Jag har en karta, min vän. På ena sidan är Arganors vita stad utmålad, minitsiösa tunna linjer på vitt papper. Man kan se alla de enskilda handelsbodarna nere vid flodstranden, den stora eken i dimmträdgårdarna är utmålad med små små löv. Visste du att träden ovanför Bazaaren har varit en offerlund? Det står här! Kalifens palats finns där också med sina smäckra torn. Varje liten gränd och gång och genväg är utmålad, undrar vilken kartograf som har sådan kännedom om å ena sidan förbjudna staden och å andra sidan gyttret vid hamnen...
Men när jag vänder på kartan går kalla kårar ned min rygg! Det är som om någon skojare spännt upp pappret mot Solen Allas Vår Fader och målat av Arganor på den andra sidan. Grova, förvridna karikatyrer av vår vackra stad. Den gamla ekens vackra grenverk ser ut som knotiga, törstiga rötter och vad dom slynglarna kallat soltemplet vågar jag inte ens anförtro pergamentet jag skriver på!
I Arganor, den ljusa staden. Är allt vackert, gatorna är rena och välklädd adel strövar fridfullt genom rosenlundarna och värmer sig i Solens obarmhärtiga värme. Men det är ett samhälle som har ruttnat innifrån, med slaveri och en benhård hirearki där man är utelämnad åt de finare folkets nåder.
Ronagra däremot är en anarkistisk spökstad. Maskklädda främlingar skyndar hukande över öppna ytor, kurande under Det Djupa Svarta som stadens torn försvinner upp i. Den mest välbärgade här är bara en strypsnara ifrån fördärvet. Men här finns också godhet och samvaro. Runt gatubrunnarna, där vitt ljus underifrån silas igenom, samlas folk och byter vänskap, närhet och kärlek (valutan i Ronagra är typ känslor i form av ljus).
Reglerna skulle jag stjäla från dont rest your head, fast lite modifierade med "inre mörker" och "inre ljus" som tärningspölar. För att klara sig i Arganor behöver man ibland vara hänsynslös och grym, och i Ronagra måste man vårda hjärtats låga eller det slocknar för evigt.
Vad gör man? Antingen så skulle jag låta spelarna dras in i intriger bland folk som "vet om" att staden har en spegelbild (till exempel någon högt uppsatt maktperson som tänker "rena" Arganor genom att ta allt ljus från Ronagra). Eller så skulle jag låta historien kretsa runt spelarnas karatärer, typ keys, det finns tillräkligt mycket elände i settingen för att karaktärerna skulle ha att göra ett bra tag.
Men när jag vänder på kartan går kalla kårar ned min rygg! Det är som om någon skojare spännt upp pappret mot Solen Allas Vår Fader och målat av Arganor på den andra sidan. Grova, förvridna karikatyrer av vår vackra stad. Den gamla ekens vackra grenverk ser ut som knotiga, törstiga rötter och vad dom slynglarna kallat soltemplet vågar jag inte ens anförtro pergamentet jag skriver på!
I Arganor, den ljusa staden. Är allt vackert, gatorna är rena och välklädd adel strövar fridfullt genom rosenlundarna och värmer sig i Solens obarmhärtiga värme. Men det är ett samhälle som har ruttnat innifrån, med slaveri och en benhård hirearki där man är utelämnad åt de finare folkets nåder.
Ronagra däremot är en anarkistisk spökstad. Maskklädda främlingar skyndar hukande över öppna ytor, kurande under Det Djupa Svarta som stadens torn försvinner upp i. Den mest välbärgade här är bara en strypsnara ifrån fördärvet. Men här finns också godhet och samvaro. Runt gatubrunnarna, där vitt ljus underifrån silas igenom, samlas folk och byter vänskap, närhet och kärlek (valutan i Ronagra är typ känslor i form av ljus).
Reglerna skulle jag stjäla från dont rest your head, fast lite modifierade med "inre mörker" och "inre ljus" som tärningspölar. För att klara sig i Arganor behöver man ibland vara hänsynslös och grym, och i Ronagra måste man vårda hjärtats låga eller det slocknar för evigt.
Vad gör man? Antingen så skulle jag låta spelarna dras in i intriger bland folk som "vet om" att staden har en spegelbild (till exempel någon högt uppsatt maktperson som tänker "rena" Arganor genom att ta allt ljus från Ronagra). Eller så skulle jag låta historien kretsa runt spelarnas karatärer, typ keys, det finns tillräkligt mycket elände i settingen för att karaktärerna skulle ha att göra ett bra tag.
Nu har jag bara spelat DRYH en gång men det jag saknade lite var just en extrem variant av ... eh, drömstället vars namn jag inte kommer ihåg. Jag hade velat spela "stadshoppare" som går mellan de olika städerna via icke synliga portaler för att kunna se sanningen från två olika håll. Kanske är de kausalitetsupprättare som gör allt för att det inte ska bli ett sannolikhetsreva ("revsbrott") genom makter som utnyttjar de båda sidorna.