Nekromanti Sex i rollspel [edit]

[ripperdoc]

Re: re: sex och våld

Sen är det väl som sagt en annan diskussion om nördar med begränsad erfarenhet av sex och erotik (på ett nyanserat plan) kan skriva en bra text om något de bara hört talas om, läst eller sett på film... ..för det är väl en nördhobby vi talar om ...

Nu vet jag inte om du var seriös, men rollspelsförfattare har "i alla tider" skrivit om saker de inte har ett dyft personlig erfarenhet av. Om vi nu fortsätter att måla nidbilden av nördarna så har de dessutom usel erfarenhet av både våld och social interaktion, så de vore inte lämpade att skriva rollspel om människor överhuvudtaget.

 

[Coffe_Kanon]

Re: re: sex och våld

"Sen är det väl som sagt en annan diskussion om nördar med begränsad erfarenhet av sex och erotik (på ett nyanserat plan) kan skriva en bra text om något de bara hört talas om, läst eller sett på film... ..för det är väl en nördhobby vi talar om ..."

Vad menar du med: "erfarenhet av sex och erotik (på ett nyanserat plan)?" Är det antalet "erövringar" man har i sina meriter eller antalet "aktiviteter" man har ägnat sig åt under en sexakt?

Jag kan säga att jag jag har egen erfarenhet av både våld och sex. OCH jag är nörd på samma gång, "otroligt men sant".

en del kanske vill fråga mig nu: "men Coffe om du nu har haft sex, hur kan du då vara så ointresserad av det?" (och möjligtvis så lägger någon in en vitsig kommentar om dåliga prestationer)

Svaret är enkelt: Jag är inte intresserad av andras sex- eller kärleksakter, bara mina egna. Jag blir varken upprörd, upphetsad, förargad eller glad när jag ser eller hör sex beskrivas på tv/bio/i böcker etc. Jag drabbas bara av ett dominant ointresse, och därför anser jag att erotiska sexscener i böcker/filmer/rollspel är överflödiga...

 

[Vavva]

Spring Rising. Spring.

Vad ska jag säga. En vacker dag kommer jag under massivt och tungt opiommissbruk att dra över denna man så att han aldrig mer ens orkar skriva om sex.

Det är inget löfte. Det är ett hot.


(om någon missade det så håller jag fullständigt med inläggets skapare. Jag vill ha lika levande och målande beskrivningar av allt knullande min karaktär utför som jag vill ha av allt annat som händer, och gärna lite till, eftersom sex är ROLIGT. Dock kräver det en spelledare som är välordig och en spelgrupp som inte börjar skruva på sig vid allt för vällustiga utvikningar. Underligt nog har det hittills funkat bäst för mig i en Harry Potterkampanj av alla jävla saker...)

Jag vill känna vad min karaktär känner och hon håller på att dränka sina trosor i en sjö av fiskluktande substanser så vill jag fantamig också behöva byta underkläder efter spelmötet. Ibland har jag ett par i väskan av just denna anledning.

 

[Vavva]

Tja, angående EON...

...så sitter jag och skriver EON-porrnoveller till Drunoks Drängar. Även om spelböckerna är grymt och sanitärt befriade från ingående beskrivningar av sexvanor så är rollspel ofta som gjorda för att skriva porr i, och därmed också för att rollspela sex. EON med sin kulturblandning är faktiskt som gjord för att samla sexnoveller från de mest skilda genréer....

 

[Rising]

Re: Spring Rising. Spring.

Intressant att du inte skriver åt vilket håll jag ska springa. Ifrån dig, eller mot dig....

:^)

/Riz
som alltid blir röksugen av att läsa Vavva's inlägg....

 

[Vavva]

Re: Spring Rising. Spring. (Jäkla OT)

Intressant att du inte skriver åt vilket håll jag ska springa. Ifrån dig, eller mot dig....

Jag tänkte låta dig bestämma det själv... ;-) Min nuvarande KK verkar i alla fall alltför utslagen efter ett fnittrigt och okyskt Västmarkmöte för att vara till någon egentlig nytta. Så drog vi in rollspel också, trots OT-markeringen.

Tyvärr har jag dåligt med opium... *funderar bekymrat på saken*

 

[Vavva]

Flum om kopplingen rollspel-litteratur

Som vanligt så tycker jag att det beror på författarens känsla för språk och hantverk. En explicit sexscen skrivet av en författare som behärskar erotikans ädla konst är helt klart underbart. En explicit sexscen taffligt berättad får bara ett löjets skimmer över sig.

För att anknyta till tråden så gäller det rollspel också. En spelledare som inte är världens mest nyanserade eller stämningskänsliga kommer att behandla en sexscen med samma skicklighet som en kobold på LSD. En skicklig SL med vettig belästhet i ämnet och/eller viss personlig erfarenhet kan hantera det med samma ambience som historiens stora erotikaförfattare. Och precis som med litteratur så är sex ett känsligt ämne, vilket gör ett misslyckat försök totalt misslyckat och ett lyckat försök imponerande och minnesvärt.

Jag läser gärna om sex i litteratur. Hey, jag har till och med en mindre samling historisk erotika och har glatt plöjt "de stora" för bildningens skull. Däremot växer författare som kan skriva bra sexscener inte på träd, kanske till viss del eftersom erotikan så länge varit en genré som inte passat in i de fina salongerna.

//Alva - svävar ut

Tillägg: Med erotika menar jag inte softa saker i soft ljus som faller inom ramen på "konst" på grund av sin mesighet. Jag använder bara ordet eftersom jag drar en linje mellan sexskildringar menade att läsa och sexskildringar menade att gnugga till, och nu pratar jag om det förstnämnda.

 

[Coffe_Kanon]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

Visserligen har ju en författare mer eller mindre känsla för språk och hantverk, men tror du inte att det även kan finnas en viss risk för att det hela blir lite, tja pretentiöst?

Jag är, som sagt, inte särskilt intresserad av sex eller erotik i vare sig litteratur, film eller rollspel. Men det finns ju många exempel på när en författare försöker skildra något, och tillslut villar bort sig mer i kompositionen hos de beskrivande meningarna än att koncentrera sig på innehållet.

Jag är långt ifrån professionell på det här med författarskap överhuvudtaget, men jag har ändå en viss känsla när det kommer till att känna igen brister i språkbruket och komposition. Det är te.x ganska viktigt hur takten är på det som skildras, om bara en "lätt smekning" (för att ta erotik som ett exempel nu) ska ta fyra sidor att beskriva så tappar oftast läsaren inlevelsen just p.g.a att författaren hade FÖR mycket inlevelse och var tvungen att få med exakt allt denne tänkte på.

Det jag försöker säga är väl att man ska kunna läsa ungefär i samma takt som det som skildras har. Visserligen kan ju ett sexuellt samlag gå antingen jättefort eller ta timmar (det är ju lite olika från person till person ), men oavsett hur lång tid det tar så är det ganska viktigt att läsaren (eller i rollspelandets fall "åhöraren") hänger med i samma tempo som det som skildras.

Kort och gott så fortsätter jag alltså att förespråka lite "less is more" filosofi, fast på ett sätt som även de mest explicita fantasterna kan tycka om.

Ursäkta om jag beskriver det luddigt (jag är hungrig och fryser för tillfället)...

P:S tjoho, nu är jag vapenbärare istället för grisodlare! D:S

 

[Vavva]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

Visst, men jag skrev heller ingenting om hur långt det hela skulle vara för att vara väl utfört, eller hur?

Jag håller helt med dig. Hur bra något är hänger sällan på mängden ord som använts eller vilka intrikata formknep författaren känner till. Tvärtom så kan det bli riktigt...jävla... tråkigt. Henry Miller är ett exempel på en författare som kan bygga upp en sexuellt spänd stämning på bara några rader, utan att bli långrandig och alltför blommig. Nin är i min mening en annan. de Sade är det INTE, men min aversion mot de Sade är en helt annan historia...

Jag håller också med om att takten är viktig. Man måste känna hetsen, spänningen, nervositeten, frustrationen och det händer sällan om språket blir för lödigt. Samtidigt så kan man ibland behöva känna det utdragna, den långsamt växande spänningen och laddningen av frustrerad förväntan, och då krävs ett helt annat språk. Avvägning är en konst!

I begreppet "hantverk" lägger jag också det som beskrivs, alltså inte bara hur det berättas. En del författare undrar man om de någonsin ens varit med om en sexakt själva, andra kan bara med sin inställning eller valet av vad som beskrivs ge en starka känslor av identifikation och äkthet.

Jag har skrivit en hel del själv, både erotika och porr, men är sällan nöjd med slutprodukten. Det är helt enkelt förbannat svårt!

 

[krank]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

tror du inte att det även kan finnas en viss risk för att det hela blir lite, tja pretentiöst?

Är det alltid något negativt att något är pretentiöst?

Kanske bra att vi inte umgås på riktigt isåfall =)

//Krank, nästan alltid pretentiös

 

[Coffe_Kanon]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

"Visst, men jag skrev heller ingenting om hur långt det hela skulle vara för att vara väl utfört, eller hur? "

Givetvis inte, jag kände bara för att kommentera lite på de potentiella nackdelarna som kan uppstå.

"Jag håller också med om att takten är viktig. Man måste känna hetsen, spänningen, nervositeten, frustrationen och det händer sällan om språket blir för lödigt. Samtidigt så kan man ibland behöva känna det utdragna, den långsamt växande spänningen och laddningen av frustrerad förväntan, och då krävs ett helt annat språk. Avvägning är en konst!"

Indeed. Om vi hypotetiskt säger att jag var tvungen att skriva en erotikanovell, så skulle jag nog förbehålla den utdragna biten till själva förspelet och "teasingen", men sedan öka takten när... tja when the action starts så att säga. Vad knepigt det skulle bli om man skrev så att det blev tvärt om?

"I begreppet "hantverk" lägger jag också det som beskrivs, alltså inte bara hur det berättas. En del författare undrar man om de någonsin ens varit med om en sexakt själva, andra kan bara med sin inställning eller valet av vad som beskrivs ge en starka känslor av identifikation och äkthet."

Författare har väl ganska sällan varit med om det de försöker skildra. Visst de kan ha upplevt en sexakt, men de sexakter som de försöker skildra är ju allt som oftast totalt romantiserade önsketankar från deras sida, och inte alls något som de själva varit med om. Precis lika genomskinligt blir det när de försöker skildra andra väldigt primitiva, typsikt mänskliga händelser (som de inte har varit med om själva), som te.x våld. Men vafan, jag uppskattar romantiska våld och actionscener, precis som många uppskattar romantiska sexscener, det är synd bara att det inte på samma gång går att få det kännas verkligt. Det suger att man ska vara tvungen att behöva välja mellan realism eller romantik.

"Jag har skrivit en hel del själv, både erotika och porr, men är sällan nöjd med slutprodukten. Det är helt enkelt förbannat svårt!"

Jag tror att det enda som man någonsin kan bli riktigt bra på att skriva är sådant man upplevt själv, det spelar ingen roll hur talangfull eller kunnig man är som författare, det finns alltid något som avslöjar bluffen när man försöker lura läsaren... Det tillförde ju inte särskilt mycket. JO! Prova att skriva om dina egna "erövringar" (som du var nöjd med dvs.), jag tror att du blir mer nöjd med slutresultatet då. Om du redan har gjort det och ändå inte är nöjd så... Eller vänta nu, när blir man någonsin "nöjd" med det man försöker skapa? När får man ens tillåta sig själva att vara nöjd med något, hur ska man då kunna bli bättre?

Ah, whatever, nu blev det för "random"...

 

[Coffe_Kanon]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

"Är det alltid något negativt att något är pretentiöst?

Kanske bra att vi inte umgås på riktigt isåfall =)

//Krank, nästan alltid pretentiös"

Nej det är det väl inte, att vara pretentiös i verkligheten tyder på att man även har lite självironi och sånt är bra att ha. Men ska det handla om fiktivt sex och våld så blir det nog inte så bra om det låter för pretentiöst, då fnissar man nog bara åt det istället för att påverkas på öhm "rätt sätt"...

 

[Vavva]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

Det blev så långt så jag bara babblar på som vanligt.

Visst är sexscener oftast romantiserade, men även om man inte upplevt exakt samma sak själv så ökas perspektivet grovt av erfarenhet. Det märks bland annat på att de flesta manliga författare suger på att beskriva hur sex känns för en kvinnlig karaktär. Jag antar att det är likadant på andra hållet, men av naturliga skäl så vet jag inte. Jag tror absolut att det går att kombinera romantik med en känsla av äkthet. Lite polerande förstör oftast ingenting. Det är när skarven till vad som är trovärdigt blir för brutal som den där "amenförhelvete"känslan uppstår. Jean M Auel ger mig sådana känslor exempelvis. Och Dan Hörning. Men alkoholinfuserad högläsning ur Svärdsspel från hadarlon är en helt annan historia...

Jag har skrivit minnesnoveller till både älskare och älskarinnor av saker vi gjort för att hålla lusten levande tills vi ses nästa gång, men själv har jag aldrig blivit nöjd. Men, å andra sidan så har du en stark poäng med att man sällan blir nöjd med vad man själv har skapat. Jag har dock en stark läsekrets, så jag får försöka söka tröst i det.

Kan någon skicka över lite mer ego? Någon? *suckar*

//Alva - det blir aldrig för random

 

[Coffe_Kanon]

Re: Flum om kopplingen rollspel-litteratur

"Det märks bland annat på att de flesta manliga författare suger på att beskriva hur sex känns för en kvinnlig karaktär. Jag antar att det är likadant på andra hållet, men av naturliga skäl så vet jag inte. "

Du kan ju alltid prova skriva en erotikanovell ur ett manligt perspektiv och sedan fråga just en man om du slog huvudet på spiken eller inte. Du har ju en trogen läsarskara, use and abuse them!

"Men alkoholinfuserad högläsning ur Svärdsspel från hadarlon är en helt annan historia..."

Det där KRÄVER en utveckling, hur kom det sig att du ägnade dig åt alkoholinfuserad högläsning av just den boken? Jag har inte läst den själv, men jag vet typ vad den handlar om.

"Men, å andra sidan så har du en stark poäng med att man sällan blir nöjd med vad man själv har skapat. Jag har dock en stark läsekrets, så jag får försöka söka tröst i det."

Min "estetiska ådra" (hmm appropå pretentiöst? ) ligger i att amatörteckna och jag brukar dela in reslutaten i två grupper: De illustrationer som man kan visa upp för någon annan, och De illustrationer som man ska låsa in och glömma bort (men givetvis bevara för referenssyften). Ungefär så nöjd brukar jag bli med det jag gör, och det är bara bra för annars blir man ju aldrig bättre.

Fast nu på sistonde så är jag lite irriterad på mig själv, för jag har nått en sån där total inspirationssvacka. Inga intressanta idéer överhuvudtaget, och ju längre man befinner sig i svackan desto sämre blir tekniken. Fan och * lite mer random gnäll*

 

[Vavva]

Re: Hur sexuell vill du vara med dina kompisar?

(Eller så borde jag bara skaffa partner. Rollspelflicka som gillar tjejer sökes?)

Eh... Relationsanarkistisk rollspelskvinna (i alla fall biologiskt sett...) som definitivt gillar varelser av honkön anmäler sig. Är det ok att använda den här tråden för att svara på kontaktannonser? *sneglar sig misstänksamt omkring*

Och ja, det ÄR lättare om större delen av gruppen är buksyskon eller allmänt ihopkladdade med varandra. (aktiviteter på spelbord under rollspelstillfällena inverkar dock menligt på spelandet)

 

[Illern]

Men hur som helst, först vill jag nog kommentera på det lilla fenomen att våld gärna beskrivs på ett väldigt explicit sätt, medans sex gärna sopas under mattan och beskrivs luddigt och kompakt. Vad säger detta om människan? Att vi gillar våld mer än sex förstås!

För min del beror det inte alls på det. Jag är otroligt intresserad av alldeles särskilt verkligt sex men inte särskilt av verkligt våld. Däremot är det så att att rollspela våld vid spelbordet har liten koppling till våra verkliga personer - spelarna. Det är ingen som får för sig att relatera det spelade våldet till våra verkliga personer (även om jag haft en spelare som inte ett dugg kunde skilja på spelad ilska från roll till roll och äkta irritation spelare till spelare). Delvis för att vi inte är intresserade av verkligt våld och delvis för att vi är vänner och inte vill utöva våld på varandra.

Sex blir en annan sak, ett flertal av oss är i verkligheten mer eller mindre eller väldigt mycket intresserade av sex och sex är något vi snarare har med personer vi skulle kalla vänner än fiender (till skillnad från eventuellt våld). Därför blir det lättare obekvämt med allt för intensivt rollspelat sex. Gränsen mellan spel och verklighet blir helt enkelt lite suddigare.

I annan fiktion som film eller böcker tycker däremot det är klart intressant med sex. Det behöver inte vara nästan inte alls sex (icke-porr) respektive nästan bara sex (porr). Det får gärna vara även mittemellan. Där blir det dock eventuella laddningar mellan mediet och konsumenten, inte mellan konsumenterna som i rollspel.

Däremot håller jag med om att det finns en snedvriden acceptens för våld kontra sex i många media.

 

[Illern]

Re: Biologiska förklaringar (OT)

//Krank, allergisk mot de flesta biologiska förklaringsmodeller till mänskligt beteende

Och just de flesta är väl själva grejen här. Man kan inte sluka alla förklaringsmodeller men måste samtidigt acceptera att vi faktiskt är biologiska djur och att det finns vissa saker som är kopplade till kroppen. Vi har inte en helt frikopplad själ eller för den delen sinne eller hjärna heller.

inte ett ifrågasättande av din inställning utan ett medhåll och poängterande att en skeptisk acceptens är den lämpligaste attityden.

 

[Illern]

Stark eller lämpad (OT)

För det andra tror jag mig veta att det påvisats många gånger om att evolution inte handlar om "survival of the strongest", utan "survival of the fittest".

Som grön biolog kan jag stötta dig i det uttalandet. Man har hunnit bli rätt less på att möta denna eviga missupfattning av Darwin et al eller en annan populär missuppfattning för att relatera till biologiska förklaringsmodeller som ju också kommit upp; ''människor är inte konstruerade för att äta kött för vi har inga huggtänder''

 

[krank]

Re: Biologiska förklaringar (OT)

men måste samtidigt acceptera att vi faktiskt är biologiska djur

Det är det här jag ställer mig skeptisk till. Jag borde ha skrivit "allergisk mot biologiska förklaringsmodeller" kort och gott, eftersom samtliga sådana jag mött på totalt har misslyclats med att på ett för mig tillfredsställande sätt förklara beteenden etc. Ofta handlar det mest om att folk anser att ett visst beteende är "naturligt" (varpå jämförelser med andra djur dyker upp) - vilket är intressant, eftersom djur i naturen har alla möjliga beteenden för sig.

Människan har ett verktyg andra djur inte har - vårt språk, som har ett flertal egenskaper vilka tillsammans gör det möjligt för oss att uppbära en helt annan sorts kulturöverföring än andra djur. Och det har vi pysslat med ett ganska bra tag, och under tiden de här språkliga och kulturella verktygen utvecklats, så har också människokroppen utvecklats. Det går inte riktigt att säga vilket som är människans "naturliga" beteende, eller för den delen avgöra huruvida detta "naturliga" beteende verkligen är bra eller ej.

Vår själ, vårt sinne etc är inte frikopplade från vår kropp - men vår kropp har utformats genom åtskilliga årtusenden av kulturell utveckling, varför det vid dert här laget är svårt att egentligen tala om biologi i beteendesammanhang, oavsett hur gärna vissa grupper vill använda biologin eller "naturen" som ursäkt för sina åsikter eller beteende. På sin höjd kan man påvisa att vissa hormoner i vissa begränsade fall "skriver över" de kulturella delarna - PMS, t.ex - men jag är helt övertygad om att den kulturella synen på just dylika beteenden spelar in när det gäller graden av detta och hur det tar sig uttryck.

Med andra ord, jag pysslar inte med någon skeptisk acceptans - jag pysslar med total skepsis.

 

[Illern]

Re: Biologiska förklaringar (OT)

Jag är helt med på att mijö är dominerande för varje individs utveckling och att det är svårt att finna orsakan och verkan men samtidigt finns det till exempel biologiskt kopplad tålighet för inverkan av alkohol och den är kopplad till olika genuppsättningar som i alla fall än så länge är rätt geografiskt kopplade.