Silent Hill hade premiär igår och jag var där och såg den redan 18.30. Bio salongen var nästan tom vilket jag fann underligt men det var också samma dag som gymnasieskolorna tog sommarlov så alla examensstudenter hade en ursäkt till att inte vara där.
Nu ska jag försöka samla mina tankar kring filmen, ni som planerar att se den bör nog sluta läsa här.
Är ni kvar? Bra, låt oss ge oss in i Silent Hills värd för ett tag då.
Övergripande var Silent Hill förvånande bra. De hade lyckats med att följa grundkonceptet ifrån spelen bra. Vissa saker som jag redan innan viste att jag skulle störa mig på (att manliga roller var tillgjorda och att en Rose istället för en Harry skulle göra en skillnad) störde mig mindre än vad jag trodde. Dock så hamnar filmen lite på fel sida när det gäller att berätta vad som händer och lämna oss rädda för det okända.
Det första jag noterade var att de använder väldigt mycket av Akira Yamaoka gamla verk ifrån spelen. Jag log varje gång jag kände igen låtarna, inte bara ifrån spelen utan jag har dom låtar som är mer än bara bakgrundsljud på min spellista i winamp.
För storyn med att hon gick i sömnen och hur de reser till Silent Hill kändes lite malplacerad. Att Silent Hill dessutom skulle vara en spökstad redan innan kändes… Lite fel det också men om den hade varit full av liv hade vissa element av handlingen inte fungerat på samma sätt tror jag. Letandet efter henne och hela det här med att hon rymmer hemifrån hade inte fungerat om det hade varit en stad som fortfarande levde. Naturligt vis så skulle staden vara öde i världen av dimma men det behövde inte vara en spökstad, eller vad tror ni?
Scenen i gränden och Roses första möte med mörkret var bra och en nära kopiering på hur första spelet börjar. Att det var barn där nere stämde bra in men jag störde mig lite på att hon var tvungen att bli räddad, att hon kom undan. Åter igen, så hade det dock inte funkat annorlunda. Den här världens mekanik skiljer sig från den vi är van vid och om Rose inte hade kommit undan (Saved by the bell anyone?) så hade hon dött och antagligen inte vaknat upp igen på samma sätt som Harry kunde göra. Det hade nog dessutom varit lite väl mycket plagiat.
Pyramidskallens framträdande var superbt och man kände igen den gamla skräcken ifrån tvåan och en ny rädsla för geometriska former växa. Att hans arm var nästan lika lång som hans svärd slog mig som flummigt eller så använder han inte dess fulla längd. Elak som tusan är han dock. Men jag känner inte igen horderna av insekter som hotar att äta upp en kanske nått från trean jag inte har haft glädjen (skräcken?) att spela än?
Det var också roligt att de behöll ett speligt element, ledtrådarna som säger vart hon ska, skolan, hotellet, kyrkan. Att ta något ur en död torterad mans mun är så Silent Hill det kan bli. Rose gör det modigt och det skulle vara kul att se Harry, eller någon annan för den delen, reagera på samma sätt i spelen också.
Alla dessa sektmedlemmar som springer runt i staden finner jag mindre underhållande. De passar filmens handling men de hade kunnat hållas ner till ett större minimum anser jag.
Scenen med alla dessa sjuksköterskor hade man sett halva av redan i trailern och var inte så skrämmande alls. Och här börjar filmen dala.
Scenen med rummet Alessa är i alldeles för utförlig. Det är bra berättat, hennes bakgrundhistoria och det, men de släpper mystiken. Man får sympatier för den onde, vilket nog är tanken, och som innan ogillar man Christabella om än nu lite mer. Och att inte bara bränna utan att rakt av rosta en liten flicka, hu, det gör ont det, aj liksom, man förstår henne typ.
Efter den här scenen känns det dock som om att allt är slut, det är bara det sista kvar, hämnden. Och den får hon så klart. Det är lite spännande, lite äckligt att Cybil lever ett litet tag längre. Det höjer spänningen med att man börjar hoppas att hon ska överleva hon också och jag tror det behövdes i det läget. När Rose sedan promenerar in och börjar moralpredika för religiösa fanatiker har man en känsla för vad som händer sen. Mörkret kommer in i kyrkan. Taggtråds slakt kändes som om den inte riktigt hörde hemma här, den passar Christabella men alla andra hade kunnat få förgås på annat vis. Det blir fel sorts skräck, alla vi bryr oss om är döda eller upplevs som säkra, det är inte så hemskt i dagens film att se folk mosade av taggtråd som det en gång kanske var.
Slutet var tvetydigt som vanligt i Silent Hill serien och det tror jag nog är bra. Kommer det kanske en uppföljare? Sean Bean som James Sutherland? Nä, jag tror inte det.
Känslan var bra och totalt var filmen ändå bra för mig som Silent Hill fan. Så mitt betyg är:
om man känner till Silent Hill sedan tidigare och:
om man inte gjorde det.
/Hartland – köper nog ”the collection” snart…
Nu ska jag försöka samla mina tankar kring filmen, ni som planerar att se den bör nog sluta läsa här.
Är ni kvar? Bra, låt oss ge oss in i Silent Hills värd för ett tag då.
Övergripande var Silent Hill förvånande bra. De hade lyckats med att följa grundkonceptet ifrån spelen bra. Vissa saker som jag redan innan viste att jag skulle störa mig på (att manliga roller var tillgjorda och att en Rose istället för en Harry skulle göra en skillnad) störde mig mindre än vad jag trodde. Dock så hamnar filmen lite på fel sida när det gäller att berätta vad som händer och lämna oss rädda för det okända.
Det första jag noterade var att de använder väldigt mycket av Akira Yamaoka gamla verk ifrån spelen. Jag log varje gång jag kände igen låtarna, inte bara ifrån spelen utan jag har dom låtar som är mer än bara bakgrundsljud på min spellista i winamp.
För storyn med att hon gick i sömnen och hur de reser till Silent Hill kändes lite malplacerad. Att Silent Hill dessutom skulle vara en spökstad redan innan kändes… Lite fel det också men om den hade varit full av liv hade vissa element av handlingen inte fungerat på samma sätt tror jag. Letandet efter henne och hela det här med att hon rymmer hemifrån hade inte fungerat om det hade varit en stad som fortfarande levde. Naturligt vis så skulle staden vara öde i världen av dimma men det behövde inte vara en spökstad, eller vad tror ni?
Scenen i gränden och Roses första möte med mörkret var bra och en nära kopiering på hur första spelet börjar. Att det var barn där nere stämde bra in men jag störde mig lite på att hon var tvungen att bli räddad, att hon kom undan. Åter igen, så hade det dock inte funkat annorlunda. Den här världens mekanik skiljer sig från den vi är van vid och om Rose inte hade kommit undan (Saved by the bell anyone?) så hade hon dött och antagligen inte vaknat upp igen på samma sätt som Harry kunde göra. Det hade nog dessutom varit lite väl mycket plagiat.
Pyramidskallens framträdande var superbt och man kände igen den gamla skräcken ifrån tvåan och en ny rädsla för geometriska former växa. Att hans arm var nästan lika lång som hans svärd slog mig som flummigt eller så använder han inte dess fulla längd. Elak som tusan är han dock. Men jag känner inte igen horderna av insekter som hotar att äta upp en kanske nått från trean jag inte har haft glädjen (skräcken?) att spela än?
Det var också roligt att de behöll ett speligt element, ledtrådarna som säger vart hon ska, skolan, hotellet, kyrkan. Att ta något ur en död torterad mans mun är så Silent Hill det kan bli. Rose gör det modigt och det skulle vara kul att se Harry, eller någon annan för den delen, reagera på samma sätt i spelen också.
Alla dessa sektmedlemmar som springer runt i staden finner jag mindre underhållande. De passar filmens handling men de hade kunnat hållas ner till ett större minimum anser jag.
Scenen med alla dessa sjuksköterskor hade man sett halva av redan i trailern och var inte så skrämmande alls. Och här börjar filmen dala.
Scenen med rummet Alessa är i alldeles för utförlig. Det är bra berättat, hennes bakgrundhistoria och det, men de släpper mystiken. Man får sympatier för den onde, vilket nog är tanken, och som innan ogillar man Christabella om än nu lite mer. Och att inte bara bränna utan att rakt av rosta en liten flicka, hu, det gör ont det, aj liksom, man förstår henne typ.
Efter den här scenen känns det dock som om att allt är slut, det är bara det sista kvar, hämnden. Och den får hon så klart. Det är lite spännande, lite äckligt att Cybil lever ett litet tag längre. Det höjer spänningen med att man börjar hoppas att hon ska överleva hon också och jag tror det behövdes i det läget. När Rose sedan promenerar in och börjar moralpredika för religiösa fanatiker har man en känsla för vad som händer sen. Mörkret kommer in i kyrkan. Taggtråds slakt kändes som om den inte riktigt hörde hemma här, den passar Christabella men alla andra hade kunnat få förgås på annat vis. Det blir fel sorts skräck, alla vi bryr oss om är döda eller upplevs som säkra, det är inte så hemskt i dagens film att se folk mosade av taggtråd som det en gång kanske var.
Slutet var tvetydigt som vanligt i Silent Hill serien och det tror jag nog är bra. Kommer det kanske en uppföljare? Sean Bean som James Sutherland? Nä, jag tror inte det.
Känslan var bra och totalt var filmen ändå bra för mig som Silent Hill fan. Så mitt betyg är:
om man känner till Silent Hill sedan tidigare och:
om man inte gjorde det.
/Hartland – köper nog ”the collection” snart…