hela eller hur kampanjen slutade. Det var nog så att den tog slut när jag började spelleda Pendragon.
 

NinjaSpace

Veteran
Joined
6 Oct 2015
Messages
3
Minns inte vilket rollspel det var, kan ha varit en sinnessjuk blandning av många, medeltid var det iaf.
Vi körde iaf ett 12-mannaguild.
Jag, en lobotomerad variant av Tabacmannen och ett dvärgtroll, ni som kan er Kalender für alle vet vem Tabacmannen är. Peter Wahlbeck skulle för övrigt vara en legendarisk SL.
Vi hade belägrat utkanten av den tyska hansastaden Heidelberg för att ta oss an ett gäng sadistiska adelsmän med en sjuk fabläss för övergödda feministiska grismutanter, där ph-värdet gärna skulle understiga 1 när dessa släppte väder.
Vi hade tänkt slå till under natten och här börjar problemen, en av våra spotters som vi hade satt på piren nere vid värdshuset "Grosse gris-fis Haus", där det denna kväll anordnades en sinnessjuk shotstävling som gick ut på att svepa så många 6 cl shots som bestod av den äldstes av de feministiska övergödda grismutanterna avföring/diareé, märk väl att grishaggan som den äldste kallades för, hade legat däckad i tre veckor i ngt som kan liknas vid svininfluensan med otroliga febertoppar, svetten ifrån dessa febertoppar blandades med shotsen.
Man kan lugnt säga att shotstävlingen spårade ur då det även denna kväll hade inhandlats ett stort parti med svampar ifrån de arabiska köpmän som kommit tidigare under dagen.
Vår spotter blev mer och mer intresserad av vad som försigick inne i värdshuset, han smög sig fram, tittade storögt in genom fönstret och såg detta jävla berg av svampar. Såklart kunde han inte motstå det rus som väntade honom, han bytte till sig de fem största svampar samt två linor diareé.
I utbyte fick adelsmännen ta del av vår storslagna plan, han sålde ut oss helt enkelt.
Så där satt vi och tryckte i en jävla vedbod i utkanten av Heidelberg medan vår "vän" snortade bajs för glatta livet.
Då vi inte orkade vänta hela natten slog vi för en kollektiv självmordshappening, som slog väl ut.
 
Top